Monthly Archives:

maj 2015

Heeeeeemma….

 Jamen haaaallååååå…
Nu är vi hemma igen och huset stod kvar…;)
Vi lämnade ett soligt Pisa med 31 graders värme och kom hem till ett regnigt Örebro
och 12 grader……lite skillnad men det kändes så skönt att komma hem.
En hel välkomstkommité väntade så fort vi klev innanför dörren.
Människokramar och en maaaaassa hundpussar överöstes vi med…;) 
Den här lilla sötisen ville vara nära nära hela tiden…
I dag var det ju bara att bege sig till jobbet men i morgon är det ju ledigt igen så då 
får vi komma ikapp lite hemma.. det blir bra det!
Det är ju alltid spännande att se hur många blommor som klarat sig då man varit borta.
det blir lite si och så med vattningen då..;)
En del av tomaterna ser för eländiga ut så vi får se om de går att rädda..
Ha en härlig dag!
Kram Katarina
Sally

Sista dagen…

 Ett sista godmorgon från ett soligt Toscana.
Inte klokt vilken tur med vädret vi haft… Inte en droppe regn på 10 dagar…
Vi kom ju till Pisa i går och självklart har vi sett lutande tornet och den stora kyrkan…
Men nu känner vi båda två att det räcker.
Nu vill vi hem!
Visst är det skönt att känna så?!
 Att man rest färdigt…att man är nöjd och full av fina minnen..
Men visst är det mysigt att bara vara två…sitta i skuggan med rutiga dukar…
…sippa rosé och titta på folk….
Jag har blivit full av inspiration och längtar hem efter att få gräva o skita ner mig i min trädgård…
Längtar efter matlagning, disk och plock…
Längtar efter att träna…
Ja å förstå så längtar jag ju efter de andra familjemedlemmarna men det förstod ni nog..;)
toscana

En flerdagens från MQ….

Hallå där!
1000-tack för era gulliga hälsningar..
Jag blir rörd för att ni blir rörda….
Några av er kanske tycker att jag lämnar ut för mycket privat.
Så här är det…
Jag är en ganska personlig person…förstår ni vad jag menar då?
Jag berättar ingenting här på bloggen som jag inte kan säga till vem som helst.
Det är SJÄLVKLART att det finns delar i min historia som blir allt för intimt och privat..
…delar som vi vill bevara för oss själva… men det tror jag att ni alla förstår…
I det här fallet var jag faktiskt inte säker på att jag ville berätta..
….men så var det faktiskt han med ett stor M som har frågat….
-Har du visat ringen än??? Har du skrivit att jag visst är romantisk?
haha…åååå mys vad jag älskar den mannen!
Hur som helst så känns det fint att få dela med sig av en lycklig kärlekssaga…
För i dagens samhälle är det viktigt att komma i håg att de faktiskt finns…
Det finns sagor som börjar i tonåren och fortsätter hela livet…
Därmed inte sagt at min saga på något sätt är bättre än någon annans.
Vägen till lycka skapar man ju till stor del själv!
Puss på er!
Nu var det ju en flerdagens jag skulle visa….
Lite suddig men han övar sig…han min lilla modefotograf…haha…
Hela stassen är nyinköpt från MQ.
Konstigt det där…när man ska ut och resa har man plötsligt inget alls att ta på sig…;)
Kjolen gillar jag massor…marinblå och vit…
Det marinblå linnet är deras basic. Jag har ett vitt sedan tidigare och vet att de är super i kvalitén.
Så en vit kofta… en sån där man kan ha både till finklänning och till jeans..
Varken för söt eller för tuff….det gillar jag.
(För den uppmärksamme…..det här var innan 6/5 så här har jag inte nya ringen än..;)
Nähäni….
Vi har bokat in oss på ett supermysigt B&B i Pisa…alldeles vid det lutande tornet..
Klockan är 14.30 och M sover tungt..
haha…det kostar på att strosa runt i värmen..
Vi ska strax bege oss ut på Pisas mysiga gator igen så jag schemalägger det här inlägget
tills ikväll då vi förmodligen sitter på en av alla massor av mysiga restauranger här utanför.
Det blir en bra måndag det!
Kraaaam Katarina
kläder

En flerdagens från MQ….

Hallå där!
1000-tack för era gulliga hälsningar..
Jag blir rörd för att ni blir rörda….
Några av er kanske tycker att jag lämnar ut för mycket privat.
Så här är det…
Jag är en ganska personlig person…förstår ni vad jag menar då?
Jag berättar ingenting här på bloggen som jag inte kan säga till vem som helst.
Det är SJÄLVKLART att det finns delar i min historia som blir allt för intimt och privat..
…delar som vi vill bevara för oss själva… men det tror jag att ni alla förstår…
I det här fallet var jag faktiskt inte säker på att jag ville berätta..
….men så var det faktiskt han med ett stor M som har frågat….
-Har du visat ringen än??? Har du skrivit att jag visst är romantisk?
haha…åååå mys vad jag älskar den mannen!
Hur som helst så känns det fint att få dela med sig av en lycklig kärlekssaga…
För i dagens samhälle är det viktigt att komma i håg att de faktiskt finns…
Det finns sagor som börjar i tonåren och fortsätter hela livet…
Därmed inte sagt at min saga på något sätt är bättre än någon annans.
Vägen till lycka skapar man ju till stor del själv!
Puss på er!
Nu var det ju en flerdagens jag skulle visa….
Lite suddig men han övar sig…han min lilla modefotograf…haha…
Hela stassen är nyinköpt från MQ.
Konstigt det där…när man ska ut och resa har man plötsligt inget alls att ta på sig…;)
Kjolen gillar jag massor…marinblå och vit…
Det marinblå linnet är deras basic. Jag har ett vitt sedan tidigare och vet att de är super i kvalitén.
Så en vit kofta… en sån där man kan ha både till finklänning och till jeans..
Varken för söt eller för tuff….det gillar jag.
(För den uppmärksamme…..det här var innan 6/5 så här har jag inte nya ringen än..;)
Nähäni….
Vi har bokat in oss på ett supermysigt B&B i Pisa…alldeles vid det lutande tornet..
Klockan är 14.30 och M sover tungt..
haha…det kostar på att strosa runt i värmen..
Vi ska strax bege oss ut på Pisas mysiga gator igen så jag schemalägger det här inlägget
tills ikväll då vi förmodligen sitter på en av alla massor av mysiga restauranger här utanför.
Det blir en bra måndag det!
Kraaaam Katarina
kläder

Romantik på högsta nivån…..

Var tvungen att testa igen…..yeeeeeiii…..

Måndagmorgon..

Vår sista hela dag här i Toscana.
Efter frukost ska vi lämna kusten och åka till Pisa.
Vi ska tillbringa vår sista natt och dag där. I morgon eftermiddag går planet hem igen…
…och vet ni!! Det känns bra…det känns som vi har varit borta färdigt nu..;)
Dagens inlägg kommer bli väldigt personligt och väldigt känslofyllt…

Vi flyttar oss tillbaks några dagar i tiden..

…till den där jättestora kända kyrkan Domen i Florens…
Mattias ville ju absolut högst upp idet där tornet..
Efter vi köpt biljetter var det lång kö och lång väntan på att ens få komma in och börja gå
flera hundra trappsteg upp och sedan lika många ner….
Men upp skulle vi…. 
Det blev trängre och trängre och på vissa ställen fick vi stå stilla mörkt och trångt
eftersom på slutet så var det samma väg upp som ner….och det var ju inte precis bara vi där.

Men visst är det en makalös utsikt….

För att ni riktigt ska förstå de starka känslor som nu följer måste ni få lite bakgrundsfakta…
Året är -94. Jag har nyss fyllt 22 och fått missfall i v. 15+3….
Graviditeten var planerad och vi tog det förstås jätte hårt.
Hur som helst så mitt i det där hade vi någon gång pratat om att vi egentligen ville vara gifta innan vi 
bildade familj….så en morgon vid frukostbordet..
Mitt i en tugga på en macka säger M plötsligt…
-Men du!! Vi tar väl o gifter oss då???!!
-VAAA!!! sa jag…..
-Jaaa du vill väl det? 
-Jaaa joooo sa jag..
-Bra sa M och tuggade vidare….
Så var det bestämt och den 6/5-95 gifte vi oss…
Ironiskt nog samma dag som vi skulle ha blivit föräldrar för första gången.
Men det fanns ju en mening med det med för den 6/5 låg redan Rasmus i min mage
och honom skulle vi ju inte vilja byta mot någon annan i hela världen…
Ja ni kan ju förstå att det här frieriet kanske inte var som jag sett framför mig…
Ni vet man ser ju framför sig att det är himla romantiskt och att killen går ner på knä och allt det där…
Den här historien har M fått äta upp många gånger kan jag säga…hahaa….
Ok…nästa bakgrund är att när vi för många år sedan var på Malta blev mina ringar stulna
så när vi kom hem och fick ut på försäkringen fick jag ju nya förstås men det gick inte att hitta
exakt likadana som originalet… 
Mattias har inte fått på sig sin ring på många år nu..
För kanske 5 år sedan började vi prata om att vi kanske skulle byta ut våra ringar då vi firade
20 år. Så glada i hågen åkte vi upp på stan en lördag för att se ut nya.
Jag hade med mig ganska mycket guldsmycken jag fått genom åren men aldrig använder.
Vi skulle få ganska mycket pengar i inbyte för dem….ändå fick vi en chock…
Aldrig att jag trodde det var så dyrt!!!
Jag ville gärna ha en slät ring i vitt guld och en med en diamant.
M skulle få en lite bredare i vitt guld…..
Men näpp, besvikna åkte vi hem igen….det kostade för mycket helt enkelt..
….å jag som verkligen hade fastnat för en ring på direkten..
Kände liksom att den där…den är ju min!!
Det gick några dagar, sen släppte jag det där och tänkte att om vi börjar spara nu
så kan vi köpa nya om 5 år….då är det ju dags för silverbröllop….;)
Nu förstår ni vad som kommer att hända va?

Ja när vi är där uppe i tornet…

Det är massor av folk….plötsligt blir en bänk ledig och jag sätter mig där…
Det är ju så varmt och jag är rätt trött….
Så kommer han och sätter sig bredvid och jag känner att det är någonting..
…han känns lite nervös…..
Så säger han…
Duuu…jag vet inte hur jag ska säga det här men…
….du vet den där gången när jag friade till dig!!….
…det blev ju inte så himla bra…så jag tänkte att…
här går han plötsligt ner på knä och jag kan säga att allt runtomkring oss bara försvann..
jag såg i ögonvrån att människor hade backat undan och stod spända och stirrade…
När han står där på ena knät börjar hans tårar rinna….
(M gråter typ aldrig)
….Jo jag tänkte fråga….eller jag tänkte be dig om 20 nya år….
Vill du ge mig 20 nya år??
Så har han den plötsligt där…

MIN RING!!!
Den hade han haft i byxfickan hela förmiddagen…
Sen grät vi så mycket båda två och jag tror aldrig jag klamrat mig fast vid honom så hårt
och folk runtomkring skrattade och log och trodde nog de just bevittnat ett frieri….
Det var det ju på sätt och vis…

När vi kommer hem ska vi lämna in mitt guld och hämta ut de släta ringarna.

Han vågade ju inte göra det innan eftersom jag skulle förstå då…
Så nu lovar jag och svär att jag aldrig någonsin mer ska säga att min man inte är romantisk.

Jag älskar dig runt universum och tillbaka Mattias…

Jag vet ju att du kommer att läsa det här….:)
Ha en fin dag nu!
Kraaaam Katarina
familj

Datakrångel!

Godmorgon!
Jag har ett långt inlägg som väntar men nu strular det..
Bilderna vill inte komma in….typiskt..
Vi ska just bege oss till Pisa så jag får prova igen då vi kommit dit.
Ha en toppendag så länge!
Kram Katarina
Okategoriserade

Ett havär ju alltid ett hav…..

 Hallå igen!
Måste ju kika in igen och visa er några pics från havet.
Nu har vi lämnat Piombino som den här staden heter.
Vi stannade bara här en natt.
 Riktigt riktigt gott var det med fisk och vitt vin i den lilla hamnen nedanför lägenheten vi hyr.
Å ett hav är ju alltid ett hav…..
Så ändlöst vackert och kraftfullt….rogivande men ändå…..
Ändå saknar jag de mjuka kullarna med de vackra stenstäderna på….
Kram Katarina
toscana

Montepulciano

Godorgon!
Jag hoppas ni inte tröttnar på mina resebilder…;)
Om ett par dagar är jag ju hemma igen och då blir allt mer som vanligt igen här i Sallys hus
så jag måste ju passa på…. Det är ju så vackert så man skulle vilja visa allt…
Men det går ju förstås inte..
Hur som helst så lämnade vi ju det vackra Montepulciano i går.
Den lilla staden ligger mjukt inbäddad på ett berg som så många små städer gör här i Toscana.
Dessa vyer gör ju så man tappar andan och jag önskar som jag sagt tidigare att det 
även gick att förmedla känslan…för om ni tycker att det här är vackert så är det ingenting
i jämförelse med hur verkligheten är….

Inne i själva staden är det även här historiska byggnader blandat med små butiker, caféer och restauranger. Överallt glimtar den magiska utsikten fram.
Just den här butiken var montepulcianos äldsta och de hade en rätt rolig skyltning på utsidan..;)
suck………
Hur litet man än har finns det alltid plats för lite blommor…
Å plötsligt bland de trånga gatorna och gränderna finns små välskötta trädgårdar.
Just den här kanske inte har det bästa läget med tanke på att tokiga turister kan stå och se rätt ner..
dessutom fota…hahaha…
Den här familjen hade inte mindre än 4 små vovvar som skällde glatt på oss…
Det är något vi också lagt märke till här i Toscana.
Det är såååå mycket hundar…fast inga hemlösa hundar som man ofta ser i andra länder.
Nej här är det välmående hundar i fina koppel (ofta med bling bling på) 
Med hussar o mattar som älskar dem….det känns bra tycker jag!
Mitt i staden finns även flera vinkällare.
Här fick man gå in och då vi var där höll dom just på att tappa upp på flaskor och det tyckte M
var väldigt spännande och han ville knappt gå härifrån….;)
Vi fick också prova viner helt gratis och fick en riktig lektion om vilka viner som var de bästa osv.
Runt Montepulciano finns 71 vingårdar som får kalla sig Vino Nobile.
Det är de vinerna som är de ”äkta” Montepulciano vinerna…
Vårt hotell låg på en annan kulle med en fantastisk utsikt som ni redan sett lite av…
Här kunde vi även slappa vid poolen några timmar. Sköööööönt.
Så kunde vi promenera på mysiga vägar till den underbart härliga familjerestaurangen där…
…Luca bjöd oss på lite plock innan maten..
Luca som jag skrev om tidigare och som hade bott i Sverige i 5 år.
Han körde oss hem senare på kvällen och passade på att visa en del av familjens gård och ägor.
Alltså människorna här är så så trevliga och gästvänliga…

Det är så grönt och vackert här i Toscana och vi fick veta att det beror på att de har en hel del regn även sommartid… Det är därför vindruvorna blir så bra här.
Den här lilla staden känner vi nog båda att vi vill återvända till…
Men nu är vi som sagt ute på kusten…
Ha en fortsatt härlig söndag!
Kram Katarina
toscana