Hallå där…. Hur går det för er med träningen? Jag håller som bäst på att komma i gång nu och det känns toppen. I ett par veckor nu har M och jag kört 2 spinningpass i veckan och jag ska ta mig i väg till gymmet också är tanken.
Om jag bodde i Stockholm skulle jag helt klart vilja vara medlem hos Becore….. Eller nej förresten….man behöver ju inte vara medlem för att få träna där…;)
Becore är den ledande boutique fitnessstudion i Stockholm och det är verkligen den där träningsstudion med det lilla extra. De bryr sig om alla delar av din hälsa och ditt välmående. De vill hjälpa dig att må bra och att hitta det roliga i rörelse och passionen för hälsa. De har öppet 7 dagar i veckan och erbjuder över 130 olika lektioner varje vecka.
Förutom de olika träningsklasserna erbjuder de bootcamps, workshops och pop-up-klasser. DU kan också boka en PT och få individuellt anpassad hjälp.
På sina anläggningar har de tänkt på det där lilla extra som att de erbjuder gratis handdukar och hårvårdsprodukter… Ni vet det där lilla extra som gör det lite lyxigare.. Dessutom tycker jag de har en riktigt bra beskrivning på deras olika träningsformer. Man blir nyfiken och SÅ sugen att dra på sig träningskläderna och sticka dit…. …..hmmm….jag har ju en dotter som snart flyttar till storstan… Kanske kan jag passa på att sticka dit då jag besöker henne…;)
Hallå där… I dag jobbar jag lite här och där kan man säga. För tillfället tar jag just en paus och skriver till er… Jag ska ha möte över nätet tillsammans med pappa och kommunens handläggare om mammas framtida vård och boende. Så blir det en sväng till kontoret i Kumla efter lunch och ikväll…
…ja i kväll…då ni….då smäller det… Då ska jag och M börja med hemmaträning…. Jag har googlat fram 10 övningar som vi ska starta i gång med.
Jag hade ju som ni vet precis kommit i gång med att tycka att gymmet var ett rätt trevligt ställe då jag fick åka dit tillsammans med min syster……men så snäpptes ju pandemihelveeeeeetet upp och man ska ju helst inte träna på gym så nu är jag tillbaka på ruta ett igen…
Eller mjjjäääääeeee….det är jag ju faktiskt inte….jag är faktiskt väldigt långt från ruta ett när jag tänker efter…. Där befann jag mig i våras…innan coach Anna kontaktade mig…
På lördag ska jag berätta mer om själva Anna men nu tänkte jag bara dra lite kort om vad som skett och vad som händer med mig…..
Vi har alltså träffats ett antal gånger och jag har fått ”verktyg” och olika uppgifter i min resa mot att bli den bästa versionen av mig själv…….hon som är frisk och stark och lever ett aktivt liv.
Än så länge är just de bitarna ingenting som varken syns eller känns….men inuti själva mig…..inuti har det hänt massor…. Visserligen har hösten bjudit mig på lite motgångar i form av en mamma som hastigt blivit väldigt mycket sämre och en vovvetjej som inte alls mår bra….. Men bortsett från det…så HAR det hänt massor på just den mentala fronten… Jag både ser på mig själv och tänker på mig själv lite annorlunda nu… Jag kommer återkomma om det här i flera inlägg framöver för jag tror vi är många som behöver både bli snällare mot oss själva men också lära oss att sparka på oss en smula.
Just nu håller jag på och tar tag i sömnen…. Min sömn har blivit mycket bättre mot för ett är sedan… …men den är inte bra än…. Minns ni att jag skrev om klimakteriet och sömnproblem då? Sedan dec förra året tar jag östrogen och på ca 2 veckor blev mitt liv helt annorlunda. Från att ha vaknat ca 1 gång i timmen, haft svallningar dygnet runt, mest på natten… Har jag kanske känt den typen av värmerusning 2 ggr…..
Nu vet jag att ni säkert är många som blir nyfikna så jag ska berätta mer om även detta så småningom….. Jag skulle kunna skriva HUR mycket som helst om de här bitarna men för att det här inte ska bli för långt så nöjer vi oss här, för nu… Så tar vi och benar i sär alla delar och pratar om lite i taget..;)
En magisk torsdag önskar jag dig! Kraaaam Katarina
Hallå där… I går var jag och träffade min coach för sista gången… (nu ska vi bara ha några uppföljningar med flera månaders mellanrum) Jag ska sätta mig i lugn och ro och skriva ett inlägg om vad jag har fått ut av det… Väääääldigt spännande….;)
Det främsta det har gett mig är ju att jag sakta men säkert håller på att förändra hela mitt synsätt på mig själv… Meningen är att ju att man ska lära sig att vända negativa tankar osv… Men som sagt…det tar vi en annan dag.. Jag känner att jag kommit över den där första puckeln… det känns inte längre lika motigt att ta sig i väg till träningen… Ett superbra spinningpass i går kväll och jag har lagt in ett styrkepass i veckan nu till att börja med.
Nu tänkte jag att ni ska få följa med på en morgonpromenad där vi bor…
Att gå upp tidigt en lördag…..äta frukost i lugn och ro för att sedan snöra på sig skorna och ge sig ut i den klara morgonluften…DET om något ger ju en massa härlig energi. Coach Anna berättade att det tom finns vetenskapligt bevisat att så lite som 15 min promenad om dagen ger så mycket endorfiner att man blir mycket gladare och känner mer energi….å 15 minuter….det mina vänner kan alla pressa in….
Hur som… Vi bor ju upp längs en grusväg och när vi gått ca 100 meter finns ett naturreservat där det betar kor….. Morgonsol och kor i dimma är ju fantastiskt!
Det finns många olika vägar att ta uppe i våra skogar… I dag väljer vi 3km slingan så här går vi ner till höger……
Heeeej heeeeeeeej… Vinke vink…..;)
Nu är vi på vägen ner mot Jordbruksgymnasiet och här till höger har de ett av sina övningsområden för markutbildningen. Här flyttar de stenar och jordhögar… Tränar på att gräva upp, gräva om, gräva igen och släta till… De lägger ner rör och de gräver upp rören igen… Ja så där håller de på…år ut och år in….;)
Precis där övningsområdet slutar viker vi in på en stig som leder oss hemåt igen. Här var förut tät skog men för några år sedan blev ju här ett kalhygge… Nu börjar sly växa upp så det börjar bli grönare och finare igen…..
Här glittrar morgonsolen i daggen och fåglarna håller hov och låter som en hel orkester… Som balsam för själen…..
Här kommer vi fram till grusvägen där vi gick rakt fram för ca 25 minuter sedan…. …vi svänger ner till vänster…
..nu kan vi skymta vårt hus där rakt fram…. Till vänster har vi kalhygget vi just gått genom och till höger är det nya kalhygget… Där det förut var hen höööög tät skog….det som nu gett oss mer ljus i vårt hus och kvällssol…;)
Så var vi hemma igen…och nu är det skönt med en dusch och man är full av energi att ta tag i dagen… Jag är SÅ glad att du ville följa med på min korta runda…. Ibland går jag den här rundan först med Sally och sedan en gång till i snabbare tempo själv.. Just den här gången var det bara jag och bara ett varv…. ….en promenad på 3km duger gott en dimmig lördagsmorgon då solen håller på att väcka världen…
Tjooheeeej….. Just kommit hem från spinning..å tjoooheeeej vad skoj det var.. Hade glömt att jag ju faktiskt gillar att sitta i ett rum med 39 andra personer och cykla så svetten sprutar utan att komma en endaste cm framåt…..;)
Jag känner mig så där härligt mör i kroppen och endorfinrusig… Så som man bara blir av ett tufft träningspass… Tänk om det är nu det händer!
Tänk om det här är vändpunkten och jag faktiskt blir hon… …hon den där som tränar….
Jag har hunnit med att njuta en stund i kvällssolen… och nu sitter jag och min bestie westie här och laddar inför morgondagen….för då ni……
Jag tänkte jag skulle skriva lite om det här med att komma i gång med träningen… Hur går det för er? Jag har än så länge bara kommit gång med promenader och tyvärr har tiden inte räckt vid några tillfällen för min 30 dagars utmaning… Eller….nu ljuger jag….för det är KLART att tiden funnits… Det har nog bara varit så att jag prioriterat bort det… Som i går kväll då jag var trött och hellre drack kaffe och spelade spel än att ge min hälsa 30 minuter…
Visst låter det hemskt när man säger det så? För nog är det så…att vi alla är värda att vi investerar i oss själva.
Många är ni som har påpekat att viktnedgång först och främst handlar om kost.
Jag tror att de flesta vuxna är väl medvetna om det….;) Jag skriver inte en manual för hur alla SKA göra……jag är varken kostrådgivare eller PT…. ….jag skriver hur JAG tänker och vad som funkar för MIG… …och eftersom jag är totalt omotiverad till det här med att ta tag i kosten börjar jag andra änden….det funkar för MIG…….jag märker det redan..;) För DIG eller kanske för de flesta….är det bättre att ta tag i kosten först.
Det här med kost ska jag förresten återkomma till i ett inlägg om ett par dagar. Nog om det!
Jag är ju ute efter att långsamt förändra mitt liv…. Förändra det långsamt så att det tillslut blir en förnyad och bättre version av mig själv. Jag vill slippa värk, bli mindre stel och orka mer… OCH jag skulle på riktigt behöva tappa MINST 15 kilo. Än så länge har jag inte gått ner ett gram… Eller mjooo…jag går ner ca 1 kg mellan må-fre… Å sen går jag upp det igen på helgen….;) Jag väger mig inte ofta utan försöker jobba mer mentalt med mig själv.
Den 24/5 gav jag mig själv en 30 dagar utmaning… Jag skulle röra mig minst 30 min om dagen i 30 dagar. Målet med det är ju att jag efter 30 dagar ska ha hittat glädjen i att röra mig igen. Jag kommer som sagt få lägga på några dagar i min utmaning… …MEN……
Jag HAR klarat min utmaning de flesta dagar eftersom jag väljer att räkna in tungt trädgårdsarbete i utmaningen… Bortsett från det har jag gått 60min-promenader de flesta av veckans dagar…. OCH Jag börjar faktiskt känna det där suget… Jag längtar faktiskt redan tills nästa gång jag får ge mig ut igen. Nu behöver jag komma i gång med lite annat med.
Ni är många som kommit med pepp både här och via mail och berättat om hur NI tränar… TACK… För vi är ju många som är i samma sits så här kommer en liten lista som kanske kan sporra lite… Jag blir i alla fall supertaggad..
Vi börjar med ett riktigt bra ”Kom-i-gång-tips”
”Jag går en skogrunda där jag bor på 35 min, jag byter inte ens om, bara mina joggingskor. Samma runda varje morgon, tråkigt, nej. Efter ca två veckor var det en etablerad vana jag inte kan vara utan nu utan saknar om det av någon anledning inte skulle bli av (går 6-7 ggr i veckan och har hållit på i 9 mån nu). Tack vare att jag inte gjorde någon stor affär av det utan bara började gå (vanliga kläder osv) har det blivit av. Nej, jag har inte gått ner jättemycket men har bättre ork i vardagen. Jag tror att stressen att vi ska göra så mycket också sätter sig på vikten. Att varva ner är minst lika viktigt. Sen är jag fullkomligt övertygad om att du vet vad du ska äta”
Vi hoppar raskt över till ett bra tips för den som redan är i gång…
”Milen avklarad kört intervallträning springer i alla backar sen går vi i rask takt så vi knappt kan prata med varann :))) kuperad bana . Blir en runda imorgon med men lite lugnare tempo. Jag går inte på gym men tränar hantlar och gummiband hemma . Vill helst motionera utomhus året om.”
Långa promenader och PW verkar vara det som de allra flesta tar sig tid till. Ett bra tips är att passa på att träffa en väninna några gånger i veckan… Perfekt i dessa tider… Man ses, babblar och knallar och smittar inte varandra…
”Jag går med stav 1 timme varje dag i skogen . Går med kompis så vi kan prata ikapp lite i dessa tider. Så härligt i skogen istället för att man går på asfalt”
”Jag går långa promenader och power walks var och varannan dag. Sen kör jag mage och armar här hemma. Hur svårt kan det vara… men fasen vad trögt det kan vara när man inte är en träningsmänniska.”
”Promenerar dagligen, gör lite yoga. Ett pass med styrketräning i grupp i veckan. Ta din tid. ”Balanskänslan” kommer, jag lovar!”
Vi avslutar med AnnaPannas klokskaper… Ni vet ANNA som skriver så ögonen tåras…skrattet bubblar och hjärtat snörps åt….allt i en enda salig blandning… Jag hittar maaaaassor av inspiration hos min fina vän!
”Jag ska inte hymla och säga att jag förstår eller känner likadant, för för mig är träningen terapi, energi, livsviktig, nödvändig. Utan den mår jag inte bra, den har blivit lika viktig som att äta. Får jag inte trän känner jag mig lika utsvulten som om jag inte får mat. Som allt handlar det om att bestämma sig, inte vika en tum utan göra det man satt sig för. Inga ursäkter eller bortförklaringar. Gör ett schema eller en lista, precis som du gör på jobbet. Det här ska göras då planerar du in din träning i kalendern, sätt tom så att du får en notis. Den person vi har lättast för att svika vet du vem det är? Jo, oss själva! Varför, jo för att det är ju bara vi själva för, far illa av det, det drabbar ingen annan… Men vem ska vi leva närmast? Jo, oss själva, därför ska vi ge oss den tiden och den kärleken till oss själva. Det är som att ge sig själv en present. Tänk mer som att du ska belöna dig ed ett träningspass, något som du älskar att göra. Dansa, yoga eller what ever! Bara DU kan bestämma dig och ge dig TID för att ta hand om DIG”
Jamen så hörni… Nu ska jag minsann snäppa upp det här… I kväll ska jag leta på ett bra yogaprogram och börja med några övningar i taget. Å vem vet….snart kanske jag kör styrketräning här hemma också..;)
Kram och ha en fin dag! Katarina
Å just ja….alla kossor på bilderna….de har ju inte så mycket med inlägget att göra….. De är ju våra närmsta grannar och jag tycker på nåt sätt att de inger ett visst lugn… De bara tuggar o glor…haha…
Jösses…jag vet inte hur många gånger jag skrivit: -Nu får det vara nog! -Nu är det dags! -Nu kan det inte bli värre! -Nu är botten nådd! -Nu köööör vi…..
Men nu är det ju så….och hur ogärna jag än vill erkänna det så är det ett faktum… Aldrig tidigare har jag vägt så mycket som jag gör nu… Jag som lovade mig själv för 10kg sedan att det inte skulle få rasa i väg mer.
Nej jag skriver inte ut vad jag väger….jag är inte redo för det….inte än i alla fall…
Att prata vikt är ju oerhört provocerande för många… När jag skriver om det här får jag alltid kommentarer som -Du som är så fin… -Du vet väl att man ska mäta sig och inte väga sig? -Du duger som du är!
Jamen jag vet allt det där…jag är ju för tusan 47 år…
Jag har ”fördelen” att min övervikt sätter sig på de ”rätta ställena” Men nu är det fööör mycket på alla de där ställena och jag mår faktiskt inte bra av att se mig själv… Jag ÄR överviktig…så är det bara….det är INTE hälsosamt…
Den sk. botten är nådd och jag måste ta tag i mig själv nu innan det blir ännu värre. Kroppen och lederna värker, i garderoben hänger plagg efter plagg som inte går att få på kroppen längre…
Ändå… …känner jag mig inte ett dugg motiverad att gå med i viktväktarna som jag ju vet funkar… Ändå…. …har jag ingen som helst lust att svettas på gymmet..
Jag ska börja i andra änden… I dag ska jag börja med en utmaning för mig själv. Minst 30 min per dag ska jag röra på mig under 30 dagar… I ur och skur….inne eller ute….men röra på mig SKA jag… Min förhoppning är att jag efter dessa 30 dagar har blivit förgiftad…
Förgiftad av lusten till att träna…. Å jag vet att jag funkar som så många andra… Att tränar man….då kommer kosten bli bättre per automatik…..
Jag ska också som en del i min utmaning skriva lite mer om det här med vikt, träning och hälsa här inne igen… Jag har ju gjort det i omgångar och jag vet att många blir peppade och uppskattar sånna inlägg…
Jag känner mig inte särskild peppad…snarare uppgiven…. Men jag vet att det kommer…och jag längtar dit… Jag längtar efter att få känna det där suget i magen… …den där glädjen som spritter….
Den som kommer då man rör på sig… Är ni med mig?
Dags att damma av favoritträningskläderna från Stronger….du hittar dem HÄR
I lördags tänkte vi att det var en bra idé att ta tag i ett av de där nyårslöftena om att vara ute mer och att promenera i vackra omgivningar är ju toppetoppen….
Nästan så man blir sugen på att ta en simtur…;)
Ja vad säger man? En promenad med de här båda blir ju aldrig tråkig..;) Faktum är att man inte riktigt märker hur långt eller hur snabbt man går… Tokiga älskade ungar….<3
I söndags tyckte jag det var en bra idé att sticka till gymmet då jag ändå skulle köpa en present till vännerna som bjudit hem oss på middag på kvällen, och gymmet ligger alldeles bredvid butiken jag handlade i… Jag snörade på mig snabbskorna och satte på en podd i lurarna. Efter ca 1,8km i snabb gå-ut-och-gå-takt på löpbandet tappade jag min vattenflaska… Den studsade i väg till bandet bredvid och sedan ner på golvet… Instinktivt kastade jag mig efter för att fånga upp den men glömde att jag inte befann mig på fast mark så att säga… Kaaaabom sa det när en stycken Katarina liksom studsade ner på bandet och sedan studsade vidare ner på golvet…..och Bang sa det då jag drämde armen i löpbandet. Alltså ni veeeeet ju hur skämsigt det kan vara om man råkar ramla eller nåt sånt bland folk… …så då de 2 som stod närmst oroligt frågade hur det gick pep jag bara fram.. -Åååh…det gick så bra så bra så…men jag ska nog inte gå mer nu…
Så linkade jag bort till bilen och kände att armen förmodligen hade gått av på 3 ställen och blivit krossad och mosad och troligtvis skulle trilla av eller nåt.
Knasigt nog tänkte jag att OM jag måste till akuten får det bli i morgon för vi ska ju på middag och det där huset vi skulle till ville jag ju så gärna få se….. Haha… Jag tvingade Mattias att tvätta mitt hår och påstod att han nog måste fortsätta göra det en månad…minst……Alltså att få håret tvättat av någon annan….haleluljamoment ju….;) Hur som så blev dunkandet och värkandet en liten smula bättre efter en Ipren och nu kan jag konstatera att den är blå, grön och lila, gör hemskt ont men är i allra högsta grad hel i alla fall…. 😉
Ja så kan det gå när man för för sig att ta tag i det där med träning… Farliga grejer….. Ska nog hålla mig till promenader på vackra platser med vackra människor i stället….;)
