Browsing Category

vinter

ÄNTLIGEN

Hallå så här lite mitt i måndagskvällen….
Hoppas ni startat vinterns allra sista vecka på ett härligt sätt.
Jag och Sally började morgonen hos veterinären med provtagningar….
Nu väntar vi svar på det blodprov som skickas i väg för analys för hennes cushings….
Men vet ni!!
För första gången har hon ÄNTLIGEN börjat reagera på insulinet.
För första gången sedan i somras har det hänt något åt rätt håll…

Jag tackar min lyckliga stjärna för att det ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN
händer något i rätt riktning….
Nu håller vi tummarna för att det fortsätter åt rätt håll.

På torsdag ska hon checka in på Djursjukhuset för en hel dag med
blodprover varannan timme. Detta för att få någon slags blodsockerkurva så vi ser att
insulinet ligger som det ska….

Tjoooohoooooo….
Hoppas hoppas…….

I går tog vi ett snabbt beslut och drog i väg för att grilla korv.
Det är ju himlans skönt att komma i väg lite hemifrån.
Å med tanke på att det egentligen skulle regna här i går tyckte vi att vädret blev riktigt strålande.

Vi bjöd med Mattias föräldrar och det blev en mysig pratstund.
Jag har inte träffat dem sedan julafton (även då utomhus) bortsett från ett hastigt möte då de
lämnade blommor då pappa gick bort.

Oavsett pandemi eller inte så är ju faktiskt en promenad med lite korvgrillning
och kaffe ett alldeles utomordentligt sätt att umgås på.
Snabbt, enkelt och väldigt mysigt!

Jag avslutade min eftermiddag i går med mysfika hos mamma.

Ljuset hörni….det börjar komma nu…
Snaaaaart snaaaaart är det vår….

Kraaam Katarina

+183
familj Sally uteliv vinter

40 år sedan

Hallå där
Hur har ni det?
Här är det ju som ni vet upp och ner och hit och dit i en evigt krängande bergodalbana…
I dag bestämde vi oss i alla fall för att det var dags att ta tag i våra liv och i det fina vädret.
Som så väääldigt många andra Örebroare drog vi upp till Ånnaboda…
…det närmsta fjällen vi kan komma här i krokarna….

Nu har jag tjatat i flera flera år om det här….
Å nu ca 40 år sedan sist ställde jag mig äntligen på ett par längdskidor igen.
Vi hyrde ett varsitt kitt och drog i väg…
Jiiiiiises vad svårt det var…
Jag har ju sett framför mig hur jag ska glida fram i spåren som värsta
skidtävlingstjejen…….hahaaaa……
Svårt, vingligt och joooooobbigt var det…

Vi stannade lite här och där och hämtade andan…
Utsikt över hela Närkeslätten…;)

Vi åkte ca 1,5km o sedan tog vi lunch….
Sen blev det 1,5 km till…
Hahaaaa…
Det kommer nog dröja innan jag kan köra Wasaloppet…;)

Nöjda över vårt tilltag åkte vi hem för lite afterski…
Sol, en fäll och en kaffe…mer behövs inte….

Eller mjooo…en göllig vovve är ju toppen också…
-Lyyyyyft uuuuuupp mig!!!

Lillsmulan…
Blodsockret är fortfarande skyhögt men hon har i alla fall gått upp några gram i vikt
så det var ju toppen…

Å så den här då…
Han som är min bästa vän, min själsfrände och mitt livs kärlek…
Tack för att du är du och tack för att du hakar på mina påhitt..;)

En underbar dag som vi kommer göra igen…
Kram Katarina

+171
familj vinter

Solens kraft

Här har vi haft ett strålande väder i dag…
I morse släppte jag som vanligt ut Sally medans jag tog på mig ytterkläderna…
Å när jag kom ut ett par minuter senare var hon puts väck….

Jag blev inte orolig för hon brukar inte försvinna så långt…
…förutom när jag får hämta lilla tanten i kohagen då hon jagar harar då förstås..;)
Hur som….jag pulsade runt på tomten och försökte titta efter färska tasspår…

Då slogs jag av hur vackert det ät ute nu….
Även fast just den här vyn passar bättre i full blom och med en glittrande pool.
Men åååå vad det är härligt när solen gnistrar mot snön…
Fåglarna kvittrar och flyger fram och tillbaka mellan träden och fågelmaten….
Måste verkligen bli bättre på att vara ute då det är sånt här väder.

Jag tog bakvägen in till köksträdgården….och plötsligt….

Jamen plötsligt stod hon där den lilla busgumman…
Kooooom nu!!

-Men Matte…jag äääär ju hääär…vad vill du??
-Huuu vad du tjatar!!

Lilla hjärtat mitt… i morgon bitti är det besök hos veterinären igen….
Håller tummarna att den höjda insulindosen gjort verkan.

Ha en fin kväll!

Kram Katarina

+200
Sally trädgård vinter

Naturens kraft

I dag har vi haft ett strålande väder här så jag tog en långpromenad med min bestie-westie….;)
Att gå en timme på slingriga skogsvägar är ju som balsam för själen.
Så skönt att bara låta alla tankar flöda fritt och lite huller om buller…

När man kommer gåendes med en vagn med en hund i får man såklart många undrande blickar…
Jag tänker att de flesta nog förstår att det inte är för skojs skull utan att det faktiskt beror på något.
På vår tur i dag mötte vi en familj som log glatt och stannade och undrade…
Å vad det är härligt tycker jag…
Å när man förklarar att Sally är sjuk och inte orkar gå så långt, men ändå behöver frisk luft…
Då tycker alla som hittills frågat att det verkligen är toppen med en vagn till vovven…
Det här är ju i första hand en cykelkärra, men vi har inte hunnit använda den som det ännu…

Sjäääälvklart får man vara vovve och springa och nosa på allt man vill nosa på då man är vovve, också….
Sjäääälvklart…. å just här blev det en väldans fart för en bit bort var det en massa hundar
som skällde nåt förfärligt och det var tydligen superläskigt….;)
Haha…ja en skogspromenad kan ju bli ganska händelserik…;)

Lillsnuttan verkar inte må helt hundra för hon äter inte som
hon ska och då kan vi inte ge henne den medicin hon behöver.
Den ska tas ihop med mat och om hon inte äter vet vi inte om dosen blir för hög…
På tisdag ska vi till veterinären igen…..Det känns skönt att få en liten koll igen.

Jag håller så sakteliga på och plockar bort julen…
Tar en tomte här och en stjärna där…
det får ta den tid det tar men jag längtar efter att få huset lite så där
efter-jul-städat-och-i-ordningplockat…

Kraaaaam Katarina

+186
natur Sally vinter

Min pappa tomten

Hej heeeej…
Hur har ni det i höstmörkret?
Hörde på radion att i år har vi det mörkaste december sedan 30-talet…
Solen har verkligen inte visat sig från den ljusa sidan den här månaden…

Hur som……
Vill man träffa när och kära på ett säkert sätt, och det vill man ju, eftersom man bryr sig om…
Ja då gör man så här…..
Mamma får egentligen ta emot besök inne hos sig av en till person förutom pappa, men den personen
får ju inte vara olika personer utan bara en och samma…
Varken jag eller mina syskon vill ens riskera att dra in någon smitta till mamma
och de andra som bor på avdelningen….

Vi träffar bara pappa utomhus också…det vore ju ett öde om han blev smittad.

Vart var vi… jo om man vill träffas ändå….
Så går det ju faktiskt alldeles utmärkt och våra helgpromenader har blivit
ett riktigt mysigt helginslag….ruskväder till trots…

Vi går en sväng och sedan fikar vi…
Den här gången var det gänget här ovanför…
Å så jag då förstås…….

Å tomten ni ser är ju min pappa….;)
Min pappa tomten…
Älsk på hans humor…
Han tycker det är jättekul att ha tomteluva och se ut prick som tomten…..
Tokpappa….
Han är så fin i det där”coronaskägget”…
…det han inte gillar men envist har kvar……
….tills vaccinet kommer säger han…
Ja han skulle ju absolut kunna knäcka extra på julafton i alla fall…
Den saken är ju klar..;)

Syrran älskar att hålla i Sally på våra promenader…..eller mja…i Sallys vagn i alla fall….;)

I söndags tog vi en tur till området där vi bodde då vi var barn…
I balkongen där uppe till höger bodde jag från jag föddes tills jag skulle börja 3:e klass
och här är vi 2 3:e-delar av familjen…
Äldsta storasyster och storebror fattas…
Mamma sa -Ååå har jag bott här? jaahaaa….
Så blev vi nostalgiska när vi såg huset där fritids låg och de
“enorma” bergen (läs liten kulle) som vi åkte pulka nedför då vi var små….

Så blev det fika med nybakta lussekatter utanför mammas hus….
Å mamma fryser konstant och är påpälsad till max…

Miiiiinaaaaa fiiiiiiiiinaaaaaa… <3 <3 <3

Vovvar med diabetes vill också fika men de får nöja sig med vatten
och hårda diabetsmatkulor som funkar fint som godis….

Å efter ca 1-1½ timme vill mamma in i värmen och här säger hon just…
Kraaaaam kraaaaaam…….
Så kramas vi på corona-vis…

Så försvann tomten och tomtemor för den här gången och vi sopade smulor
och begav oss hem igen… nöjda och glada över en stunds friskluft och familjemys.

Så ett litet tips i vintermörkret…
Strunta i ruskvädret, packa en fikakorg och en fäll att sitta på
och träffa någon du tycker om en stund.

Kraaaaaaam Katarina

+116
familj minnen vinter

Ett alldeles eget fjällhus

Ett alldeles eget fjällhus är ju en dröm för många.
Å faktiskt kan det ju bli verklighet även om plånboken inte tillåter det…
Jo för om man hyr ut sitt hus alla de veckor man själv inte är där kan man ju gå plus minus noll..
…eller kanske till och med plus…

Hur som…
När vi var i Lofsdalen för några veckor sedan tog Helena med oss
uppför backen där i Höglandet för att kika på några helt nybyggda hus med en vidunderlig utsikt.

Ni ser på kartan där uppe…
Den här nybyggda bostadsrättsföreningen ligger alltså nästan så högt man kan komma och
väldigt nära skidbackarna.

Jaaaaniii… det här skulle man ju kunna leva med…

Vi välkomnades av Malin på fastighetsbyrån som berättade lite kortfattat för oss om husen och även
en del om destination Lofsdalens visioner för framtiden…
Och Lofsdalen mina vänner…
Det är en liten ort på framfart… här kommer det hända grejer de närmsta åren…

Jag som älskar hus och inredning i alla dess former kunde knappt stå still innan vi fick kliva in.
Man har byggt 3 storlekar som man kallar M, L och XL.
Här står vi utanför strl M som är den som hittills varit mest populär…
Vi kikar in…

Som ni såg på den översta bilden bjöd hus M på en häftig takhöjd och stora panoramafönster med en storslagen utsikt över Lofssjön och bergen mittemot på andra sidan…
Kök och allrum i ett och lyxiga detaljer som öppenspis och bastu.
På bottenvåningen fanns även ett sovrum och en hall med mycket förvaring.

Spiraltrappan ledde upp till ett loft där det fanns ett rymligt sovrum och ett litet allrum där man tex
kan ha en tv och puffa upp sina barn efter en dag i backen..;)

Så gick vi vidare uppför backen till hustyp L (till höger) och XL (till vänster)
Husen har en cool design som återspeglas inomhus.

Vi kikar in i hustyp L

Man har verkligen utnyttjat kvadratytan på bästa sätt och även här bjuder hallen på en massa förvaring.
Till höger finns ett sovrum och ett badrum och rakt fram kommer vi till kök/allrum.
Men vi går ner en våning först.

Tiiiiiittuuuuuuut….;)

Huset som är ett sutteränghus har en undervåning med ett litet tv-rum, stort badrum med bastu
och 2 st likadana sovrum där man som ni ser får plats en hel liten familj…

Rakt fram i från hallen på entréplanet öppnar sig ett kök/allrum med stora
panoramafönster. En lång balkong där man kan sitta och njuta ljumma sommarkvällar.

Å det här alltså…
Tänk att krypa upp i ett soffhörn efter en härlig dag på skidor eller höstvandring över berget….
Tända en sprakande brasa och öppna en bok…eller kika på dagens bilder…;)
Å dessutom kunna lyfta blicken och se det här….

…ja så här ser det ut en strålande dag…
Hissnande vackert!

Vi är ju inte färdiga än…
Vi har ju ett hus kvar…XL….
Ganska likt det förra i planlösningen med sovrum och badrum till höger…
….men här lägger vi på en våning…

Det är duktiga Nina Wenker från Fastighetsbyrån som inrett alla husen och vill man kan man
köpa sitt hus fullt möblerat. Hur bra?
Nina har inrett alla husen funktionellt med en värme som gör att det känns som att komma hem
redan första gången man kliver över tröskeln…
Helt klart fjällhus 2.0.2.0…;)

Här tex…finns en lååång platsbyggd soffa och jag kan se mig själv ligga där med
en sprakande brasa, tända ljus, ett glas vin, bra musik medans…..

….Mattias står där borta och lagar en smarrig middag…;)

Stort luftigt allrum där många får plats….

En våning upp finns tv-rum och ett stort sovrum…

…och en trappa ner finns även här 2 sovrum, badrum med bastu och tv-rum….

Å just ja…från alla husen kan man smidigt ta sig ut från bastum om man nu skulle vilja rulla sig i snön..;)

Om du blir nyfiken och vill se mer kan du kontakta Malin Nyström på Lofsdalens Fastighetsbyrå
och du kan även kika in på Brf Höglandet för att se planlösningar, priser och en massa annat
som är värt att veta…

Å nog kliar det lite i en…
Nog vore det härligt med ett alldeles eget fjällhus…

Kraaaaam Katarina

+43
Inredning Sverige vinter Vintersemester

Åka hundspann

Vi ska äntligen kika på mina bilder från i söndags. En alldeles sagolik dag där
vi fick träffa de fina husky-hundarna som bor i Glöte utanför Lofsdalen.
Vi fick ju både åka hundspann och gosa med de underbara hundarna.
Det kommer nog bli mitt längsta inlägg någonsin så håll i er för det blir måååånga bilder..
Vi tar det från början…..

Raxeira´s ligger sagolikt vackert alldeles vid Glötesjön….
Omringad av skog och fjälltoppar och jag kan tänka mig att det är
lika vackert här på sommaren.

Nicole som ser ut som en isprinsessa driver kennel Raxeria och hundspannsupplevelser
tillsammans med sin Erik, och det här paret är något utöver det vanliga.
Det är ju något väldigt speciellt med människor som hänger sig totalt till en viss sak.
Det här paret har vigt sina liv åt sina huskyhundar och lever sina liv här uppe i fjällvärlden
365 dagar om året. Hundflocken är deras familj och jag fascineras av
den värme och det lugn som de båda två utstrålar.

Vårt besök inleddes med att Nicole berättade en hel massa om själva hundrasen, om kenneln….
…..om selar, mat och hur det kom sig att de hamnat i lilla Glöte.

Bland den största utgiften ett hundspann har är de små tygstrumpor hundarna måste ha på sig
om det tex är skare eller då tassarna behöver härdas.
Tänk er 9 hundar med 4 tassar var…
De där små tossorna kostar 9kr st och ganska ofta håller de bara en enda tur.
Många tappas ju också på vägen…
Det kan vara värt att tänka på om man skulle tycka att det är dyrt att åka hundspann.
Det går också åt extra mycket mat under vintertiden.
Hundarna äter 3 gånger om dagen och utöver torrfoder får de mycket kött.
Det behövs för att de ska binda vätska i kroppen som de sedan behöver då de springer.

Här har vi oss…hela ligan…;)
Helena, Tina, Ulrica, jag och Helena

Vi var förstås väldigt ivriga att få komma in till hundarna…
Jo för vi fick hjälpa till att få på dem sele och sätta dem på plats vid draglinan….

De bor här i olika små hundgårdar.
Alla håller inte riktigt sams med varandra så de bor ihop med dem de gillar bäst…..;)
Å de fryser INTE utan trivs bäst då det är ganska många minusgrader.
Nicole berättade att de tar in hundarna ibland för att de själva så gärna vill ha dem där…
Bara det att de små liven vill ut….det blir för varmt inne….;)

Först var ju alla vovvarna tvungna att springa av sig lite fram och tillbaka…
Sniffa runt o se om det fanns någon kvarglömd mat o sedan undersöka om våra
tofsar på mössor och skor möjligen gick att smaska i sig…;)

Att få på de där selarna var inte det lättaste men de flesta av hundarna var så snälla att de hjälpte oss lite på traven genom att lyfta en tass i taget då de skulle träs i…
Å självklart passade vi på att gosa lite med dem allihop….

Alltså jag tyckte det här var såååååå roligt….
På riktigt kan det ha varit något av det häftigaste jag upplevt och jag kunde verkligen inte sluta le….

Helena kämpade tappert trots att hon frös som en tok…..

Erik hjälper oss med vilken hund som ska vara vart…
Det är ju inte bara att sätta dom lite hipp som happ…
De måste alla passa för den uppgift de har i hundspannet.

När man är vovve och vill ut och dra kan man lätt bli lite ivrig och hoppa lite hit och dit och trassla till det lite med alla linor….inte blir man hjälpt av att det kommer knasiga ovana “tanter” som ska hjälpa till heller…;)

Å ser ni!!
Det fanns en Sally här minsann…<3
Hon hade tyvärr fått skavsår och fick inte dra…något hon högljutt protesterade inför….
Staaaackars liten….hon vill SÅ gärna följa med sina kompisar…..

Å här har vi lilla Neira och hennes bror…
De båda valparna bor ju tillsammans med sin mamma Surprise.
Här sitter de och tittar storögt på vad vi håller på med och man skulle kunna tro att
Surprise absolut inte ville lämna sina valpar…..
Haha…det var precis tvärt om…
Hon var mycket irriterad på deras trams och kunde knappt tåla sig tills det blev hennes tur att
få på selen….

….och om jag inte missminner mig så är det här mamma Surprise…
Hon är en av de två ledarhundarna..
Längst fram springer de snabbaste hundarna som också behöver vara smarta.
Ledarhunden ska dels kunna ta kommandon från hundföraren men även kunna ta egna beslut
om något ser farligt ut eller om det finns en bättre väg att ta osv….
Ni har väl sett filmen Togo jag tipsade om HÄR…?
Om inte GÖR DET!!

Då alla äntligen var på plats och det hade ylats färdigt gav vi oss i väg…
Å jiiiises vilka krafter de besitter de här fyrfotingarna.

Det gick inte supersnabbt på vår tur…
…..men snabbt nog…;)
Vi var ju 4 st på släden och snön var tjock och tung.
Vägarna ute på isen hade snöat igen en del så det blev många stopp längs vägen…

Det var jätte spännande att höra Nicoles kommandon till ledarhundarna och till oss….
Jo för vi fick också lära oss minsann..
Man måste luta sig åt höger och åt vänster….
Kör man fast måste man vicka allt man har så att släden lossnar ur den djupa snön….

Å så här ser det ut från vårt håll…
Längst bak i ett hundspann placerar man de kraftigaste hundarna…
De med mest muskelkraft… de ska kunna parera släden och dra i gång den vid stopp.

Gulliga bulliga hundrumpor…<3

…men ibland som sagt….fastnar min lite för hårt…
Då kan man få en sån här blick…
-Hörrni tjockisar…..kliv av!!
-Vicka vicka så vi kommer loss…..

Hahaa…

Å plötsligt lossnar vi och glider vidare i det vackra vinterlandskapet…..

..tills vi fastnade på något nytt ställe…
Å den här lilla sötisen passade på att lipa åt sina polare….<3

De är så otroligt vackra allihop…
Så lika men ändå så olika…
Några ljusa, några mörka, några hoppiga o skuttiga och andra lite lugnare….

Å såklart tyckte vi synd om hundarna som fick dra så tungt…
Det gör man ju när man är helt okunnig…
Nicole skrattade och försäkrade oss om att om en hund inte vill dra….
Då drar den inte!! Basta!
Då sätter den sig ner och vägrar…

Det här gänget blev tvärtom alldeles otåliga när det tog stopp och språngmarschen var över.
Nicole berättade också att när svansarna är nedåt är de koncentrerade och fokuserade…
Är de lite uppåt som ni ser den näst längst bak där borta…
Då springer de lite i sin egen lilla värld och tänker på annat.
Det går ju bra att göra det emellanåt när man är en “mittenhund”.
Då följer man ju liksom bara med…;)

Jag tror jag ställde 18 miljarder frågor under vår förmiddag men jag glömde fråga om tungorna…
Varför de hänger och slänger…men jag tror att det är deras sätt att svalka sig?
Ni vet…en hund kan ju inte svettas så jag tror att det är så de liksom håller ordning på termostaten i kroppen…

Vi fick turas om att åka i släden och när man inte åkte släde efter hundar åkte man släde efter snöskoter.
Väldigt roligt det med eftersom man då kunde följa hundspannet “in action” på lite närmre håll..

Så kom vi tillbaka till hundgården…..

Älskar den här bilden!
Vet inte vem som ser gladast ut.
Ulrica eller hunden….;)

Å titta här då…
Spana in ögonen!
Ett par av dem hade så här….
Ett isblått och ett brunt öga….
Å den här sötisen har just “snöbadat” lite..

När turen var över ville flera av hundarna in i sina små gårdar medans några fick springa av sig lite till
i den stora lekhagen.
Sally och hundvalparna var som tossiga och ville ju såååklaaaaart jaga runt sina vänner.
Mamma Surprise satt vid grinden och tyckte vi lika bra kunde släppa ut henne
från hennes yviga barn… <3
Jag fick mig en pratstund med henne…men den varade inte så länge för huxflux så hade jag
ett helt virrvarr av ben och hundtungor både på kameralinsen och i ögonen och lite överallt…
Haha…..
Nej man ska nog inte gå in i en lekhage full av stolliga huskys om man är rädd….
Men det är ju inte jag…jag hade kunnat sitta där än…..

Om det inte hade varit för det där mysiga tältet…

Där inne sprakade en brasa och det bjöds på varma drycker och smarrigt fika.

Å lagom till vi kom ut därifrån rymde valpen Neira ut ur hagen….
Haha… den lilla busfian har nämligen kommit på att hålen är större
högre upp i stängslet… så hon hoppar och pressar sig ut genom och störtar fram sitt
allra snababste till den skrattande Nicole….

Hennes mamma undrar nog lite hur hennes lilltjej bär sig åt…
Kanske kan man bita sig igenom….;)

Haaaaallååååå…vart ska niiiiii??

Du kan läsa mer om hur du bokar de olika upplevelser som Raxeria´s har att erbjuda HÄR

Det går inte med ord att beskriva hur fantastiskt det här var…
En upplevelse att bevara i hjärtat och de här hundarna…
Ja de har för alltid stulit en bit av mitt hjärta…
Tänk att man kan känna så mycket för något nytt och outforskat….
I mitt nästa liv ska jag också bo i fjällen och ha en drös med lyckliga hundar som
far fram som yrväder i snön…;)

Du kan läsa mer om Nicole, Erik och alla hundarna HÄR

Kraaaaaam Katarina

+76
uteliv utflykter vinter

En oförglömlig förmiddag

Godmorgon alla rara!
Hoppas ni sovit gott? Jag har sovit så där härligt bra som man gör då man varit borta och kommer
hem och får sova i sin egen säng igen…. ja bortsett från att huliganen for upp i natt och skällde som besatt…
……rådjur här utanför gissar jag…;)

Det har hunnit bli februari medans vi var borta och nu väntar en ny härlig vecka.
Himlen är blå här utanför så nog skulle jag allt bra mycket hellre tillbringa dagen
ute än på jobbet….men men….är man vuxen så är man… då måste man ju jobba och göra andra
viktiga saker…;)

Bara kikar in just nu och hintar om det det här….

Har ni sett så söt?
Helena hade ordnat så vi fick åka hundspann och gosa med de helt magiskt fina hundarna.
Här har vi en av de två valparna som ingår i teamet..
Alltså det måste vara en av de häftigaste upplevelserna jag varit med om.
Givetvis ska ni få höra mer om vår förmiddag med Huskyhundarna på isen.

Kram Katarina

+79
natur uteliv utflykter vinter