De absolut finaste kvinnorna i mitt liv

Jag tänkte vi skulle fortsätta kika lite på min fredag…..
Efter den där teatern åkte jag nämligen hem och hoppade i här….

Verkligen lyxigt att ha en sån här oas att hoppa ner i mitt på blanka dagen i den svala hösten….

Å ja…jag hade sällskap……;)

Tänk att jag fick bli mamma till just henne!
Jag är SÅ tacksam över att denna ljuvliga varelse kom in i mitt liv.
För henne skulle jag göra vad som helst…..visst är det en häftig känsla…
Den går liksom inte över bara för att ens lilla lilla barn växer upp och blir en vuxen kvinna.

Jag har ju den stora förmånen att dessutom få ha min favoritdotter som en av mina absolut
närmaste och bästa vänner….
….med henne kan jag skratta utan stopp….med henne kan jag känna mig som 14 år och som väldigt vuxen…
….allt på samma gång och i en enda salig röra…
Vi kan prata om precis allt…..å då menar jag verkligen allt….
Vi är ju båda genuint intresserade av den andre….både det bra och det dåliga….
Det är en häftig känsla att det där lilla lilla barnet som kröp upp i min famn och sökte
tröst, bekräftelse, värme och kärlek…nu blivit en trygg och stabil ung kvinna som
utstrålar precis det.
Värme, kärlek, trygghet…och hon delar ut komplimanger och SER människor som få…
…..det har hon gjort sedan hon var liten….
Det finns ingen annan som hon helt enkelt!

Å jag hoppas att DU som också har förmånen att ha fått en dotter känner precis lika-samma… <3

Gott bubbel….smakar lite som äppelmust…;)

Vi enades om att det i alla fall KÄNNS lyxigare med alkoholfritt bubbel än äppelmust..;)
SKÅL på er!

Inte en kvinna precis men i alla fall en till liten favorittjej…;)
<3

Å när vi badat och skålat och babblat…och blivit som två russin gick vi in och svidade om för att
åka till en annan fin kvinna som alltid funnits i mitt liv….

…just det….älskade lilla mamma…
I fredags fick hon flytta från sjukhuset och in på ”hotell fyrklövern”.
Där ska hon bo medans höften läker och det ordnas med ett permanent boende till henne…
Det skriver jag mer om i ett annat inlägg….

Å nej…vi satt inte så här nära….
Det var bara för bilden…..
…vi petade inte på varandra och vi pratade inte medans vi fotar,
så inga baskelusker kunde hoppa ut..;)
Mamma har liiiite svårt för det här med att man vi inte får ta i varandra och kramas…
Hon vill gärna upp med händerna i ansiktet och klappa…

Strax efter bilden togs började hon sjunga och sittdansa….
Haha…
Du är bäst mamma…..fuck alzheimer!!

Kram Katarina