header






Det här med att hinna med sina vänner....

 Jag tror vi alla åtminstonde ibland känner oss så där otillräckliga gällande våra vänner....
 
Vi har kanske några vänner vi träffar ofta medans andra blir mer sällan.
Vi har olika vänner till lite olika ändamål kan man kanske säga...
 
Några står oss riktigt riktigt nära medans andra kanske är mer den där
roliga typen man bara träffar då det är fest.
Vi har gamla vänner från förr och nya vänner...
Alla är lika viktiga, var och en på sitt sätt...
Men hur ska man hinna med?
Livet snurrar så fort så fort och man ska hinna jobba, fixa med sitt hem
och vara närvarande som förälder...
Vi ska helst träna flera gånger i veckan och hänga med bland nyheter och sport...
Så ska vi bjuda på middagar och gå på konserter, resa och framförallt..
"bara vara"....njuta av livet och tycka att livet är toppen... 
Vi ska ta hand om oss själva, se snygga ut...
Fixa hår och naglar, ha kläder av senaste snitt och sippa rosé på en 
uteservering med våra livs kärlekar....
 
Vi ska vara engagerade i vad våra barn har för sig oavsett om de är små eller stora..
Vi ska umgås med våra föräldrar och syskon och vi ska gå på aw med jobbet...
Men när ska vi hinna med alla våra vänner?
När ska man hinna med att ta den där vännens hand som behöver gråta ut mot en axel...
När ska man hinna glädjas åt sina vänners framgångar
och när ska man hinna ta den där fikan och "bara vara" som man pratat om så länge?
Å när ska man sluta ha dåligt samvete för allt man inte hinner med?
 Jag har ägnat många många år åt just dåligt samvete....
Jag/vi hade och har det ju bättre än någonsin
och varje år känns som mitt och Mattias bästa...
 
Under flera år kändes det på något galet sätt fel att vi fick ha det så bra
när så många andra hade det dåligt...
När de känslorna till slut höll på att knäcka mig insåg jag att
jag tog på mig andras sorger lite för mycket...
Jag fick lov att inse att mitt liv inte gick ut på att låta andras olycka äta upp mig innifrån...
Man SKA finnas för sina vänner ABSOLUT...
Men man kan aldrig bära deras liv åt dem...å man kan inte sluta vara lycklig själv.
 
Kanske kan man vända på det och tänka att om jag vågar visa min lycka
ger det lite hopp...
 
I kväll ska jag träffa en mycket älskad gammal vän som absolut inte har några som helst 
olyckor att prata om... vi bara lever lite olika liv så därför hinner vi inte ses ens en 10-del så ofta som jag skulle vilja.....eller det var ett himla fel uttryck...
Vi PRIORITERAR inte att ses...
Helknäppt eftersom jag vet att hon också vill ses oftare....
Det larviga är att det enda som behövs är att öppna almanackan och skriva in ett datum...
För vi har ju tid!! Vi har ju det...
Vi måste bara bestämma.....
Precis som det i min almanacka i dag står...
"Date med lilla J"
 
Det blir en mysig kväll i kväll!
Kram Katarina








En annorlunda lördagskväll....

Hej i sena lördagskvällen...
Hoppas ni har haft en härlig dag. Vi har varit ute och dragit igång vårens uteliv...;)
Jag har rensat krukor och M har sågat bort hela altanstaketet... ÄNTLIGEN ska det bli ett nytt..
Rödrosiga och så där skönt trötta bäddade vi ner oss i sängen och slökollade på let´s dance...
Pratade om att vi kanske skulle ta och äta middag och sedan gå ut och bada....
Då ringde telefonen...
Pappa behövde hjälp....
Min första tanke var förstås Mamma...men det var Pappa som var dålig...
Så dålig att sjukvårdsupplysningen sa att han omedelbart skulle ringa ambulans...
Vi fick ju kasta oss i väg, M och jag...
M fick stanna med Mamma som var helt ifrån sig och skakade i hela kroppen...
Hon har ju Alzheimers sjukdom som jag berättade HÄR och hon förstod inte alls vad som hände.
..å jag fick åka med pappa i ambulansen...
 
Effter en väldigt nogrann undersökning kunde det konstateras att han har för låg puls och ojämn 
hjärtrytm....i bästa fall orsakas det av att han dragits med influensan och går över av sig självt...
Men han ska utredas vidare och får kanske en pacemaker....
Då blir han som ny igen....;)
 
En omtumlande kväll men älskade lilla pappi är i alla fall hemma hos min lilla mamma igen...
...han oroar sig ju mer för henne än för sig själv....
...Jag känner en enorm trötthet och är en liten aning nedstämd...
Trots att det gick bra så blir man ju påmind om hur skört livet är...
 
Så en stor kram skickar jag ut till er alla och lova att ni tar hand om er!
Katarina








Njuta av livet...

Hörni jag har funderat lite på en sak....
 
När njuter man egentligen av livet?
 
Just orden:
-Jag ska börja njuta mer av livet!
 
...är ju ett vanligt nyårslöfte och något ständigt återkommande...
 
Kan man egentligen misslyckas med att njuta av livet? och vad är det egentligen?
När njuter man som mest?
Är det då man dricker champagne på en takbar i New York...
....eller är det då man dricker kaffe ur en plastmugg på en stubbe i skogen?
 
Jag skulle nog vilja påstå att inget av det är mer njutbart än det andra...
Att njuta av livet kan ju vara så väldigt många olika saker...
 
Den där takbaren blir ju bara njutningsfull om man tillåter sig att verkligen slappna av
och vara närvarande där och då... Ta in stunden, verkligen på riktigt....
Precis som stubben i skogen....
Om kaffet bara är något vi slänger fram i all hast för att vi ska hinna med det där som "låter så bra"
Ja då är ju den där skogsstunden inte särskilt njutbar....
En spa-resa, bubbel och babbel med någon man tycker om....
...sjunka ner i en solstol efter jobbet en varm sommarkväll....
....en rommantisk resa med ditt livs kärlek....
Dricka kaffe på café eller ta en kopp te hemma i köket....
....eller plocka in blommor från trädgården...
 
Att njuta av livet!!
Det är helt klart olika för olika personer...
...Jag försöker njuta av livet så mycket och så ofta jag bara kan...
Både i det lilla och i det stora...
 
Mest av allt njuter jag då jag får vara med min familj!
 
Kram Katarina








Follow







Hej och välkommen,
va kul att just du kikade in…


Här skrivs det om inredning, trädgård, resor, mat eller om det som för stunden upptar mitt intresse..;) Jag hoppas du trivs och hittar lite inspiration här. I Sallys hus bor... Jag så klart, Katarina och så har vi Sally, vår lilla söta Westie. Så har vi mannen M och lilla katten Minou...… lillasyster K och Storebror R har flyttat till en egna lägenheter och jag har fått lov att inse att jag inte är en småbarnsmamma längre…;)

Kram ♥ ♥ ♥





Gilla Sallys hus på Facebook!


Klicka på bilden så kommer du direkt till Sallys hus FB-sida



STATISTIK

Totalt: st
Idag: st
Just nu är: st här hos mig..;)



120 X 600















Q2 2014 Image Banner 250 x 480