En sorglig dag

I dag är det exakt en månad sedan vi begravde vår pappa….
Den dagen var också en fredag….
Just den fredagen gick min pappas storebror bort…
Å just i dag, exakt en månad senare…också på en fredag begravs han……

Jag tänder ett ljus för farbror Sven i dag….
Jag tänder ett ljus med ett hopp om att de båda bröderna nu är någonstans tillsammans….

Mina tankar går först och främst till Svens söner, mina kusiner och deras familjer…
Men också såklart, resten av familjen och till de 3 andra syskonen…
Jag kan inte ens tänka mig in i hur fruktansvärt det måste kännas att
mista inte bara en bror, utan två….inom loppet av en månad.

Sven var en fin man med ett stort stort hjärta.
Alltid lugn, alltid glad och alltid med en varm kram över till alla som ville ha…..
Han hade 1000 järn i elden och körde lastbil ända upp i 80-års åldern.
Han var som en lugnare version av min min pappa…

Så så fint att man kan ta del av begravningen utan att vara där.
Men det är ju hur det känns i hjärtat som räknas.

Nu ska jag gå ut och andas en stund i vårsolen.
Kram Katarina