Hallå i värmen!
Nu är vi hemma igen och jag sitter som bäst och försöker sortera…
Försöker smälta det som hände i går.
Jag kan inte påstå att jag varit något superfan av Peter Le Marc tidigare.
Spelat hans skivor här hemma har jag gjort…trallat med och ja ni vet…
Det mesta av hans musik är ju ganska dystert och sorgset…
Nu har jag kommit på att vissa artister måste man verkligen uppleva live för att förstå deras storhet.
Kvällen i går var så magisk och vi kan lätt skriva under på att det var den bästa konsert vi någonsin sett.
Aldrig någon gång tidigare har en artist kommit så långt innanför skinnet…
Aldrig någonsin tidigare har jag känt det vi alla som var på konserten i går kände.
Det var stort!!!
Innan Le Marc spelade var det Anders någonting…som också var jätte bra.
Här har vi just kommit och står och smålyssnar lite..
Rätt som det är kommer ett par och tränger sig in framför oss..
..jag beundrar hennes klänning och när hon vänder sig om ser jag ju..
…att det är Lena Endre…;)
Hon är verkligen jätte fin!
Så den stora artisten…
Alla bilder är tagna med min mobilkamera och inte alls bra.
Om ni vill se bättre bilder och också läsa om hans allra sista konsert kan ni göra det HÄR.
Den här recensionen träffar mitt i prick och jag fick ståpäls då jag läste.
Då han rivit av en låt bad han ödmjukt alla att stänga av mobilkamerorna och vara
HÄR OCH NU!!
Som han sa…
I dagens samhälle är vi så uppslukade av att filma, ta bilder och ja faktiskt uppleva
saker genom en lins att vi glömmer det enda viktiga..
saker genom en lins att vi glömmer det enda viktiga..
ATT UPPLEVA HÄR OCH NU!!
Å visst känner man sig träffad?
Det gäller ju inte bara oss som bloggar…utan alla som har FB, Insta, Twitter och allt som finns.
Hur ofta är det inte man nästan glömmer att vara riktigt närvarande för att man så ivrigt
strävar efter att ”lägga ut först”, filma eller fota.
Men som han sa… ”Handen på hjärtat hörni! Hur många av er är det som verkligen kommer titta på de där helkassa bilderna eller lyssna på den rasliga inspelningen från mobilkameran sen??”
Jag fick mig en tankeställare i alla fall och jag ska verkligen försöka bli bättre på att
VARA HÄR OCH NU!
♥♥♥
Så måste jag verkligen visa er en super grynig bild men så fylld av känslor så mitt hjärta svämmar över…
Kolla ögonen!
Han grät…min man grät igen!
Han som aldrig gråter…
Vi stod där och höll om varandra och grät båda två…för det var så starkt…
Visst är det häftigt!!
Att musik kan vara så starkt att man liksom klänger sig fast på varandra.
Upplevelser som flätar en samman ännu starkare..
Ett känslosamt avslut på en fantastisk dag…
Bilder från Pride tar vi en annan dag.
De passar inte riktigt in här!
Kram Katarina
