Jamen tjena här ligger vi…
Det blev inget inlägg i går, nu igen å egentligen borde jag väl inte berätta varför eftersom
jag precis sagt att jag egentligen inte vill skriva om mer elände och onödigheter här i bloggen…
Meeeen livet är ju som livet är….
När M åker till jobbet på morgonen får vi vackert gå ner hit Sally och jag…
Eller jag sitter ju nu mera på ändan och hasar nedför trappen…
Men lillsmulan som ju bara ser sämre och sämre kan inte gå i trappan själv längre
och att jag skulle balansera en hundflicka i knät är inte ens att tänka på…
Den lilla stackaren är dessutom rädd för mina kryckor av någon outgrundlig anledning
så hon håller sig redan som det är en bit i från mig då jag inte som här…
ligger i soffan…
Hmm…vart var vi..
Jo i går morse skulle jag bara putta lite på soffan så att den kom närmre bordet.
Ja då halkade jag med kryckorna och for i golvet med ett brak…
Det må låta roligt, och så här i efterhand kan man ju skratta med där och då
grät jag som en bejby och kände mig som ett litet (fast tungt) övergivet barn..
Det gjorde fruktansvärt ont och jag blev ju såklart fasligt rädd…
Så det blev 5 timmar på frakturmottagningen i går……ja mest i olika väntrum…
Nu ville de röntga om foten igen och dessutom kolla högerfoten lite extra.
Den var som tur är bara stukad men frakturen i vänster hade blivit aningens sämre
men låg fortfarande såpass bra att de hoppas vi kan undvika operation.
Om 8-10 dagar ska det göras en ny röntgen så jag håller alla tummar att det läker som det ska…
Lite läskigt är det för det liksom klickar och knäpper i fotleden varje gång jag rör benet…
Benet är ju inte helt still där inne i gipset utan det går ju att röra det så där pyttelite…
Nu får jag i alla fall sätta i foten om det inte gör ont och den där stöveln…ja den visade sig ju vara
gips runt hela benet i kombination med en slags kardborre-sandal…;)
Å när jag äntligen kom hem i går var jag så hungrig o trött så jag inte orkade mer än
att just äta och sova….
Efter att Sally fått mat och spruta nu på morgonen blev jag tvungen att lägga mig här och nu känns
vägen till köket som 7 mil så jag funderar på att strunta i frukost och bara vänta tills ikväll
då M kommer hem igen….fast Sally kommer ju behöva både mat och lite uteliv innan dess så jag
måste ju ändå dit förr eller senare…
Buketten jag fick på bröllopsdagen är en sorglig syn….
Stackars M, han får springa och ränna upp och ner så mycket att jag inte haft hjärta att påpeka denna också…
Konstigt det där med män egentligen…
De liksom ser inte sånt här…
Är era så med?
Eller så kanske de tror att det är några slags nya eterneller som de helt enkelt inte vågar kasta…;)
..å runt omkring mig ligger kryckor, skor och ett konstigt men superbra skydd till högerfoten….
…..i klass med en fotbollsspelares benskydd..;)
Har upptäckt att vattenflaskor går superbra att stoppa i fickan
eftersom ett glas vatten är en omöjlighet att hämta…
Å soffan har jag byggt om till en slags sjuksäng…..
Så snyggt så….;)
Jaaani…det är inte bara trädgården som kommer fallera…
Även här inne i Sallys hus kommer det bli en eländig syn…
Å det är SÅ frustrerande att ligga här och bara titta på alla småsaker
som man i vanliga fall gör utan att ens tänka på det….
Jag är alldeles för rastlös för det här och jag gör allt jag kan för att mota bort paniken som
väller över mig som vågorna på ett stormigt hav…
Kanske kommer jag till den där punkten då jag läser böcker, börjar sticka…
…går en kurs på nätet, skriver en novell eller börjar måla…
Men just nu går mitt liv mest bara ut på att fundera ut hur 17 jag ska kunna
utnyttja tiden till att städa och plocka i ordning här hemma….
Ta hand om tvätten, vattna blommor och putsa fönster….
Ha det fint hörni…
Å nu hoppas jag inte att det ska bli mer galenskaper här…
i alla fall inte just sånna här galenskaper…
Kram Katarina
24 Comments
Monika
18 maj, 2021 at 7:16 f mSå, så tråkigt, tycker det räcker mer än väl nu. Håller tummarna för att det läker bra så du slipper operation. Hur löser du det med Sally? Har ni flyttat ner eller hjälper Mattias er innan han far till jobbet? Förstår din frustration och att minsta småsak blir en stor sak. Nu får det inte hända mer utan nu ska det gå på räls. Krya
Kram Monika
Sallys hus
18 maj, 2021 at 7:45 f mJamen man upptäcker ju hur mycket man faktiskt gör som man inte ens tänker på…
Var nyss ute på verandan, då Sally skulle ut…å visst kan jag stå still och vattna lite..men hur ska jag kunna bära dit vattenkannan….osv…
M bär ner Sally och jag hasar ner för trappen strax efter 6. Då ligger vi på soffan en stund tills hon ska ha mat och insulin kl 7…
Därefter öppnar jag dörren så hon får gå ut en snabbis. Hon vill aldrig vara ute länge på morgonen utan vill in och sova vidare..;)
Efter det är jag så slut och foten bultar så jag måste vila igen…
Jag hoppas det snart blir bättre för jag känner mig galen bara efter ett par dagar…haha…
Nej nu hoppas jag det räcker för ett tag. Ska försöka få ro i kroppen och skriva alla de där blogginläggen som jag tänkt på så himla länge i stället… Stor kram snälla snälla du och ha en fin dag!
Titti/Umeå/Huay Yang
18 maj, 2021 at 8:05 f mFy så trist med detta för dig, så begränsande.
Frustrerande med ALLT man vill göra och inte kan.
Bröt benet förra året.
Gå med två kryckor orkade jag ej med.
Använde rullator första tiden, enkelt ta med sig saker.
Värst var att inte kunna cykla, kan det nu tack och lov.
Önskar dig snar bättring.
PS. Min make hade inte heller noterat de vissna blommorna!
Till vårt hus i Thailand köpte jag en fejkros, när vi kom tillbaka nästa gång sa maken, oj har den klarat sig hela tiden!!
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:22 f mHahahaaaaa…..jag bröt ihop en smula när jag läste din kommentar….Din man är ju HUR härlig som helst ju…
UNDERBAR kommentar!! Hahahaaaaaaaaa……
Smart med rullator…
Kram o ha en fin dag!
Nilla
18 maj, 2021 at 9:15 f mMen så trist! Jag lyckades för 4 år sedan, eller är det redan 5 år sedan? Nåväl, tillbaka till saken, var på den vackra gröna ön Irland och klantade mig och föll av en häst… Vänster vrist blev illa tilltygad, benet rakt av på insidan men krossat på utsidan. Kan säga som så, sjukvården vi har här i Norden är fantastisk! Låg 8 timmar i en korridor, utan värkmedicin efter att fått en morfinspruta av en läkare som fann sig lyckligtvis nära var olyckan hände. Hade skumpat i lastutrymmet i en bil i 40 minuter till akuten, utan att ha stött foten. Kommer fram så tycker sjuksköterskan att jag ska hoppa på ett ben in? Det gick liksom inte så hon ryckte på axlarna och vände på klacken och gick. Efter många om och men fick min familj lånat en bår och lyfte över mig på båren och skuttade in mig i redan nämnda korridor. Efter några timmar blev jag kissnödig som tusen men samma sköterska bara ryckte på axlarna och frågade hur jag hade tänkt mig att det skulle gå till när du inte kan hoppa på det friska benet? Efter 8 timmar med obeskrivlig smärta och en sprängfylld blåsa var mitt mått rågat och jag grät som ett barn. Då äntligen kom de med ett bäcken, samma kvinnliga sköterska och en manlig drog ner byxorna till knäna och tyckte varsågod. Tackar som bockar, mitt i korridoren? Japp. Kan jag få en filt som skyler mig åtmintstone? Med en suck ja. När det var överstökat och nöden har ingen lag. Så skulle de gipsa benet, lyfta upp benet utan att stöda foten, fortsättningsvis utan värkmedicin och började gipsa. Tror hela Mullingar hörde mina vrål…
När de var klara så fick jag morfin för att klara av ambulansfärden till nästa sjukhus. Och då kom avdelningssköterskan och den vidriga sköterskan och informerade om att såhär går det när man svär. För när sköterskan kom ut till bilen och tyckte jag kunde hoppa på ett ben in och jag försökte lyfta benet men det bara inte gick pga smärtan så svängde hon på klacken så ropade jag efter henne: For fucks sake, how am I supposed to walk??? Så när de underbara ambulansförarna äntligen kom var mitt sista ord till personalen på Mullingars akut: F*ck you all.
Kom sen till ett underbart sjukhus med underbar personal och blev opererad där. Tyvärr började inte utsidan förbenas så ett halvt år sedan låg jag på operationsbordet igen vid en privatklinik i Helsingfors, var första i Finland som fick ett underbart medel som jag tror hette Quick set satt på plats som gjorde att benet äntligen började förbenas. Knappa halvåret efter det togs allt skrot ut ur foten. Hade ständig värk ändå som en idrottsläkare fick fason på med rätt rehabiliteringsprogram, tyvärr så började ryggen krångla mer och mer, visade sig att det jag trodde var smärtor för att jag gick fel var två diskbråck som troligtvis hade kommit när jag föll ner från hästen i full galopp. Så det gick en vinter och sen låg jag på operationsbordet igen och opererade diskbråck 😀
Har varit uppe på hästryggen en gång efter det, samma häst på Irland. Exakt ett år efter olyckan. Men när diskbråckena uppdagades bestämde jag mig för att denna kärring ska hållas på backen framöver. Är inte värt lyckan att sitta på häst mer. Nu har jag äntligen börjat träna ryggen som jag glömde bort för när min rehablitering av ryggen efter operationen skulle börja fick mannen sin cancerdiagnos. Jäklar vad sjuka vi varit i detta hus. Ändå, är vi lyckliga.
Du hade redan kommit på tricket med vattenflaska i fickan, hoodies med stor ficka på magen är suveräna. Jag gjorde mackor och satte in i små plastlådor som jag stack in i hoodien också, man blir förbaskat handikappad med kryckor. Lånade även hem en rullstol så jag kunde ta mig runt hemma lättare, som den envisa jäkel jag är så storstädade jag huset från den också 😀
Nu håller jag tummen hårt för att benet börjar förbenas rätt och du slipper operation! Förresten har du en gammal yogamatta hemma, klipp ut bitar och spänn fast runt handtagen på kryckorna, jag fick så ont i händerna av kryckorna men det hjälpte. De gammaldags kryckorna är bättre där öglorna är nästan fast upptill. Då hålls kryckan hängandes runt armen fast du släpper taget om den. Paraplyställ är fenomenala att ha för kryckorna bredvid soffa och säng.
Behöver du mer med dig ta en ryggsäck. Och du? När man ligger där så ser man precis allt som måste göras, jag vet!! men det hinns med. Och nästa gång barnen är hemma, be dem hjälpa till medans du sippar på ett glas med något gott i. Jag blev iofs nästan nykterist på kuppen för var så rädd att jag skulle falla med kryckorna att jag inte vågade dricka en droppe alkohol.
Och det viktigaste tipset av dem alla. Ha ett glas vatten och värkmedicin bredvid sängen, ta ett piller det första du gör. Glömmer aldrig känslan när man satte sig upp på morgonen och satte foten neråt…. och det kändes som att allt blod rann ner i foten och den smärtan var inte att leka med, att då hasa sig ner för trappan på rumpan var ingen lek. Men efter att först tagit ett piller och väntat en kvart var det någorsålunda uthärdigt. Och låna hem en rullstol. Det underlättar vid vissa saker.
Krya på dig nu och här kommer ett gäng kramar från Finland!
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:25 f mAlltså NIIIIILLAAAA….
Jag blev helt mållös när jag läste det här…vet inte riktigt vad jag ska säga…
Du berättar det ju så komiskt så man kan ju inte låta bli att skratta men jag förstår ju att det var allt annat än komiskt där och då. Man tror ju inte att det är sant..att det finns sånna människor som jobbar inom vården…heeeelt galet!
Vilken lång resa tillbaka du fick och jag hade nog aldrig satt mig på en häst igen…
Tack för alla bra tips som kan underlätta
Kram och ha en fin dag!
Maria
18 maj, 2021 at 10:08 f mÅh stackare 🙂 jag är en jäkel på att städa, känner ju inte dig personligen men tjoa om du vill ha hjälp! <3
Krya krya
Kram Maria
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:27 f mMeeen gööööölle….
Jag funderade faktiskt på i fall det vore värt att ta in en städfirma under några veckor…men kom fram till att näää det får bli lite skitigare än vanligt en tid så får jag storstäda sen…vem vet jag kanske får en himla energi sen när foten är lagad igen…;)
Kram på dig och ha en fin dag!
Liian
18 maj, 2021 at 4:54 e mHejsan!
Då väldigt tråkigt. Men som sagts tidigare, vem har sagt att livet ska vara enkelt!
Själv ha jag nu fått en vrid skada i mitt knä.
Ont som…. Har det lindat o länkat morfin i helgen, sovit bort den kan man säja. Försöker hasa mej fram på kryckor och har kommit på en grej. Jag tar ett bälte och tar 2 tunna tygkassar, typ Coops gröna sen fäster jag dem i bältet så kan jag ta o lägga i dem. Det får ju inte bli för tungt! Men tidning, penna o en inplastad🙂macka o en drickaflaska funkar.. Sen kan jag häda mej runt mellan soffan, toa o kök. Har litet hus som tur är men tyvärr sovrum på ovan våningen. Krya på dej kram❤👍😀
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:30 f mÅååå stackars dig….Hoppas knät läker snabbt.
Bra tips med bältet…
Å vi har ju också sovrum på övervåningen…det är ju det värsta…
Man får se till att ta ner allt på morgonen, då man har bärhjälp som man behöver under dagen….
Kraaaaam och krya på dig!
E
18 maj, 2021 at 6:18 e mMen snälla rara, du måste vara försiktig och rädd om dig. Kryatankar i massor!
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:30 f mJameeen jag föööörsöker….men det är tydligen inte alltid så lätt…;)
Mari
18 maj, 2021 at 7:00 e mMen stackars du! Hoppas det läker fint och att du slipper operation. Ungefär ett år sedan jag bröt handleden, så jag vet hur det känns att vara lite justerad. Håller tummarna för att det läker rätt och att du slipper operation. Förstår att det är frusterande att ligga och bara titta på allt men försök att förlika dig med det. Bättre att inse att det får vara som det är i stället för att jaga upp sig för allt man inte kan. Stor kram till dig och lilla vovven. Mari
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:31 f mÅ tack…ja visst är det så och jag föööörsööööker….men det är ju så in i hoppsan tråkigt att inte kunna göra nåt…
Det är väl just när man inte kan man vill som allra mest.
Kraaaam
Annelie
18 maj, 2021 at 8:07 e mOj – oj krya på dej! Härligt med din underbara humor den kommer du långt med❣️
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:32 f mHaha…ja eller hur…livet blir ju lite roligare med ett skratt…;) Tack och kram
Milla
19 maj, 2021 at 5:38 f mElände! Känner så med dig, denna tid på året då man vill göra allt o lite mer… och ser allt som ”måste göras” när man är som mest hjälplös 🥴. Blunda ! Andas djupt. Ja, läs sen den där boken du alltid velat läsa 😀. Kram !
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:33 f mVet du…jag har beställt garn….jag har inte stickat på ca 20 år men nu fick jag ett infall att det är preeeecis vad jag vill göra nu…beställt lite för mycket och lite för svårt bara….hahaa….får se hur det går…
Kraaaam
Inger
19 maj, 2021 at 7:59 f mJa du visst är det jobbigt att sitta och titta på allt som behöver göras. Men du hade rätt om mig. Var kommer all skit ifrån. Frisk och pigg och kör på i 190. Nu orkar man knappt röra sig. Vet inte vad man ska ta sig till. 25 mil tor till sjukhuset. Åker i ett kör dit. Kraaam Inger
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:36 f mÅ Inger….jag förstod det och jag är SÅ ledsen för din skull…det finns inga ord som hjälper…
Jag hoppas att du har en bra prognos och att du kommer ta dig igenom det utan allt för mycket besvär.
kanske blir det som en viloperiod innan du kan växla upp igen. Å huu va långt du har till sjukhuset…
Nä jag vet inte riktigt vad jag ska säga mer än att jag tänker på dig och skickar många varma mjuka kramar….
Upp-med-hakan-pepp…och du-fixar-det-här-pepp…. <3 <3 <3
Ylva H
19 maj, 2021 at 9:32 f mKrya på Dig ❤️❤️🩹Kram
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:37 f mTack snälla du <3 kram
Anna
19 maj, 2021 at 4:06 e mÅåå vad jag tänker på dig.
Det var ju nu du skulle få njuta i trädgården eller få ha de där mysiga och välbehövliga stunderna i husbilen. Allt för att återhämta dig efter allt som hände i vintras.
Nu har allt blivit så mycket mer marigt!!
Tänker även på din mamma och Sally…
STOR kram och en förhoppning om snabb läkning ❤❤
Sallys hus
20 maj, 2021 at 8:39 f mÅ tack fina du…
Nä livet är ju inte alltid så enkelt…vi får väl alla vår beskärda del, mer eller mindre…
Det är rent ut sagt skittrist att inte kunna få fixa och göra i ordning allt där ute, nu när jag hade ångan uppe och var så pepp…
Men jag tror att jag ändå börjar landa i att det är så här nu och att ogräset väntar på mig i Juli…..bara i lite större mängd…haha….
STOR kram tillbaks till dig <3 <3 <3