Browsing Category

familj

Till min bror…

I morgon har gått 2 veckor sedan du lämnade oss….
2 veckor då jag planlöst valsat runt, hit och dit i känslostormarnas bergochdalbana….
Jag kopplar på autopiloten och gör allt det där vanliga….som man måste….

Tankarna far hit och dit….
Sorgen och paniken river och sliter i kroppen….
Så kommer de där hemska orden över mig….
Aldrig mer….

Aldrig mer……
….får jag höra ditt allra gladaste skratt…
Aldrig mer….
…..får jag höra dig spela och sjunga….
Aldrig mer….
…får jag smyga in i din trygga famn och få en sån där kram som bara du kunde ge…..
Aldrig mer….
….får jag höra dig säga….-Jag älskar dig allra käraste lillasyster…..

Jag kommer älska dig för evigt älskade storebror!

Min bror drabbades av lungfibros för några år sedan….
Sakta har lungorna liksom dött och han har sakta blivit sämre….
Under våren började sjukdomen skena lite och han blev ganska mycket sämre.
Jag minns det där samtalet vi hade för ett par månader sedan…
…jag gick planlöst fram och tillbaka ute på gräsmattan medans han berättade
att han nu stod under utredning för lungtransplantation och att det var hans enda hopp.
Jag blev livrädd….
…men han bara suckade och sa…-Det e som det e……..
Min bror var en ganska accepterande man…
Han accepterade läget….oroade sig inte i onödan….
…..aldrig att han gnällde eller tyckte synd om sig själv…
Han bara accepterade läget så som det var…
Utan nya lungor skulle han dö…..så enkelt var det….

Han bar ständigt med sig syrgas för att kunna fungera som människa
och vi skrattade och babblade på om allt han skulle kunna göra sedan….
Som att åka skidor, cykla mountainbike,vandra i fjällen och sjunga för full hals….
Allt sånt där han älskade….
Han och hans fru hade just köpt en husbil och nu ville han veta allt om
hur det gick till att stå på ställplatser, tömma latrinen och varför vissa husbilar har dusch i garaget…
Vi planerade att nu kunde vi ju minsann träffas lite oftare….för hur enkelt skulle det inte bli att ses
en natt eller två mittemellan Örebro och Stockholm…

Så fick han lunginflammation…….
Den var envis och gav inte med sig…
Han blev inlagd på intensiven och i-pumpad alla mediciner man kan tänka sig….
Han fick svar på alla tester och blev godkänd för en transplantation….
…men först var han tvungen att bli frisk från lunginflammationen….
…..det blev han inte….
I 10 dagar kämpade han men sedan orkade han inte mer….
…..tidigt på morgonen den 19/6 bad han att få bli nedsövd trots att han visste att han
kanske inte ens skulle överleva själva nedsövningen….
…han överlevde….

….men redan under förmiddagen blev han sämre och Mattias körde mig
och mina systrar till Stockholm för att få ta avsked……
Vilken vidrig bilresa det var….
Vad säger man? Vad pratar man om?

Att kliva in i den där salen och se sin bror ligga där uppkopplad till apparater, med slangar och sladdar överallt….
2 år tidigare hade vi ju gjort samma typ av resa, fast då var det våran pappa som låg där….
Det här var om möjligt ännu värre….

Vår fina bror…
Min älskade storebror…
Alltid så levande och glad…
Alltid tid för alla…
Alltid ett vänligt ord och en hjälpande hand…

Hans enda son satt på en stol med förtvivlan i blicken, en kropp som skakade
och en röst som inte bar….
Han och hans pappa stod ju varandra så nära så nära….

Vi gick ut ur det där rummet och bara hans älskade fru stannade kvar…
Med maskinens hjälp tog han sitt sista andetag…
Min bror blev 55 år

Ta hand om er och passa på att göra alla de där sakerna ni drömmer om att göra….
Kram Katarina

familj sorg

Jag kommer aldrig sluta älska dig…..

Jag ligger platt på marken och tittar upp på trädtopparna…..
Skriker tills rösten liksom dör ut….
Tårarna rinner likt en strilande kran och ögonen svullnar….

Vad var det som hände egentligen….
Hur kunde det gå så fel….
Hur kunde det bli så här….
Varför???

Livet har återigen stannat och kommer aldrig mer bli sig likt.
Jag har älskat dig ända sedan jag föddes…..och jag kommer älska dig tills jag dör……

Min älskade Storebror har lämnat oss…..

Jag fortsätter min paus härifrån ett tag till…
Måste samla kraft för att kunna skriva och få ur mig alla mina känslor….

Ta hand om er, livet är så otroligt skört…
💔 💔 💔
Kram Katarina

familj sorg

Jag öppnade fel låda

Man kan väl ibland se det som att livet och känslorna är som en stor byrå med en massa smålådor….

Ibland är flera lådor öppna samtidigt…ibland en i taget…
Vissa lådor öppnar man mest hela tiden medans andra förblir stängda….
Vissa lådor öppnar man fullt medans andra gläntar man bara lite på…

För lite mer än en vecka sedan firade vi morsdag…
Ni vet ju att jag älskar att fira allt man kan tänkas fira och jag och min syster
ställde till med fika-kalas hos mamma……
…eller den där ”gamla mormor” som några av barnbarnsbarnen säger <3

När vi kom för att hämta ner mamma till parken låg hon i sin säng
och personalen kom för att hjälpa henne upp…

Fast vi besöker mamma varje vecka, ibland flera gånger var det ändå som att få en käftsmäll
och den där lådan som jag försökt hålla stängd öppnades på glänt…..

Hon är så galet liten och tunn…..som en sparv…
Musklerna är förtvinade och det var länge sedan benen bar henne.
Om jag fick gissa skulle ja tro att hon väger runt 30-35 kilo….

Det var länge sedan jag skrev om mamma och nu har jag inte riktigt förmått mig att
låta fingrarna skriva ner de här orden….
….ändå så känner jag att jag är tvungen att bara få ta mig igenom det här inlägget före något annat…
Jag måste få stänga lådan igen innan jag öppnar en ny, roligare….
….jag har raderat och börjat om flera flera gånger den senaste veckan…
….nästan liksom försökt glömma bort att jag har en blogg….

Varför skriva om det då?
…kanske någon undrar….
Jamen livet är ju högt och lågt och jag vet att ni är många många som har följt min mammas alzheimer
under flera år……många av er undrar säkert men vågar kanske inte fråga.

Jag väljer vad jag skriver och jag delar inte med mig av allt…
…men jag ska försöka ge er en bild av hur hon är nu…
Ni är säkert många som känner igen er i det här.

Mamma har ju levt med sin sjukdom i många många år och gradvis blivit sämre.
När hon först blev sämre, men fortfarande var med i matchen blev det ändå bättre…
Då gick hon ju från att vara den ledsna och deprimerade mamman till att bli sitt forna glada och skojfriska jag.
Där höll hon sig under ganska många år.

Numera är hon rullstolsbunden och hon kan inte ta hand om sin hygien själv.
Hon kan inte äta själv mer än att med nöd och näppe att lyfta ena handen till munnen
för att äta en bulle eller en glass……hon äääälskar glass…;)
Hon känner heller ingen hunger och är oftast ganska motsträvig till att äta. Detta är ganska vanligt
då man har långt gången alzheimers. Personalen ger henne extra näringspuddingar och gör så gott de kan.
Hon har svårt att fokusera blicken och tittar ofta bredvid oss…
Det går inte att föra ett samtal med henne längre utan om vi berättar eller frågar något får vi bara kanske ett svar…
…och om det kommer är det helt taget ur sitt sammanhang…
Tex kan hon svara -Då måste du ju säga åt honom på skarpen!!
Om man berättar att man ska hem och göra köttbullar…..
Förvisso kan ju detta leda till skratt….men mest är det numera bara sorgligt.

Det sorgligaste av allt är att hon inte längre känner igen oss….
Hon blir glad när vi kommer…..hon är ju tack och lov oftast glad…..men hon känner inte igen oss…

Jag kan inte tycka att det här är ett värdigt liv och jag kan bara be till högre makter att jag själv och mina
syskon slipper drabbas av denna ärftliga sjukdom……..

Jag stänger lådan i min byrå igen och avslutar med några mysiga bilder från vårt lilla kalas….

Har ni sett så fint…;)
Min dotter med min systers näst yngsta barnbarn och min son med det yngsta… <3 <3

Jag lutar min kind mot din mamma, och viskar….
…jag älskar dig….
Stor kram Katarina

familj

Påskledigt

Hallå där så här lite sent på annandagen….
Hoppas ni haft en fin påskhelg och känner er fulltankade av sol och tillsammanstid.
Jag tog visst ledigt från bloggen vilket inte alls var tanken….jag tänkte tvärt om att jag skulle
ha mer tid att hänga här inne…..men jag har haft fullt upp med just tillsammanstid..;)
Vi taxade ut från jobbet sent i onsdagseftermiddag och packade in oss i husbilen för årets premiärtur….
…å ser ni…..

….seeeeer ni!!!
det är ju så här det ska vara i Sallys husbil….
En liten söt luddtuss som ligger där fastspänd och sussar medans vi rullar……
<3 <3 <3
Vi kom inte så långt i onsdags utan stannade redan i Arboga (ca 4,5 mil)
Då var vi både trötta och hungriga och fullt nöjda med att vara på väg.
Efter en natt på en ställplats inne i centrum åkte vi vidare mot storstan…..

Vi han lagom checka in på Tantolunden innan Kajsa och hennes kompis Sofia kom och bubblade och babblade
ett par timmar….SÅ mysigt ju…. Så tog vi en taxi hem till Kajsa och lagade mat och umgicks med tjejerna
ända tills det blev dags att åka tillbaks till vår rullande hotellsvit och sova.

I fredags trollade vi fram 2 bältade sittplatser till i husbilen så att Kajsa och hennes
pojkvän kunde åka med till Trosa där de skulle fira påsk med hans föräldrar……

Eftersom vi velat åka till trosa i flera år tyckte vi det var ett bra tillfälle att göra det nu.
Vi fick en väldigt fin plats med eget trädäck vid vattnet på campingen och hann att äta både tacos och testa nya
kaffemaskinen innan det blev påskafton och sags att umgås några timmar med Kajsa och hennes H…..

….å ja just det….
Det vet ju inte ni…..men sedan en tid tillbaka så finns det en alldeles fantastik Hugo i Kajsas liv
och vi är så glada för honom allihop <3 <3

Han guidade oss glatt genom det galet pittoreska och fina Trosa…
Vi hann ta ett glas rosé i solen, strosa längs ån och titta på alla de vackra husen…
Kika in i små butiker och äta smörrebröd och dricka cava på en uteservering….

Å tillsammanstid hörni…..
ååååå…

Så fick vi med dem tillbaka till husbilen en stund eftersom vi har en Kajsa i vår familj…
…å ja…när man har en sån som hon så är det så att mamman i huset ALLTID måste ordna en äggjakt….
spelar ingen roll att flickebarnet snart fyller 26…..äggjakt ska det vara….
…å så är det med den saken…;)

Nöjda och belåtna cyklade de sedan vidare för att fira påsk med Hugos familj
och Mattias och jag satt kvar och njöt i solen ända tills det blev dags att grilla…

Å morgonen efter….
Jamen ni seeeeeer ju…..
Ni seeeeer ju att det behövs en liten vit luddig sötsak även till frukost här i Sallys husbil…
<3 <3 <3

Så blev det påskdag och jag kände mig inte alls redo för att åka hem…
…så vi stannade i Herrfallet vid Hjälmaren och campade en natt till….

Å Himmel så glad jag är att jag har den där mannen vid min sida…
…å jiiiiises så lycklig jag är över att den där lilla vita luddtussen flyttat hem till oss…
Ni seeeeeer ju….
Ni seeeeeer ju att det behövdes en Sofie här i Sallys hus….

Så åkte vi hem för att beskåda det väldigt otäcka drama som utspelat sig hemma hos oss medans vi varit borta….
…men det får ni läsa om en annan dag….

Kraaaaaaam Katarina

familj Husbil påsk

Mysig tjejmiddag

Annonslänkar till Cervera och ellos

När man inte är superhungrig och ganska osugen på att laga mat är väl lite ”plock” perfekt?
Eller…mjaaaee…. lite ”plock” är ALLTID perfekt….
Är man superhungrig plockar man mycket och länge och är man bara lite hungrig plockar man lite och länge…;)
Det bästa är ju det där med länge….
…ni vet….man bubblar och babblar länge länge…

Om man dessutom sitter så här på en helt vanlig tisdag blir det ju ännu bättre….
Fast det är ju förstås inte en vanlig tisdag….för den blir ju ovanlig….;)
Haha….
Mattias, Jag och Sofie är ju i storstan i flera dagar men eftersom han hade något
viktigt affärsmöte var han tvuuuungen att äta på restaurang och bo på hotell stackarn…;)
Fast då fick ju vi tjejer lite egentid och hann prata ikapp om livet, kärleken, framtiden, lägenheter,
kuddar, krukor och annat viktigt…

Jag var mest sugen på frukt och Kajsa var mest sugen på små snittar…..;)
Perfekt när alla får det de vill och det här är ju så enkelt…
Behöver ju varken vara krångligt eller flådigt överdåd…
Bara en bricka godsaker, tända ljus och trevligt sällskap…

Hennes superfina höga proseccoglas finns HÄR
OBS! Går bara att beställa på nätet.

Fin rund skärbräda HÄR

Kajsas übersnygga matbord finns HÄR
Sköna stolar HÄR

Små gölliga hundtjejer får nöja sig med att ligga bakofram och upponer och mumsa på glada korvar…;)

Så slog klockan 22 och då kröp vi ner under täckena på äkta kollovis….
…fnissade och vinkade till varandra….

Så tacksam över att jag har förmånen att ha fått 2 underbara barn i mitt liv.
Lika glad för dem båda!
Kram Katarina

familj Hemma hos Kajsa Lunch/middag

Galet vacker himmel

I går eftermiddag då både Kajsa och jag knattrat färdigt på våra datorer tog vi en promenad till affären
för att köpa nåt smarrigt till vår lilla mysmiddag…

På vägen hem tog vi vägen längs vattnet….
Alltså wooooow säger jag…..en sån här promenadväg skulle jag lätt kunna leva med varje dag…;)
Å min lilla stjärna är fullastad med matkassar och en baguette under armen…
Lite franskt sådär…;)

Å alltså himlen….
…det var ju nåt galet vackert i går och såååklaaaart var jag ju tvungen att fota sötsmulan där nere vid vattnet…
…det förstår ju vem som helst….

Inbäddad i rosa
💕

Å ni som följer Sallys hus på instagram har kanske sett hur Kajsa ”jobbar” för att få Sofie att sitta still
hahaaaaaa…..döööör….jag höll på att skratta ihjäl mig….
Det ska ju vara en Kajsa till att tro att man kan få en hundvalp att sitta still genom att frenetiskt vifta med
en baguette framför nosen……hahaaa…

Sofie tyckte det var väääldigt spännande med alla hundmöten.
Det bor mååånga hundar på Lilla Essingen….
Det är ju lite fascinerande det där med vilka hundar hon blir rädd för och vilka hon
liksom är lite kaxig mot…..inte direkt som man själv tror….
De som verkar snällast är hon rädd för och de största som skäller…..de skäller hon tillbaka på…..
;o)

Men himlen alltså…
Jag blir alldeles lycklig av det här….
Snacka om att tanka energi, få in lite balsam i själen och allt sånt där…


Ikväll ska Mattias och jag på Robbie Williams och Kajsa har bjudit hem vänner för valplek…;)
Kram hörni och ha en fin dag!
Katarina

familj Sofie Storstad vinter

Älskade pappa…..

Det har redan hunnit gå 2 år…..

I dag är det 2 år sedan pappa lämnade oss….
2 år sedan covid skoningslöst tog hans liv och han försvann från oss alldeles för tidigt…..
…han var ju inte färdig här på jorden än….
Han hade ju så mycket kvar att ge….

Jag tillbringade en stund med pappa på förmiddagen i dag….
Bara han och jag…
Jag tände ljus och gjorde ett litet roshjärta…..
….satt där på en sten och blev kall om rumpan….
Tittade på Youtube…..slöt ögonen och bara lyssnade på hans röst….

Den där fina sommardagen då han stod i vår trädgård under äppelträdet och sjöng med sin lite sorgsna röst….
Han sjöng till mamma <3 <3
Mina tårar rann ner för kinderna men i dag kändes det inte så jobbigt utan bara fint att få höra honom…
….få se honom livs levande där under trädet….i sin hatt och med sin älskade gitarr……

Det är ju så mycket jag skulle vilja säga till pappa….så mycket jag skulle vilja berätta….
….dela….
Som att vi har domherrar i vår trädgård….eller att både spisen och ugnen bara poff
gått sönder inom loppet av en månad…..ni vet sånna där oviktiga vardagligheter….

Jag hade velat berätta om vår nya lilla familjemedlem……
SOM han hade ÄLSKAT att vi ska hämta hem en liten valp…..ojojoj….
DET hade jag så gärna velat dela med honom….
….och jag vet att han skulle ha varit lika lycklig över det som vi är….
Han skulle ha kallat sig för gammelhusse och skrattande sagt att han minsann
tänkte bjuda henne på oxfilé då hon kom och hälsade på….

Så skulle han ha berättat en rolig anekdot om Jocke….
….den Bearded Collie som mamma och pappa skaffade då jag var i tonåren…..

Så skulle han ha pratat om Sally och blivit blank i ögonen….

Det fanns så mycket kärlek i min pappa….
Vi minns honom med värme, kärlek och skratt…..
…men sorgen och saknaden är precis lika stark nu som då….

Kram till er som läser här…
Ta hand om era nära och kära lite extra…vi vet aldrig hur lång tid vi får…..
Katarina

familj minnen

Bebis eller valp

Hallå där…..
Jag vet ju att cliffhangers är SÅÅÅÅ jobbiga…men jag kunde inte låta bli…..;)

Å förresten har ju jag velat berätta hur länge som helst nu men hållit mig,
så då kan ju ni vänta en dag…..eller hur…;)
Ni var flera som gissade…..

Bebis eller valp?
Det är frågan…….

Man kan ju säga att ni på sätt och vis har rätt allihop….:)

Men nej….något barnbarn är det inte dags för ännu…..

I helgen som gått har Mattias och jag åkt de 50 milen ner till Simrishamn…..
….hälsat på vår nya familjemedlem, ätit middag, sovit en natt på hotell och sedan åkt
de 50 milen hem igen……med hjärtan sprickfärdiga av kärlek…….

Kärlek till den här lilla…….

…..vår lilla westiebebis…..
Med risk för att vara lite ”jobbig” så visar jag inte mer än så här nu….

…små söta tassar och en bullig liten bebisrumpa….

Om 3 veckor gör vi samma resa igen och hämtar hem vår lilla prinsessa.
Då kommer hon vara 9 veckor…..

Fram tills dess håller vi hennes ansikte och hennes namn för oss själva <3

Var tvuuuungen att köpa det här gosedjuret….haha…
Inte den vackraste skapelsen med det är ju en Westie….;)

Ja livet blir inte alltid som man planerar och vi hade planerat för att det här skulle ske först om några år.
Vad som ledde fram till det här väl genomtänkta beslutet ska jag berätta om i ett annat inlägg,
just nu är jag så glad och vill inte att tårarna ska trilla igen…..

Å det kan hända att jag gått lite bananas i mitt bejbyshoppande….;)
För att köpa saker till en hundvalp är ju inte så stor skillnad mot att handla till en bebis….

En kanin med lugnande doft av lavendel och med ett hjärta som dunkar om man sätter på det…
Så kan man värma små stenar och stoppa i så den avger värme…..
(beställt från en hundshop på nätet)
<3 <3 <3

På bebisbutiken hittade jag en mysig prasslande fjäril….och små snuttefiltar är ju alltid skoj att bita och dra i…..

Bebisvovvar behöver också bitringar…det kliar ju förfärligt mycket i den där lilla munnen….

Mattias tycker inte jag ska handla mer nu innan vi vet vad hon gillar att leka med….
Haha….får se om jag kan hålla mig….;)
2 mysiga hundbäddar och flera fluffiga mjuka filtar har det blivit…
…och längst bak är en bilstol som man spänner fast bilbälte och hundsele i så hon åker tryggt och mjukt i bilen.
Å så en del annat som inte fick vara med på bilden…..

Det är mycket tankar och känslor som snurrar runt i mig nu och sedan lång tid tillbaka…
Jag ska dela med mig av allt men vi får ta lite i taget…;)

Men nu vet ni….
Snart snart kommer det höras ljud av små tassar över golven här hemma
och vi är så galet lyckliga över att vår familj kommer bli hel igen!

Kram Katarina

familj