Så kom den där dagen då det är dags att säga hej då…
Den där som kändes så långt bort för en vecka sen….
Jag är så glad att vi hade möjlighet att åka och hälsa på vår lilla älskling.
Jag tror inte jag hade hållt ihop den här hösten annars…
Nu är det bara ungefär en månad kvar tills hon kommer hem så det ska nog gå…
Men just i dag känns det förstås lite jobbigt..
Liten klump i magen och lite tårar som bränner…
Jag motar undan alla tankar om allt farligt som kan hända och fokuserar på allt
roligt hon har kvar att uppleva här.
Det jag i alla fall har kommit till insikt med den här resan är att
om hon nu inte kommer bo just i Örebro i framtiden är i alla fall allt inom Sveriges gränser
toppen… Allt som inte är på andra sidan jordklotet är bra….
Vi har en lång resa framför oss men nästa gång jag kikar in här är vi hemma…
Jag tänker på hur lycklig jag är som har 2 fina vuxna självständiga barn…
..det är ju ingen självklarhet…
Jag är så glad att de skapar egna liv, egna minnen…att de gör det de själva vill
och framförallt följer sina hjärtan…
Kraaaaam Katarina
No Comments
E
18 november, 2019 at 2:30 e mKrama länge och hårt så du har känslan kvar och vips så får du åka till ARN och krama igen !
Malin
18 november, 2019 at 9:51 e mVad tiden går fort, men det positiva är att månaden innan hon kommer hem också går fort.
Och visst underlättar det att ha sina barn i Sverige, även om det är långa avstånd, så är det ändå bara en bil eller tågresa bort.