Godmorgon på er och tack för alla fina kommentarer om vårt kök.
Det närmar sig ett slut på vår renovering och jag lääängtar så tills jag står där och bakar o lagar mat.
Det är svårt att fota nu då det blir mörkt så snabbt så dagens bilder är gamla här från bloggen.
I början av Maj fick jag nog!!
Efter att ha försökt och försökt insåg jag att NU måste jag ta tag i mig själv
och inse att jag inte klarar det utan hjälp…
Vad pratar jag om, undrar du nu!!
VIKTEN!!!
För ett år sedan kunde jag inte ens gå en promenad…om du vill läsa om min
för…ade fot kan du göra det
Här Tack vare stenhårda kängor med gjutna ilägg är jag idag riktigt bra.
Ortopeden jag stått länge på kö till och träffade i somras för en ev operation konstaterade att jag gärna skulle gå i högklackat emellanåt…!!??!!
Han skrattade och sa att jag är en av de få han rekomenderar detta….
Men har man inget fotvalv så får man ett i höga klackar.
Hur som helst… det var inte skor jag skulle skriva om..
I början av Maj gick jag med i viktväktarna på nätet och började räkna points…
Promenerade och började minska i vikt.
Sommar o semester…ja då slutade räknandet men jag tänkte mig för.
Vikten stod stilla….;)
Det bästa med viktväktarna är att man kan äta precis allt…
Bara inte samtidigt…
Jag har sedan länge slutat räkna points men försöker äta sunt i veckorna för att kunna unna mig godsaker på helgerna.
Nu har jag sedan ett par månader tillbaka även skaffat mig kort på Friskis o Svettis.
Gympa och dans är klara favoriter….men det vill inte foten….:(
Så nu kör jag spinning…2ggr i veckan så svetten sprutar.
Jag måste säga att jag efter mitt första pass tyckte det var en märklig känsla att sitta med en massa okända i ett rum och trampa för kung o fosterland utan att komma någon vart…
Jag som alltid hatat att cykla…
MEN nu visar vågen
MINUS TIO KILO!!!
Jag känner mig glad och sporrad att fortsätta för bortsett från att kläderna i garderoben blivit stora så är jag ju piggare och gladare…
Den där konstiga träningen har blivit som ett gift!
5 kilo till ska bort men jag tar det lugnt…det får ta tid…så att de inte kommer tillbaks igen..;)
Kram och ha en fin onsdag!
Katarina
