Hej hej!
Hoppas ni har en mysig helg!
Jag känner mig mycket mycket bättre redan i nacken…jag håller alla tummar och tår att
det fortsätter åt rätt håll….jag försöker vila men det är inte så lätt när man är en
blandning av duracellkanin och glad-människa…;)
Hur som helst så skulle ju jag berätta för er om det positiva besked vi fick i onsdags.
Jag vill berätta för er för dels är det något vi burit på länge som äntligen är över och sedan är det så
otroligt viktigt….såååå så viktigt att ta på allvar ALLTID.
Här är hon….min fina dotter…hon som är så snäll och omtänksam…
hon som skrattar och gråter lika mycket som jag…hon som babblar ännu mer än mig..
..hur nu det är möjligt..;)….hon som en gång var en liten busfia och som nu är en sprallig, tokig, rolig,
underbar ung kvinna….hon som blir 18 om bara några veckor…..
HON…som älskar att fika!!
Såklart var vi tvungna att åka raka vägen och fika direkt då vi lämnade sjukhuset…
Min fina mamma fick följa med också…hon var ändå i krokarna..;)
Jo…så här var det.
Ungefär i Oktober 2014 kände Kajsa en knöl i bröstet.
Hon hade bytt p-pillersort och tänkte nog att det kan ju vara därför.
Så började knölen göra ont till och från och den växte.
Vi har haft många runt omkring oss som haft bröstcancer och man säger ju att knölar som gör ont inte är någon fara. En nära vän hade en knöl som gjorde ont…..hon hade den farligaste sorten man kan ha… När vi vände oss till sjukvården fick vi veta att det är så så liten % unga som får
bröstcancer så det kunde det inte vara….!!!!?????
Någon är ju den där %´en tänkte jag…..
När jag för andra gången fick hämta henne i skolan för hon höll på att svimma av smärta
fick vi komma till vårdcentralen för att sedan få remiss till bröstenheten.
Nu följde en ganska lång väntan.
Väl där fick vi träffa en fantastisk läkare som gjorde en noggrann undersökning och förklarade att
brösten är som sockerkakssmet…
Ja han sa så!!
Om ni tänker er en sockerkakssmet där mjölet inte blivit helt utrört…
Då blir det ju klumpar…
De klumparna är några av alla körtlar vi har som på vissa kan göra ont.
Ibland hela livet ibland bara korta perioder.
Ibland rörs liksom mjölet ut och smärtan försvinner….
För att vara på den säkra sidan blev Kajsa skickad på ultraljud.
Man gör inte mamografi på unga personer för man ser inte så bra där.
På ultraljudet fick vi till Kajsas stora lycka..haha veta att hon har lite fett, mycket bindväv (det som håller brösten på plats, jag skulle behöva ha lite ny)och många körtlar….men ingen som är något annat än just körtlar.
Så efter många månader andas vi nu ut!
Så till dig där ute gammal som ung…KOLLA UPP…hellre en gång för mycket än en gång för lite!
Så var det ju fikat!
Såklart måste man ju fika….såklart!!!
Fröken Brogrens veranda har ju Afternoon tea. Kajsa älskar scones och Lemoncurd (huua).
Vi tog kaffe i stället.
Marmelader måste man ju ha….
Å så så mysigt att de får babbla en stund de där två damerna som har så stor plats i mitt hjärta..
…medans jag smög runt o fotade…
En mysig butik har de också på Fröken Brogrens.
(det är Lemon curd i påsen)
Ha en härlig söndag nu..
Jag ska minsann ut en stund i solen i dag med!
Kram och var rädda om er!
Katarina
