ANNONS FRÅN TAILSWEEP : ANNONSERA PÅ BLOGGAR

header






En kalasdag...

Godmorgon!
Jag sitter just och väntar in tiden för att ta Sally till sjukhuset...
Det är dags för den årliga vaccinationen och så har hon ena lilla tassen i bandage. 
En klo gick av i helgen och den behöver ses över.
Så ska vi kolla upp en annan grej som jag skriver om i en annan dag...
 
Hur som så är vårt kalasande över nu.....för den här veckan...haha...
Vågen visar +-0 efter vår semester och det känns ju riktigt bra.
Annars brukar den ju alltid visa + några semesterkilon..
Vi är taggade att fortsätta med träningnen så i kväll blir det nog en runda här hemma.
Å ser ni!!
Jag kom inte bara hem lagom till syrénerna blommar utan
även till de ljuvliga små liljekonvaljerna... 
Jag rusade in i skogen här bredvid när jag kom hem i går och plockade ett gäng.....
Stort älsk på det!
Vårt födelsedagsbarn kände sig nöjd och belåten med sin dag...
Som sagt så fick han ju sååååklaaaart frukost på sängen, paket och sång...
Så lunchade vi han och jag och på kvällen bjöd vi på grillat i uterummet.
Cheesecake måste ju vara bland det bästa man kan bjuda på.
Alla gillar och man kan göra i ordning och frysa långt i förväg.
Såklart fick han mer paket....
Å nöjd och trött avslutade vi kvällen framför sista avsnittet av Frikänd..
 
Men nu... full fart mot resten av veckan...
Tjoohoooo!
Kram Katarina






Att vara mamma till två vuxna.....

 
Hallå på er...
Nu kommer ett lååångt inlägg från djupet av mitt hjärta----
Jag bara måste skriva om det här igen.....
...Sorgen man känner då barnen flyttar hemifrån...
 
Ni är så SÅ många som hört av er här på bloggen, via mail och IRL...
det här verkar verkligen vara något som man inte pratar om alls...
Några få har skrivit "det går över" "det är livets gång"
Men de allra allra flesta har skrivit att de känner lika-samma som jag....
 
 
Vi förväntas ju vara superglada och tycka det är skönt att våra vuxna barn lämnar boet...
Men om man nu inte känner så då??
Är det fel då??
Har andra rätt att höja sitt finger och slå sig för bröstet och tycka att man är larvig?
Är det bättre att verkligen VILJA att barnen ska flytta?
Ja kanske är det bättre, för då mår man nog inte lika dåligt själv...
Men om man nu är som jag...
Glad och lite förväntansfull för deras skull...
Å så PANG...så slår den där paniken och sorgen till utan förvarning med all sin kraft...
Vad gör man då??
Jag tror....
Jag tror inte man kan göra så mycket åt de där känslorna som väller upp
och som liksom äter upp en innifrån... jag tror att det bara är att försöka "rida ut stormen"...
Jag tror också att det är viktigt att prata om det...
Att det är viktigt att VÅGA säga högt hur jobbigt det faktiskt är..
Å jag tror det är viktigt att våga säga till sina barn hur mycket man faktiskt saknar dem.
Jag tror inte alls att de får dåligt samvete för jag tror att de är tillräckligt smarta för att
förstå att det bara är en enda stor kärleksförklaring...
 
Jag skällde lite på min pappa för att han inte talat om för mig HUR jobbigt det här är...
..och jag minns också nu hur knasig jag tyckte han var som kom med förslaget att jag skulle sova
hemma några dagar, redan dagen efter jag flyttat hemifrån...
Jag förstår ju nu varför han ville det... ♥
För mig blev det ju så extra jobbigt i och med att båda barnen flyttade
med bara ett par månaders mellanrum...
Från fullt hus till bara knasbollen, trasselsudden, katten och jag liksom...
För mig var det bra att vi hade en resa inbokad bara några dagar efter K flyttade..
...det hjälpte mig att få lite distans och tänka på något annat. 
Det allra jobbigaste har lagt sig och det ÄR jätte mysigt att åka hem till dem och hälsa på...
...det ÄR jätte mysigt att som på bilderna i inlägget, ses för en spontan middag på stan..
 
Men fortfarande kommer det då och då tårar och känslor som värsta flodvågen....
det kan vara vid sånna tillfällen som då man drar ut en tom låda i badrummet..
....eller då man får slänga mat man köpt av gammal vana som barnen åt...
...eller då det plötsligt går jätte snabbt att sortera tvätt...
..eller då man kommer hem och öppnar kylen och allt står exakt som då man
lämnade det på morgonen...
....ingen som har ställt allt hullerombuller......
????
Aldrig att jag trodde att jag skulle grina för att det går snabbt att sortera tvätt 
eller för att mjölken står på sin rätta plats........
Aldrig att jag trodde att jag skulle bryta ihop för att damsugaren står på sin rätta plats...eller för att
det plötsligt finns grymt mycket plats i skostället i hallen....
...ja ni hör ju vilken nivå jag är på....
 
Jamen SÅKLART är man jätte glad för deras skull...
...det ÄR ju så det ska vara... vi har ju bara våra barn till låns och vi fullföljer vår uppgift som föräldrar att stötta och vägleda dem till att bli självständiga, sympatiska och underbara individer....
....så gott vi bara kan...
Framför allt så är vår uppgift att älska dem oavsett vad...för alltid!
Vi är i Thailand för 3:e gången nu...
Men första gången bara M och jag...
Jag tycker till och med att det känns lite sorgligt... det är precis som att semester till just det här landet
tillhör oss och våra barn...tillsammans... vi fastnar hela tiden i minnen från våra tidigtare resor hit...
Kommer du ihåg då och då... när hon sa si eller han sa så....
"Harry Pooootteeeeer... he looks like Harry Potter!"
Så sa Thailändarna om Rasmus för 10 år sen....
(han försökte förtvivlat förklara för dem att Harry Potter hade mörkt hår och inte ljust som han hade....
..och att den enda likheten var glasögonen......sååå söööööt)
Å Kajsa, familjens älskade knasfia, gick med liv och lust inför sin matteläxa
bestående av att räkna olika längder från och till havet och poolen....
 
Jag känner en grymm stolthet över dem båda två...
Jag känner en grymm stolthet att de gläds med oss för vår semester...
Jag känner en grymm tacksamhet att de fixar och grejar och tar hand om Sally 
då vi är borta..... de känns tryggt att lämna över lite ansvar till 
de där två...som jag älskar så innerligt och som jag skulle 
gå genom eld för....de två som jag skulle ge mitt liv för utan att blinka....
De där två som är olika som natt och dag....
De där två som jag älskar allra allra mest...
 
Jag kommer ALLTID sörja den tid jag inte får tillbaka...
Men jag kommer ALLTID älska den tid jag har med dem här och nu..
...och jag ser med glädje och spänning fram emot allt vad det innebär att vara mamma
till två vuxna som går sina egna vägar....
 
Katarina
 
(måste bara berätta...att till o med M som ALDRIG gråter...sitter just nu med tårar som droppar då jag läste högt för honom vad jag just skrivit....fler än jag som blit lite känslosamma alltså...<3)






En dag med tjoohooo och tjooheeeej.......

Vilken dag!!
Strålande sol, vårvärme och en underbar vän.....
 
Jag känner mig så där full av energi så jag skulle kunna måla hela världen ni vet....
Det är ju egentligen magiskt hur vissa människor kan få en att känna sig...
Lotta är en sån!
Såklart åker kameran fram då 2 bloggerskor träffas och här hemma i köket satte vi
sprätt på den första timmen av vår date....;)
Lotta hade ju som önskemål att jag skulle visa henne Örebro...
Japp men då åker man upp i svampen å så har man ju sett hela Örebro på ca 5 minuter...
Haha...så var ju det färdigfixat..;)
Å får man besök av en vän som älskar att äta rödbetssallad på Ingeborgs...
Jamen då är det ju självklart att man ska gå dit!
Sååååklaaaart hann vi smita in i några butiker också på våran
"icke-shopping-date"
Nu vill man verkligen sätta i gång och våra till det ute, eller hur?
Vad gör man mer då...i Örebro??
Eftersom Lotta aldrig hade varit i Wadköping så var det ju stort måste måste på att gå dit.
Så vi promenixade dit längs ån och babblade om allt mellan himmel o jord...
Å såklart måste man ju passa på att bli fotad då man har en fotograf med sig...
Fast hon tyckte min kamera var svår....
Wadköping ligger ju alldeles intill Stadsparken och stadsträdgården.
Där är det ju varje år en fin vårutställning så här kan man suga i sig vårig inspiration...
Så avslutade vi vår dag med fika för det var vi värda efter att ha
pratat och skrattat så käkmusklerna kommer ha träningsvärk.....;)
Å när man inte ska shoppa utan bara umgås och mysa...
....ja då slutar det såhär...;)
 
Nu ska jag ta med mig min man och åka på middag hos min dotter...
Hur konstigt låter inte det?
Kram Katarina






Follow







Hej och välkommen,
va kul att just du kikade in…


Här skrivs det om inredning, trädgård, resor, mat eller om det som för stunden upptar mitt intresse..;) Jag hoppas du trivs och hittar lite inspiration här. I Sallys hus bor... Jag så klart, Katarina och så har vi Sally, vår lilla söta Westie. Så har vi mannen M och lilla katten Minou...… lillasyster K och Storebror R har flyttat till en egna lägenheter och jag har fått lov att inse att jag inte är en småbarnsmamma längre…;)

Kram ♥ ♥ ♥





Gilla Sallys hus på Facebook!


Klicka på bilden så kommer du direkt till Sallys hus FB-sida



STATISTIK

Totalt: st
Idag: st
Just nu är: st här hos mig..;)



120 X 600