40 år sedan

Hallå där
Hur har ni det?
Här är det ju som ni vet upp och ner och hit och dit i en evigt krängande bergodalbana…
I dag bestämde vi oss i alla fall för att det var dags att ta tag i våra liv och i det fina vädret.
Som så väääldigt många andra Örebroare drog vi upp till Ånnaboda…
…det närmsta fjällen vi kan komma här i krokarna….

Nu har jag tjatat i flera flera år om det här….
Å nu ca 40 år sedan sist ställde jag mig äntligen på ett par längdskidor igen.
Vi hyrde ett varsitt kitt och drog i väg…
Jiiiiiises vad svårt det var…
Jag har ju sett framför mig hur jag ska glida fram i spåren som värsta
skidtävlingstjejen…….hahaaaa……
Svårt, vingligt och joooooobbigt var det…

Vi stannade lite här och där och hämtade andan…
Utsikt över hela Närkeslätten…;)

Vi åkte ca 1,5km o sedan tog vi lunch….
Sen blev det 1,5 km till…
Hahaaaa…
Det kommer nog dröja innan jag kan köra Wasaloppet…;)

Nöjda över vårt tilltag åkte vi hem för lite afterski…
Sol, en fäll och en kaffe…mer behövs inte….

Eller mjooo…en göllig vovve är ju toppen också…
-Lyyyyyft uuuuuupp mig!!!

Lillsmulan…
Blodsockret är fortfarande skyhögt men hon har i alla fall gått upp några gram i vikt
så det var ju toppen…

Å så den här då…
Han som är min bästa vän, min själsfrände och mitt livs kärlek…
Tack för att du är du och tack för att du hakar på mina påhitt..;)

En underbar dag som vi kommer göra igen…
Kram Katarina