Godmorgon!
Ni ska få en liten bit till av vår fest…
Mitt tal…
Det jag höll under salladsmiddagen…
Det är inte så svårt att skriva ett tal… det kan vara långt eller kort…
Det viktiga är att orden kommer från hjärtat..
Däremot kan det vara väldigt svårt att hålla ett tal..
Jag fick lov att vända ryggen åt mot Anna och låssas att jag läste ett brev som någon annan skrivit.
Bara en gång svek rösten en smula och jag fick ta en andningspaus och stålsätta mig för att kunna fortsätta…
Jag vill dela med mig av mina ord och känslor för att kanske få ännu fler att våga göra något liknande…
För att ytterligare förtydliga alla känslor som ligger bakom det drivet jag har till att göra det här…
Fast jag säger varje år att jag inte ska hålla något tal utan bara ge er lite information…börjar det ju nu bli en tradition att jag ska göra just det…
hålla tal alltså…
Jag skulle vilja börja med att tacka er allihop för att ni har tagit er tid att komma hit… Vi vet ju att det är mitt i semestertider och det är nog lika många som ni är här i kväll som inte kunnat komma…. det säger en hel del…
det säger en hel del om er!!
Ni har skippat er semesterresa för att komma hit till oss…
dra ert strå till stacken och gå på fest….
Ni är alla väldigt speciella för oss…ni som har kommit… var och en på sitt sätt…
Några av er har vi ju aldrig ens träffat tidigare… DET tycker jag är extra speciellt…. för ni har ju till och med betalat för att få komma hit….;)
Extra tack til er!
Några av er har varit här tidigare och några är här för första gången…
Några av er är äldre än oss…halleluja för det..;)
Men en hel av er är mycket yngre….det känns stort att ni väljer att komma hit ikväll och parta med oss ”gamlingar”
När ni själva blir 40 plus kommer ni förstå vad som menas med att det är 40 plus som är det nya 20…eller var det 25….eller 30…..
Hur som helst…. det här är ju 3.e året vi har vår trädgårdsfest….
den som vi drömde om att ha redan då vi flyttade in här för 14 år sedan….
Vad vi inte tänkte på då, var att man kunde ha fest och samtidigt göra något bra…
Alla vi som är här är ju med och bidrar till något viktigt…
Forskningen om cancer…
Vi drar absolut inte in några miljoner…inga revolutionerande summor alls…
Men i kväll handlar det ju mest om att vi gör något bra!
För egentligen är det inte summan som räknas allra mest….
Det är ju ATT vi försöker hjälpa till…att vi tänker till….
Tillsammans i dag har vi skänkt överskottet från vår fest…
till forskningen för prostatacancer…. en cancer som faktiskt drabbar fler män än kvinnor som får bröstcancer…. en cancerform det inte talas lika högt om…
att bidra till den…DET tycker jag känns fint!
Vi saknar ett par här ikväll som ändå trots att de inte kande komma ville vara med och bidra…. för hennes pappa har just i dagarna fått veta att han har drabbats av den här hemska sjukdomen…
Tillsammans idag har vi bidragit med 3200 kr till forskningen om prostatacancer.
I år känns det väldigt speciellt för mig för det finns någon här som står mig väldigt väldigt nära…som liksom krypit innanför mitt skinn och fast vi inte träffats alls många gånger i verkliga livet har vi nästan daglig kontakt…
Ni vet en sån där soulmate….en sån där som känns som jag…fast i en bättre upplaga….en sån jag skulle behöva ha riktigt nära för att liksom hålla lite ordning på mig…..
Fina fina Anna… som släpat med sig sin man ända från Kalmar för att komma hit….. Anna som drabbades av leukemi för 8 år sedan…..
Hon var riktigt riktigt sjuk och höll p att dö…..
Men så fanns där en solstråle…. någon som räddade hennes liv…som gav av sina stamceller så att Anna skulle få leva……som inte alls hade lust att uppfostra Annas fina dotter utan som tyckte att Anna kunde göra det själv…..och som Anna också släpat med hit ikväll…. hennes syster Lotta… å så Lottas man som jag aldrig träffat men som jag vet att jag tycker om eftersom jag tycker så mycket om Lotta….
Ni är flera som åkt både från stockholm och Uppsala men
Jag tycker det är Stort och värt att uppmärksamma att några åkt ända från Kalmar och hit bara för att vara med ikväll! Puss till er alla 4 för det!
Det är inte slut på det sorgliga än…..
Vi har en annan mamma och pappa som skulle varit här ikväll….
Men deras 16-åriga dotter har just tappat sitt hår och svullnat av kortison….
hon orkar knappt gå upp för trappan kl halv åtta på kvällen då hon stupar i säng…. hon har också drabbats av leukemi…
Så därför förstår ni ju att nästa års fest redan är given…
Det är klart!! Det är självklart att vi även då måste göra en sån här fest för att bidra och stötta…..men framförallt visa att vi bryr oss….
När jag nu är så här allvarsam skulle jag vilja passa på att presentera nästa års fest…. det börjar ju också bli en tradition att jag gör det…
Nästa år kommer vi troligtvis flytta festen till augusti så att fler kan vara med…. men det återkommer vi om i god tid!
självklart kommer nästa års överskott gå till blodcancerfonden..
Så Nu är det slut på missmod och sorgligheter …slut på allvaret för ikväll….
Nu kör vi party för hela slanten och vi har ett band som jag vet är taggade till tusen att spela lite senare….
Så stort stort skål och en stor puss till alla er som kommit hit idag!
Med i summan som vi skänkte fanns även en summa från Mattias föräldrar som ville vara med och bidra trots att de inte var bjudna på festen… bara för att de ville hjälpa till. Så fint gjort!
Ha en fin dag nu kära bloggläsare och ta hand om er!
Kram Katarina
Dagens bilder är på den fina vinkylaren jag fick på morsdag.
Den kommer från Cervera. Även glasen kommer därifrån.
Bilderna får i dag symbolisera att det är värt att fira livet!
No Comments
Anonym
7 juli, 2015 at 12:01 e mvilket fint tal du höll,blev alldeles rörd, har själv drabbas av cancer i min omgivning men en sorgligt avslut men det finns många som klarar sig i dag vilket gör att hoppet alltid finns ,ha en fortsatt bra sommar kram Mia
Cat
7 juli, 2015 at 12:41 e mVilket himla fint tal! Eftersom jag själv förlorat flera av mina nära och kära i canser känns det härligt att ni har en fest som samtidigt bidrar till cancerforskningen.
Kram, Catarina
Finaste mattan
7 juli, 2015 at 1:10 e mSååå bra! : )
Ekenäsliv
7 juli, 2015 at 3:55 e mÅ underbara fina fina du…
Sitter här och snörvlar och snyftar för fullt..
Det är för svårt att ta in hur fantastisk du är. Du betyder så otroligt mycket för mig ska du veta.
You´re my soulmate…
Puss o kram o massa kärlek!
/Anna
Livet blir en så vacker plats med människor som ni <3
Mamma C
7 juli, 2015 at 3:55 e mEtt jättefint tal som du höll. Har själv nära och kära som tyvärr gått bort i denna sjukdom.
Kram Mamma C
Sofi
7 juli, 2015 at 4:24 e mFina fina du!
Vilket fantastiskt tal! Sitter här och blir så rörd samtidigt som jag pussar på Nils och hoppas att han aldrig någonsin ska behöva drabbas av något liknande. Självklart vill vi komma nästa år! Känns otroligt bra att få bidra och sen är det ju mycket trevligt att gå på fest:)
Du är en underbar människa Katarina!
Vill gärna ses snart! Vi har några semestertripper inbokade snart men sen har jag all tid i världen, livet som mammaledig vet du:)
Ha det gott vännen!
Kram
Hem ljuva hem
7 juli, 2015 at 5:20 e mVilket fint tal Katarina. jag sitter med tårar i ögonen så klart. Skulle aldrig fixa att säga det där utan att böla. Fast jag tänker mer och mer på er fest och funderar faktiskt på att göra något liknande nästa sommar. Min yngsta son har ju haft en litet företag genom gymnasiet där han sålde smycken och broscher i form av mustascher och pengarna gick till prostatacancer forskning. Jag funderar på att ha en hjärtefest till minne av brorsan och så kan överskottet gå till hjärt-kärl fonden. Ska tänka lite till innan jag bestämmer mig och Hjälp.. jag måste ju så klart hålla tal då. Jag/vi åkte aldrig till Örebro fast så vitt jag vet så finns det kvar och självklart så kontaktar jag dig när jag är på G Kraaaaam Pia
Anonym
7 juli, 2015 at 7:05 e mHej! Så vackert tal du höll -tårarna rann hela texten.
Tycker det är en underbar idé er fest. Vi är så många som på olika sätt blivit drabbad av denna förbannade sjukdom.
Borde fundera på att ta efter er idé.
Så fin du var på festen-du lyser.
Ha det gott.
Kram Helene
Lena - gott för själen
7 juli, 2015 at 10:35 e mMen nu bölar jag ju igen! Så fint! Du är grym på det där! Fina fina ni!
Kram Lena
vitthusmedrosaknutar.blogspot.se
8 juli, 2015 at 8:56 f mSå fint tal du höll och förstår att det inte var många som kunde hålla sina tårar borta. Stor kram till dig. // Susanne