Monthly Archives:

augusti 2023

Vårt lilla lyckopiller

Alltså från djupet av mitt hjärta….TACK!!
Vilken kärleksvåg och energiboost…
TACK!

Ni är många som frågar om och vill se Sofie…
…så jag tänkte att en liten uppdatering kunde vara på sin plats.

Precis som Sally var så är Sofie min ständiga följeslagare….
…min skugga….fast en väldigt hoppig och skuttig skugga…haha…

Precis som Sally gjorde så hoppar hon in och lägger sig i bild……;)
Sally var väldigt mycket bättre på att ”puffa kuddar” och lämnade ingen kuddhög orörd….

Sofie tycker kuddar är bra till att gräva ner sina ben under….
Haha….tänk er att hon först krafsat med tassen….lägger dit benet….sedan börjar puffandet med nosen
i likadana rörelser som om hon skulle grävt ner det ute i jorden……
Hon är för söt…..

Hon har precis blivit 9 månader och vi håller på och försöker ensamträna henne lite…
Det går sådär….delvis pågrund av att jag ogärna lämnar henne ifrån mig över huvudtaget…
(galet jag veeeeeet)
…men också för att hon likt en varg ylar om jag så bara går upp för trappen….haha…
(ja vi nonchalerar det och kommer inte ner igen förens hon är tyst)
Sedan försööööker vi hålla oss från att följa med i henens totala glädjedans då vi kommer ner igen…
Men det är ju SÅÅÅÅÅ göööööölligt så det är ju svårt att låta bli..

Hon är otroligt social och en väldigt rolig hund….
…hon älskar både människor och andra hundar…..får hon syn på en bebis blir hon
som galen och släpper allt annat……vill bara fram och nosa och gosa…..
Hon ligger helst och sover under soffor och bord…
…och på kvällarna kryper hon in under badrumsskåpet…..
;o)
Hon är bland det bästa som hänt oss och hon är vårt lilla lyckopiller….
Hon har tagit oss med storm och jag är så lycklig att just hon blev vår.
Tänk va….tänk att det kunde bli så bra!

Självklart bär vi med oss saknaden efter Sally varje dag och Sofie har inte ersatt henne…
Sofie är inte bättre och inte sämre…
Hon är sin egen…..lika älskad….ger oss lika mycket glädje….
Framförallt är hon här nu….;)

Här i uterummet har vi efter en lång och seg sanering äntligen börjat komma iordning
och vi försöker njuta här ute så ofta det går nu innan det blir dags att stänga igen för vintern.

Jag är helt säker på att Sofie skulle ha älskat Sally…..
…jag är däremot inte fullt lika säker på att Sally skulle ha älskat Sofie…..;)

Så lika till utseendet men ändå så olika….

Lykopiller!

Kraaaaaam Katarina

Sofie Uterummet

Nu trasslar vi i gång igen…

Hej

Vad ska man skriva efter ett så här långt uppehåll?
Hur ska man börja?
Jag vet faktiskt inte så jag tror att jag bara skriver….
….en massa ord och tankar i ett enda virrvarr….

När min bror dog så föll jag ner i nått slags avgrundshål….
…som ett hål som bara snurrar….
I den vevan hade jag börjat jobba mycket mer och jag liksom flydde
undan mina känslor genom att jobba och jobba…
Sommaren har sedan rullat på i en enda spiral av jobb, semester, tårar,
ångest, tankar över livet, skratt, familj och alldeles för lite sömn….

Det har hänt så mycket de senaste åren som gör att jag verkligen på riktigt har börjat
ifrågasätta saker som jag aldrig tänkt så noga på tidigare…..livet har ju bara harvat på ni vet…
…..jag har funderat mycket på vad som är viktigt för mig….
Hur jag vill leva och vad jag vill göra med det jag har kvar av mitt liv….


Jag tror att jag bestämde mig i somras för att sluta blogga…
Det kändes som jag var färdig här….att någon annan får ta vid…
Det kändes som jag inte har mer att ge nu….kände mig som en urvriden trasa på många olika sätt…

Meeeeen…
Nu har ni blivit väldigt många som på olika sätt kontaktat mig och uttryckt er saknad efter mina inlägg….
Hur fantastiska är ni inte?
Några av er har skrivit att ni kikar in varje dag och hoppas att jag ska ha skrivit…..
VARJE DAG!!!
Jag blir mållös och varm i hjärtat….
Vem är jag om jag bara struntar i det?


Sakta sakta har det där negativa börjat ändras igen och känslorna börjar snurra tillbaka
till den tiden då bloggen var det absolut roligaste jag visste….det som gav mig störst avkoppling
och mest energi….. tänk om det kan bli så igen….i alla fall en liten smula….;o)

Jag har ju bara tänkt på mig själv och inte alls på att ni verkar vara en hel del där ute som faktiskt gillar
att läsa allt mitt trams….;) Det känns fint tycker jag…
…det fyller mitt hjärta och jag känner mig lite omfamnad av er.

Så nu tror jag att jag tar ny fart och skuttar rätt in i blogglivet igen….
….jag tänker mig att det nog blir som förut fast ändå inte…

De senaste åren har jag lagt alldeles för mycket tankekraft på att skriva varierat men med mest inredning….
Det har många gånger kvävt mig lite då man ju faktisk periodvis inte har så mycket inspirerande att visa upp…

Nu tänker jag ta fasta på vad min älskade man sa häromkvällen…
-Jag tror inte du ska tänka så mycket…du ska ju skriva det DU vill skriva om….
…inte vad andra vill läsa….

Så sant ju….
Det kommer säkerligen komma inlägg eller kanske till och med perioder av inlägg som inte alla gillar att läsa
men då får man väl helt enkelt pausa Sallys hus tänker jag…
För fortsättningsvis tänker jag skriva om det som upptar mitt liv för stunden oavsett om det blir
10 inlägg på rad om alla äpplen som äntligen kommer på vårt träd där ute i trädgården…
….eller om det blir reseinlägg 2 veckor i sträck…

För det är ju när jag överanalyserar och försöker skriva det jag
TROR att ni vill läsa som jag tappar sugen….

Hur som…
TUSEN TACK alla rara…
Tack för alla fina hälsningar i mitt förra inlägg som jag inte orkat svara på…..de betyder massor!
TUSEN TACK alla ni som hört av er på olika sätt…
…utan er hade jag nog faktiskt lagt ner…..

Kraaaaaaaaaam Katarina

livet