Hallå och hej säger jag till både er och den nya höstveckan.
Hos oss fortsätter det att blåsa storm så vi får se hur mycket målat det blir den här veckan.
Det tar låååååång tid att måla alla de där pinnarna i verandastaketet och jag har en sektion kvar innan
allt är målat första varvet….sen är det 2 varv kvar….huuuugaligen….
Jag hoppas jag blir färdig innan vintern…;)
Fint blir det i alla fall och jag ska ta och fota så att ni får se snart..
Något annat fint är blommorna på mitt vardagsrumsbord…
Jag köpte några buntar och satte ihop en härligt höstspretig bukett
och mamma berömde min syster för att hon gjort en så fin bukett….;)
Lilla sötis…. man FÅÅÅÅÅR skratta lite åt henne…man FÅR det…
Det säger hon till och med själv…
-Jag är ju lite snurrig i hövve…men dä bjuuuur jag på…
-Du vet det finns så många som skäms över att de har alzheimer….men det har jag aldrig gjort…
-Varför ska man göra det??
????
Ja du min underbara lilla snurriga mamma…varför ska man göra det?
Det är ju en sjukdom som vilken som helst…
Bara väldigt grym och utan återvändo…
Vi talade just om det här mamma och jag..
Å hon log lyckligt när jag berättade att så många hört av sig
till mig då jag skrivit om det här på bloggen.
Hon tycker det är bra att man skriver och pratar om alzheimer…
Så pratade vi om att det hur hemskt det än låter blev lite bättre
då hon blev lite sämre… I början var hon ju av förståeliga skäl deprimerad
och när hon sedan blev lite sämre så försvann det och hon blev den sprudlande glada
lilla mamma hon är i dag. Hon må vara snurrig, ha dålig balans och behöver ha hjälp med det mesta…
Men hon är samma älskade lilla tokstolle till mamma fortfarande…
Å inuti den där lilla kroppen ryms lika mycket kärlek som det alltid gjort!
Nog om det…
Ny vecka var det ju och förutom att det kaaanske blir lite mer målat vankas
det både massage, bebisgos och frisörbesök den här veckan
Å till helgen sticker jag iväg på workation minsann…det blir roligt det!
Jag önskar dig en fin start på veckan!
kraaaaam Katarina
No Comments
mamma C
16 september, 2019 at 10:37 f mSå fin höstbukett och härligt att din mamma tar sin sjukdom så bra.
Kram Carin
Anna-K
16 september, 2019 at 1:43 e mHåller helt med, om att man borde prata mer om demens sjukdomar . Min yngre bror har ju fått samma diagnos som din mamma , det är verkligen en fruktansvärd (skitsjukdom) . Men som din mor verkar glad ändå så är det exakt samma med vår bror , han är väldigt gladlynt och världens snällaste person , har så alltid varit , hjälpt alla med allt omtänksam , bara så svårt att se honom bli sämre ( går sönder ibland när jag tänker på det) han har fått sitt första barnbarn 2 år gammal som han dyrkar , ja det är ömsesidigt såklart 🙂 ) han är världens bästa morfar:) Man får ta en dag i taget , än så länge jobbar han varje dag , men fått lite enklare arbetsuppgifter . Man önskar att forskningen gör snabba framsteg inom dessa sjukdomar , men hjärnan är komplicerad . Vi anhöriga får göra det bästa av situationen och umgås med dem ofta man kan, så länge dom minns oss.<3
Anna-K
16 september, 2019 at 1:46 e mVill bara tillägga att såklart kommer vi att umgås även den dagen han inte minns oss men det tänker vi inte på nu…..
Sallys hus
17 september, 2019 at 1:11 e mHejMen ååå det förstod jag att du menade. <3 Vad fint du beskriver din bror och vad underbart att han får njuta av sitt lilla barnbarn. Jag tror man ska vara tacksam för att de är just glada…hör om så många som i stället blir aggressiva och väldigt elaka…då vore det ju inte lika enkelt att umgås. Man får ta vara på den tid man får. Stor styrkekram till dig och din familj!
Jasmine
16 september, 2019 at 8:46 e mEtt så inspirerande rum! Blombukett på bordet gör dessutom så mycket.
Kram
Sallys hus
17 september, 2019 at 1:08 e mJamen tack och visst gör det… önskar man liksom kunde frysa blommor så de alltid såg likadana ut…;)Kraaaam
Lena - gott för själen
18 september, 2019 at 7:57 e mSån fin bukett! Gillar såna där ruffsiga historier. Och jag gillar hur ni hanterar din mammas sjukdom. Bästa angreppssättet tror jag!
Kram Lena
Sallys hus
24 september, 2019 at 7:24 e mJa man måste ta det lite för vad det är… inget blir ju bättre av att vi deppar….men ibland faller man igenom såklart.Kraaam