Gölliga bejbybilder…

Jag har pysslat med att fota av några gamla bilder ur fotoalbumet…
Tänk vilken lycka dagens småbarnsföräldrar har som kan både fota och filma med mobilen
precis hur mycket som helst… bara att radera de som inte blir så bra…
Hur som…alla vi som bara har gamla halvsuddiga pappersbilder som börjar tappa färg…
Ja vi får vara lyckliga ändå….;)
Jag kan förlora mig i minnen i timtal då jag sjunker ner i gästrummet vid kistan där vi har alla fotoalbum.
Jag tänker att jag ska ta mig i kragen och sortera ut ett antal och skicka in för att få dem digitaliserade…
Det får bli ett löfte för 2021…;)

Jamen nu åter till den lilla göööööölliga öööngen här ovanför….

Den allra allra första bilden som finns på honom
är den här……

Tagen söndagen den 26/11 runt kl 22.28……..för det var då han ääääntligen kom ut…
3615 gr och 50 cm…
Efter att vi gått över tiden skulle förlossningen sättas igång torsdagen den 22/11…
Haha…minns att vi på onsdagskvällen var så upplivade och trodde att vi liksom skulle
få en bejby redan morgonen efter…Jag sov ingenting den natten….eller nästa eller nästa…
Jag sov i princip ingenting nätterna innan han föddes…så kanske var det total utmattning som gjorde att
det inte gick så bra….för mig alltså…
Några timmar efter den här bilden togs fick de springa med min min säng till
operationen då jag höll på att förblöda….

Men det är en annan historia…..;)
Göööölliga bejbybilder var det ju….

Pga av att jag var så dålig fick vi inte åka hem förns fredagen den 1/12 och den här bilden knäpptes då.
Även fast jag inte mådde så bra var det underbart att få komma hem…
…å dessutom med en livs levande bejby, som var bara våran….
En liten Rasmus minsann….

Att jag fick förmånen att få bli mamma till den här lilla killen…
Det är stort och det är fantastiskt…

Rasmus har alltid ALLTID varit en otroligt snäll kille redan som liten….
Han var otroligt ”mammig” och var en smula rädd för de flesta förutom närmsta familjen…
Han var en sån där unge ni vet så att man som förälder nästan gjorde vågen om han nån gång
gjorde något som var en smula busigt….
Som liten var han alltid så mån om att allt skulle vara rätt och riktigt…alltid så mån om andra…
En fin egenskap hos ett litet barn och något han burit med sig hela livet…

Den här bilden är från 29/5-96
Jag var så lycklig att jag hittat en prick likadan skjorta till både pappan och barnet..;)
Mattias fyller 25 här…….
Å tänk att han har en son som fyller 25….i dag….

Den här bilden är från våren/sommaren -96

å tänk vad mycket som händer då man är liten för bara ett år senare….

…sommaren -97 såg det ut så här…
Nybliven storebror och väääärldens sötaste…
Alltså den där lilla pojken där på bilden som är ganska exakt 1 år och 8månader….
Alltså…jag skulle kunna äta upp honom…
Å visst önskar man ibland att man kunde vrida tiden tillbaka bara för att få gosa en liten stund…
Känna deras lilla hand i sin… höra deras lilla röst….

Men så ser jag på den här bilden….

…sommaren 2020…
Å mina ögon tåras fortfarande…
Han är 25 år…en vuxen man….ingen liten pojke med pyttesmå glasögon längre…
Han är fortfarande jordens finaste och han är MIN…
Japp…han är MIN…
För alltid så är han MIN SON…..

Jag älskar dig Rasmus!
Mer än det finns ord till…

I dag firar vi….i dag firar vi sååååklaaaart…
Vi firar att den gölliga bejbyn blivit 25…å vi firar också
att vi haft förmånen att få vara hans mamma och pappa i 25 år…
Just i dag….

Kraaaaaaam Katarina