Hallå där…. Har ni sett?? Plötsligt händer det liksom…. Gardinerna till uterummet är ääääntligen uppfållade och ska få komma på plats nu lagom tills det är alldeles för kallt att sitta där…;) Meeeeen eftersom uterummet ska värmas upp för en kväll snart och förvandlas till festlokal så känns gardiner som den viktigaste detaljen….. 😜🤣
Nej men visst är det väl så att man ofta får en väldans fart att slutföra saker då man ska ha fest eller så….som ni kanske minns så brukar ju jag ha en tendens att storstäda på ställen där gästerna ändå inte ska vara….som i tvättstugan eller i garderoberna….haha… hur som…så tänker jag rida på vågen så länge min ”boa-lust” håller i sig.
Mattias håller på på övervåningen…med den lilla toan där. Den kommer ju absolut inte bli färdig innan festen… …men den kommer ju behövas även efter…;) Vi kan ju kika lite hur där ser ut nu…
Där ni ser vattenpasset till höger har det en gång varit ett dörrhål så det lilla ”intjacket” tänkte vi utnytja för att kunna ha ett normalstort handfat. Rakt fram kommer en vägghängd toa och hyllan rakt fram och till höger bygger vi för.
Vi har hittat och beställt ett jättefint kakel och klinker och köpt en cool spegel.
Japp…sååå…nu till det här med (ålderns) farligheter…
Kan egentligen inte fatta att jag visar den här fruktansvärda bilden på mig själv… ….hahaha…men det är faktiskt ganska komiskt….
I gårkväll var vi på min systersons 26-års partaj, kom hem rätt sent…. Nu vill jag poängtera att det var jag som körde så alltså var jag spiknykter…
Nu händer följande…. M och jag borstar tänderna, lägger oss och småpratar lite så där som man gör…. Han somnar ganska snabbt och jag ligger och kollar instagram… Det är ganska kallt så jag ska bara dra upp täcket lite och rätta till kudden… …varpå jag tappar mobiltelefonen som jag fortfarande håller upp lite ovanför mig… Vad tror ni händer?
🙈🙈🙈
Taaadaaaaaa….. Hahahaaaaa….. Döööör….fattar fortfarande inte att jag visar det här…
Mobilen studsar med kortsidans kant i pannan….ser ni bulan över ögonbrynet? …..vänder att halvt varv och landar precis ovanför läppen…. hahahaaa…. Kan sånt här ens hända?? Jag var där och då mest glad för att en tand inte flög ut… …å ja M vaknade såklart….for ner och hämtade en blöt handduk, klappade på mig och sa… -lilla tussan… …så somnade han om…❤️
Jamen så….det var natten det…
…i morse lyckades jag med det här…. hahaa… Vad är det som händer? Är det så här att fylla 50? Så fall tror jag att jag fortsätter vara 49…..
Kanske att jag borde stanna här i en vecka tills det hela har dragit över….haha….
Kram på er och ha en fin söndag! Här snöar det och jag ska snart ut och hänga gardiner…;) Kram Katarina
Hallå där… Man skulle ju kunna tro att jag blivit alldeles från vettet…eller tappat gnistan igen… Det har jag inte….;) Jag har bara haft så kolossalt mycket att göra så när jag landat i soffan på kvällarna har jag inte orkat göra mer än att stirra på tv´n…..;)
Helgen gick i en flygande fläng och vi började i fredags med julbord då Kajsa fick följa med som min +en…. I lördags drog vi upp på stan hon och jag och gick på lunchdate med…..
….storebror i familjen… Det skrattades och flamsades i vanlig ordning och jag fick en mysig dag på stan med mina vuxenbarn…. Vuxenbarn hörni!!! Inte alls tokigt när man tänker efter…. <3 <3 Jag bjöd på pasta på Mocca Deli och Rasmus bjöd på lyxig milkshake som efterrätt… Woooow säger jag….den måste ni testa…. Fast man kan göra som jag och Kajsa…..dela en på två…det räckte toppen det….
Så passade jag på att köpa en present till han som såg till så att jag fick bli mamma…. Å Rasmus köpte en flaska vin….
Kajsa som var hemma hela helgen lämnade sin present redan på farsdags-morgonen. Macarones från en fin butik i Paris minsann…. Av mig fick han en lakritskalender och ett armband med en pärla… …när man tittar in i pärlan är där en bild på Sally……SÅ fin <3 <3 Så åkte Kajsa till tåget och på kvällen fick vi sällskap av det manliga vuxenbarnet….
Så tände jag ljus för min egen pappa såklart och småpratade med honom så där som jag ofta gör. ❤️ Pjuuuh…SÅ… Det var min hektiskt mysiga tillsammans-helg med min familj….
Än så länge har veckan bara varit full av jobb men jag hoppas det lugnar ner sig efter i morgon. Kraaaaam Katarina
Hallå där… Jag har blivit en liten smula krasslig jag…. Eftersom det väntar julbord med jobbet på fredag så skyndar jag mig allt jag kan att bli frisk…..
Hur som…. Vi ska ääääääntligen i flygande fläng renovera ”lilla nattoan” på övervåningen. Vi påbörjade det här redan 2017 men än så länge har det alltså inte hänt ett endaste dugg innanför den där dörren….
Vi kikar på hur det såg ut innan….
Här står jag med ryggen mot tv-rummet….. Till höger är vårt sovrum och det ni skymtar till höger är min nuvarande wic. Till vänster tog vi ju ner väggen och där är det numera hemmakontor.
”Lilla nattoan” var bara liten som en holk innan så då vi byggde om pyttekontoret till wic och flyttade dörrhålet dit in till vårt sovrum kunde vi bygga ut den lilla toan så den blev dubbelt så stor.
En bit på väg….. 😉
Så här såg vår inspiration ut 2017….. Nu ser det helt annorlunda ut…och det enda som består från den här bilden är den släta vägghängda toan. Lika-samma som den vi har där nere och den mest lättstädade toa man kan ha…
Nu är toalett och handfat utrivet och rören är proppade. Planen är att vi ska titta på ytskikt i helgen och förhoppningsvis är det färdigt om ett par veckor.
Så hoppas ni är sugna på lite toainspiration framöver…;) Kraaaaaam Katarina
I vårt uterum är det kallt nu… Möjligen kan man sitta där mitt på dagen om det skulle vara strålande sol. Eftersom man ser ut hit från vårt vardagsrum vill jag ändå ha det lite fint här. Kärleksörten har stått i många många veckor nu och har fått fullt med rötter. Ska plantera ut dem eftersom jag älskar att plocka in den som snittblomma så här på hösten… Man kan ju aldrig få för mycket av den i trädgården då tänker jag…;)
Lilla palmen i bakgrunden ska få flytta in nu men…..
….bomullskvistarna…de får stå kvar….liksom lite torkat gräs.
Snart är det ju äääntligen dags för lite adventsmys och då blir det ju fint med lite gran-och tallris här.
I år ska det här rummet värmas upp för en kväll i slutet av november så därför känns det extra viktigt att göra mysigt här. Ska rota lite i mina jullådor och se vad som finns men jag har gjort ett litet kollage på sånt som mer än gärna skulle få ta plats här ute…… ….eller någon annanstans i huset…
En galet fin julstjärna finns HÄR.…fast jag skulle förstås behöva flera stycken…. En fin ljusstake i den mjuka beigea färgen skulle bli fin på sideboardet… Tomte och julstrumpa förstärker ju myset och strumpan kan man ju fylla med godis som alla får smaka av…
ååååååå…… Visst kan man nästan känna doften av glögg och pepparkakor…. Höra tonerna av julmusik och glada skratt…. åååå…. Tänk ändå hörni….vilken galet mysig tid vi har framför oss.
Kram på er och hoppas ni startat en fin vecka! Katarina
Jiiiises vilken helg vi har haft….;) En riktigt mysig familjehelg med extra allt <3
Ena syrran och 2 av hennes vuxenbarn var också med så vi var ett gäng på 9 pers…. God mat, glada skratt, hotellfrukost och inte minst musikal… Alltså WOOOOOW säger jag!! Hatten av för wermlands operan….jiiiiises vilken enseble…. En av de bättre vi sett faktiskt. Har ni möjlighet… KÖP BILJETTER!!!
Nu laddar vi för kvällens buggkurs här.. Kraaaaam Katarina
Jag vet att många avskyr november…. Själv tycker jag att det är en fantastisk månad… Mest för att det här är månaden då jag blev mamma för första gången… Men också för att det ofta händer en massa skoj i just november…
Förutom att vi firar en massa födelsedagar är det julbord med jobbet, vi ska äntligen renovera lilla toan… ….tänkte hinna med att gå på mysig julmarknad, umgås med vänner och inte minst börja planera inför den väääääldigt mysiga tiden innan jul……Så ska vi ju fira alla fantastiska pappors dag…. ….och i morgon….ja då drar hela familjen till Karlstad för att gå på musikal och bo på hotell minsann… Oj så skoj det blir! Titanic ska vi se….
Ett bra tips att ta sig igenom november om man nu hör till dem som tycker det är mörkt och dystert, är ju att tända en massa ljus, tända en brasa om man nu har en kamin… …..spela bra musik och babbla ikapp med en vän…. …eller mys under en filt med en spännande bok och en kopp te… Drick ett glas gott rödvin med ditt livs kärlek och ta vara på ljuset så mycket du kan genom att ta promenader på dagarna. Kanske kan man ta 15 minuter på lunchen om man jobbar… ….å helgerna…..först promenad…sen mysa inne…. Toppen ju!
Nu kommer strax min man, som för övrigt är kvällens kock och serverar mig ett glas vitt… Sedan har vi en spännande serie att se färdigt innan vi ska somna tidigt… I morgon vill vi ju vara pigga..;)
Kram och hoppas ni har en fantastik fredagskväll! Katarina
Fina fina ni! Jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för den våg av kärlek och omtanke som strömmat in…. …å då är ju jag rätt bra på att uttrycka känslor..;)
Jag är överväldigad av alla meddelande här i bloggen, via mail och genom DM på Instagram. Många många är ni som delat med er av era egna historier om era små familjemedlemmar. Många många är ni som skickat kramar och medkänsla. Jag svarar er inte en och en utan gör det i stället så här….. TACK TACK TACK
Tack för att ni delar med er, tack för all er omtanke, tack för alla fina ord och tack för att ni finns! Att skriva om sorg kan vara väldigt svårt… …man kanske inte hittar de rätta orden…. …för min del handlar det mer om att jag gråter så mycket så jag inte ser vad jag skriver och efter ett sådant inlägg som jag publicerade i går är jag rätt dränerad…. …jag känner mig helt slut…både mentalt och fysiskt… Kroppen är tung och huvudet luddigt….
Att göra som ni gjort, att kunna ta till er någon annans sorg…DET är en gåva! Det är inte alla som kan känna så mycket som ni gör för människor man aldrig mött. Ni är fantastiska!
Kanske är det så att jag genom mina ord…mina berättelser kan hjälpa någon annan att sätta ord på sin egen sorg… …att vi är många som gått igenom samma saker är kanske egentligen ingen tröst… …men man känner sig lite mindre ensam….
Nu har vi ju hunnit in i November och ni som hängt här inne många år vet ju att jag äääääääälskar november…;) men det tar vi mer om i nästa inlägg!
Det här inlägget har jag påbörjat väldigt många gånger under en lång tid. Jag har skrivit och raderat, skrivit och raderat… Sparat vissa delar och börjat om säkert 100 gånger….
Hur ska man skriva ner sina allra sista dagar med någon så älskad? Tíden sedan Sally fick somna in har gått snabbt och samtidigt långsamt… Det har redan gått 6 månader sedan vår prinsessa slutade sin tid här på jorden…. Fortfarande kan jag ibland få för mig att hon snart kommer tillbaka… …fortfarande finns klumpen i magen kvar och jag gråter en skvätt nästan varje dag då jag tänker på henne… Nu har jag i alla fall äntligen lyckats väva ihop alla mina från början, osammanhängande nedskrivna stycken till någon slags historia om hur den sista tiden var…
Det är tisdag och jag märker på dig att något är galet….. Du mår dåligt och är trött sååå trött…. Jag stannar hemma från jobbet och vi sitter nästan hela dagen i soffan… Jag håller dig nära och killar dig sakta på magen….precis så där som du älskar…. Vi har ju gått igenom det här ganska många gånger nu… När man har diabetes kan man ju ha vissa dagar då man är lite låg och jag tänker att i morgon… I morgon är du nog som vanligt igen….
Klumpen i magen växer och jag tänker på orden som veterinär Mia sagt till mig för så länge sedan…. -”Du kommer känna när det är dags”…………….
Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det var…. ….men på något sätt kände jag redan den där tisdagskvällen att det här…. ….det var slutet…..
När onsdagen kom var du om möjligt ännu tröttare. ….du åt och drack som vanligt, tiggde lika mycket godis som du brukade och ville bli killad på magen precis som vanligt…. Men när vi fick bära ut dig till gräsmattan och in igen förstod jag att nu hade stunden kommit…. Din tid här hos oss var på väg att rinna ut…
Jag fick ringa det där fruktansvärda samtalet till Mia och vi fick en tid redan dagen därpå……
Dina värden hade börjat svaja sedan en tid tillbaka och kanske var det det som gjorde att du plötsligt från en dag till en annan mådde så dåligt… Tidigare då du mått illa hade du ju repat dig ganska snabbt….
Redan tidigt i din sjukdom lovade jag och din husse varandra att vi inte skulle ”ha dig kvar för vår skull” Vi lovade dig och varandra att vi skulle göra allt som stod i vår makt för att du skulle få ett så långt och bra liv som möjligt…
Å det gjorde vi verkligen….. Insulinsprutor i nacken kl 7 morgon och kväll, tillsammans med medicin mot cushings…. Noga med mattider, många måååånga urinprover, mäta med sticka och täta veterinärbesök…..
…vi skaffade en vagn så du kunde följa med oss på alla promenader även när du inte orkade gå längre… Vi skaffade husbil så du kunde få åka med oss på semester… ….vi vandrade av och an ute i trädgården de nätter som du mådde illa och ville äta gräs…
Kanske hade du kunnat få några månader till…men de skulle inte ha varit bra…. Vi vet att vi där och då tog helt rätt beslut, vi gjorde det som var absolut bäst för dig… ….varken för tidigt eller försent. Du hade inte ont någonstans…du var bara SÅ SÅ trött…. …..det var helt enkelt dags….
Den kvällen höll vi dig nära nära och vi sov oroligt den natten tätt tätt….. Det här är de allra sista bilderna hemma i soffan….
Torsdag den 5/5-2022 Den dagen kommer vi för alltid att minnas med stor stor sorg…. Morgonen hemma minns jag över huvudtaget inte… Vi satte oss i bilen under total tystnad…. Vi höll dig i våra armar för sista gången…. …och där på golvet hos veterinären… I en stor hundsäng, inbäddad i min gamla morgonrock…..och med tända ljus…. ….fick du somna in…. …det sista du gjorde var att försöka stoppa huvudet i min handväska för att sno lite godis…. ….älskade älskade lilla hundflicka… ..den paniken, ångesten, skräcken och sorgen vi kände där och då… …det är inget man önskar någon att få uppleva…. Ändå….. ….ändå skulle jag göra det igen och igen och igen för din skull… För vet du vad min älskade lilla Sally…. De här åren med dig…. De här åren med dig skulle jag inte ha velat vara utan för något i världen… …de här åren har varit några av mitt livs bästa… …och den villkorslösa kärlek som du strösslat över hela vår familj är en av de finaste gåvorna jag någonsin fått. Från djupet av mitt hjärta TACK älskade älskade lilla du!
Tiden som följde därefter är bara blank…. Vi gick som i ett vakum och satt i soffan på kvällarna och bara stirrade på tv´n utan att förstå vad vi tittade på….. …dagarna flöt ihop och det gick knappt att skilja på natt eller dag…. Det var så tomt….SÅ TOMT……
Så när vi blev nerbjudna till våra kära vänners hus i Spanien tackade vi ja, packade våra väskor och kom i väg på en fin vecka som innehöll mycket skratt, gråt och kärlek…..och var så välbehövlig…
När vi kom hem fanns den där påsen att hämta…
Den där bruna påsen med den fina asken och det sista som fanns kvar…
….askan efter vår allra käraste lilla skatt…..
Det tog lång tid för oss att stålsätta oss….att ta tag i den där asken och bestämma oss för vart hon skulle få vila….
Vi funderade hit och dit…. Vart älskade hon mest att vara….vilken var hennes favoritplats?
Så plötsligt bara….efter flera flera månader bestämde vi oss… ….den 2/10, samma dag som hon skulle ha fyllt 13 spred vi ut henne…..
…….vi strödde henne här, där hon alltid satt och tittade ner mot vägen…. bredvid hennes älskade ”skatbuske”….där hon envist jagade runt runt i hopp om att få tag på skatan som byggt bo där inne…..
….å vi strödde henne här där hon hade sin spejarplats sina första år hos oss….
….å vi strödde henne här….där hon så ofta satt och tittade på korna i hagen…..
Ja faktum är att vi strödde henne i hela trädgården och nu så här i efterhand kan jag inte riktigt förstå hur det kunde ta oss så lång tid att inse att det var ju precis så det skulle vara…. Hon älskade ju att vara ute här hemma och vi ville inte ha en ”gravplats”. Vi vill kunna tända ett ljus för henne vart som helst och vi vill kunna se på alla ”hennes” platser med skratt och glädje….
Den lilla asken eldade vi upp….kramades och grät……
Det här har varit ett långt och svårt inlägg att skriva, men nu känns det på något sätt som en befrielse att ha klarat av det…….kanske lite som ett steg i sorgeprocessen…… En liten hyllning till vår lilla skatt…. Vårt livs strössel….
Sallys liv har slutat här på jorden men i vårt minne och i våra hjärtan kommer hon alltid leva vidare…. ……..därför kommer jag nog skriva mer om henne då och då…. …men då kommer det nog mest vara glada minnen….den ljusa, tokiga och glada sidan…..
Tack för att jag fick skriva av mig… Tack för att du lyssnat…. Tack för att jag fick luta mig mot din axel en stund… Tack till dig som tog av din tid för att läsa allt det här…
