Älskade pappa…..

Det har redan hunnit gå 2 år…..

I dag är det 2 år sedan pappa lämnade oss….
2 år sedan covid skoningslöst tog hans liv och han försvann från oss alldeles för tidigt…..
…han var ju inte färdig här på jorden än….
Han hade ju så mycket kvar att ge….

Jag tillbringade en stund med pappa på förmiddagen i dag….
Bara han och jag…
Jag tände ljus och gjorde ett litet roshjärta…..
….satt där på en sten och blev kall om rumpan….
Tittade på Youtube…..slöt ögonen och bara lyssnade på hans röst….

Den där fina sommardagen då han stod i vår trädgård under äppelträdet och sjöng med sin lite sorgsna röst….
Han sjöng till mamma <3 <3
Mina tårar rann ner för kinderna men i dag kändes det inte så jobbigt utan bara fint att få höra honom…
….få se honom livs levande där under trädet….i sin hatt och med sin älskade gitarr……

Det är ju så mycket jag skulle vilja säga till pappa….så mycket jag skulle vilja berätta….
….dela….
Som att vi har domherrar i vår trädgård….eller att både spisen och ugnen bara poff
gått sönder inom loppet av en månad…..ni vet sånna där oviktiga vardagligheter….

Jag hade velat berätta om vår nya lilla familjemedlem……
SOM han hade ÄLSKAT att vi ska hämta hem en liten valp…..ojojoj….
DET hade jag så gärna velat dela med honom….
….och jag vet att han skulle ha varit lika lycklig över det som vi är….
Han skulle ha kallat sig för gammelhusse och skrattande sagt att han minsann
tänkte bjuda henne på oxfilé då hon kom och hälsade på….

Så skulle han ha berättat en rolig anekdot om Jocke….
….den Bearded Collie som mamma och pappa skaffade då jag var i tonåren…..

Så skulle han ha pratat om Sally och blivit blank i ögonen….

Det fanns så mycket kärlek i min pappa….
Vi minns honom med värme, kärlek och skratt…..
…men sorgen och saknaden är precis lika stark nu som då….

Kram till er som läser här…
Ta hand om era nära och kära lite extra…vi vet aldrig hur lång tid vi får…..
Katarina