Browsing Category

minnen

Nu blev jag allt”kock-skadad”

Godmorgon säger jag och försöker sträcka på mig likt en 
smidig katt….hmm..liknar mer en stel älg eller nåt…fast med korta tjocka ben….
Att säga godmorgon efter kl 12…
Det har typ int hänt sedan vi kom hem från Thailand för 2 år sedan..
Mattias drog i väg runt halv tio å jag måste ha somnat om….
Jag är i djup chock….
…eller ”kock-skadad” som jag sa då jag var liten….;)
Jag tror jag myntade det uttrycket i 4-5-års åldern då jag var med mamma o pappa
på den lilla ICA-butiken som låg där vi bodde.
Där hade de en sån där lottapparat…
Ni vet en sån som man stoppade i en peng och drog i en arm på sidan
så kom det ut en pytteliten rektangulär lott som mer liknade en biljett….
Jag kunde ju inte läsa så mamma fick ju förstås kolla åt mig.
Å det gjorde hon, både en och tre gånger….och pappa också…
Jag hade vunnit 1000kr och mamma blev ”kock-skadad”…;)
Tänk nu på att 1000kr 1977 var väldigt mycket pengar…
Jag fick naturligtvis göra vad jag ville för pengarna och mest av allt
 ville jag ha en ny cykel…..en röd….
Jag är ju yngst i en syskonskara på 4 så jag fick ju annars ärva en del….
….jag minns fortfarande känslan när pappa efter ett par veckor 
tog bort stödhjulen på min nya cykel.
Hur han krokig sprang efter och höll i pakethållaren och plötsligt släppte…
Hur jag sjöng och var så glad… så kikade jag bakåt å då var han bara en liten prick…
…då ramlade jag!!
Haha… det scenariot har nog alla som lärt sina barn cykla varit med om…
Määähh…nu förlorade jag mig visst i minnen igen…
Jag gör visst gärna det…haha…
Tänk er när jag riktigt gammal… då kommer jag ju aldrig sluta prata….;)
Hur som helst så är det dags att ta tag i den här lördagen.
Nu medans jag skrivit inlägg och ätit frukost eller vad det nu kallas och klockan 
blivit över ett, känner jag att den här långa sovmorgonen var nog vad jag behövde…
….det känns bra!
Hoppas ni har en minst lika skön lördag som jag!
Kram Katarina
minnen

De träfärgade lamporna

 Godmorgon!
Här fortsätter regnet att strila ner.
Inte klokt ju…hur mycket kan det regna på en sommar?
De träfärgade lamporna jag fyndade i Göteborg har äntligen hittat sin plats.
Jag älskar ju att blanda in trädetaljer i det svarta o vita….det mjukar upp.
Blir lite mer levande!

 Älskar lampfoten.
Den söta virkade ljuslykta är ett minne som änglavännen A gjorde under sin sista tid innan hon flög till Nagiala. Som ni förstår är det en väldigt kär ägodel. ♥♥♥
Något annat som jag verkligen tycker om både här hemma och hos andra är foton.
Foton på nära o kära lite här och där.
Bilder som verkligen verkligen betyder något och som får en att le.
Den där pricken över i:et som gör varje hem unikt och personligt.
Har ni mycket foton eller andra unika personliga bilder?
Här blir det jobb och sedan ännu mer målning i dag..;)
Ha en toppen dag!
kram Katarina
minnen

Lilla mamma

 Hej hej!
Har ni det bra så här mitt i veckan?
Jag tog långlunch och åkte och tränade i dag. 
Så skönt att ha det gjort och få en ledig kväll i soffan..;)
Det fina  gamla fotot på min mamma har kommit upp på väggen igen.
På fotot är hon 16 år…
Under sitter ett foto på min dotter som snart blir 16 år…;)
 Den gamla stegen passar bra ihop med stolpen, fönsterskåpet och träbacken i köket.
Fler och fler detaljer börjar hitta sin plats och det känns skönt!
Nu ropar Sally på mig och talar om att hon vill gå ut så nu får jag pälsa på mig och ge mig ut i kylan en stund!
Kraaaaaaaaaaaam Katarina
minnen

Inga andar här inte!

Brukar ni köpa ”resminnen” när ni semestrar?
Sedan rätt många år tillbaks brukar vi köpa med oss en liten målning.
det är ju inte alltid vi hittar den stilen vi söker…
Det får inte vara nån kitchig färgglad medelhavs målning…nej den ska vara tecknad i svart/vitt…
den senaste i raden står här ovanför längst fram. Den är från Riga och har inte fått någon ram än.
När vi var i Egypten i julas hittade vi ingen fin målning men vi hittade en antikaffär som hade en massa massa fint…
 En 60 år gammal Alladin lampa fick följa med hem…;)
Och JA den är gammal på riktigt!!
Inget lurendrejeri här inte…eller jooo kanske liiiite…
…hur mycket jag än gnider på den kommer ingen ande fram…;)

Har ni något speciellt ni letar efter då ni reser?
Kram Katarina
minnen