Browsing Category

Sally

Vårt sista farväl…..

Det här inlägget har jag påbörjat väldigt många gånger under en lång tid.
Jag har skrivit och raderat, skrivit och raderat…
Sparat vissa delar och börjat om säkert 100 gånger….


Hur ska man skriva ner sina allra sista dagar med någon så älskad?
Tíden sedan Sally fick somna in har gått snabbt och samtidigt långsamt…
Det har redan gått 6 månader sedan vår prinsessa slutade sin tid här på jorden….
Fortfarande kan jag ibland få för mig att hon snart kommer tillbaka…
…fortfarande finns klumpen i magen kvar och jag gråter en skvätt
nästan varje dag då jag tänker på henne…
Nu har jag i alla fall äntligen lyckats väva ihop alla mina från början, osammanhängande
nedskrivna stycken till någon slags historia om hur den sista tiden var…

Det är tisdag och jag märker på dig att något är galet…..
Du mår dåligt och är trött sååå trött….
Jag stannar hemma från jobbet och vi sitter nästan hela dagen i soffan…
Jag håller dig nära och killar dig sakta på magen….precis så där som du älskar….
Vi har ju gått igenom det här ganska många gånger nu…
När man har diabetes kan man ju ha vissa dagar då man är lite låg och jag tänker att i morgon…
I morgon är du nog som vanligt igen….

Klumpen i magen växer och jag tänker på orden som veterinär Mia sagt till mig för så länge sedan….
-”Du kommer känna när det är dags”…………….

Jag kan fortfarande inte sätta fingret på vad det var….
….men på något sätt kände jag redan den där tisdagskvällen att det här….
….det var slutet…..

När onsdagen kom var du om möjligt ännu tröttare.
….du åt och drack som vanligt, tiggde lika mycket godis som du brukade och ville bli
killad på magen precis som vanligt….
Men när vi fick bära ut dig till gräsmattan och in igen förstod jag att nu hade stunden kommit….
Din tid här hos oss var på väg att rinna ut…

Jag fick ringa det där fruktansvärda samtalet till Mia och vi fick en tid redan dagen därpå……

Dina värden hade börjat svaja sedan en tid tillbaka och kanske var det det som gjorde att du plötsligt
från en dag till en annan mådde så dåligt…
Tidigare då du mått illa hade du ju repat dig ganska snabbt….

Redan tidigt i din sjukdom lovade jag och din husse varandra att vi inte skulle
”ha dig kvar för vår skull”
Vi lovade dig och varandra att vi skulle göra allt som stod i vår makt för att du skulle få
ett så långt och bra liv som möjligt…

Å det gjorde vi verkligen…..
Insulinsprutor i nacken kl 7 morgon och kväll, tillsammans med medicin mot cushings….
Noga med mattider, många måååånga urinprover, mäta med sticka och täta veterinärbesök…..

…vi skaffade en vagn så du kunde följa med oss på alla promenader även när du inte orkade gå längre…
Vi skaffade husbil så du kunde få åka med oss på semester…
….vi vandrade av och an ute i trädgården de nätter som du mådde illa och ville äta gräs…

Kanske hade du kunnat få några månader till…men de skulle inte ha varit bra….
Vi vet att vi där och då tog helt rätt beslut, vi gjorde det som var absolut bäst för dig…
….varken för tidigt eller försent.
Du hade inte ont någonstans…du var bara SÅ SÅ trött….
…..det var helt enkelt dags….

Den kvällen höll vi dig nära nära och vi sov oroligt den natten tätt tätt…..
Det här är de allra sista bilderna hemma i soffan….

Torsdag den 5/5-2022
Den dagen kommer vi för alltid att minnas med stor stor sorg….
Morgonen hemma minns jag över huvudtaget inte…
Vi satte oss i bilen under total tystnad….
Vi höll dig i våra armar för sista gången….
…och där på golvet hos veterinären…
I en stor hundsäng, inbäddad i min gamla morgonrock…..och med tända ljus….
….fick du somna in….
…det sista du gjorde var att försöka stoppa huvudet i min handväska för att sno lite godis….
….älskade älskade lilla hundflicka…
..den paniken, ångesten, skräcken och sorgen vi kände där och då…
…det är inget man önskar någon att få uppleva….
Ändå…..
….ändå skulle jag göra det igen och igen och igen för din skull…
För vet du vad min älskade lilla Sally….
De här åren med dig….
De här åren med dig skulle jag inte ha velat vara utan för något i världen…
…de här åren har varit några av mitt livs bästa…
…och den villkorslösa kärlek som du strösslat över hela vår familj är en av de finaste gåvorna jag någonsin fått.
Från djupet av mitt hjärta TACK älskade älskade lilla du!

Tiden som följde därefter är bara blank….
Vi gick som i ett vakum och satt i soffan på kvällarna och bara
stirrade på tv´n utan att förstå vad vi tittade på…..
…dagarna flöt ihop och det gick knappt att skilja på natt eller dag….
Det var så tomt….SÅ TOMT……

Så när vi blev nerbjudna till våra kära vänners hus i Spanien tackade vi ja, packade våra väskor
och kom i väg på en fin vecka som innehöll mycket skratt, gråt och kärlek…..och var så välbehövlig…

När vi kom hem fanns den där påsen att hämta…

Den där bruna påsen med den fina asken och det sista som fanns kvar…

….askan efter vår allra käraste lilla skatt…..

Det tog lång tid för oss att stålsätta oss….att ta tag i den där asken och bestämma oss för vart hon skulle få vila….

Vi funderade hit och dit….
Vart älskade hon mest att vara….vilken var hennes favoritplats?

Så plötsligt bara….efter flera flera månader bestämde vi oss…
….den 2/10, samma dag som hon skulle ha fyllt 13 spred vi ut henne…..

…….vi strödde henne här, där hon alltid satt och tittade ner mot vägen….
bredvid hennes älskade ”skatbuske”….där hon envist jagade runt runt
i hopp om att få tag på skatan som byggt bo där inne…..

….å vi strödde henne här där hon hade sin spejarplats sina första år hos oss….

….å vi strödde henne här….där hon så ofta satt och tittade på korna i hagen…..

Ja faktum är att vi strödde henne i hela trädgården och nu så här i efterhand
kan jag inte riktigt förstå hur det kunde ta oss så lång tid att inse att det var ju precis så
det skulle vara….
Hon älskade ju att vara ute här hemma och vi ville inte ha en ”gravplats”.
Vi vill kunna tända ett ljus för henne
vart som helst och vi vill kunna se på alla ”hennes” platser med skratt och glädje….

Den lilla asken eldade vi upp….kramades och grät……

Det här har varit ett långt och svårt inlägg att skriva, men nu känns det på något sätt som en befrielse
att ha klarat av det…….kanske lite som ett steg i sorgeprocessen……
En liten hyllning till vår lilla skatt….
Vårt livs strössel….

Sallys liv har slutat här på jorden men i vårt minne och i våra hjärtan kommer hon alltid leva vidare….
……..därför kommer jag nog skriva mer om henne då och då….
…men då kommer det nog mest vara glada minnen….den ljusa, tokiga och glada sidan…..

Tack för att jag fick skriva av mig…
Tack för att du lyssnat….
Tack för att jag fick luta mig mot din axel en stund…
Tack till dig som tog av din tid för att läsa allt det här…

Stor stor kram Katarina

Sally

I dag skulle hon ha blivit 13

Grattis på födelsedagen min älskade skatt….
Saknar dig, älskar dig och älskar dig….och älskar dig….

Det är en lite tung dag i dag, men jag återkommer senare i kväll med ett längre inlägg.
Ta hand om så länge!
Kram Katarina

Sally

Sally är med…..

Vi har haft en fantastisk dag och står på en ställplats i det vackra Kåseberga.
I kväll ska vi gå upp för kullen och titta på de berömda ”Ale stenar”…..

Vi har just slagit igång grillen och ska grilla fisk som vi köpt nere i hamnen…..

Jag tycker det är så mysigt att se alla hundar som ligger och njuter i skuggan….å en och annan i solen…;)
…men helt plötsligt från ingenstans blev det lite för mycket och jag fick lov att kliva in i husbilen…
Tårarna rinner och jag saknar henne så GALET mycket….
Varför kan inte hundar leva lika länge som vi?
Jag vill ha henne tillbaka!

…snälla hundhimlen…ge oss henne tillbaka…
…i alla fall för en stund….

Det har gått 3 månader nu…
…3 långa månader utan vår älskade vovveprinsessa….
vart tiden tagit vägen förstår jag inte riktigt för det gör precis lika ont fortfarande….
Jag tror fortfarande på något underligt vis att hon snart ska komma springandes och vifta på svansen
för att sedan vika av när hon är nästan framme för att något grässtrå är mer intressant än att säga hej….
…älskade älskade lilla hund….

I alla fall så är hon med….

…hon älskade husbilen…
…hon älskade att vi var nära nära och att hon fick vara med prick hela tiden….
Nu sitter hon här på väggen och för det mesta ler jag när jag ser henne…
Mumlar för mig själv….. ”lilla gumman”….
Men just nu….det gör så förb….ont…..

Ta hand om er!
Kram Katarina

Husbil Sally

Hem till ett tomt hus

Annonslänk till mio

Borta bra men hemma bäst, brukar man ju säga….
Å nog är det skönt att komma hem till sitt eget efter en resa…..
Men den här gången kändes det minst sagt ångestladdat.

Vi började vår dag redan 03,30 på morgonen eftersom flyget från Alicante avgick redan vid 7-snåret.
Vi släppte av Lejonen strax före lunch och då de skulle åka och hämta hem sin lilla Alvin fick vi bege oss
till Anima för att hämta Sally för allra sista gången….i en brun papperspåse…..

Tidigare i veckan fick jag ett telefonsamtal därifrån med meddelandet om att hon nu fanns där…
Så i en vackert mönstrad pappask ligger nu askan efter vår finaste lilla skatt och våra hjärtan
är så trasiga….tröttheten och sömnbristen i går gjorde ju inte saken bättre.

Efter ett besök hos mamma tillsammans med mina båda systrar i går eftermiddag föll jag ihop
som en trasa hemma i tv-soffan….

Den lilla pappasken står hemma i sin papperspåse och väntar på att vi ska finna kraften att
göra något vackert för vår lilla lilla…..bestämma oss för vart vi vill ha henne…
Vi tror vi vet, men vi måste bara bli helt säkra först <3

Hemma i köket ligger en ny fin matta som du hittar HÄR
och i trädgården har det blivit lummigt och fint, men maskrosorna har som vanligt tagit över…..
Som tur är känner jag en stor lust att ge mig ut i trädgården och riva tag i det….
Det får bli ogräsrensning på kvällarna den här veckan minsann.

Ha en fin dag!
Kram Katarina

kök livet Sally

Vi ses i Nagijala…

Det är med stor stor sorg jag skriver det här inlägget.
I Torsdags kl 11.40 fick Sally somna in…..

….aldrig mer ska hennes små tassar höras över golven….
…aldrig mer ska jag få pussa hennes nos och se in i hennes vackra ögon…
…aldrig mer…..

Det är så galet tomt och tyst här hemma och tårarna slutar aldrig att strila ner för kinderna…
Vi älskar dig till månen och tillbaks vår lilla hundflicka!

Jag orkar inte skriva mer än så här just nu….men nu vet ni….
Ta hand om er, stor kram Katarina

Sally

Söndagslyx

Annonslänkar till mio och ellos

Hejsan och hallåsan….
Det blev visst ett litet uppehåll här inne över helgen…
Det händer ju lite då och då…..min ambition är att lägga ut ett inlägg varje dag här, men ibland
hittar inte orden fram….
Hoppas ni haft en härlig helg…..

Vi fick ju lite vårsnö redan i början av förra veckan och i torsdagskväll fullkomligt vräkte det ner…..
….å när vi vaknade i fredags morse….

….blev vi liksom många andra minst sagt lite chockade över mängden som hunnit falla ner.
Träd och buskar är sönderknäckta, bilen gick inte att få fram…..
Men den här lilla……

…ja hon blev i alla fall omåttligt lycklig och har snöbadat och skuttat runt hela helgen….

På fredagseftermiddagen drog jag in till stan på lite aw och på lördagen…..

….då var det vårmarknad på Jakobssons möbler och jag kom hem med 2 olivträd minsann…;)
Man kan ju aldrig få för många vet ni…
Hittade en liten bullig cool soffa som skulle passa toppen hemma hos Kajsa…

På eftermiddagen satte vi oss bekvämt…..hmmm….tillrätta i soffan….

…och tittade ikapp på serier och på kvällen lagade vi middag och planerade
kommande projekt utomhus…

I går hade vi kalasväder här och vi grillade korv i trädgården och kröp ner här i spat och firade….
Vad vi firade har vi inte riktigt kommit på än….men nåt var det i alla fall…;)
Söndagslyx…

Jag var också hemma hos den blivande bruden och planerade för dukning och dekoration…
Å vi hann mäta upp för garage och få iväg offertförfrågan till två snickerier som
bygger färdiga väggmoduler….
Spännande spännande….

Jamen lite så….
Egentligen skulle vi ha åkt i väg med husbilen, men då all snö kom blev det till en omöjlighet…
Men men… nu är det ny vecka…påsk dessutom och det utlovas varmare väder.
Snart är snön borta och då kanske vi äntligen kan få lite vår på riktigt här…;)

Det kliar ju lite i fingrarna att få sätta fart ute nu…

Jag blir alltid sugen på blått lite här och där till sommaren. Jag har ju redan börjat i vardagsrummet…
Hittade en superfin sommarklänning att skrotar runt i och 2 fina kuddfodral till riktigt riiiiiktigt bra pris..;)

Randigt HÄR Klänning HÄR Blommigt HÄR

Kraaaaam och ha en fin dag!
Katarina

livet Sally spa vardagslyx

Vårsnö och nospussar

Jamen godmorgon och puss på er säger jag, Sally….
-Här står lilla jag med snö i skägget alldeles lycklig efter min sköna morgonpromenad….
-Jag äääääälskar snö, det har jag alltid gjort…
-Visste ni att när jag var liten liten vovvebebis trodde jag på riktigt att man bara kunde kissa på just snö….
När våren kom och snön försvann fick jag lite panik och matte fick leta upp små snöfläckar till mig
samtidigt som hon försökte lära mig att man faktiskt kan kissa på gräs också…
Jag trodde inte ett dugg på henne men till slut fick jag ge upp……
….men fortfarande är snö det bästa…Snö är ju bra till så mycket annat också….
-Man kan göra skojiga spår, å man kan snöbada…..
…det brukar ju de flesta vovvar göra…ni vet…
-Det är då vi lägger oss ner på rygg och liksom vickar oss från sida till sida…. krumbuktar och
håller på…..vi drar oss fram på mage och det är jättehärligt att dyka ner med nosen och puffa runt….

-När jag ska gå ut här hemma i snön sätter matte alltid på mig den här fåniga lilla västen…
-Bestie-vesten säger hon….ingen förstår varför hon säger så men jag har räknat ut
att det är för att det står ”Best Friend” på den och för att jag är en Westie….
-Min matte är ju lite knasig, men det vet ni säkert redan…;)

-Nä hörni, jag har inte tid att stå här och snicksnacka….häng med på min morgonrunda i stället…

-Det är lätt att se vart jag tar vägen då det är snö….
-Jag brukar kissa bakom syrenbusken här till vänster…stannar och spanar mot den gamla ladan…
-På kvällarna skäller jag lite här för att skrämma bort eventuella spöken, rådjur och annat trams…
-Jag får inte vara där borta vid ladan…Matte säger att det kan vara farligt för små vovvar….men jag struntar i henne och
smiter dit ändå ibland…
-Numera ser jag ju inte alls så särskilt bra så jag brukar stanna ungefär halvvägs….

-Jag viker av här vid äppelträdet…där fågelmaten hänger….
-Ni förstår, det bor en mus eller två där i trästammen så här kan jag stanna länge länge….
-Jag vet ju att de är där men än har jag inte fått tag på dem….men vänta bara…..vilken dag som helst nu…

-Ungefär här brukar matte börja hojta….-Kissa nu SAlly!!
-Määäh!! Jag kissar väl när jag vill och förresten har jag ju redan gjort det där bakom
syrenbusken…..en dam vill väl ändå vara lite privat?
-Hmmmmfr….

-Ungefär när jag är här brukar Matte gapa där uppe ifrån verandan igen….
-Vart ska du Sally? Ska du inte komma in nu?…kom så får du godis….
???
-Alltså nog för att jag ääääälskar godis, men tror hon att jag är dum?…
-På riktigt!!!….både hon och jag vet ju att jag får mitt godis oavsett om jag kommer nu eller om jag kommer sen….
-Jag tänker sen……det är ju kalasväder i dag….OCH snö……
….så jag lufsar vidare…
-Matte säger att om jag hade varit en pojke skulle jag ha hetat Ferdinand….
-Det är tydligen nån figur i en film som mest sitter still i sin egen lilla värld och luktar på blommor….
-Jag sitter väl inte direkt still och luktar på blommor…
….men jag lufsar ju runt i min egen lilla värld och nosar på precis allt…
-A girl’s gotta do what a girl’s gotta do…..liksom….

-I dag tog jag mittemellan turen…
-Då tar jag vägen bakom pumphuset och in i köksträdgården….rundar muren och kommer tillbaka här vid poolen…
-Ibland stannar jag vid den stooora spännande busken på andra sidan huset…
…där har jag så mycket att hålla koll på så där brukar jag stanna jättelänge….
-Men i dag kom jag och tänka på det där godiset och blev lite extra sugen…..

-Så jag travade tillbaka…

-Framme……haaaaallåååååå…..
-Matte……håva fram godsakerna!!

-Nä just, först måste man gå in, ta av sig västen, torka fötterna….
-Vet ni förresten hur jobbigt det är att torka fötterna? Jag har ju 4st…..jag tycker det ta SÅ lång tid….
-Jag brukar försöka hoppa i väg då det är en fot kvar….men matte bara skrattar och kallar mig för både otålig och busfrö……Hmmmmmfr…..!!

Nospuss till dig och tack för att du ville följa med på min runda…
Sally

Sally trädgård vår

En dag i taget….

Hallå i sena kvällen…är ni vakna?
Jag hoppas ni skuttat i säng och sussar sött och läser det här först i morgon…;)
M och jag har varit på spinning och vi känner oss som 2 urvridna trasor…det är ju en rätt skön känsla…
Jag har kalasat på ett stort glas färskpressad apelsinjuice framför tv´n och nu börjar det allt luta mot sängdags här…

Va roligt att ni var några som tyckte lika-samma som jag i går…
Jag har klickat hem 2 av klänningarna och jag kan avslöja att den ena är en blommig midsommardröm…;)
Nu får vi bara hålla tummarna att någon av dem passar…….hmm…det kan hända
att jag liksom bara råkade slinta med fingret och klickade hem en kjol också…..det KAN vara så….

I går gick jag runt som i ett vakum kändes det som och bara väntade på att få hämta hem den här lilla bönan….
Hon var inne på en heldag hos veterinären för provtagning och det var både
positiva och negativa besked efter dagens slut….
Hon ligger bra och stabilt i sitt blodsocker så insulinet vi ger henne 2 gånger om dagen funkar som det ska.
Hon ser ännu sämre, dock inte helt blind….vilket i kombination med att hon börjar bli gammal gör så att hon
går långsammare och undviker att springa och skutta runt så mycket…
I dag tex när hon var ute på sin vanliga runda och gick in under en av buskarna var det en gren som killade på henne…
Hon blev så rädd så hon högg mot grenen, drog svansen mellan benen och kom lunkandes till mig….
Lilla gullhönan….;)
Vovvedoktor Mia gjorde en omfattande ultraljudsundersökning för att se i fall det fanns fler cystor, som vi trott…
Men nix….inga fler än den stora stora hon har nere i djuvret….
Hon håller vikten och har inte ont någonstans……cystan hon har gör inte ont och den skaver inte…..
(hon bryr sig inte om den och reagerar inte då vi känner på den)
MEN…..det som oftast händer är att de tillslut blir så stora att huden blir så tunn att den brister.
Får hon sår där kommer det bli infekterat osv och då är det operation eller somna in att välja på….
……eller vi har ju inget val…
En operation är för riskfull och alldeles för påfrestande för en såpass gammal hund med så komplicerade
sjukdomar som Sally har och Mia har ju redan avrått oss från det.
Vi har alltså tumören att förhålla oss till och vi får ha noga koll på den.
Vi vet inte i fall hon har några dagar eller några månader kvar och det känns skönt att inte veta…
……….
Tiden börjar rinna ut för vår lilla Sally så nu tar vi en dag i taget, lever som vanligt….
……pussar och gosar så mycket vi kan.

Kram Katarina

Sally