Att ha en mamma med Alzheimer när man inte ska träffas är ju inte lätt…
I fredags tog jag i alla fall med mig min lilla fyrfoting och följde med syrran och pappa till mamma.
En mysig promenad bland höstlöven har ju ingen dött av och jag skojade med mamma och
sa att det var orättvist att hon fick åka på promenad…
Det är ju HON som är mamma och borde vara den som skjutsade mig….;)
Lilla mamma har humorn i behåll och skrattade glatt innan hon övergick till att klaga på kylan.
Då föreslog jag en sovsäck till nästa gång…
Det vore väl coolt?
En gammal dam inkapslad som i en kokong med tofsmössa och rullstol…
Det var så roligt att kunna ha med Sally till mamma.
Sally har alltid haft en speciell plats i hennes hjärta och hon minns verkligen henne fortfarande.
Hon frågar ALLTID efter henne och hur hon mår osv….
Hon har visserligen redan glömt det här med diabetesen….men hallå….man kan ju inte hålla reda på allt..;)
Men faktum är att hon minns Sally bättre än mina barn…haha…
Maaaamma då!!
Jag törs inte gå in på boendet längre även fast vi håller avstånd.
Jag är SÅ rädd att jag ska ha viruset utan att veta om det, så vi får nöja oss med facetime,
då pappa är hos henne och förhoppningsvis en promenad snart igen.
Mysig utefika innan vi sa hej då.
Å den här lilla raringen då…
Ni är så många som bryr er om…och som undrar…
Vi ska till veterinären på fredag och då ska jag ställa alla mina 1000 frågor om kosten…
Vad får hon äta och vad får hon inte äta.
Insulinsprutorna får hon kl 7,30och kl 19,30 och M och jag turas om att ge henne dem.
Hon reagerar inte särskilt mycket på dem… tror inte det gör ont men det är säkert lite obehagligt.
Hon har inte kissat på sig sedan vi började med insulinet så det tackar vi för och hoppas det håller i sig….
Å just ja… det var ju någon som undrade varför hon är rakad på magen och ena sidan…
De har ju kollat inre organ med ultraljud….så det är därför..;)
Jamen sååå… Nu önskar jag er en mysig kväll..
Jag ska gosa och gosa och gooooooosa med den här lilla tösen..<3
kraaaaaaam Katarina