Den här alltså…
Hon lagar mitt trasiga hjärta en liten smula…
Hon får mig alltid att le och hon får mig att förstå meningen med livet…
I fredags åkte vi i väg en liten bit…..
Hon hade varit hemma några dagar men i fredags var det dags att återvända till lilla mysiga lägenheten i Uppsala.
Vi passade på att sova över en natt då vi ändå skjutsade henne…
På vägen var vi väldans effektiva…..;)
Kajsa hade seminarium i sin Masterutbildning, jag fixade blogginlägg och M lyssnade på sin ljudbok.
Visserligen en icke-social restid…meeeeen….
….när vi klev in i lilla lyan kunde vi ju umgås desto mer i stället.
Vi dukade upp en massa onyttiga godsaker och spelade spel i ett par timmar
samtidigt som vi babblade öronen av varandra med olika viktigheter…
Så knackade det på dörren…..
…och den här lillsmulan dök upp…
BabyInez och hennes mamma…
E som också pluggar på distans tyckte det var skönt att få lämna isoleringen och komma
till oss en stund.
Å när man snart blir 2 och heter Inez…
…då äääääälskar man hallon………
….å så äääälskar man högklackat…..
…åååmest av allt äääälskar man bollar….
Å har man en knasig farbror i gänget så kan man lära sig att det är skoj att gömma bollar under klänningen…;)
Inez tyckte att M var både skojig, spännande och lite läskig….;)
Tur att mamma finns nära nära…;)
Så lagade vi supersmarrig pasta och pratade om ännu mer viktigheter innan det blev dags
att följa de här båda till bussen och sedan göra oss i ordning för natten….
Haha…den här lilla visade ganska tydligt vart hon tänkte sova..;)
Med en stor luftmadrass mitt emot sängen kändes det lite som att vara på kollo
då vi kröp ner under täckena och somnade allihop…
Kram på er och hoppas ni har en fin söndag.
Vi ska strax i väg och grilla korv men jag ska kika in här
lite senare och visa er vart gränsen går för mig då
Kajsa blivit ganska bra på att ”sno mina saker”
;o)
Katarina
No Comments