Browsing Category

livet

Ett väl genomtänkt beslut

Hejsan
Jag tänkte jag skulle berätta om hur och varför det kunde bli så här…;)
Hur det kunde bli så att vi ska bli med valp…;)

Ni som hängt med här inne länge vet ju att vår prinsessa Sally fick somna in i början av maj förra året.
Ni vet ju också hur vi kämpade med hennes sjukdomar.
Cushings och diabetes….
Om du vill läsa mer om det så finns alla inlägg som handlar om Sally i arkivet HÄR
Tänk bara på att det är det senaste som ligger överst, så man får skrolla neråt om man vill läsa äldre inlägg.

De känslor som jag beskriver är kanske svåra att sätta sig in i om man aldrig haft en hund…
….eller något annat husdjur…men det jag pratar om är en fullvärdig familjemedlem…
En personlighet som följer en i vått och torrt…..
…..som är beroende av en och som älskar en helt villkorslöst…..alltid…..

När vi fick hem Sally hade vi 2 tonårsbarn hemma…..
…att gå på bio eller gå ut och äta en kväll var aldrig något problem.
Jag hade också en livslevande pappa och en hyfsat frisk mamma
som gärna var hundvakt då vi åkte på semester.

Så flyttade barnen, mamma blev sjuk och pappa dog….
Sally hade ju också dragit på sig sina sjukdomar och med diabetesen följde ju
insulinsprutor i nacken kl 07 och kl 19.
Det var supernoga att hon fick i sig mat och hon behövde övervakas ganska noga.
Vi varken ville eller kunde lämna bort henne så vi skaffade husbil så vi
kunde komma iväg ändå. Vi blev alltså väldigt låsta och hon var med mig i princip
24 timmar om dygnet sina sista 1,5 år i livet sedan hon fick sin diabetes.

När Sally fick somna in den 5/5-22 rasade hela vår värld och jag trillade
ner i något slags mörker som jag haft svårt att ta mig upp ifrån…
Visst kunde jag skratta och le, göra roliga saker…men hela tiden fanns det där…
…det där som gjorde så ont i kroppen…den där tomheten och den där
fruktansvärda saknaden….många många gånger har jag fått kämpa med mig själv…
stålsätta mig riktigt ordentligt för att inte ge vika och få fullständig panik.
Många är de tillfällen då jag brutit ihop av minsta lilla och jag har inte alls kunnat styra över
de känslostormar som sköljt som en orkan genom kroppen när jag minst anat det….

Redan för många år sedan hade vi bestämt att den dagen Sally inte finns med längre kommer
vi nog skaffa oss en ny lite kompis….men det var ju innan allt det jobbiga…

Eftersom det blev som det blev med Sally tänkte vi vänta några år med att skaffa en ny hund.
Vi ville läka såren ordentligt…ta igen lite resor vi inte kunnat göra, gå ut och äta och leva lite loppan….

Vad vi inte hade räknat med var att vi vill ju inte alls leva loppan…
Vi går absolut ut och äter någon gång ibland…….
….men det kan man ju göra även fast man har en liten fyrfoting i familjen.

Det går inte en dag utan att jag tänker på henne…
Numera både med glädje och sorg….
Men från början bara som sagt med en stor stor klump i magen och tårar som aldrig slutade rinna.

Efter sommaren 2022 började jag få en konstig värk i kroppen…
Inte värk som i led/muskelvärk utan lite mer konstigt……lite mer obeskrivbart….
…lite luddigt, diffust och ja…bara konstigt…
Å det var när jag läste något i en facebookgrupp jag är med i som jag förstod…
Det var när en man skrev något i stil med:

Jag är inne på min 3:e westie som är helt underbar.
Jag saknar de som inte finns längre varje dag.
Det går aldrig att ersätta en hund med en annan

men precis som med barn har hjärtat plats för fler….

Även fast jag vet det där…även fast jag vet att det är så trillade inte poletten ner förrän där och då…
Det var då jag verkligen förstod vad det var som gjorde så ont i kroppen…
Det var inte enbart saknaden efter Sally….
Det var saknaden efter någon…

Saknaden efter en liten trogen vän som följer mig hack i häl….
..någon som gör en massa bus och sätter fart på oss…
Någon som håller oss borta från att leva loppan…;)
Någon som strösslar oss med sin vilkorslösa kärlek och någon som jag kan ösa all min kärlek över….
Den där kärleken som finns i mitt hjärta och liksom bubblar över…..som bara väntar på att få komma ut.

Jag förlikade mig där och då med att sorgen efter Sally aldrig någonsin försvinner
och att hon aldrig kommer tillbaka. Jag insåg också att vi inte
sviker henne på något sätt om vi tillåter oss att välkomna en ny liten familjemedlem.
Sally kommer aldrig någonsin bli bortglömd och hon kommer inte ha mindre plats i våra hjärtan.
Våra hjärtan har ju plats för precis hur mycket kärlek som helst.

Både jag och Mattias insåg att jag skulle inte känna mig hel igen förrän vår familj
är hel igen…..så det där med att vänta några år…..det hoppar vi över.

Nu började jakten på en valp….
Men det tar vi i ett annat inlägg….nu börjar det här bli väldigt långt.
Kram Katarina

livet Sally

Valpstädar

Hallå där och hoppas ni haft en mysig helg!
Vår helg har innehållit både mysmiddag på restaurang, serietittande i soffan
(just nu håller vi på och bränner av hela Johan Falk-serien, himmel vad man har glömt vad som händer),
sen lunch/tidig middag hos M´s föräldrar och i dag har Mattias snickrat inne på lilla toan och jag har ägnat mig åt
att få ut alla jullådorna på vinden, tvättat och pysslat med lite allt möjligt…..

Kanelknäcke med ost och cola zero som lite energitillskott är toppen när man fixar och grejar…;)

Det som måste vara absolut viktigast i min framfart den här helgen….är nog ändå att jag städat och rensat
i skåpen inne i tvättstugan…….hahahaaaaa…….
Vad är det med mig då det vankas festligheter, gäster…eller hundvalpar….
Plötsligt är det just tvättstugan som blir prio ett…;)

Likt en gravid som ”boar” har jag börjat valpstäda…
Plötsligt känns det superviktigt att huset är tipptopp då lillsmulan flyttar in….
hahaha…
Jag hör ju själv hur knäpp jag är….
Men vem vet…en hundvalp kanske tycker det är supernoga med det där att det ska vara
ordning och reda bland blomvaser, städprylar och tvättmedel…..
;o)
Kram Katarina

livet städa

Rörd och tacksam

Hej mina fina läsare!
Jag är så glad att ni är med mig i allt…
…gränsen mellan glädje och sorg är ju hårfin och för de allra flesta av oss
blir ju livet en mix av både och….

Tiden läker alla sår finns det något som heter…
…det stämmer inte alls…
Inte när det kommer till den sorg och saknad man känner då någon dör.
Däremot så lär man sig att leva med det och tillslut så är det som att det goda vinner över det onda….
De fina glada minnena tar över…….
…sorgen och saknaden finns där i bakgrunden hela tiden men det fina tar liksom över…….

Jag känner mig så otroligt rörd och tacksam för alla så otroligt fina hälsningar jag/vi fått
här, på fb och på båda mina instagramkonton
(@sallyshus och @sallyshusbil)
Det är SÅ roligt att ni också är glada och att ni tycker det ska bli roligt att få följa
vår lilla valp…..för sååååklaaaaart kommer det bli måååånga valpbilder här inne framöver….
Såååklaaaaart….

Självklart ska jag fortsätta visa soffor, kuddar, krukor, klänningar, mat och annat trams…..
Men ni vet…..det kommer säkert smyga sig in en tass eller 2 även i de bilderna….;)

Den här lilla valpen upptar större delen av min tankeverksamhet just nu och jag
anstränger mig då jag träffar nära och kära för att prata om andra saker…..
haha…..
Jiiiises….jag hade glömt att det känns så här…..;) <3
Kraaaaaam Katarina

livet

Grattis Pappa

I dag skulle han ha fyllt 80år…..
Min fina fina pappa….
…som han skulle ha älskat det!

De här fina bilderna har jag visat flera gånger nu men jag tycker så mycket om dem…

Vi firar din födelsedag för andra gången utan dig…
Du fattas oss!

Livet är orättvist och corona tog vår fina pappa från oss alldeles för tidigt…

Älskade pappa-tomten…
Hoppas du spelar och sjunger i dag där du är…
För oss som är kvar spelar du det här…..

Jag älskar dig rakt in i oändligheten och vidare!
Katarina

familj livet

Det här med att snart fylla 50 är farliga grejer……

Hallå där….
Har ni sett??
Plötsligt händer det liksom….
Gardinerna till uterummet är ääääntligen uppfållade och ska få komma på plats nu lagom tills det är alldeles
för kallt att sitta där…;) Meeeeen eftersom uterummet ska värmas upp för en kväll snart och förvandlas till festlokal
så känns gardiner som den viktigaste detaljen….. 😜🤣

Nej men visst är det väl så att man ofta får en väldans fart att slutföra saker
då man ska ha fest eller så….som ni kanske minns så brukar ju jag ha en tendens att storstäda på
ställen där gästerna ändå inte ska vara….som i tvättstugan eller i garderoberna….haha…
hur som…så tänker jag rida på vågen så länge min ”boa-lust” håller i sig.

Mattias håller på på övervåningen…med den lilla toan där.
Den kommer ju absolut inte bli färdig innan festen…
…men den kommer ju behövas även efter…;)
Vi kan ju kika lite hur där ser ut nu…

Där ni ser vattenpasset till höger har det en gång varit ett dörrhål så det lilla ”intjacket” tänkte vi utnytja
för att kunna ha ett normalstort handfat.
Rakt fram kommer en vägghängd toa och hyllan rakt fram och till höger bygger vi för.

Vi har hittat och beställt ett jättefint kakel och klinker och köpt en cool spegel.

Japp…sååå…nu till det här med (ålderns) farligheter…

Kan egentligen inte fatta att jag visar den här fruktansvärda bilden på mig själv…
….hahaha…men det är faktiskt ganska komiskt….

I gårkväll var vi på min systersons 26-års partaj, kom hem rätt sent….
Nu vill jag poängtera att det var jag som körde så alltså var jag spiknykter…

Nu händer följande….
M och jag borstar tänderna, lägger oss och småpratar lite så där som man gör….
Han somnar ganska snabbt och jag ligger och kollar instagram…
Det är ganska kallt så jag ska bara dra upp täcket lite och rätta till kudden…
…varpå jag tappar mobiltelefonen som jag fortfarande håller upp lite ovanför mig…
Vad tror ni händer?

🙈🙈🙈

Taaadaaaaaa…..
Hahahaaaaa…..
Döööör….fattar fortfarande inte att jag visar det här…

Mobilen studsar med kortsidans kant i pannan….ser ni bulan över ögonbrynet?
…..vänder att halvt varv och landar precis ovanför läppen….
hahahaaa….
Kan sånt här ens hända??
Jag var där och då mest glad för att en tand inte flög ut…
…å ja M vaknade såklart….for ner och hämtade en blöt handduk, klappade på mig och sa…
-lilla tussan…
…så somnade han om…❤️

Jamen så….det var natten det…

…i morse lyckades jag med det här….
hahaa…
Vad är det som händer?
Är det så här att fylla 50?
Så fall tror jag att jag fortsätter vara 49…..

Kanske att jag borde stanna här i en vecka tills det hela har dragit över….haha….

Kram på er och ha en fin söndag!
Här snöar det och jag ska snart ut och hänga gardiner…;)
Kram Katarina

livet

Du vet väl om att du är fantastisk!

Fina fina ni!
Jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för den våg av kärlek och omtanke som strömmat in….
…å då är ju jag rätt bra på att uttrycka känslor..;)


Jag är överväldigad av alla meddelande här i bloggen, via mail och genom DM på Instagram.
Många många är ni som delat med er av era egna historier om era små familjemedlemmar.
Många många är ni som skickat kramar och medkänsla.
Jag svarar er inte en och en utan gör det i stället så här…..
TACK TACK TACK

Tack för att ni delar med er, tack för all er omtanke, tack för alla fina ord och tack för att ni finns!
Att skriva om sorg kan vara väldigt svårt…
…man kanske inte hittar de rätta orden….
…för min del handlar det mer om att jag gråter så mycket så jag inte ser vad jag skriver
och efter ett sådant inlägg som jag publicerade i går är jag rätt dränerad….
…jag känner mig helt slut…både mentalt och fysiskt…
Kroppen är tung och huvudet luddigt….

Att göra som ni gjort, att kunna ta till er någon annans sorg…DET är en gåva!
Det är inte alla som kan känna så mycket som ni gör för människor man aldrig mött.
Ni är fantastiska!

Kanske är det så att jag genom mina ord…mina berättelser kan hjälpa någon annan att sätta ord på sin egen sorg…
…att vi är många som gått igenom samma saker är kanske egentligen ingen tröst…
…men man känner sig lite mindre ensam….

Nu har vi ju hunnit in i November och ni som hängt här inne många år vet ju att jag
äääääääälskar november…;) men det tar vi mer om i nästa inlägg!

Stor kram till er alla rara!
Katarina

Kärlek livet

Kanske bloggens största svacka

Hallå där…..
Nu är ni flera stycken som hört av er och undrat om det hänt något…..
…..tusen tack för er omtanke!

Nej, det har inte hänt något….i alla fall inget livsfarligt eller livsavgörande på något sätt….
Vi mår alla bra och jag är prick lika kär i min man som vanligt…;)

Som ni märkt har det varit lite glest mellan inläggen sista tiden och det beror helt enkelt på att jag
gled in i en rejäl bloggsvacka….kanske den största jag haft hittills…
Jag har på senaste tiden på riktigt verkligen funderat på vad jag har att ge….
Har jag fortfarande något att ge?
Vad vill jag?
Vill någon verkligen läsa det jag skriver?
Jag känner att jag har tappat bort mig själv lite….
…eller inte mig själv som i det som är JAG….utan mer det som är bloggens kärna…

Jag vet inte om det är sorgen efter pappa….och sedan Sally…..å min mamma som glider ifrån oss som
gjort att jag ifrågasätter hur länge och hur mycket man kan blogga om
små oviktiga saker som vilken bricka oljorna i köket står på eller
”titta här vilken fin fredagsbukett!”

Ååååå….jag har kommit fram till att såååååklaaaaart kan jag inte sluta blogga…
Såååklaaaaart måste jag fortsätta….
Såååklaaaaart ska jag fortsätta skriva om oviktigheter som:
”titta på mina nya kuddar”
Såååååklaaaart ska jag fortsätta skriva om familj, resor, kärlek, mat, kläder, känslor….
Sååååklaaaart ska jag fortsätta skriva om LIVET……
….livet högt och lågt….

Jag har behövt en liten paus där jag fått fundera på vad jag vill och på vad jag inte vill….
…..Jag ska inte trassla in mig i mer förklaringar och funderingar just nu…
…det kanske kommer….i sinomtid…;)
…..just nu vill jag bara säga…..

TJABATJENA nu kör vi igen…

Nästa inlägg kommer bli tungt för då ska ni få ta del av Sallys sista dagar
och vart vi strödde henne…….
……men efter det….

…..då kör vi all in på hösten….
För min del kommer den innehålla en maaaaaassa roligheter….
….för att inte tala om julen….
…det närmar sig ju….;)

Kram alla fina bloggläsare, tack för ert tålamod och jag hoppas ni inte tröttnat på mig!
Skickar er ett härligt somrigt sylthjärta ❤️
Katarina

livet tankar o drömmar