Som i en saga

Jag skrev på instagram i går att vårt hus ligger inbäddat som i en saga….

Vi har bott här i snart 22 år och fortfarande blir jag lika nyp-mig-i-armen glad av den här vyn….
Så här ser det ut den här årstiden då man kommer hem på eftermiddagen innan mörkret sluter sig
runt trädtopparna…..huset vid skogens slut…..hemma……

Åker man en liten bit till ser man inte huset längre…
Men det finns där…. rakt fram bakom träden….

Kohagen som numera är hästhage har ett tunt lager snö…
Allt blir så ljust, vackert och rent.

Så lilla vägen upp till oss….
Den som vi åkt tusentals gånger och som får axlarna att åka ner ett hack…
Aldrig att vi trodde att vi skulle trivas så bra på landet…
Vi var ju lite mer av ”stadsbor” jag och Mattias…
Men vi är så enormt glada att vi vågade den där gången för 22 år sedan….
Att vi vågade testa……göra det där för oss lite galna och okända…
Flytta ut på landet….

Kram på er och hoppas ni startar Januaris allra sista vecka på bästa tänkbara sätt…
Katarina