Browsing Category

familj

Välkommen in hos mamma

Hallå där…
Nu har jag och ena syrran ägnat rätt många dagar av både tid och kraft på att fixa till det i lilla mammis nya lya….
Jag känner mig visserligen rätt dränerad på energi men ååååå vad det känns bra i hjärtat nu…

Självklart tyckte hon det var jobbigt, det här med att byta miljö….att lämna det som varit hennes trygghet de senaste månaderna.
Dessutom var hon först lite ledsen för pappa…det är på något sätt som att hon blir påmind om att något hänt så fort hon ser mig…..
……kanske för att det var jag som gav henne beskedet i förra veckan…..

Efter att vi pratat en stund kändes det bättre och efter några timmar kändes det riktigt bra
och vi tror att hon kommer att finna sig väl till rätta snabbt här <3 <3

Vi trivs i alla fall så himla bra att vi knappt vill åka hem…;)

Vi kikar…..

I går firade vi hennes 79-års dag på förra stället…..
…och i dag bar det alltså av till nya lilla lägenheten….
Mammas nya hem!

Så här såg det ut från början…
Ett rum med ett litet pentry, badrum, hall och klädkammare på 36 kvadrat.
En säng som man kan höja och sänka åt alla möjliga håll ingår i hyran…
Ja å så är det ju all inclusive också förstås….;)

Skönt att slippa rullstolen tycker mamma och provsitter nya soffan.
Vi hittade den på blocket för 300kr och köpte ny klädsel på Ikea.

Det var inga av mamma och pappas möbler som fick plats här förutom den gamla skinnfåtöljen och ett litet runt bord
men å andra sidan minns ju inte mamma riktigt det där med möblemanget…
Däremot hade hon stenkoll på alla gamla foton och vi kikade på min morfar och mormor….mammas moster och morbror,
henne själv och kusinen…..å vi har självklart tagit dit alla gamla fotoalbum….
Det blir roligt att bläddra i för både oss och henne tänker vi…

På väggen hänger både mammas hattar och även pappas favorithatt…
De kan hänga där och vara fina tills det blir sommar och hon kan ha dem på sig.
Nere till vänster ska pappas ena gitarr hängas upp.
I vår familj har vi flera som gärna spelar och sjunger och eftersom mammas liv
varit fyllt av musik kommer det bli toppen. Vi ska även få upp en nytagen bild på oss syskon men vi tänker att vi
skippar bilder på alla barnbarn och barnbarnsbarn….det blir så kolossalt mycket på väggarna då
och det blir bara rörigt för henne… I stället tänker vi att vi kan göra fler fotoböcker till henne.
Så ska vi såklart ställa dit fina bilder på pappa, men vi lugnar oss lite där…
Hon förstår inte riktigt än att han inte kommer tillbaka och vi vill gärna ta det i lite lagom takt.
Hon måste självklart få sörja på sitt sätt…
…det gör hon ju genom att fråga samma sak om och om igen…
-Vart är han?
-Varför blev det så här?
-Men förutom att han är i himlen…..är han frisk då?
-Hur kan han vara borta?
-Det är inge roligt…..

<3
-Men mamma du har ju oss!!!
-Vi behöver dig!!
<3 <3
-Ja jag har ju er…det är tur det….älskade “onge”…… <3

Vi har såklart flyttat dit små saker som alltid funnits i vardagen…
Den lilla kaffekvarnen har till exempel alltid stått på en hylla i köket och när jag var liten malde jag mariekex i den…;)
Mamma var mycket nöjd med att vi kunde fixa eget kaffe och att vi varit och köpt bullar….
Hon är inte mycket för sötsaker den lilla damen men själva grejen med att fika…det älskar hon….

Så hade vi filmmys och kände att jiiiises vad det här är härligt….
Superbra med en tv som går att svänga åt flera håll och här kommer vi hänga en hel del..;)
Underbart nu också att det är lite mer “riskfritt” att besöka mamma.
Hon har ju just haft covid och hon ska snart få vaccin…

Hoppas ni gillade lilla rundturen…
Kram Katarina

+315
familj Hemma hos

Aldrig mer…

Tusen tusen tack för alla kramar, alla fina ord, alla blombud, alla telefonsamtal, sms och all kärlek
som ni förmedlat på mina olika sociala medier….det finns inga ord som tillräckligt kan beskriva
hur mycket det betyder……..TACK…

Det har nu redan hunnit gå en vecka sedan pappa lämnade oss och vi har ägnat veckan åt att gråta,
kramas, skratta åt minnen och att bara försöka förstå….
…men det går inte….det går inte att förstå det där med aldrig mer….

….aldrig mer prata med honom…skratta med honom…
…aldrig mer få en kram eller hålla hans hand…
…aldrig mer….
…nej det går inte riktigt att ta in…

Det är ju också väldigt många praktiska saker att ta tag i då någon går bort
och det är faktiskt inte bara jobbigt, som man kanske kan tro…
Faktiskt så är det lite skönt att ha lite specifika uppgifter…
Sådant man liksom måste ta tag i …

Å så mitt i alltihop så har mamma ääääntligen fått ett permanent boende.
En liten minilägenhet på en avdelning för dementa.
Huxflux måste vi inreda och fixa så att det ska bli hemtrevligt och mysigt för både
henne och alla oss som kommer “hänga” där….
…å det vet vi ju alla…att om det är något som kan få mig att må en liten smula bra
så är det ju att få inreda….;)

En riktigt fin dag önskar jag alla er som kikar in här..
Kram Katarina

+430
blommor familj

Sov gott älskade pappa

I dag slutade pappas kamp mot covid-19 och samtidigt stannade världen….

Jag tar en liten paus…
Ta hand om er så länge och stor varm kram.
Katarina

+730
familj

Ett svart hål

Hej alla rara…
Från djupet av mitt hjärta…
Ett stort stort TACK…
Det betyder mer än det finns ord till att ni är så otroligt många som på olika sätt bryr er om….

Jag förstår att ni undrar….jag förstår det…
Å förlåt mig men jag trillade ner i ett stort svart hål och har tumlat runt där några dagar…
Har haft svårt att göra något över huvud taget…
Har läst era fina hälsningar här, på FB, messenger, sms, mail och insta…men orken har inte riktigt
funnits de senaste dagarna att vare sig svara er eller uppdatera bloggen….

Precis som de första pärlhyacinterna viskar om våren skriker jag KÄMPA PAPPA!!
Man har nu gjort en trakeostomi operation på pappa men han är fortfarande djupt djupt sövd.
Kroppen vill inte riktigt jobba med respiratorn och han drar på sig den ena bakterien efter den andra…
Nu senast är det svamp i lungsekretet….Alla dessa infektioner gör ju inte precis så att lungorna får tid att läka.
De är fortfarande alldeles fulla av elaka coronabakterier…:(

Vi kan bara tända ljus och hoppas….hoppas att det snart ska komma ett litet steg i rätt riktning…
Det här har tagit all min kraft så nu har jag bestämt mig för att ta tag i mig själv…
I dag har M och jag haft en urmysig dag med en massa må-bra-saker.

Jag känner också att jag behöver börja skriva om må-bra-saker här också….
…just nu känns bloggen bara som ett ställe för jämmer och elände…

Så måste det sååååklaaaart få vara också….

…..men för min egen skull behöver jag nog få skriva om oviktiga saker
som runtflyttade fåtöljer och vikten av att ha likadana galgar i garderoben osv….

…..jag behöver hitta tillbaka till alla prickar…..och glada gubbar….;)
Kanske kan det bli en salig röra här…precis som det är i min hjärna just nu…
Ena stunden känns det helt ok…för att nästa vara vid ruinens brant och det virvlande svarta hålet igen….
Det blir nog så…
Det kommer nog vara en mix av hopp och förtvivlan här inne…

Jag vill avsluta det här blogginlägget med något riktigt roligt i alla fall…
I går när syster och jag besökte mamma….
Då var hon precis som innan hon fick covid….
Hon kände igen oss….
SÅ glada vi blev…
Hon kunde inte våra namn men hon visste att vi var hennes barn
och hon visste att vi är en smula tokiga…;)

Nu är vi just hemma hos en älskad son på tacomys och de ropar på mig…;)

Stor kram till er och ha en fin kväll!
Katarina


+379
familj kök livet

Mamma

Jag är ungefär 4 år och du sätter upp mig på köksbänken så att jag ska se bättre…
Du vispar smeten till sockerkakan samtidigt som vi sjunger idas sommarvisa….

När smeten är färdig vill jag ju som alltid slicka visparna…
Du säger skrattande att ALL smeten MÅSTE ner i kakformen, annars blir det inte bra…
PLUS att man kan få ont i magen av för mycket smet….
Sen doppar du snabbt ner visparna lite extra när du tror att jag inte ser och räcker över dem till mig.
Medans jag slickar i mig av det där himmelskt goda tittar du på mig
med så mycket kärlek i blicken att det skulle räcka till att värma upp en hel värld…….

Du håller armarna om mig och stryker mig över kinden…
Säger att killar är inget att gråta för och att jag var värd någon bättre…
Jag hade inte hittat min prins än…..så rätt du hade!

Jag är höggravid och längtar SÅ efter att få bli mamma…..
…undrar lite förfärat hur det kommer kännas för dig…jag är ju så rädd att det inte ska kännas lika
speciellt för dig som för mig…Du har ju redan 5 barnbarn….
Då ser du mig intensivt i ögonen och säger…
-Men lilla gumman….ALLA barn är speciella…
…och att DU ska få barn…..DET är speciellt….

När jag bara 1,5 år senare lite panikfyllt undrar hur jag ska kunna älska mitt barns
lillebror eller lillasyster lika mycket skrattar du åt mig och säger…
-Men älskade vän….Det finns plats för precis hur mycket kärlek som helst i ett mammahjärta…
…det räcker åt alla…. du behöver inte dela…det fylls bara på med mer och mer….

Barnen har magsjuka och jag känner mig ganska uppgiven…
Mina blommor vissnar och dör…hur gör man när man stickar….
….hur många grader ska man tvätta gardiner i…..
Dina råd och tips är ovärdeliga…

Vi pratar i timmar i telefonen…
Skrattar och liksom umgås…så där som på äkta 80-tals vis….
…fast det är ju 90-tal….vi är båda vuxna…
..vi är vänner och vi är båda mammor….

Du är min mamma……
Du är min starka fina mamma…
Hon som har svar på allt….hon som alltid orkar….
Hon som alltid har en kram över och hon som alltid finns….

I går fick jag äntligen besöka dig efter att du legat sjuk i covid-19…..

bild från pappas fb

Du kände inte igen mig…..

…men du är fortfarande min mamma och jag älskar dig!

Katarina

bild från min syster M
+382
familj Kärlek

En dramatisk nyårsafton

Gott Nytt År…
…kära läsare och tack för att ni är med mig och min familj i både med och motgång.
Tack för att ni hänger här inne med mig…
Tack för att ni finns!
Tack för rara kommentarer och för alla klick på det lilla hjärtat under varje inlägg..
Ni betyder massor och inte minst ett stor tack för att ni är med oss i den kris vi just nu lever i.

Vår nyårsafton blev minst sagt annorlunda…..
Från att ha startat med frukost på sängen byttes det mot stort drama då telefonen
plötsligt ringde…

Pappa hade hastigt blivit sämre och det kunde vara fråga om timmar kvar…
Vi fick kasta oss i bilen och åka till Karlskoga.
När vi kom fram hade pappa stabiliserat sig men det var riktigt riktigt illa.
Han kunde helt enkelt inte bli sämre….

Jag tänker inte grotta in mig för mycket i vad som hände just nu utan i stället
fokusera på att vi nu på förmiddagen fått beskedet att han återhämtat sig lite.
Läget är mycket allvarligt men stabilt.
Vi väljer att tro att han kommer fixa det här…det finns inget annat!
Vårdpersonalen….jag finner inga ord just nu, men vilka hjältar……

Pappa-tomten har inte skägget kvar… det var de tvungna att raka bort då de la honom i respiratorn…
Nu slipper han det..;)
Så nu är han inte pappa-tomten längre…
Nu är han “bara” pappa….men det är gott nog!
Kämpa nu pappa!
Vi är så många som älskar dig och vi har så mycket kvar att göra…..
<3

Vi går in i 2021 med hoppet om att Covid-19 ska försvinna…
Men innan det gör det vill jag återigen uppmana er till
att fortsätta vara rädda om er och om alla ni möter…
Man har ingen aning om vem som drabbas hårdast.

Ha en fin start på det nya året nu!
Kram Katarina

+411
familj livet

Jag tänder ett ljus…


Hej


Jag vet inte i vilken ände jag ska börja…
…det är så många ord…så många tankar som behöver få komma ut…


Jag får nog helt enkelt börja med att rikta mitt allra största och varmaste tack till alla er som
tänker på oss. Mitt hjärta svämmar över bara av att tänka på all kärlek som finns…

Mitt i all tragedi som blir under en sådan här långdragen pandemi, växer något annat fram…
En värme och en medmänsklighet som man inte trodde fanns.
Vi är så många som på det ena eller andra sättet har blivit drabbade av just covid-19….
För att inte tala om all annan sjukdom som pågår samtidigt…
Ni är många som delat med er av era historier….både ledsamma och sådana som slutar väl…
Tack för att ni delar! 

Några skrev att det var starkt av mig att uppdatera här i bloggen…
Tro mig..stark är det sista jag är just nu…
Bloggen är ju min ventil…mitt ställe där jag kan skriva av mig…oftast helt oviktiga klokskaper…
…eller viktiga inredningstankar..;)
Jag vill ju att det här ska vara en oas där allt får lov att vara glatt och härligt…och alldeles tokigt..…
…det finns så mycket elände ändå.


Just för tillfället är det ju SÅ svårt…..
…jag hoppas det förändras snart för jag tror inte på att grotta ner sig och bara gråta dag ut och dag in….
…det vet jag med all säkerhet att varken min mamma eller min pappa skulle vilja att vi gjorde….

Men eftersom det var ganska länge sedan Sallys hus var en ren inredningsblogg och jag numera
kallar den livsstilsblogg med lite galenskap, känner jag ju också att jag vill dela med mig även av livets svårigheter….
….även fast det ibland tar emot och är jobbigt.

Jag känner dessutom att all kärlek ni skickar i form av långa kommentarer, korta kommentarer,
hjärtan och kramar….de hjälper till att bära allt det tunga….
….å de får mig att förstå att ni är så många där ute som bryr er om och som undrar….
TACK….såklart måste jag ju berätta för er hur det går…
…såklart…

Jag tänder ett ljus för min mamma och pappa…
Hjärtat får symbolisera mamma och all den kärlek som finns där emellan
henne och den där tomtegubben…Jag ber till högre makt att de kommer att få ses igen…
Kämpa på nu, tillsammans är vi starka!


Det är mycket som inte blivit som det skulle det här året för så många
och jag måste säga att det känns skönt att det snart är slut…

Jag ser fram emot ett 2021 med en stor förhoppning
om att det är då vi får tillbaka våra liv så att allt blir som vanligt igen….


Kram Katarina

+352
familj Kärlek livet

Nu känns livet tungt

Hej
Jag förstår att ni är många som undrar hur det har gått för mina föräldrar.
Det är lite tungt just nu och jag orkar i ärlighetens namn inte ens försöka vara glad och rolig här i bloggen….
Men å andra sidan hade ju det varit lite märkligt med tanke på situationen…..

Min mamma tar små små steg åt rätt håll i sin Covid….men samtidigt har coviden gjort så att hon blivit sämre i sin Alzheimer.
Vi hoppas och hoppas att det är övergående och kommer gå tillbaka då hon blir frisk från covid.
Vi önskar SÅ att hon fortfarande kommer känna igen oss. Vi vet inte hur länge det kommer ta innan vi kan besöka henne
och eftersom hon inte klarar av att prata i telefonen känns det tungt att veta att hon bara ligger där…
Jag undrar så vad hon tänker….
<3
På mammas boende har de precis börjat vaccineras men mamma kan inte få vaccin förrän hon är frisk
<3
Det känns lite orättvist att de skulle bli drabbade när det var så nära vaccinet…
Pappa som varit SÅ försiktig ända sedan Corona bröt ut.

Min pappa blev sämre i natt och ligger nu nedsövd i respirator.
Vi vet inte hur länge men minst en vecka.
Lungorna är väldigt hårt angripna av corona.

Livet är inte alltid rättvist.
Pappa har ju med största sannolikhet blivit smittad av mamma som i sin tur blivit smittad på sitt boende.
Han har inga underliggande sjukdomar och var helt frisk innan det här.
Man vet aldrig vem som blir hårdast drabbad…
Tänk på det och ta hand om er!

Kram Katarina

+323
familj