Browsing Category

minnen

Första dagisbilderna

Jamen sådär ja…
Nu när det ändå regnar kan man ju ta tag i den där storstädningen….eller hur?
Här har vi ju minst sagt halkat efter sedan jag bröt foten och all ledig tid har gått åt till att ha semester..;)

Hur som så kan jag checka av storstädning av kylskåpet.

Det är ju en SÅ skön känsla när alla hyllor och lådor är diskade…väggar och tag skurade och all gammal mat
förpassad ner i komposten…..jag som tycker att jag rensar rätt ofta…
Ändå hittar man alltid nån gammal burk om gått ut och gått för länge sen…..
Å jadå jag veeeeet att man ska smaka på maten och inte titta på datum…
Men öppnade burkar med lurv innanför locket….de slänger jag utan att tveka….
…å utan att smaka med för den delen…;)

Nu är jag pepp på att fortsätta med resten av köket..
Tak och väggar skulle behöva få sig en omgång…fönster, luckor, ugn och mikro med…
Å för att inte tala om inuti skåp och lådor….
Där tycker jag det är bra att ta några i taget… dela upp det under en vecka…
Städa på ytan först så att det SER rent ut och sedan ge sig djupare in liksom….;)

Där borta på kylen förresten….
Där sitter det kylskåpsmagneter…..
Jag gillar inte det egentligen…tycker det ser rätt slarvigt ut då kyl och frys
har förvandlats till anslagstavlor….
Då våra barn var små…på 90-talet…då var det ett måste måste…
ALLA hade kylskåpsmagneter i alla möjliga och omöjliga former…
Barnen tyckte det var en mycket rolig syssla att rada upp dem längst där nere…;)

Hur som…några magneter som plötsligt dök upp i en låda för ett par år sedan är dessa….

Åååååååå…..
De allra första DAGIS-bilderna….(jo på den tiden sa man fortfarande dagis…
….förskola…det var lika med lekis på den tiden)….
Skulle man ha syskonbilder, vilket vi ville ha var man tvungen att som förälder vara med hos fotografen…
…därför har den här händelsen blivit ett kärt minne för mig…;)
Kajsa är ca 1 år och 4 månader och Rasmus ska snart fylla 3 då bilderna togs…
Kajsa som i stort sett ALLTID var glad och skrattade åt allt och alla totalvägrade att dra på munnen…
Tvärt om darrade underläppen mest hela tiden…åååå…
Å Rasmus som egentligen ALLTID var lite rädd för nya människor…..
…..han tog sin lillasyster i handen och gjorde alla tänkbara tokigheter som han visste
att hon brukade skratta åt….hahaa….gööööölleeee….
Inte hjälpte det, men fina minnen är det i alla fall…
Själv blev han som ni ser också lite skeptisk men drar i alla fall lite på munnen…;)
Bilderna med båda två på måste jag leta efter..
…de här hamnade i de där fotorams-magneterna som sedan hamnade i en låda
då kylskåpsmagneterna förpassades bort från vårt kylskåp…

Så för några år sen hittade Kajsa de där magneterna….tog den på sig själv och satte upp…..
??!!
Näpp…storebror kunde ligga kvar i lådan tyckte hon tydligen…
Jag tog bort magneten för att någon dag senare hitta den där på dörren igen..
Å ja… så där höll det på tills jag gav upp och satte dit storebror bredvid….
Sen dess sitter de där….
Världens finaste kylskåpsmagneter….;)

Fin dag till er alla rara!
Kram Katarina

kök minnen städa

Mammadansen

Annonslänkar till mio och cervera

Ett stycken kök med disk på bänken……

…på med musik……

…å sen är det bara att köra i gång…

Kör ni också mammadansen?
Vad är det?…kanske ni undrar….

Jo det var mina barn som myntade det uttrycket då de var i nedre tonåren…
Jag har ju som ni vet lite svårt att vara still och bara göra en sak i taget…
Å har man musik på då man lagar mat eller diskar….
…jamen då liksom rycker det ju i hela kroppen och man måååååååste dansa….

Att dansa samtidigt som man måste stå vid spisen gör ju att man inte kan röra sig så mycket..
Så mamma dansen är helt enkelt då man dansar som en tok utan att flytta fötterna…

Tänk er att skorna är fastklistrade i golvet och man bara kan gunga med knäna och svänga på höfter och armar…
Ja typ så….

Det här var tydligen en vääääääldigt pinsam dans men jag tror att de numera tycker det är lite smågulligt…
Kajsa berättade dessutom i går att hon trott att det här med mammadansen är ett uttryck som alla använder…
Haha….
Men när hon frågade runt bland sina vänner kom hon fram till att det är ett internt uttryck här hemma hos oss…

Men nu vet ni också….

MAMMADANSEN = DANSA SOM EN TOK UTAN ATT RÖRA FÖTTERNA
;o)

Jomen just….man kan använda en flaska som mikrofon också…
Då blir det hela äääääännu mer pinsamt…
Om ni nu har några tonåringar att göra pinsamheter för…

Å faktiskt så är det ju så att både matlagning och disktorkning går både snabbare
och lättare med lite dans och holabalo…..;)

Fina kökshandduken finns HÄR våra mest använda vinglas finns HÄR

Å på benet har jag en stödstrumpa för att häva svullnaden för den som undrar…
Order från min sjukgymnast….så det är bara att gilla läget…;)
Sccccnyyyyyyyyggt…..;)

Kraaaaaaaaam Katarina

minnen

Handledarkurs på nätet

Reklam för Trafiko

Alltså kolla den här bilden…..
Ser ni lyckan och stoltheten?
Kommer ni i håg den där känslan då man klarat uppkörningen…
Den där frihetskänslan då man för första gången satte sig bakom ratten och kunde köra i väg alldeles själv…
Jag minns fortfarande min egen uppkörning och jag minns tydligt den här dagen…
…….dagen då vår uppgift som föräldrar och handledare var över…
På 80-talet var det ju bara att slänga på en övningskörningsskylt
och köra i väg lite hipp som happ med vem som helst…


Riktigt så är det ju inte nuförtiden.
Nu måste man ju gå en handledarkurs för att få övningsköra med sitt barn…
Väldigt väldigt bra tycker jag.
För vår del var det här med Eco-driving nytt och jag minns att den där kursen vi gick var väldigt lärorik och bra.
Jag kände mig mycket mer säker i min roll som handledare åt mina
barn än om vi bara skulle ha kastat på skylten och dragit iväg.
Även om de flesta vänder sig till en trafikskola och tar i alla fall några körlektioner är det ju inget krav… Krav är det däremot att gå handledarkurs.
Trafiko har handledarkurser med handplockade lärare runt om i Sverige
och man kan boka kurserna enkelt, direkt i mobilen….
Man kan även gå en kurs online….hur bra och tidssparande är inte det?
Dessutom får man då tillgång till deras digitala plattform helt gratis där man bla
kan få tips på övningskörning för alla körmoment man ska träna på inför uppkörningen,
ta del av en faktabank med trafikregler, mm….
När våra båda barn fått sina körkort kände vi att SÅ nu har vi gjort vårt…
Pjuuuhhh…
Men nu skulle jag absolut kunna tänka mig att göra det igen…den dagen vi kanske har barnbarn som ska ut och köra…
Tänk vilken dröm….att få en massa kvalitétstid med sitt barnbarn samtidigt som man hjälper till….
Åååååå….
Hoppas jag är en pigg krutgumma när den dagen kommer…;)
Kram Katarina

minnen samarbeten

Allt får vänta

Vi skulle ju ha satt i gång och målat den här södra sidan av huset nu…
Det får ju såklart vänta och jag är tacksam över att vi bestämde oss förra veckan
för att ta fram utemöbler och lite växter innan målningen…
Nu får ju allt vänta…..det går ju att måla senare i sommar också……;)
Vi får göra allt i omvänd ordning bara…
Njuta av altanliv först och måla o göra fint sen….
…det går ju det med..;)

De söta lilla bänken gjorde Kajsa i slöjden i högstadiet…
Haha…vi pratade nyss om hur komiskt det måste ha sett ut den där dagen
då jag hämtade henne för att hon skulle få hem den…
Hon hade gått en bit från skolan och satt på trottoaren och väntade….haha…
Å hon var så stolt och glad så mitt mammahjärta nästan spricker bara av minnet
av hennes ansikte den där gången….

Det var pappan i familjen som fick den i födelsedagspresent det året som sittbänk…
Den är lite för klen att sitta på om man inte är en spinkig tonårstjej…
…men som blombänk så här på altanen är den perfekt och kan inte mäta sig med pengar…;)

Kram och ha en fin dag!
Katarina

altanen minnen

Utan finansieringshjälp hade det aldrig gått…

Reklam för Capcito

Många av er vet säkert att jag har haft en butik…
Det har ju redan hunnit gå över 11 år sedan jag la ner Lilla Ugglebo, som butiken hette.
Jag sålde inredning och kläder i storlekar ända upp till strl 56…..

Men det kanske inte är så många av er som vet hur det egentligen kom sig att jag öppnade den där butiken…

Jag utbildade mig ju till damskräddare då jag var runt 20….
…tog gesällbrev som jag fick hämta av Beatrice Ask i Blå hallen under en pampig ceremoni minsann…

Efter det följde några år av olika arbeten och jag sydde i princip ALLA kläder jag hade på kroppen…
Så fick vi ju barn ganska tidigt i livet så de där drömmarna om
Paris och Milano…de la jag på hyllan och var fullt nöjd med att få vara så mycket som möjligt med mina barn…

Jag provade på att vara syslöjdslärare på en skola ett år…
Men Näää…huuuu det var ingenting för mig…
I den vevan började drömmen om något eget att ta fart.

Som småbarnsföräldrar och nyblivna husägare fanns det inte utrymme i vår ekonomi att göra
några investeringar, men efter mycket funderande och med finansieringshjälp
startade jag eget och öppnade egen syateljé…
Skrädderi ville jag inte kalla det eftersom ett skräddarsytt plagg absolut INTE är samma sak som
ett måttsytt plagg…. Jag tror att jag var runt till 3 olika banker för att få ta ett litet lån så jag kunde
köpa de maskiner och andra tillbehör jag behövde…….

Ganska raskt insåg jag att det här yrket inte är något man blir rik på…
Den stora vinsten var att barnen inte behövde vara på dagis mer än till 14.30 på dagarna…
DET var en rikedom för mig och då gjorde det inget att jag fick sy på kvällar och helger…

Under de här åren började jag sy åt andra designers…jag sydde danskläder och
ändrade brudklänningar åt en bröllopsklänningsbutik….
…hjälpte till i kostymateljén på teatern och till sist började jag sy cheerleaderdräkter..
Ovanpå det skulle jag ju fixa bokföring och skriva fakturor…
Inte minst se till så att jag fick betalt, vilket inte var det lättaste alla gånger…
Jag önskar så här i efterhand att jag hade använt mig av fakuraköp..
Det hade underlättat betydligt och mycket oro skulle ha släppt…

Där någonstans började den här drömmen på allvar förvandlas till något ångestladdat
och urtråkigt och förmodligen gjorde detta slit så att jag än i dag inte vill sy mer…

Vändningen kom då jag fick en inflammation i armen så den inte gick att lyfta…
Då blev jag ju tvungen att göra något annat..

Tyvärr bara en liten bild men så här såg butiken i det det ombyggda garaget ut..;)

Jag började sälja kläder på homepartyn…tog olika extraknäck
och till slut blev det så jobbigt att släta på alla dessa kläder att jag tog
steget och startade butik hemma på landet.
Samtidigt fick jag den tjänst som ekonomiansvarig i min svågers rörfirma som jag än i dag har kvar.

Det var återigen dags att få hjälp med finansieringen…….man kan ju inte starta en butik utan något i…
Som liten företagare gällde det ju att verkligen träffa rätt bankman/kvinna som trodde på ens affärsidé…
Har man butik är ju tex en checkkredit ett måste…

Tänk om Capcito funnits då……

Så här skriver de på sin hemsida:
”Om företagare är motorn i ekonomin så är finansiering det bränsle som behövs för att starta,
gasa och ta sig förbi hinder som dyker upp under resans gång.”

Underbart tycker jag!

Här kan man få många olika typer av finansieringshjälp…
Tex fakturafinansiering som de var först i Sverige med att göra till en helt digital produkt.
De hjälper till med både tillfälliga och långsiktiga lösningar till låga kostnader
och har bla SEB som delägare.

Jag är SÅ tacksam och faktiskt stolt över att jag följde mina drömmar
och vågade prova….
Om jag inte hade provat hade jag ju inte vetat…
Då hade jag nog inte uppskattat det jag har i dag lika mycket…

Kram Katarina

minnen

Arvet

Hemma hos mina föräldrar fanns ingenting av värde…
Värde som i pengar alltså…
…affektionsvärde är ju något helt annat och vi syskon hade några saker var som vi gärna ville ha som minne…

Jag ville verkligen ha den gamla smörbyttan….

Jag tror historien är att det var pappas mormor och morfar som förvarade sitt egenkärnade smör i den
och att den någon gång i tiden blev målad men att pappa sedan har slitit med att luta av den igen.

Jag har ju en förkärlek till gamla bruksföremål och tyckte den här skulle passa helt perfekt
i vårt kök. Sedan tidigare har jag ett gammalt våffeljärn som pappas mormor gräddade våfflor i på järnspisen
…hmm…eller det kan ha varit min farmor som gjorde det…
Hur som så kom pappa med det i högsta hugg för säkert 15-20 år sedan och tyckte det skulle vara i vårt hus…

Jag blir så glad varje gång jag ser den där gamla smörbyttan…
Visst är det extra härligt med gamla saker som bär på en historia?
Kanske har pappas syskon sina minnen om den gamla smörbyttan…
Jag ska fråga dem någon gång…

Älskade pappa…jag hade såklart hellre velat att byttan skulle stå där på hyllan över din säng
i många många år till…..men nu blev det ju så här och nu får den bo här…

Kram Katarina

kök minnen

Vi skålar för dig pappa

Vi skulle ha firat nyår med Helena och hennes P i morgon…
Men eftersom jag är minst sagt svajig och pendlar mellan hopp och förtvivlan på en millesekund…
…..tyckte vi det var mest rättvist mot alla att ställa in det.

Å förresten så är det ju inte så smart att träffas nu,
även fast vi hade tänkt göra det på riktigt coronasäkert vis…..
Vi får helt enkelt fira nyår en annan helg längre fram….

Hur som nu blir det bara M och jag så vi fick ju tänka om gällande mat…
För mat måste vi ju ha oavsett om jag tänker gråta hela kvällen eller inte…
Å skåla måste vi ju….
Pappa skulle inte tro vi var kloka om vi lät bli det…
Man ska ALLTID skåla ut det gamla året och skåla in det nya!

Vi hittade en räkbomb på Ica….jösses så god och så snabbt det gick att laga kvällsmat…

Å om man gillar Prosecco….å det gör man ju…;)
Ja då gillar man den här….
Har aldrig provat den innan men gillade den bulliga flaskan…
Å yes, det blev en hitt…

Så satt vi länge och pratade gamla minnen….mest om pappa….
Som tex hur jag som 4-5-åring älskade att sitta med inne i badrummet då han rakade sig…
Han hade raklödder som han borstade på med en sån där lite rund borste ni vet…
Å när han var alldeles vitlöddrig vände han sig alltid mot mig och sa:
-Gaaag gaaag…finns det några snälla barn…
(Gaag gaag…det var tydligen så jag sa goddag när jag var liten)
Ja inte hade han kunnat gissa då att han över 40 år senare skulle ha ett riktigt jultomteskägg…
Det där som han ”bara” skulle ha tills coronan var över som han sa….
Hade han vetat hur länge det skulle bli hade han nog aldrig sagt så för han gillar ju inte det där skägget….
Jag tror minsann jag får köpa raklödder åt honom då han vaknar….;)

Ja det blev liksom pappas kväll i kväll…

Å han den där mannen jag har….
Han kan konsten att lyssna…att trösta….att skratta…och att bara vara tyst…
…på exakt rätt ställen…..<3

Så skålade vi för pappa och jag försökte med telepati, så han skulle höra att jag riktigt talar om för honom
att han måste kämpa på nu så han snart blir frisk….

Fast det sorgliga är att 75% av hans lungor är angripna av corona-viruset…
Det kallas tydligen för covid-lungor…
Hårt angripna covid-lungor…

Min mamma är ytterligare lite bättre och har orkat sitta upp små korta stunder
och hon har till och med börjat prata lite….
Men som sagt… ikväll var det pappas kväll…

Skål älskade pappa….
Äntligen är det här året snart slut och det nya friska året kan börja!
Kram Katarina

Kärlek Mat&dryck minnen

Min pappa tomten

Hej heeeej…
Hur har ni det i höstmörkret?
Hörde på radion att i år har vi det mörkaste december sedan 30-talet…
Solen har verkligen inte visat sig från den ljusa sidan den här månaden…

Hur som……
Vill man träffa när och kära på ett säkert sätt, och det vill man ju, eftersom man bryr sig om…
Ja då gör man så här…..
Mamma får egentligen ta emot besök inne hos sig av en till person förutom pappa, men den personen
får ju inte vara olika personer utan bara en och samma…
Varken jag eller mina syskon vill ens riskera att dra in någon smitta till mamma
och de andra som bor på avdelningen….

Vi träffar bara pappa utomhus också…det vore ju ett öde om han blev smittad.

Vart var vi… jo om man vill träffas ändå….
Så går det ju faktiskt alldeles utmärkt och våra helgpromenader har blivit
ett riktigt mysigt helginslag….ruskväder till trots…

Vi går en sväng och sedan fikar vi…
Den här gången var det gänget här ovanför…
Å så jag då förstås…….

Å tomten ni ser är ju min pappa….;)
Min pappa tomten…
Älsk på hans humor…
Han tycker det är jättekul att ha tomteluva och se ut prick som tomten…..
Tokpappa….
Han är så fin i det där”coronaskägget”…
…det han inte gillar men envist har kvar……
….tills vaccinet kommer säger han…
Ja han skulle ju absolut kunna knäcka extra på julafton i alla fall…
Den saken är ju klar..;)

Syrran älskar att hålla i Sally på våra promenader…..eller mja…i Sallys vagn i alla fall….;)

I söndags tog vi en tur till området där vi bodde då vi var barn…
I balkongen där uppe till höger bodde jag från jag föddes tills jag skulle börja 3:e klass
och här är vi 2 3:e-delar av familjen…
Äldsta storasyster och storebror fattas…
Mamma sa -Ååå har jag bott här? jaahaaa….
Så blev vi nostalgiska när vi såg huset där fritids låg och de
”enorma” bergen (läs liten kulle) som vi åkte pulka nedför då vi var små….

Så blev det fika med nybakta lussekatter utanför mammas hus….
Å mamma fryser konstant och är påpälsad till max…

Miiiiinaaaaa fiiiiiiiiinaaaaaa… <3 <3 <3

Vovvar med diabetes vill också fika men de får nöja sig med vatten
och hårda diabetsmatkulor som funkar fint som godis….

Å efter ca 1-1½ timme vill mamma in i värmen och här säger hon just…
Kraaaaam kraaaaaam…….
Så kramas vi på corona-vis…

Så försvann tomten och tomtemor för den här gången och vi sopade smulor
och begav oss hem igen… nöjda och glada över en stunds friskluft och familjemys.

Så ett litet tips i vintermörkret…
Strunta i ruskvädret, packa en fikakorg och en fäll att sitta på
och träffa någon du tycker om en stund.

Kraaaaaaam Katarina

familj minnen vinter