Åka hundspann

Vi ska äntligen kika på mina bilder från i söndags. En alldeles sagolik dag där
vi fick träffa de fina husky-hundarna som bor i Glöte utanför Lofsdalen.
Vi fick ju både åka hundspann och gosa med de underbara hundarna.
Det kommer nog bli mitt längsta inlägg någonsin så håll i er för det blir måååånga bilder..
Vi tar det från början…..

Raxeira´s ligger sagolikt vackert alldeles vid Glötesjön….
Omringad av skog och fjälltoppar och jag kan tänka mig att det är
lika vackert här på sommaren.

Nicole som ser ut som en isprinsessa driver kennel Raxeria och hundspannsupplevelser
tillsammans med sin Erik, och det här paret är något utöver det vanliga.
Det är ju något väldigt speciellt med människor som hänger sig totalt till en viss sak.
Det här paret har vigt sina liv åt sina huskyhundar och lever sina liv här uppe i fjällvärlden
365 dagar om året. Hundflocken är deras familj och jag fascineras av
den värme och det lugn som de båda två utstrålar.

Vårt besök inleddes med att Nicole berättade en hel massa om själva hundrasen, om kenneln….
…..om selar, mat och hur det kom sig att de hamnat i lilla Glöte.

Bland den största utgiften ett hundspann har är de små tygstrumpor hundarna måste ha på sig
om det tex är skare eller då tassarna behöver härdas.
Tänk er 9 hundar med 4 tassar var…
De där små tossorna kostar 9kr st och ganska ofta håller de bara en enda tur.
Många tappas ju också på vägen…
Det kan vara värt att tänka på om man skulle tycka att det är dyrt att åka hundspann.
Det går också åt extra mycket mat under vintertiden.
Hundarna äter 3 gånger om dagen och utöver torrfoder får de mycket kött.
Det behövs för att de ska binda vätska i kroppen som de sedan behöver då de springer.

Här har vi oss…hela ligan…;)
Helena, Tina, Ulrica, jag och Helena

Vi var förstås väldigt ivriga att få komma in till hundarna…
Jo för vi fick hjälpa till att få på dem sele och sätta dem på plats vid draglinan….

De bor här i olika små hundgårdar.
Alla håller inte riktigt sams med varandra så de bor ihop med dem de gillar bäst…..;)
Å de fryser INTE utan trivs bäst då det är ganska många minusgrader.
Nicole berättade att de tar in hundarna ibland för att de själva så gärna vill ha dem där…
Bara det att de små liven vill ut….det blir för varmt inne….;)

Först var ju alla vovvarna tvungna att springa av sig lite fram och tillbaka…
Sniffa runt o se om det fanns någon kvarglömd mat o sedan undersöka om våra
tofsar på mössor och skor möjligen gick att smaska i sig…;)

Att få på de där selarna var inte det lättaste men de flesta av hundarna var så snälla att de hjälpte oss lite på traven genom att lyfta en tass i taget då de skulle träs i…
Å självklart passade vi på att gosa lite med dem allihop….

Alltså jag tyckte det här var såååååå roligt….
På riktigt kan det ha varit något av det häftigaste jag upplevt och jag kunde verkligen inte sluta le….

Helena kämpade tappert trots att hon frös som en tok…..

Erik hjälper oss med vilken hund som ska vara vart…
Det är ju inte bara att sätta dom lite hipp som happ…
De måste alla passa för den uppgift de har i hundspannet.

När man är vovve och vill ut och dra kan man lätt bli lite ivrig och hoppa lite hit och dit och trassla till det lite med alla linor….inte blir man hjälpt av att det kommer knasiga ovana “tanter” som ska hjälpa till heller…;)

Å ser ni!!
Det fanns en Sally här minsann…<3
Hon hade tyvärr fått skavsår och fick inte dra…något hon högljutt protesterade inför….
Staaaackars liten….hon vill SÅ gärna följa med sina kompisar…..

Å här har vi lilla Neira och hennes bror…
De båda valparna bor ju tillsammans med sin mamma Surprise.
Här sitter de och tittar storögt på vad vi håller på med och man skulle kunna tro att
Surprise absolut inte ville lämna sina valpar…..
Haha…det var precis tvärt om…
Hon var mycket irriterad på deras trams och kunde knappt tåla sig tills det blev hennes tur att
få på selen….

….och om jag inte missminner mig så är det här mamma Surprise…
Hon är en av de två ledarhundarna..
Längst fram springer de snabbaste hundarna som också behöver vara smarta.
Ledarhunden ska dels kunna ta kommandon från hundföraren men även kunna ta egna beslut
om något ser farligt ut eller om det finns en bättre väg att ta osv….
Ni har väl sett filmen Togo jag tipsade om HÄR…?
Om inte GÖR DET!!

Då alla äntligen var på plats och det hade ylats färdigt gav vi oss i väg…
Å jiiiises vilka krafter de besitter de här fyrfotingarna.

Det gick inte supersnabbt på vår tur…
…..men snabbt nog…;)
Vi var ju 4 st på släden och snön var tjock och tung.
Vägarna ute på isen hade snöat igen en del så det blev många stopp längs vägen…

Det var jätte spännande att höra Nicoles kommandon till ledarhundarna och till oss….
Jo för vi fick också lära oss minsann..
Man måste luta sig åt höger och åt vänster….
Kör man fast måste man vicka allt man har så att släden lossnar ur den djupa snön….

Å så här ser det ut från vårt håll…
Längst bak i ett hundspann placerar man de kraftigaste hundarna…
De med mest muskelkraft… de ska kunna parera släden och dra i gång den vid stopp.

Gulliga bulliga hundrumpor…<3

…men ibland som sagt….fastnar min lite för hårt…
Då kan man få en sån här blick…
-Hörrni tjockisar…..kliv av!!
-Vicka vicka så vi kommer loss…..

Hahaa…

Å plötsligt lossnar vi och glider vidare i det vackra vinterlandskapet…..

..tills vi fastnade på något nytt ställe…
Å den här lilla sötisen passade på att lipa åt sina polare….<3

De är så otroligt vackra allihop…
Så lika men ändå så olika…
Några ljusa, några mörka, några hoppiga o skuttiga och andra lite lugnare….

Å såklart tyckte vi synd om hundarna som fick dra så tungt…
Det gör man ju när man är helt okunnig…
Nicole skrattade och försäkrade oss om att om en hund inte vill dra….
Då drar den inte!! Basta!
Då sätter den sig ner och vägrar…

Det här gänget blev tvärtom alldeles otåliga när det tog stopp och språngmarschen var över.
Nicole berättade också att när svansarna är nedåt är de koncentrerade och fokuserade…
Är de lite uppåt som ni ser den näst längst bak där borta…
Då springer de lite i sin egen lilla värld och tänker på annat.
Det går ju bra att göra det emellanåt när man är en “mittenhund”.
Då följer man ju liksom bara med…;)

Jag tror jag ställde 18 miljarder frågor under vår förmiddag men jag glömde fråga om tungorna…
Varför de hänger och slänger…men jag tror att det är deras sätt att svalka sig?
Ni vet…en hund kan ju inte svettas så jag tror att det är så de liksom håller ordning på termostaten i kroppen…

Vi fick turas om att åka i släden och när man inte åkte släde efter hundar åkte man släde efter snöskoter.
Väldigt roligt det med eftersom man då kunde följa hundspannet “in action” på lite närmre håll..

Så kom vi tillbaka till hundgården…..

Älskar den här bilden!
Vet inte vem som ser gladast ut.
Ulrica eller hunden….;)

Å titta här då…
Spana in ögonen!
Ett par av dem hade så här….
Ett isblått och ett brunt öga….
Å den här sötisen har just “snöbadat” lite..

När turen var över ville flera av hundarna in i sina små gårdar medans några fick springa av sig lite till
i den stora lekhagen.
Sally och hundvalparna var som tossiga och ville ju såååklaaaaart jaga runt sina vänner.
Mamma Surprise satt vid grinden och tyckte vi lika bra kunde släppa ut henne
från hennes yviga barn… <3
Jag fick mig en pratstund med henne…men den varade inte så länge för huxflux så hade jag
ett helt virrvarr av ben och hundtungor både på kameralinsen och i ögonen och lite överallt…
Haha…..
Nej man ska nog inte gå in i en lekhage full av stolliga huskys om man är rädd….
Men det är ju inte jag…jag hade kunnat sitta där än…..

Om det inte hade varit för det där mysiga tältet…

Där inne sprakade en brasa och det bjöds på varma drycker och smarrigt fika.

Å lagom till vi kom ut därifrån rymde valpen Neira ut ur hagen….
Haha… den lilla busfian har nämligen kommit på att hålen är större
högre upp i stängslet… så hon hoppar och pressar sig ut genom och störtar fram sitt
allra snababste till den skrattande Nicole….

Hennes mamma undrar nog lite hur hennes lilltjej bär sig åt…
Kanske kan man bita sig igenom….;)

Haaaaallååååå…vart ska niiiiii??

Du kan läsa mer om hur du bokar de olika upplevelser som Raxeria´s har att erbjuda HÄR

Det går inte med ord att beskriva hur fantastiskt det här var…
En upplevelse att bevara i hjärtat och de här hundarna…
Ja de har för alltid stulit en bit av mitt hjärta…
Tänk att man kan känna så mycket för något nytt och outforskat….
I mitt nästa liv ska jag också bo i fjällen och ha en drös med lyckliga hundar som
far fram som yrväder i snön…;)

Du kan läsa mer om Nicole, Erik och alla hundarna HÄR

Kraaaaaam Katarina

75+
uteliv utflykter vinter

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply
    villa Ryttarängen
    6 februari, 2020 at 7:01 e m

    Åhh så härligt och häftigt. Ingen kan ju undgå att se hur mycket du gillar detta. Vilka bilder 🙂 Som sagt jag hade gärna haft den upplevelsen när jag var i fjällen. Tack så mycket för att du delar med dig av din glädje. Kraaam Pia

    0
    • Reply
      Sallys hus
      8 februari, 2020 at 10:43 f m

      Tack söta du…ja det var verkligen nåt utöver det vanliga…
      Kraaaaaam

      0
  • Reply
    Inger
    6 februari, 2020 at 7:55 e m

    Oj oj oj vilken härlig upplevelse. Helt fantastiskt
    Vilka fina hundar. Och vilket underbart inlägg. Har läst vartenda ord och tittar på alla fantastiskt vackra bilder
    Syns verkligen att du trivs. Ha det nu underbart.
    Kraaam Inger

    0
    • Reply
      Sallys hus
      8 februari, 2020 at 10:42 f m

      Å tack fina du… ja det var verkligen en helt magisk upplevelse….
      Kraaaaaaam

      0
  • Reply
    Lena - gott för själen
    8 februari, 2020 at 3:05 e m

    Det där verkar så himla himla kul! Det skulle jag vilja testa nån gång! Vad roligt ni verkar ha haft det.

    Kram Lena

    0

Leave a Reply