Jag tittar in i dina vackra bruna ögon…
De där snälla ögonen som man kan drunkna i…
De tittar undrande och lite sorgset på mig…
Du ser både klok och lite rädd ut på samma gång.
Jag pussar dig på nosen och du pussar tillbaka…du riktigt överöser mig med pussar och kärlek.
Jag tar upp dig i min famn och du som aldrig vill sitta i knät sitter kvar…
….jag lägger dig på rygg i min famn och killar din mage….länge länge….
…så vill du plötsligt sitta upp och du lägger huvudet mot min axel….
Så sitter vi, vaggar fram och tillbaka och pratar lugnt…
Vi pratar om hur fint vi kommer ha det sen…
Sen när du kommer hem igen…
Trots att jag gör mitt bästa för att inte gråta…inte visa dig hur ledsen och orolig jag är
känner du det säkert….
Så bär de i väg med dig och jag vet inte riktigt hur länge det dröjer innan vi ses igen….
…jag vet bara att vi ska åka hem……
….utan dig…..
Det var ju i måndags vi lämnade ett urinprov till veterinären som visade sig innehålla socker.
Därför fick vi lämna ett nytt i onsdags och det togs även blodprover på Sally.
Telefonsamtalet som kom i onsdags bara en stund efter vi lämnat veterinären
fick mitt blod att frysa till is…
-Det är mycket allvarligt med Sally…..
Ni måste förbereda er på att ni kanske måste ta bort henne nu….
????
Jag förstod absolut ingenting.
-Annars vill jag att ni sätter er i bilen nu på direkten och åker till Strömsholm.
-Jag skickar en remiss och ringer dit direkt…
???
Jag förstod fortfarande ingenting och tittade ner på min just då sovande lilla prinsessa…
Med darrande fingrar ringde jag Mattias och fick knappt fram ett enda ord.
Han avbokade allt han hade på sin agenda och vi åkte på direkten.
Eftersom Sally ogillar att åka bil…särskilt husses….elbilar är tydligen extra läskiga…
…satt jag bak hos henne och vi satt nära nära hela resan…
Jag i mitten och hon i bältet bredvid….hopkurad till en liten boll, med darrande bakben…
Så kom vi fram och fick vänta i 5 timmar på vår tur…….väldigt långa 5 timmar,
men under den tiden hann vi ju lugna ner oss en del.
De hade kort om folk plus flera akutfall.
Så blev det tillslut vår tur….
Jag måste verkligen ge en stor eloge till Strömsholms djursjukhus.
Det bemötande vi fick och den värme och omtanke vi kände…..
Allt ifrån hur det automatiskt plockades fram näsdukar till mina tårar till en veterinär som
själv såg till så Sally fick en kudde att sova på i ”hundhotellet”……vidare till
ett sms på morgonen där det stod ”Sally mår jätte bra här på morgonen och nu ska vi börja med provtagningen”
Till känslan när vi fick hämta henne….
Då kom hon glatt spatserandes bredvid en djursjukvårdare i korridoren och tyckte det var
mer spännande att undersöka väntrummet än att hälsa på oss….
Nu väntar en jobbig tid… Vi ska lära oss allt om kost, insulinsprutor, blodsocker osv….
Vi har lovat oss att när den dagen kommer då det börjar bli dags att säga hej då
så kommer vi inte ”ha kvar” Sally för VÅR skull…
Hon ska INTE lida för att vi inte kan släppa taget….
Men om vi med hjälp av medicin, rätt kost och strikta rutiner kan ge henne lite mer tid…
Då kommer vi göra precis allt vi kan….
Hon kanske flyger till hundhimlen om en vecka eller om 3 år…
Det vet vi ju inget om…..men NÄR den dagen kommer…
…..blir det lika jobbigt oavsett när det sker….
…men det var i alla fall inte i går…eller i dag….
Nu ska vi ta vara på tiden och se till att njuta så mycket vi bara kan.
Kraaaaaam Katarina
32 Comments
Inger
30 oktober, 2020 at 5:44 e mMen…att du orkar skriva så mycket och så fint trots att du såklart fortfarande är ledsen. Söta söta Sally. Hoppas det kommer gå bra länge länge för henne
Kraaam Inger
Sallys hus
30 oktober, 2020 at 7:29 e mHej fina du <3
Jo men att skriva är ju ett sätt att få ur sig en massa känslor....
Ja vi hoppas att vi får lång tid till med henne..kan inte riktigt tänka mig ett liv utan henne....även fast jag vet att det kommer att bli så en dag...
Kraaaaaaaam
Christina
30 oktober, 2020 at 5:45 e mÅh inte ett öga är torrt , så fint du skriver . Hoppas ni får flera år med er fina hund .
Sallys hus
30 oktober, 2020 at 7:30 e mÅå tack snälla…ja det hoppas vi också <3 <3
Jessica
30 oktober, 2020 at 6:00 e mKärlek….så fint skrivet om en familjemedlem. Vet precis vad ni går igenom, gjort resan själv (inte diabetes men annan sjukdom) med vår älskade katt. Nu är det 14 år sedan hon fick somna in. Man får ta vara på tiden man får och glädjas åt den. Ha en bra kväll. Kram Jessica
Sallys hus
30 oktober, 2020 at 7:31 e mÅ ja visst är det så…
Även fast man vet att de inte kommer finnas för alltid är det så svårt att tänka sig ett liv utan…
Vi ska verkligen försöka att ta vara på tiden ordentligt nu….njuta av varje stund…kraaaaam
Tina ME
30 oktober, 2020 at 6:03 e mMina ögon tåras när jag läser. Vet hur det känns och hur mycket en sådan där liten kompis betyder för en. Så fint du skriver Katarina. Massor av kramar till er och en extra varm till Sally <3 //Tina
Sallys hus
30 oktober, 2020 at 7:32 e mTack fina Tina… ja huuu…mycket mer än man själv förstår…kraaaam
Helene
30 oktober, 2020 at 6:26 e mÅh sitter här & gråter. Du skriver så fint & förstår -har oxå gått igenom liknande & det är så tufft. Men hoppas allt går bra& att ni får lång tid till. Hon ser så pigg ut så håller tummarna& tänker positivt. Kramar Helene
Sallys hus
30 oktober, 2020 at 7:33 e mÅ jaa..jag tror inte man riktigt kan förstå om man inte själv har eller har haft djur…
Det är ju inte ”bara” en hund….det är ju en familjemedlem….en bebis som aldrig blir stor…
Kram och tack fina du!
Anita
30 oktober, 2020 at 6:47 e mKatarina … så oerhört fint du skriver om er älskade Sally. Jag har följt din blogg ett tag men inte kommenterat tidigare men nu måste jag göra det. Jag har läst om Sally, sett alla bedårande bilder av henne. Jag läste inlägget om att ni var på väg till Strömsholm och då tänkte jag …”då kan de känna sig trygga”. Vi har också en liten hundflicka, Lucy, som också fick fantastisk hjälp på Strömsholm. Hon blev akut dålig, blev helt plötsligt förlamad i hela bakdelen och bara skrek rakt ut. Efter flera akutbesök i Stockholmsområdet blev vi remitterade till Strömsholm. Och som dom tog emot henne där! Hon var verkligen jättedålig och vi trodde aldrig vi skulle få hämta hem henne igen. Hon hade ett mycket svårt diskbråck. Men det fantastiska hände, en jätteduktig kirurg opererade henne. Jag glömmer aldrig samtalet som kom när operationen var klar. ”Det här var väldigt bra att vi gjorde och operationen har gått väldigt bra”. Vi hörde direkt på hans röst att det här hade gått så bra, jag blev helt plötsligt bara lugn och kände att ”nu kommer det att ordna sig”. Det är nu drygt två år sedan och Lucy mår jättebra. Hon leker, springer och skuttar som aldrig förr. Och det roligaste av allt. När vi var på återbesök två månader senare rusade Lucy in på sjukhuset och hälsade på alla. Hon verkligen älskade alla där. Underbart att se.
Jag vet flera hundar som har diabetes och har levt och lever med det länge. Det brukar gå jättebra att behandla med medicin, kost och motion så jag tror och hoppas att det kommer att gå jättebra för Sally också. Och när det händer med våra små vovvar att dom måste få somna in … då får vi tänka på att vi gett dom det finast hundliv vi kunnat ge dom. Det var så fint skrivet av dig att ”Hon ska INTE lida för att vi inte kan släppa taget”. Precis så tänker vi också om vår lilla hundtjej.
Tack för att du delar med dig. All lycka till Sally och er <3
Varma kramar Anita
Sallys hus
30 oktober, 2020 at 7:40 e mMen alltså….ååå…..TACK för att du delar med dig av din solskenshistoria…
Vad underbart….å vilket gulligt namn…Lucy…<3
Vi har varit på Strömsholm 2ggr tidigare och alla gångerna har vi upplevt att de som jobbar där verkligen på riktigt älskar djur...
Sättet de pratar med dem på....Å bara en sån liten sak som att veterinären i sin rapport till oss skrev "Lycka till med en fina Sally" gjorde ju så att hjärtat blev extra varmt.
Vi har en jätte bra veterinär på ett litet privat djursjukhus här i Örebro som vi är supernöjda med så vi ska få komma dit nu för alla provtagningar osv. Vi ska ju även fortsätta utreda henne för cushings men först ska vi få rätsida med diabetesen.
SÅ skönt att höra att du vet flera som levt ett bra liv med diabetes...
Jag är mest orolig för det här med kosten....vad som händer om hon kräks..eller matvägrar..det är ju så noga att hon äter upp maten och på regelbundna tider....
Stor kram och tusen tack för att du tog dig tid att skriva <3
Elisabeth
30 oktober, 2020 at 6:48 e mEtt gripande inlägg. Så fint berättat och beskrivet. Ert engagemang runt er älskade hund. Din klokskap om att det blir Sallys hälsa och mående som får avgöra när det är dags att låta henne somna in. Jag hoppas att ni har lång tid framför er tillsammans! Styrkekramar från Elisabeth <3 <3 <3
Sallys hus
30 oktober, 2020 at 7:43 e mTack snälla…
Ja det är hemskt med djur som tvingas leva med värk och annat för att husse och matte inte kan släppa taget…
Det är ju lika jobbigt när det än sker….
Vi är ju naturligtvis glada att vi kan få lite mer tid för det känns som allt för tidigt än.
Kraaaam
E
30 oktober, 2020 at 10:29 e mÅh vad fint du skriver! Som alltid kniper det till i hjärtat. Hoppas det blir länge innan S får vandra över bron till hundhimlen. Hur som är det djurens favör att de kan få somna innan plågan blir alltför stor. Sorgen som kommer då är kärlekens pris läste jag ngn stans , kram kram kram
Sallys hus
31 oktober, 2020 at 9:38 f mMen å va sorgligt men fint på samma gång….att sorgen är kärlekens pris…det ska jag ta med mig…<3
Kraaaaaaaaaaaaaam
Malin
31 oktober, 2020 at 6:39 f m<3
Sallys hus
31 oktober, 2020 at 9:38 f mkraaam
Birgittha
31 oktober, 2020 at 8:10 f mTack för dina fina tankar om Sally, vet hur det känns med känslorna när husdjuret inte mår bra. Sitter här i husbilen och har just gått en runda med vår lilla Elsa( golden retriver) och kastat tennisboll vilket hon älskar, skänker tankar till er och lilla Sally!❤️
Sallys hus
31 oktober, 2020 at 9:41 f mMen ååå va mysigt det låter. Vi är SÅ sugna på att få sticka i väg med husbilen…det var så länge sen nu..
Å underbart med lite vovvelek också…så fnissar jag…åt våran Sally…när vi kastar boll tittar hon bara på oss med en blick
som säger….-Är du du eller? den där kan du hämta själv när du är så dum och kastar i väg den…haha…
Har alltid tänkt att det vore så skönt att bara kunna stå still och kasta något för att leka….
Vi får ju liksom springa runt runt och jaga och låta och säga -e du buuuuusig…..nu kommer jag och taaaaar dig….
haha….
Kraaaaaam och ha en fortsatt mysig helg!
Annika
31 oktober, 2020 at 8:22 f mDet är så fruktansvärt och något som inte går att förstå om man inte varit där själv! Ta hand om er och Sally.
Sallys hus
31 oktober, 2020 at 9:42 f mTack…<3 Nej det är verkligen skitjobbigt...
Kraaaam
Ulrica
31 oktober, 2020 at 8:43 f mÅh.. nu gråter jag floder här i husvagnen och är alldeles knottrig på hela kroppen.. jag minns såååå det där samtalet från veterinären när det blev dags att säga hejdå till våra så missar.. det ÄR fruktansvärt och det går inte att beskriva sorgen som väller över och jag vet att du är så vis och klok när du skriver att ni tar beslutet när det behövs, men jag hoppas innerligen att Sally får vara kvar hos er ett tag till. Älskade vännen, jag önskar att jag kunde krama om dig ❤️❤️❤️
Sallys hus
31 oktober, 2020 at 9:46 f mÅ ja det hoppas vi med att hon får och vi ska verkligen göra allt som står i vår makt för att det ska bli så.
När klockan var 8.45 i morse hade vi redan hunnit äta frukost, tittat på Wahlgrensvärld och njuta framför en brasa…
Nu är det ju bara upp o hoppa som gäller, alla dagar eftersom han ska ha insulin samma tid varje dag..;)
Fast du är ju förstås uppe o hoppar alla dagar ändå du…;)
Kraaaaaaaam o jaaaa visst vill man kramas….vi får nog föra det så småningom <3
Rita
31 oktober, 2020 at 8:58 f mSå fint du skriver, tårarna trillar även på min kind, känner så för er. Så himla jobbigt och få ett sådant besked, men hoppas innerligt att hon får vara med ett bra tag till. Kommer fortfarande ihåg den dagen, då vi var tvungna att ta beslutet att ta bort våran sheltie, även om det är 20 år sen. Vi tog rätt beslut, och var helt överens,,,men så jobbigt det var.
Skickar all styrka o kärlek till söta lilla Sally,,och till er ❤
Kraam!!
Sallys hus
31 oktober, 2020 at 9:48 f mÅå ja jag förstår att det är sånt man aldrig glömmer. Vi hade hund när jag var i tonåren men då han flög till hundhimlen hade ju jag bott hemifrån i många år så det blev inte riktigt samma sak… men jag minns ju hur jobbigt det var för mina föräldrar.
Vi hoppas också hon får stanna ett bra tag framöver..<3
Kraaaaam
Lena
31 oktober, 2020 at 2:45 e mHej!
Vad fint skrivet och jösses vad söt hon är. Hoppas allt kommer bli bra och att ni har många fina år kvar tillsammans <3
Vi fick låta vår vovve somna in för två månader sen och det är så tungt! Men vi fick dryga 13 år ihop så det får man vara glad för.
Tack för en härlig blogg 🙂
Sallys hus
31 oktober, 2020 at 5:13 e mTack snälla…ja hon är en riktig sötsmula <3
Men ååå....jag är SÅ ledsen för er skull...jag förstår PRECIS att det är tungt...huu...jag ryser....
Det är helt galet hur tyst och tomt det blir när man inte hör de där små tassarna som kommer efter en...
Å ja precis som du skriver får man vara glad för den tid man får <3
Det var någon som skrev så fint att man får betala med sorgen för all kärlek man fått...<3
Stor styrkekraaaaaaam till dig!
Anna
1 november, 2020 at 1:16 e mÄlskade älskade fina vännen ❤
Hon är ju er lilla bebis Sally… Det går inte att föreställa sig hur det känns för er… men jag känner så FÖR dig och er hjärtat.
När jag läste så gick det rakt in i hjärtat och ögonen tårades… Jag rös till och ville bara komma körandes upp på er avfart och krama dig så mjukt det bara går.
Men även om jag inte kan det så vet du att du ständigt finns i mitt hjärta ❤
Love U!
Puss & Kram finaste vännen
Sallys hus
3 november, 2020 at 1:46 e mÅååå jaaaa…komsi kooooomsi….<3 Å du finns i mitt hjärta varje dag, alltid <3 Kraaaaam
Maria
3 november, 2020 at 7:57 f mHej!
Så vackert Du skriver om lilla Sally, det känns genom orden hur jobbigt det är för Er. Det är ju en mardröm att få ett sånt besked. Hoppas det går att få det under kontroll och att hon får ett gott liv några år till. Sen är det ju som du också skriver att man inte kan ha kvar dem för sin egen skull om de nu lider. Svår avvägning – och svårt att veta när det är dags. Förhoppningsvis har ni en bra veterinär som ni litar på och som kan vägleda er rätt där. Har också varit med om att behöva ta bort 2 hundar genom åren och det är så jobbigt. Men det roliga med hund är ändå övervägande. Hoppas allt blir bättre igen. Läser din blogg med glädje varje dag, tack för att du delar med dej.
Varma kramar Maria
Sallys hus
3 november, 2020 at 1:45 e mÅ tusen tack snälla du <3 Ja vi hoppas det...än så länge känns allt bra och vi ska träffa veterinären på fredag. Vi går till ett litet ställe här i Örebro SÅ SÅ bra och vi är stornöjda. Är det något de inte kan/vet slussar de vidare direkt. Vår veterinär lämnar nu över oss till sin kollega som är bättre på just diabetes så det känns jätte tryggt. Jag har 18-miljarder frågor just nu...;)
Vi hoppas vi kan ge henne några fler fina år innan det blir dags att säga farväl <3 Å ja jag hoppas det komemr kännas som du säger.... att det roliga väger över.
Kraaaaaaam