Ja må han leva i daaaaaa…..

Här sitter hon…
Nöjd o glad…. vår lilla mamma… <3

I dag var det extra kalas… inte bara för att det är fredag utan för att min älskade bror kommit hit från
storstan minsann… å dessutom fyller han år…
Såååklaaaaart var vi tvungna att fira med gofika…;)

Jag frågade brorsan om det här ingick i en viktväktarmeny och han svarade snabbt att det gör det minsann…
Å eftersom lillasystrar lyssnar på sina storebröder åt jag snabbt upp den…
Snabbast av alla…haha… JAG VAAAAAANN….

Så sjöng vi sånger så det stod härliga till…precis som förr i tiden…
Här klämmer hon just i med sin favorit… Näckens dotter med Vikingarna…

Mamma har nog glidit in en smula längre i sin Alzheimer…
Ledsamt nog är hon lite virrigare och hänger inte alls med så bra som hon
gjorde för bara ett par månader sedan…
Den här sjukdomen är ju verkligen hemsk…
Sakta sakta tar den henne…bit för bit…
Det enda som lindrar den smärtan man har i hjärtat är att hon själv är
go-o-glaa-kexchoklaaa…

Hon är ju i det stadiet där hennes sjukdom kanske främst är vår sjukdom…
Vi anhöriga som ser vår mamma och hör hennes röst……precis som förr…
Men ändå är hon ju inte där längre….
Det är grymt och orättvist…
Mamma som alltid alltid gjort allt för alla andra…alltid satt sig själv i andra hand…
Varför skulle det här drabba just henne?

Nu ska jag inte sjunka ner mer i de här dystra tankarna…
Nu ska vi fira fredag och vi ska i väg och fira en fantastisk storebror…

Kram och en riktigt fin fredagskväll önskar jag er!
Kraaaaaam Katarina