En dag i taget….

Hallå i sena kvällen…är ni vakna?
Jag hoppas ni skuttat i säng och sussar sött och läser det här först i morgon…;)
M och jag har varit på spinning och vi känner oss som 2 urvridna trasor…det är ju en rätt skön känsla…
Jag har kalasat på ett stort glas färskpressad apelsinjuice framför tv´n och nu börjar det allt luta mot sängdags här…

Va roligt att ni var några som tyckte lika-samma som jag i går…
Jag har klickat hem 2 av klänningarna och jag kan avslöja att den ena är en blommig midsommardröm…;)
Nu får vi bara hålla tummarna att någon av dem passar…….hmm…det kan hända
att jag liksom bara råkade slinta med fingret och klickade hem en kjol också…..det KAN vara så….

I går gick jag runt som i ett vakum kändes det som och bara väntade på att få hämta hem den här lilla bönan….
Hon var inne på en heldag hos veterinären för provtagning och det var både
positiva och negativa besked efter dagens slut….
Hon ligger bra och stabilt i sitt blodsocker så insulinet vi ger henne 2 gånger om dagen funkar som det ska.
Hon ser ännu sämre, dock inte helt blind….vilket i kombination med att hon börjar bli gammal gör så att hon
går långsammare och undviker att springa och skutta runt så mycket…
I dag tex när hon var ute på sin vanliga runda och gick in under en av buskarna var det en gren som killade på henne…
Hon blev så rädd så hon högg mot grenen, drog svansen mellan benen och kom lunkandes till mig….
Lilla gullhönan….;)
Vovvedoktor Mia gjorde en omfattande ultraljudsundersökning för att se i fall det fanns fler cystor, som vi trott…
Men nix….inga fler än den stora stora hon har nere i djuvret….
Hon håller vikten och har inte ont någonstans……cystan hon har gör inte ont och den skaver inte…..
(hon bryr sig inte om den och reagerar inte då vi känner på den)
MEN…..det som oftast händer är att de tillslut blir så stora att huden blir så tunn att den brister.
Får hon sår där kommer det bli infekterat osv och då är det operation eller somna in att välja på….
……eller vi har ju inget val…
En operation är för riskfull och alldeles för påfrestande för en såpass gammal hund med så komplicerade
sjukdomar som Sally har och Mia har ju redan avrått oss från det.
Vi har alltså tumören att förhålla oss till och vi får ha noga koll på den.
Vi vet inte i fall hon har några dagar eller några månader kvar och det känns skönt att inte veta…
……….
Tiden börjar rinna ut för vår lilla Sally så nu tar vi en dag i taget, lever som vanligt….
……pussar och gosar så mycket vi kan.

Kram Katarina