Browsing Category

minnen

Utan finansieringshjälp hade det aldrig gått…

Reklam för Capcito

Många av er vet säkert att jag har haft en butik…
Det har ju redan hunnit gå över 11 år sedan jag la ner Lilla Ugglebo, som butiken hette.
Jag sålde inredning och kläder i storlekar ända upp till strl 56…..

Men det kanske inte är så många av er som vet hur det egentligen kom sig att jag öppnade den där butiken…

Jag utbildade mig ju till damskräddare då jag var runt 20….
…tog gesällbrev som jag fick hämta av Beatrice Ask i Blå hallen under en pampig ceremoni minsann…

Efter det följde några år av olika arbeten och jag sydde i princip ALLA kläder jag hade på kroppen…
Så fick vi ju barn ganska tidigt i livet så de där drömmarna om
Paris och Milano…de la jag på hyllan och var fullt nöjd med att få vara så mycket som möjligt med mina barn…

Jag provade på att vara syslöjdslärare på en skola ett år…
Men Näää…huuuu det var ingenting för mig…
I den vevan började drömmen om något eget att ta fart.

Som småbarnsföräldrar och nyblivna husägare fanns det inte utrymme i vår ekonomi att göra
några investeringar, men efter mycket funderande och med finansieringshjälp
startade jag eget och öppnade egen syateljé…
Skrädderi ville jag inte kalla det eftersom ett skräddarsytt plagg absolut INTE är samma sak som
ett måttsytt plagg…. Jag tror att jag var runt till 3 olika banker för att få ta ett litet lån så jag kunde
köpa de maskiner och andra tillbehör jag behövde…….

Ganska raskt insåg jag att det här yrket inte är något man blir rik på…
Den stora vinsten var att barnen inte behövde vara på dagis mer än till 14.30 på dagarna…
DET var en rikedom för mig och då gjorde det inget att jag fick sy på kvällar och helger…

Under de här åren började jag sy åt andra designers…jag sydde danskläder och
ändrade brudklänningar åt en bröllopsklänningsbutik….
…hjälpte till i kostymateljén på teatern och till sist började jag sy cheerleaderdräkter..
Ovanpå det skulle jag ju fixa bokföring och skriva fakturor…
Inte minst se till så att jag fick betalt, vilket inte var det lättaste alla gånger…
Jag önskar så här i efterhand att jag hade använt mig av fakuraköp..
Det hade underlättat betydligt och mycket oro skulle ha släppt…

Där någonstans började den här drömmen på allvar förvandlas till något ångestladdat
och urtråkigt och förmodligen gjorde detta slit så att jag än i dag inte vill sy mer…

Vändningen kom då jag fick en inflammation i armen så den inte gick att lyfta…
Då blev jag ju tvungen att göra något annat..

Tyvärr bara en liten bild men så här såg butiken i det det ombyggda garaget ut..;)

Jag började sälja kläder på homepartyn…tog olika extraknäck
och till slut blev det så jobbigt att släta på alla dessa kläder att jag tog
steget och startade butik hemma på landet.
Samtidigt fick jag den tjänst som ekonomiansvarig i min svågers rörfirma som jag än i dag har kvar.

Det var återigen dags att få hjälp med finansieringen…….man kan ju inte starta en butik utan något i…
Som liten företagare gällde det ju att verkligen träffa rätt bankman/kvinna som trodde på ens affärsidé…
Har man butik är ju tex en checkkredit ett måste…

Tänk om Capcito funnits då……

Så här skriver de på sin hemsida:
“Om företagare är motorn i ekonomin så är finansiering det bränsle som behövs för att starta,
gasa och ta sig förbi hinder som dyker upp under resans gång.”

Underbart tycker jag!

Här kan man få många olika typer av finansieringshjälp…
Tex fakturafinansiering som de var först i Sverige med att göra till en helt digital produkt.
De hjälper till med både tillfälliga och långsiktiga lösningar till låga kostnader
och har bla SEB som delägare.

Jag är SÅ tacksam och faktiskt stolt över att jag följde mina drömmar
och vågade prova….
Om jag inte hade provat hade jag ju inte vetat…
Då hade jag nog inte uppskattat det jag har i dag lika mycket…

Kram Katarina

+111
minnen

Arvet

Hemma hos mina föräldrar fanns ingenting av värde…
Värde som i pengar alltså…
…affektionsvärde är ju något helt annat och vi syskon hade några saker var som vi gärna ville ha som minne…

Jag ville verkligen ha den gamla smörbyttan….

Jag tror historien är att det var pappas mormor och morfar som förvarade sitt egenkärnade smör i den
och att den någon gång i tiden blev målad men att pappa sedan har slitit med att luta av den igen.

Jag har ju en förkärlek till gamla bruksföremål och tyckte den här skulle passa helt perfekt
i vårt kök. Sedan tidigare har jag ett gammalt våffeljärn som pappas mormor gräddade våfflor i på järnspisen
…hmm…eller det kan ha varit min farmor som gjorde det…
Hur som så kom pappa med det i högsta hugg för säkert 15-20 år sedan och tyckte det skulle vara i vårt hus…

Jag blir så glad varje gång jag ser den där gamla smörbyttan…
Visst är det extra härligt med gamla saker som bär på en historia?
Kanske har pappas syskon sina minnen om den gamla smörbyttan…
Jag ska fråga dem någon gång…

Älskade pappa…jag hade såklart hellre velat att byttan skulle stå där på hyllan över din säng
i många många år till…..men nu blev det ju så här och nu får den bo här…

Kram Katarina

+182
kök minnen

Vi skålar för dig pappa

Vi skulle ha firat nyår med Helena och hennes P i morgon…
Men eftersom jag är minst sagt svajig och pendlar mellan hopp och förtvivlan på en millesekund…
…..tyckte vi det var mest rättvist mot alla att ställa in det.

Å förresten så är det ju inte så smart att träffas nu,
även fast vi hade tänkt göra det på riktigt coronasäkert vis…..
Vi får helt enkelt fira nyår en annan helg längre fram….

Hur som nu blir det bara M och jag så vi fick ju tänka om gällande mat…
För mat måste vi ju ha oavsett om jag tänker gråta hela kvällen eller inte…
Å skåla måste vi ju….
Pappa skulle inte tro vi var kloka om vi lät bli det…
Man ska ALLTID skåla ut det gamla året och skåla in det nya!

Vi hittade en räkbomb på Ica….jösses så god och så snabbt det gick att laga kvällsmat…

Å om man gillar Prosecco….å det gör man ju…;)
Ja då gillar man den här….
Har aldrig provat den innan men gillade den bulliga flaskan…
Å yes, det blev en hitt…

Så satt vi länge och pratade gamla minnen….mest om pappa….
Som tex hur jag som 4-5-åring älskade att sitta med inne i badrummet då han rakade sig…
Han hade raklödder som han borstade på med en sån där lite rund borste ni vet…
Å när han var alldeles vitlöddrig vände han sig alltid mot mig och sa:
-Gaaag gaaag…finns det några snälla barn…
(Gaag gaag…det var tydligen så jag sa goddag när jag var liten)
Ja inte hade han kunnat gissa då att han över 40 år senare skulle ha ett riktigt jultomteskägg…
Det där som han “bara” skulle ha tills coronan var över som han sa….
Hade han vetat hur länge det skulle bli hade han nog aldrig sagt så för han gillar ju inte det där skägget….
Jag tror minsann jag får köpa raklödder åt honom då han vaknar….;)

Ja det blev liksom pappas kväll i kväll…

Å han den där mannen jag har….
Han kan konsten att lyssna…att trösta….att skratta…och att bara vara tyst…
…på exakt rätt ställen…..<3

Så skålade vi för pappa och jag försökte med telepati, så han skulle höra att jag riktigt talar om för honom
att han måste kämpa på nu så han snart blir frisk….

Fast det sorgliga är att 75% av hans lungor är angripna av corona-viruset…
Det kallas tydligen för covid-lungor…
Hårt angripna covid-lungor…

Min mamma är ytterligare lite bättre och har orkat sitta upp små korta stunder
och hon har till och med börjat prata lite….
Men som sagt… ikväll var det pappas kväll…

Skål älskade pappa….
Äntligen är det här året snart slut och det nya friska året kan börja!
Kram Katarina

+287
Kärlek Mat&dryck minnen

Min pappa tomten

Hej heeeej…
Hur har ni det i höstmörkret?
Hörde på radion att i år har vi det mörkaste december sedan 30-talet…
Solen har verkligen inte visat sig från den ljusa sidan den här månaden…

Hur som……
Vill man träffa när och kära på ett säkert sätt, och det vill man ju, eftersom man bryr sig om…
Ja då gör man så här…..
Mamma får egentligen ta emot besök inne hos sig av en till person förutom pappa, men den personen
får ju inte vara olika personer utan bara en och samma…
Varken jag eller mina syskon vill ens riskera att dra in någon smitta till mamma
och de andra som bor på avdelningen….

Vi träffar bara pappa utomhus också…det vore ju ett öde om han blev smittad.

Vart var vi… jo om man vill träffas ändå….
Så går det ju faktiskt alldeles utmärkt och våra helgpromenader har blivit
ett riktigt mysigt helginslag….ruskväder till trots…

Vi går en sväng och sedan fikar vi…
Den här gången var det gänget här ovanför…
Å så jag då förstås…….

Å tomten ni ser är ju min pappa….;)
Min pappa tomten…
Älsk på hans humor…
Han tycker det är jättekul att ha tomteluva och se ut prick som tomten…..
Tokpappa….
Han är så fin i det där”coronaskägget”…
…det han inte gillar men envist har kvar……
….tills vaccinet kommer säger han…
Ja han skulle ju absolut kunna knäcka extra på julafton i alla fall…
Den saken är ju klar..;)

Syrran älskar att hålla i Sally på våra promenader…..eller mja…i Sallys vagn i alla fall….;)

I söndags tog vi en tur till området där vi bodde då vi var barn…
I balkongen där uppe till höger bodde jag från jag föddes tills jag skulle börja 3:e klass
och här är vi 2 3:e-delar av familjen…
Äldsta storasyster och storebror fattas…
Mamma sa -Ååå har jag bott här? jaahaaa….
Så blev vi nostalgiska när vi såg huset där fritids låg och de
“enorma” bergen (läs liten kulle) som vi åkte pulka nedför då vi var små….

Så blev det fika med nybakta lussekatter utanför mammas hus….
Å mamma fryser konstant och är påpälsad till max…

Miiiiinaaaaa fiiiiiiiiinaaaaaa… <3 <3 <3

Vovvar med diabetes vill också fika men de får nöja sig med vatten
och hårda diabetsmatkulor som funkar fint som godis….

Å efter ca 1-1½ timme vill mamma in i värmen och här säger hon just…
Kraaaaam kraaaaaam…….
Så kramas vi på corona-vis…

Så försvann tomten och tomtemor för den här gången och vi sopade smulor
och begav oss hem igen… nöjda och glada över en stunds friskluft och familjemys.

Så ett litet tips i vintermörkret…
Strunta i ruskvädret, packa en fikakorg och en fäll att sitta på
och träffa någon du tycker om en stund.

Kraaaaaaam Katarina

+116
familj minnen vinter

Älskade lucia

3:e advent och Lucia på en och samma dag…
Det är ju inte varje år det inträffar..;)

Här inne hos mig har det ju blivit mer eller mindre en tradition att jag varje år
visar den älskade lilla lucian som bor hos oss.

Rasmus gjorde den i lågstadiet och det var enormt stort eftersom han på riktigt HATADE allt som hade
med kladd att göra…. Därför var ju inte det här med att slabba och kleta med gips riktigt hans grej…
LERA ska det ju vara…;) Tack Rasmus “fröken” för att du påminde mig å faktiskt så
känns det ju att det är lera när man tar i henne….;)

Jag ÄLSKAR att armarna sitter fast nere vid midjan….hur tänkte han där…;)
Hon har ingen näsa och huvudet sitter lite jullrigt på 3-kvart så där…
Kära minnen hörni…vad vore livet utan dem?

Här har bakats lussekatter minsann och de blev monsterstora i dag så
jag tog 2 för säkerhetsskull…
En himla bra lunch 3:e advent..;)

Nu ska vi precis packa in oss i bilen och åka i väg på promenad och ute-fika med mamma….
Ja å pappa med förstås…
Hoppas ni firar med smarrig fika i dag…
Själv tänker jag minsann äta en lussekatt till…;)

Kraaaaaaam Katarina

+92
Fika&godsaker jul minnen

Kungen kommer….

Annonslänkar till campadre, ellos, mio och stronger
Hallå där…
Jag vaknade till en regnig och grå semestertisdag men nästan på direkten hade det plingat till i 
messengerappen och nu är roligheter inbokat till hösten med en hög med fina vänner å sen har jag snurrat runt i morgonrock med en kaffemugg och babblat med min fina Helena i ett par timmar…
Hon kommer hit på torsdag minsann och nu blev jag full av energi..
Tänker leka “kungen kommer”
Gjorde ni det då ni var små?
Ni vet när man hade precis hela rummet fullt av barbie. Jag och min kompis U byggde dessutom 
alltid stora hus med hjälp av böcker å hade SÅ skoj….…ända tills man skulle städa…
Då var ju “kungen kommer” det bästa bästa….
Man var tvungen att snabba sig fast utan att slarva eftersom kungen snart skulle komma på besök…
Helena får alltås vara min kung….;)
 
Haha…ja ja jag veeet att jag är barnslig… å det vet jag ju att ni också redan vet.
Men man behöver väl inte vara så himla seriös, vuxen och allvarlig jämt…??
Hmm…
Just den meningen lät ju väldigt vuxen..å stämmer ju inte riktigt in på mig…
Men om man tar livet lite mer med en klackspark blir ju det mesta så mycket roligare…
Näpp…
Nu har jag just hoppat i städkostymen och har en massa badrumsskåp att skura….
I fall “kungen” skulle få för sig att kika där menar jag..;)
 
Kraaaaam o ha en fin dag!
 
Marmorbord HÄR liknande stickad pläd HÄR
Soffan är från Jacobssons, fåtöljer och kruka från Bruka.
Kuddar gamla från bla ellos och newport, Mattan från Rugvista,
Golvlampan HÄR och lilla bordet är från Mio
Oljelampor från nedlagd butik och korallen köpt någonstans i Göteborg..
0
minnen

Bilddagbok

Hej denna regntunga fredag…
Här i Örebro tar ju en massa massa tjejer och killar studenten i dag.
Inget vidare väder men jag är säker på att de får en oförglömlig 
och alldeles underbar dag kväll och natt ändå.
 
Våra nära vänner A och T har en studenttjej i dag och såååklaaaart
ska vi dit och fira i eftermiddag.
Studentfest….det är roliga fester det och såååklaaaart minns jag ju våra båda…
Vi har haft tur med vädret och kunnat duka ute…..
Drick bubbel är det ju stort måste måste på då man är student….;)
…liksom att åka på pyntade lastbilsflak och hoppa o skrika och vinka allt man kan
till nära o kära…
Såklart måste man få paket….och tårtra…..
Å såklaaaart måste denna stora dag förevigas på bild.
 
Jag slås återigen över hur tacksam jag är över att ha min blogg…
Som en bilddagbok där man både kan minnas och inspireras…
För så är det faktiskt ofta…hur knäppt det än låter…
Men jag kan bli jätte inspirerad då jag ser en bild på en dukning jag gjorde för 3 år sedan…
…eller då jag läser om hur jag likt en ångvält drog fram genom trädgården
eller huset och fick både det ena och det 5:e gjort…
 
Näpp ingen rast ingen ro…
Bäst att sätta fart om vi ska hinna till den där studenten i eftermiddag..;)
 
Kraaaam och ha en fin dag!
Katarina
0
minnen

Nu blev jag allt”kock-skadad”

Godmorgon säger jag och försöker sträcka på mig likt en 
smidig katt….hmm..liknar mer en stel älg eller nåt…fast med korta tjocka ben….
Att säga godmorgon efter kl 12…
Det har typ int hänt sedan vi kom hem från Thailand för 2 år sedan..
Mattias drog i väg runt halv tio å jag måste ha somnat om….
Jag är i djup chock….
…eller “kock-skadad” som jag sa då jag var liten….;)
Jag tror jag myntade det uttrycket i 4-5-års åldern då jag var med mamma o pappa
på den lilla ICA-butiken som låg där vi bodde.
Där hade de en sån där lottapparat…
Ni vet en sån som man stoppade i en peng och drog i en arm på sidan
så kom det ut en pytteliten rektangulär lott som mer liknade en biljett….
Jag kunde ju inte läsa så mamma fick ju förstås kolla åt mig.
Å det gjorde hon, både en och tre gånger….och pappa också…
Jag hade vunnit 1000kr och mamma blev “kock-skadad”…;)
Tänk nu på att 1000kr 1977 var väldigt mycket pengar…
Jag fick naturligtvis göra vad jag ville för pengarna och mest av allt
 ville jag ha en ny cykel…..en röd….
Jag är ju yngst i en syskonskara på 4 så jag fick ju annars ärva en del….
….jag minns fortfarande känslan när pappa efter ett par veckor 
tog bort stödhjulen på min nya cykel.
Hur han krokig sprang efter och höll i pakethållaren och plötsligt släppte…
Hur jag sjöng och var så glad… så kikade jag bakåt å då var han bara en liten prick…
…då ramlade jag!!
Haha… det scenariot har nog alla som lärt sina barn cykla varit med om…
Määähh…nu förlorade jag mig visst i minnen igen…
Jag gör visst gärna det…haha…
Tänk er när jag riktigt gammal… då kommer jag ju aldrig sluta prata….;)
Hur som helst så är det dags att ta tag i den här lördagen.
Nu medans jag skrivit inlägg och ätit frukost eller vad det nu kallas och klockan 
blivit över ett, känner jag att den här långa sovmorgonen var nog vad jag behövde…
….det känns bra!
Hoppas ni har en minst lika skön lördag som jag!
Kram Katarina
0
minnen