Ajajajajajaj……

Bara kikar in som hastigast och säger hej..;)
Lite trött barnvakt är jag i dag.
Lille T vaknade i natt och hade så ont så ont i sitt öra..
Han var så ledsen så ledsen så framåt 03,30 slumrade jag till för att en kvart senare få en liten arm
rakt över näsan…. sen höll det på så där tills det blev morgon.
Å det gör ju så ont i en när en liten har så ont och det enda man kan göra är att ge alvedon.
♥♥♥
Så i dag är jag tröööött..
Lille T däremot vaknade på ett strålande humör och efter en flaska välling hade vi 
mysfrukost med tända ljus som han förstås tyckte vi skulle blåsa ut på direkten..;)
När man är liten kan man ju själv..;)
Ha en bra dag så kikar jag in i kväll igen när lille T åkt hem.
Då ska ni få se vad det är som händer där borta på andra sidan muren.;)
Sen börjar det ju bli hög tid att adventspiffa…o puffa…
Kraaaaaam Katarina
0
familj

You Might Also Like

No Comments

  • Reply
    Hemma på Sjuan
    24 november, 2014 at 1:52 e m

    Så ledsamt för honom, förstår att du inte fått sova. Ser fram emot att få se adventspiff. Kram Suss

    0
  • Reply
    Ekenäsliv
    24 november, 2014 at 2:01 e m

    Heeeeej sockersöt!
    Å himmel vilken liten goding alltså:)) Så mysigt!
    Men det där med att bli väckt så är man ju inte van vid. Ja, inte att man blir väckt av någon annan alltså.
    Det är faktiskt väldigt sällan som Tyra vaknar om nätterna.

    Å smulan, vilken dag idag… Men jag inser att det går inte. Jag kan inte börja jobba nästa vecka.
    Det är det allt handlar om. All oro inför allt och att jag är rädd för att säga det.
    Men när jag inte går upp ett gram, har ont i kroppen, sår i mungiporna av vitiaminbrist… Ja, det är som att ha en kropp som är som en skenande häst som blivit totalt skrämd av något… Som bara rusar på i total vansinne och slår i både här och där…
    Bröt ihop här innan för mannen hade åkt i väg med bägge bilnycklarna. O jag kunde inte ta mig till sjukhuset för att ta prover.
    Klart det löste sig och jag fick komma imorgon istället, men i den stunden när jag insåg att jag inte kunde ta mig iväg.. Den paniken alltså. Tårar och panik.

    Så då får man liksom ögonöppnare. Jag måste igen förklara att min kropp inte är redo. Inte huvudet heller för jag vill bara gråta.
    Och min högsta önskan är att allt bara ska kännas så där glatt och sprudlande igen.
    O precis i stunden där ringer min vän och berättar att det är slut mellan henne o killen hon träffade i somras…
    Ja du livet är en berg- och dalbana.
    Men just nu skulle jag bara vilja segla ut i medvind o känna ljumma vindar smeka min solbrända kind, ha handen i vattnet och det ska kännas alldeles varmt och skönt…
    Det är tur att man kan drömma.

    Mys på nu vännen och hoppas det onda i örat går över.
    Kramar Anna

    0
  • Reply
    Helén i Vilrummet
    24 november, 2014 at 4:56 e m

    Stackars lill-killen. Inte kul med öronvärk. Jag hoppas att du piggnar till snart.
    Kram Helén

    0
  • Reply
    Jennica...
    24 november, 2014 at 5:43 e m

    Men stackars liten…..ont i öronen är verkligen det värsta! Man kan ju inte göra något och man vet ju själv så himla ont det gör…. Som tur är har jag inga “öronbarn” men de gånger de drabbas så lider jag enormt med dem….!
    Hoppas han kryar på sig snabbt!
    Kram Jennica

    0
  • Reply
    Pia Gustafsson
    24 november, 2014 at 6:36 e m

    Hua för ont i öronen.. Jag har haft tre öronbarn så jag vet hur din natt har varit. Vad fint du har på side bordet. Kraaaaam Pia

    0
  • Reply
    Lena
    25 november, 2014 at 7:17 f m

    Stackars liten! Man känner sig så hjälplös när de har ont! Skönt att han var glad på morgonen ändå.

    Kram Lena

    0

Leave a Reply