Naturens läkande kraft

Jag sätter på mig skorna och drar på mig jackan och kliver ut….

…morgonen är disig och fuktig men det gör inget..
Vi har klätt på oss så vi inte fryser…..
I samma stund som jag kommer ut i naturen åker axlarna ner ett hack och jag kan andas…
Klumpen i magen och oron som river runt i kroppen bleknar och försvinner…
Jag vet att det kommer tillbaka men just nu är jag fri…

En till liten en som älskar friheten i naturen….

Jag försvann visst några dagar och jag behövde lite tid att samla mig….
Samla mig för att möta er och den enorma våg av kärlek, omtanke, igenkänning och förståelse
som strömmat till mig genom era hälsningar här, sms, mail, messenger, telefonsamtal….
Även om det är sorgligt att många upplevt samma saker som jag känns det någonstans hoppfullt att
veta att det kommer gå över…
…det kommer att bli bättre….det blir ju det….

Jag är som sagt inte alls deprimerad utan känner mig i stort sett som vanligt…
Jag är för det mesta mitt glada jag…..bara den där ångesten som river och sliter….
Men jag backar, känner efter och gör en massa må-bra-saker….
Det har jag ägnat de senaste dygnen åt och helgen kommer fortsätta precis så
och nu känner jag mig laddad för att sladda in här och dela med mig av det mesta igen.

Jag ska snart ta mig tiden att svara er alla som skrivit så fint…
Men eftersom det trillar så mycket tårar måste jag samla ihop mig lite först.

Ha en alldeles underbar lördag nu alla rara…
Här ute i skogen ska vi snart tända grillen och få mysigt besök…;)

Kraaaaaaam Katarina