Hej heeeeej!
I dag fick jag 2 mail från 2 ”anonyma” läsare som
båda blivit oroade att jag skulle sluta blogga…
NEJ NEJ NEJ…mig slipper ni minsann inte..;)
Jag känner att jag måste förtydliga….
…det är inte MIN blogg som stressar mig…
När jag skriver mina inlägg gör jag det för att jag vill och för att det är kul..
..det blir ju lite lite som en dagbok…på ett ungefär…
Även om jag är personlig så utelämnar ju en massa saker förstås.
För mig är min blogg min oas…ett ställe där jag släpper tid och rum
på nåt sätt…bara bara kul!
Att jag i bland kan inspirera en å annan och kanske smitta ner någon med lite gladhet…
Ja då är det bara en stor lycklig bonus…något som gör det hela ännu roligare.
Nej det som stressar mig är känslan jag får då tiden inte räcker till för att
läsa och kommentera hos andra bloggar i den utsträckning jag skulle vilja.
Det var det jag menade i mitt förra inlägg..;)
Jag vet att jag kan tyckas vara hoppig o skuttig
med full fart och holabalou hela tiden…
Så är det naturligtvis inte….
Eller mjoo..hoppig o skuttig är jag kanske ofta….
..å..JA….jag är nästan alltid GLAD…
Det är helt sant… jag har alltid varit sån så det går nog inte att ändra på..
Jag orkar liksom inte gå omkring och vara ledsen, deppig och arg några längre stunder.
Så japp…jag är en glad och possitiv person och jag hoppas och tror att jag kan förmedla det här..
…för lite gladhet mår alla bra av..;) Lite barnslighet också…eller hur?!
Däremot så hinner jag absolut INTE mer än någon annan..
Jag har nog tvärtom på senare år blivit lite lat…
Har lååång startsträcka och tycker att jag har det bra när jag
sitter där i soffan o planerar o planerar…
Planeringsbiten har jag verkligen blivit bättre på…;)
Men om man ex nu tvättar 2 maskiner tvätt en dag.
så lagar man mat och dammsuger köket…
Ja då har man ju egentligen inte ”fått något gjort”…
..men om man fotar det och skriver om det…
..ja då verkar det plötsligt som man är som en duracellkanin med nya batterier…..
Hoppas jag inte slog hål på någons illusioner nu haha…
Men jag har verkligen inte mer tid än någon annan…
…jag är bara oftast väldigt glad och väljer att se det positiva i det mesta…
Nu har det här blivit en väldig ”jagdag”…
I morgon får vi ta o prata om något annat….
Kraaaaam Katarina