16/8-89 kom han cyklande….
Visst hade vi träffats några gånger innan men det var där och då det blev vi på riktigt..
Jag minns att det var en solig dag och jag hade nervöst bytt kläder hela eftermiddagen.
Slutligen föll valet på ett par stora hängseljeans och allt hår samlat
i en tofs mitt uppe på huvudet….
Jag minns hur annorlunda jag tyckte han var….
Så vuxen på nåt sätt…
Han var ju ARTON och hade körkort…
Själv hade jag några månader kvar innan jag skulle bli 17 och jag kände mig rätt vuxen jag med…
Man var ju liksom det…om man hade en kille med körkort…;)
Vi har tagit oss igenom många stormar där i ungdomens osäkerhet…
Tänk om någon där och då hade talat om för oss att det verkligen skulle bli vi två… på riktigt…
…för resten av livet…vilken mycket mer självsäker 17-åring jag hade varit då….
Hur som så gick ju åren och vi blev en familj….
…Jag kan med stor ärlighet säga att vi faktiskt aldrig haft någon kris…
Naturligtvis går ett äktenskap upp och ner…livet är ju inte på topp jämt…
Men vi har aldrig haft någon kris i den bemärkelsen att vi någonsin tvivlat på vår kärlek.
Kärleken mellan oss har tvärtom bara blivit starkare och starkare genom åren
och det är verkligen något jag värdesätter högt och vårdar ömt.
För man får aldrig aldrig begå det stora misstaget att ta den andre för givet….
Man får aldrig sluta respektera varandra och ge sin partner lite space….
Alla behöver tid för sig själva ibland….
Man SKA lyfta varandra och man SKA se då den andre är trött och behöver vila…..
Framförallt får man aldrig aldrig sluta skratta och ha kul…
Man får aldrig sluta vara bästa vänner…
och man får aldrig sluta säga de magiska orden…
JAG ÄLSKAR DIG!
Faktum är att nu sedan båda barnen flyttat hemifrån och det bara är vi två igen…
Är det som att vi börjar återvända till det där tonårsstadiet…
Ni vet då det verkligen känns som man vill ha den andre vid sin sida prick hela tiden…
Han fattas mig liksom mycket mer nu då han inte är hemma mot förut…
Jag låter tankarna gå in på i slutet av november då jag fylde 17 år…
..då fick jag mitt första smycke av M…
En silverkedja med ett tro-hopp-kärlek hänge….
Kommer ni i håg dem?
Kanske inte direkt vad jag vill ha runt halsen i dag men vilken symbolik egentligen….
Den passar ju så bra in i vårt livs kärlekssaga…
Nu ska jag ju fylla 45 snart….jag är ingen osäker tonåring längre….
Jag har faktiskt redan börjat fundera lite på vad jag ska önska mig…
Ett smycke vore ju roligt… det är ju ett fint minne…
Jag tycker ju allra bäst om ganska enkla och stilrena smycken…
Ett armband från Triwa (adlink)
uppfyller ju båda de önskningarna och har ju dessutom ett väldigt bra pris.
Mattias har ju en stor kärlek till klockor…har alla män det?
I alla fall brukar han jämt tjata på mig om klockor till både honom själv och till mig…
Jag som aldrig använder en…men den här (adlink)
som också kommer från Triwa skulle jag kunna tänka mig…;)
I kväll ska vi ut och äta med våra barn…det blir mysigt det..
Kram och ha en fin dag!
Katarina
No Comments
Lena
16 augusti, 2017 at 9:36 f mFina ni! Så mycket kärlek….
Frida G Svensson
16 augusti, 2017 at 9:45 f mJag har ganska nyligen hittat hit och jag ville bara säga att jag tycker så himla mycket om din blogg! <3
Sallys hus
16 augusti, 2017 at 1:55 e mMen ååå tusen tack för att du skriver det… ….och du är varmt välkommen..♥
Kraaaam
mamma c
16 augusti, 2017 at 10:00 f mSå underbart.
Kram mamma c
Ekenäsliv
16 augusti, 2017 at 11:38 f mDet ni har är så magiskt <3
Tack för att du delar med dig av er fantastiska lovestory!
Å tack för dina råd hjärtat… Jag erkänner att jag känner mig lite hypad just nu, men som du förstår är det en del som står på spel… pju… Då vet jag hur jag ska gå tillväga, verkligen jättetack för att du delade med dig av det <3
viskar bara tyst att vi ska titta på ett radhus på söndag…;)
Puss o kram o jag saknar dig som sjutton!
Så snart vi har ett kontrakt påskrivet kan vi planera in en tripp :)))
Anonym
16 augusti, 2017 at 1:28 e mWow, vilken mysig historia! Grattis till er båda 🙂
Inger
16 augusti, 2017 at 5:07 e mHelt underbart. Ni verkar helt fantastiska. Kraaaam och fortsatt lycka till med livet och kärleken. Kraaaam igen Inger
Helene
16 augusti, 2017 at 7:17 e mHej!
Så mysigt att få läsa er fina historia. Grattis till er.
Kram Helene
Villa ryttarängen
16 augusti, 2017 at 9:37 e mFint att läsa er story. Kärleken är det största på jorden tycker jag, Till allt och alla. Kraaaam Pia
Maria - Wikers Liv
17 augusti, 2017 at 6:09 f mÅh vad underbart! Minns faktiskt när du skrev om en annan årsdag ni hade, ungefär samma text så klart eftersom det är taget ur livet. Minns att jag då kände mig så träffad… kunde ju varit jag som skrivit samma sak om mig och min P. Jag känner ju som du! Och det r så underbart med sådana här långa förhållanden utan kriser och uppbrott. Länge leve den livslånga kärleken!
Kram till er båda!
/Maria