Sista morgongoset….
Du trycker ditt huvud mot min hand…puffar och buffar…
Lägger dig ner och spinner…
Paniken griper tag i mig…..gör vi verkligen rätt?
Hade det inte gått ett tag till?
Älskade Minou….
Men nej……vi har väntat länge nog…hoppats att du skulle bli bättre…
Men vi har sedan länge bestämt att inga djur ska behöva ha ont och lida på grund av att det är jobbigt att
ta det beslut som vi nu gjort…….det skulle ju kännas ännu värre om vi väntade tills du blev ännu sämre…
Då skulle vi ha dåligt samvete för att vi inte lät dig somna tidigare…
Minou hade troligtvis artros och hade tappat nästan all muskulatur över höfterna.
Det syntes tydligt att hon hade ont och den sista tiden har hon bara gått mellan olika platser på verandan
och stenplattorna för att steka sig i solen….
Hon fick 16 bra år här hos oss…
Hon har varit utomhus och flängt runt i skogar och hagar den mesta tiden av sitt liv,
har aldrig varit en ”knäkatt” och älskade sin katt”syster” mest av allt i hela världen.
(Prinsessan Leia som blev överkörd för 5 år sedan.)
Nu får de kanske mötas igen….i katthimlen…
Sov gott älskade lilla katt…
<3