Hej hej!
Hoppas ni har en mysig helg!
Jag känner mig mycket mycket bättre redan i nacken…jag håller alla tummar och tår att
det fortsätter åt rätt håll….jag försöker vila men det är inte så lätt när man är en
blandning av duracellkanin och glad-människa…;)
Hur som helst så skulle ju jag berätta för er om det positiva besked vi fick i onsdags.
Jag vill berätta för er för dels är det något vi burit på länge som äntligen är över och sedan är det så
otroligt viktigt….såååå så viktigt att ta på allvar ALLTID.
Här är hon….min fina dotter…hon som är så snäll och omtänksam…
hon som skrattar och gråter lika mycket som jag…hon som babblar ännu mer än mig..
..hur nu det är möjligt..;)….hon som en gång var en liten busfia och som nu är en sprallig, tokig, rolig,
underbar ung kvinna….hon som blir 18 om bara några veckor…..
HON…som älskar att fika!!
Såklart var vi tvungna att åka raka vägen och fika direkt då vi lämnade sjukhuset…
Min fina mamma fick följa med också…hon var ändå i krokarna..;)
Jo…så här var det.
Ungefär i Oktober 2014 kände Kajsa en knöl i bröstet.
Hon hade bytt p-pillersort och tänkte nog att det kan ju vara därför.
Så började knölen göra ont till och från och den växte.
Vi har haft många runt omkring oss som haft bröstcancer och man säger ju att knölar som gör ont inte är någon fara. En nära vän hade en knöl som gjorde ont…..hon hade den farligaste sorten man kan ha… När vi vände oss till sjukvården fick vi veta att det är så så liten % unga som får
bröstcancer så det kunde det inte vara….!!!!?????
Någon är ju den där %´en tänkte jag…..
När jag för andra gången fick hämta henne i skolan för hon höll på att svimma av smärta
fick vi komma till vårdcentralen för att sedan få remiss till bröstenheten.
Nu följde en ganska lång väntan.
Väl där fick vi träffa en fantastisk läkare som gjorde en noggrann undersökning och förklarade att
brösten är som sockerkakssmet…
Ja han sa så!!
Om ni tänker er en sockerkakssmet där mjölet inte blivit helt utrört…
Då blir det ju klumpar…
De klumparna är några av alla körtlar vi har som på vissa kan göra ont.
Ibland hela livet ibland bara korta perioder.
Ibland rörs liksom mjölet ut och smärtan försvinner….
För att vara på den säkra sidan blev Kajsa skickad på ultraljud.
Man gör inte mamografi på unga personer för man ser inte så bra där.
På ultraljudet fick vi till Kajsas stora lycka..haha veta att hon har lite fett, mycket bindväv (det som håller brösten på plats, jag skulle behöva ha lite ny)och många körtlar….men ingen som är något annat än just körtlar.
Så efter många månader andas vi nu ut!
Så till dig där ute gammal som ung…KOLLA UPP…hellre en gång för mycket än en gång för lite!
Så var det ju fikat!
Såklart måste man ju fika….såklart!!!
Fröken Brogrens veranda har ju Afternoon tea. Kajsa älskar scones och Lemoncurd (huua).
Vi tog kaffe i stället.
Marmelader måste man ju ha….
Å så så mysigt att de får babbla en stund de där två damerna som har så stor plats i mitt hjärta..
…medans jag smög runt o fotade…
En mysig butik har de också på Fröken Brogrens.
(det är Lemon curd i påsen)
Ha en härlig söndag nu..
Jag ska minsann ut en stund i solen i dag med!
Kram och var rädda om er!
Katarina
No Comments
Helenas enkla vardag
24 maj, 2015 at 10:43 f mSå fin hon är Kajsa och var skönt att ni kan pusta ut och börja leva normalt igen. Skönt att du mår bättre i nacken också.
Fröken Brogren är så mysigt, men nu var det länge sedan jag var där.
Har du kollat datumen i sept?
Kram Helena
Ekenäsliv
24 maj, 2015 at 11:00 f mHeeej sötfia <3
Jaaaaaaaa det är så sant… Man ska aldrig gå ch fundera eller undra..
Sjukvården finns till för oss och de VILL att i ska komma till dem. Det är få få som känns besvärade när man söker vård.
Himmel så skönt vännen… Känner jag jag vill gråta en skvätt jag med. , jag hade nog minsann kunnat babbla ikapp med er.. Fast frågan är om jag inte hade blivit slagen med hästlängder av er;-)))))) Ha ha ha 🙂
Såååå skönt att det känns bättre i nacken. Bara var och njut av solen nu idag med!
Min man han är redan ute o jobbar han 😉
Jag fixad enmassa med målning och planterade igår. En köksträdgård börjar ta form och en ny entré med minsann;-)
För du vet… Han är ju inte bara noggrann utan effektiv som få 😉
Men så tänker jag på Lotta med… Själv famlade jag aldrig i ån ovisshet utan fick besked innan jag ens själv visste vad det handlade om.
Men jag hoppas de vet att jag mer än gärna svarar på frågor om de undrar över något..
MEN jag hoppas av hela mitt hjärta att det inte ska vara så så klart.
Nu sockerhjärtat ska du ha en ljuvlig dag!! Jag ska smörja in mig och sen gå ut :))
Massa kramar Anna
PS: fast jag aldrig haft förmånen att träffa Kajsa så känns det som att jag kan känna henne lite ändå, och hur busig hon är 🙂
Linda
24 maj, 2015 at 12:34 e mÅh vad bra att det inte var något med din dotter, måste ha varit en extrem lättnad när ni fick det beskedet.
Ha en fin dag
Kram Linda
Ulrica
24 maj, 2015 at 12:43 e mDet gör mig så himla himla lättad att höra att det inte var några monster som härjade med Kajsa, och att din nacke går åt rätt håll <3. Härliga bilder ifrån er stund tillsammans, så fina!! KRAAAM
Lena - gott för själen
24 maj, 2015 at 1:26 e mSå skönt för er att få ett sånt besked efter sån fruktansvärd lång väntan! Hua!
Ha en fin söndag!
Kram Lena
Anonym
24 maj, 2015 at 5:44 e mHej fina du. Så skönt att få ett positivt besked. Men stackars Kajsa som fått vänta så länge. Men hon har ju en underbar mamma som hon kan prata med. Alla har nog inte det. Positivt besked. Ja, ska erkänna att jag tänkte helt andra tankar. Ha ha. Kram Inger
Stina I Söder
24 maj, 2015 at 8:07 e mSå skönt att det inte var något allvarligt! Jag hoppas din nacke blir bättre. Kram
Hem ljuva hem
24 maj, 2015 at 9:57 e mKraaam! Du är fantastisk som delar med dig av sånt här. Svåra saker och viktiga saker. Skönt att det inte var något. Kraaaam Pia
Anonym
25 maj, 2015 at 2:57 e mVilken underbar känsla det är Katarina när man riktigt känner hur den stenen man burit X-tra i bagaget och bara faller ner och förintas redan innan den fallit till marken… Ja det om något är väl värt att firas och såklart ihop med människor man älskar… Er lättnad och glädje måste ju vara obeskrivlig!!! Kraaaaaaaaaaam Rose-Marie