Alltså jag vet inte hur det är med er…
Men jag tycker att det är så himla konstigt…
…jag är ju nästan tyyyyp småbarnsmamma….
det var ju alldeles nyss de var så här små…
R är ca 1 år och 8 mån och K ca 2 mån på bilden.
Å så här om dagen talade Rasmus om att han kanske ska flytta….
???????
VAAAAA!!!!!
Hur ska det gå till?? Han är ju liten ju….eller det är han ju inte…snart 21…
Men vart tog han vägen den där lilla underbart söta ungen??
Livet snurrar lite för fort ibland…
Han har blivit erbjuden en etta i andra hand av en jobbarkompis
så det är klaaaart att vi håller tummarna att det går i lås.
För jag förstår..jag FÖRSTÅR verkligen att han vill ha något eget.
Vi bor ju på landet och det är KLART att han vill komma in till stan…
Få nära till både jobb och universitet…
Å han är så himla duktig…
Pluggar o jobbar, tar inga studielån och har snart sparat i hop en halv förmögenhet….
Så att han kommer fixa det är jag inte alls orolig för…
Jag är mer orolig för hur det ska gå med mig….
Inte för att vi träffas jämt precis…han är ju inte hemma
så mycket…men ändå…. vi äter ju oftast middagar i hop i alla fall…
Hur ska det bli sen??
När han var 5 ville han gifta sig med en söt flicka, få 2 barn och
bo på samma gata som vi så han kunde komma hem och äta varje kväll…
Jag som var beredd att fälla några träd här så han kunde bygga…
Hahhaaa…
Hur blir det med den saken nu då??
Å sååååklart är det synd om oss när han flyttar…
Men sååååååklart är vi också jätte glada…
…för hans skull! ♥♥♥
Så börjar ju redan inredaren i mig att låta tankarna snurra…
Hur blir det med hans rum då han flyttar?
Himla dumt att bara ha det till skräprum…
Ska det bli gästrum? Eller ska vi kanske rent av ta bort
klädkammaren och göra tv-rum av det?
Vårt nuvarande tv-rum är ju så litet och ligger ju alldeles utanför R´s rum…
Om vi flyttade in tv´n hit skulle vi kunna riva väggen mellan nuvarande
tv-rummet och trappen och på så sätt få en lite mer öppen hall
på övervåningen…
Jamen ni hör ju hur knasig jag är!!
En del av mig gråter över att han ska flytta…
Å den andra delen av mig har redan börjat bygga om hans rum…
Haha……ja ni…
Vad ska man säga?
♥
Kram Katarina
No Comments
Ekenäsliv
13 september, 2016 at 4:13 e mHeeeeej sötsmulan!!!
Pjhu alltså… Ja, det är klart att han ska… Det är ju en del av livet liksom.
Men jag kan inte alls greppa det.. Min skatt måste ju bo hemma like forever…
Nä, jag kan inte ens tänka på det vet du…
Jag flyttade ju 15 mil bort och kunde inte åka hem om kvällen om maten var slut…
Så jag ringde mamma när pengarna var slut och då fanns ju inte swisch precis utan jag fick ta ut från hennes konto… För jag hade då inte en halv förmögenhet sparad eftersom jag flyttade typ ett halvår efter studenten hahahaha…
Så han är ju ändå nära och han har cash.
Men jag hade nog iaf låtit rummet vara en stund…
Tänk om något händer och han behöver komma hem igen. Det hände min bror och då fanns hans rum ändå.
Så tänker jag 😉 Du kan nog komma på något annat att bygga en stund ha ha ha 😉
Å hur kan tiden gå så fort..???
Näää, nu vill jag bara hem till min skatt, inget roligt här alls idag;-)
Kramar Annpanna
Mamma C
13 september, 2016 at 4:35 e mDet känns svårt först när fågelungar lämnar boet. Men sedan blir det vardag det också. Det är ju så här det ska vara i livet.
Kram mamma c
Hem ljuva hem
13 september, 2016 at 5:13 e mVet exakt hur dina tankar går. Jag har ju två som flyttat och en unge kvar i boet. Jag funderar på vad det ska bli där ute i friggeboden när han drar iväg. En del har ju barnens rum kvar fast dom flyttat.. Hmm det tycker jag är lite knäppt. När dom kommer hem är dom hjärtligt välkomna i gästrummet. Jag mår inte alls bra, det där med balans är ett himla krux. Ska till läkare i morgon så får vi se hur det blir. Gjorde ett litet sponsrat inlägg bara för att.. Läser alla dina inlägg men orkar inte kommentera allt. varm kram till dig/ Pia
Lena - gott för själen
13 september, 2016 at 8:51 e mJa, det känns verkligen konstigt när de drar iväg! Vi har turen att minstingen har sina prylar kvar här hemma fortfarande, så hon har liksom inte flyttat på riktigt. Och sen vande vi ju oss också då hon bodde i USA. Men visst känns det konstigt att man har så stora barn!
Kram Lena
Unknown
14 september, 2016 at 7:07 e mVar har du köpt de snygga svart/vita brallorna?