oktober 2020

Jag tittar in i dina vackra bruna ögon…
De där snälla ögonen som man kan drunkna i…
De tittar undrande och lite sorgset på mig…
Du ser både klok och lite rädd ut på samma gång.
Jag pussar dig på nosen och du pussar tillbaka…du riktigt överöser mig med pussar och kärlek.
Jag tar upp dig i min famn och du som aldrig vill sitta i knät sitter kvar…
….jag lägger dig på rygg i min famn och killar din mage….länge länge….
…så vill du plötsligt sitta upp och du lägger huvudet mot min axel….
Så sitter vi, vaggar fram och tillbaka och pratar lugnt…
Vi pratar om hur fint vi kommer ha det sen…
Sen när du kommer hem igen…

Trots att jag gör mitt bästa för att inte gråta…inte visa dig hur ledsen och orolig jag är
känner du det säkert….
Så bär de i väg med dig och jag vet inte riktigt hur länge det dröjer innan vi ses igen….
…jag vet bara att vi ska åka hem……
….utan dig…..

Det var ju i måndags vi lämnade ett urinprov till veterinären som visade sig innehålla socker.
Därför fick vi lämna ett nytt i onsdags och det togs även blodprover på Sally.

Telefonsamtalet som kom i onsdags bara en stund efter vi lämnat veterinären
fick mitt blod att frysa till is…
-Det är mycket allvarligt med Sally…..
Ni måste förbereda er på att ni kanske måste ta bort henne nu….
????
Jag förstod absolut ingenting.
-Annars vill jag att ni sätter er i bilen nu på direkten och åker till Strömsholm.
-Jag skickar en remiss och ringer dit direkt…
???
Jag förstod fortfarande ingenting och tittade ner på min just då sovande lilla prinsessa…

Med darrande fingrar ringde jag Mattias och fick knappt fram ett enda ord.
Han avbokade allt han hade på sin agenda och vi åkte på direkten.
Eftersom Sally ogillar att åka bil…särskilt husses….elbilar är tydligen extra läskiga…
…satt jag bak hos henne och vi satt nära nära hela resan…
Jag i mitten och hon i bältet bredvid….hopkurad till en liten boll, med darrande bakben…

Så kom vi fram och fick vänta i 5 timmar på vår tur…….väldigt långa 5 timmar,
men under den tiden hann vi ju lugna ner oss en del.
De hade kort om folk plus flera akutfall.

Så blev det tillslut vår tur….

Jag måste verkligen ge en stor eloge till Strömsholms djursjukhus.

Det bemötande vi fick och den värme och omtanke vi kände…..
Allt ifrån hur det automatiskt plockades fram näsdukar till mina tårar till en veterinär som
själv såg till så Sally fick en kudde att sova på i ”hundhotellet”……vidare till
ett sms på morgonen där det stod ”Sally mår jätte bra här på morgonen och nu ska vi börja med provtagningen”
Till känslan när vi fick hämta henne….
Då kom hon glatt spatserandes bredvid en djursjukvårdare i korridoren och tyckte det var
mer spännande att undersöka väntrummet än att hälsa på oss….

Nu väntar en jobbig tid… Vi ska lära oss allt om kost, insulinsprutor, blodsocker osv….
Vi har lovat oss att när den dagen kommer då det börjar bli dags att säga hej då
så kommer vi inte ”ha kvar” Sally för VÅR skull…
Hon ska INTE lida för att vi inte kan släppa taget….
Men om vi med hjälp av medicin, rätt kost och strikta rutiner kan ge henne lite mer tid…
Då kommer vi göra precis allt vi kan….
Hon kanske flyger till hundhimlen om en vecka eller om 3 år…
Det vet vi ju inget om…..men NÄR den dagen kommer…
…..blir det lika jobbigt oavsett när det sker….
…men det var i alla fall inte i går…eller i dag….
Nu ska vi ta vara på tiden och se till att njuta så mycket vi bara kan.

Kraaaaaam Katarina

Efter ett ångestfyllt dygn är hon äntligen hemma igen…
Tilltufsad med bandage och rakad mage….
Men hemma..

Jag ska berätta mer om den här pärsen men just nu måste vi bara gosa i soffan och hämta oss lite.
Sally har fått diabetes så nu väntar en jobbig tid….
…mest för oss…
Sally själv har inte ont utan är mest trött just nu.

1000-1000-tack för alla fina hälsningar både här, på face book, messenger och sms…
Ni är underbara allihop och alla hjärtan, kramar och hälsningar betyder så så mycket.
Jag har gråtit så mycket så jag tror tårarna är slut nu.

Nu ska vi bara gosa och njuta av att få ha en trasselsudd som stökar med oss i sängen i natt.

Kraaaaaaam Katarina