Aldrig mer…

Tusen tusen tack för alla kramar, alla fina ord, alla blombud, alla telefonsamtal, sms och all kärlek
som ni förmedlat på mina olika sociala medier….det finns inga ord som tillräckligt kan beskriva
hur mycket det betyder……..TACK…

Det har nu redan hunnit gå en vecka sedan pappa lämnade oss och vi har ägnat veckan åt att gråta,
kramas, skratta åt minnen och att bara försöka förstå….
…men det går inte….det går inte att förstå det där med aldrig mer….

….aldrig mer prata med honom…skratta med honom…
…aldrig mer få en kram eller hålla hans hand…
…aldrig mer….
…nej det går inte riktigt att ta in…

Det är ju också väldigt många praktiska saker att ta tag i då någon går bort
och det är faktiskt inte bara jobbigt, som man kanske kan tro…
Faktiskt så är det lite skönt att ha lite specifika uppgifter…
Sådant man liksom måste ta tag i …

Å så mitt i alltihop så har mamma ääääntligen fått ett permanent boende.
En liten minilägenhet på en avdelning för dementa.
Huxflux måste vi inreda och fixa så att det ska bli hemtrevligt och mysigt för både
henne och alla oss som kommer ”hänga” där….
…å det vet vi ju alla…att om det är något som kan få mig att må en liten smula bra
så är det ju att få inreda….;)

En riktigt fin dag önskar jag alla er som kikar in här..
Kram Katarina

blommor familj

You Might Also Like

14 Comments

  • Reply
    Anne-Marie
    17 januari, 2021 at 10:39 f m

    Katarina! Stora varma kramar till dej och allihopa. Jag ringde din syster i måndags och pratade med henne. Jag hoppas hon kom ihåg att hälsa till er alla som jag bad henne. Jag håller med dej i allt du skriver. Det är så oerhört svårt att ta in att såna här saker faktiskt har hänt. Man förstår med huvudet men inte med hjärtat. Jag har fortfarande inte riktigt förstått att Eirik inte kommer att komma hem igen. Och att jag inte kommer att få träffa och prata med Åke mera är fortfarande så overkligt att inte ens huvudet förstår detta ännu. Jag önskar just nu att jag kunde komma och ge er alla en stor kram och bara sitta och prata och minnas. Men det får bli på detta sättet i stället. Ta hand om er och BM. Stor varm kram igen. MVH AM

  • Reply
    Christine
    17 januari, 2021 at 11:10 f m

    Ordet ofattbart får sin sanna betydelse när döden skiljer oss från dem vi älskar. Tänker mycket på dig och din familj. Varm kram❤️

  • Reply
    Anna
    17 januari, 2021 at 11:21 f m

    Man reser sig så sakteliga upp efter att ha varit med om något sådant här.
    Det finns absolut stunder när man faller ner igen…
    Det som är så svårt att greppa och ta in är när det går så fort. Från att ha varit fullt frisk till att inte finnas mer.
    Hoppas att ni fick ett så fint avslut.
    Otroligt mycket praktiskt är det att ordna med!!
    Något jag tyckte om och som var som rehab för mig var att planera och ordna begravning. Jag satt och lyssnade på massor av musik som jag visste att pappa/svärfar hade tyckt om. Tänker att lite så kan det kanske vara för er också med tanke på att jag har förstått att din pappa gillade musik.
    Så skönt att din mamma har fått ett boende.
    Ta hand om er och låt allt ha sin gång och sörj och skratta om vartannat.
    Stor kram Anna❤❤

  • Reply
    E
    17 januari, 2021 at 11:49 f m

    Härligt med att din mamma fått egen lgh och att ni får skingra tankarna om pappa med det, förstår att det praktiska runt detta i kombo med sorgen blir tungt emellanåt. Kram o lovebombing från mig till dig och alla dina nära ❣️🙏🏻❣️🙏🏻

  • Reply
    Jessica
    17 januari, 2021 at 11:49 f m

    Fast vi inte känner varann alls så delar vi just nu liknande känslor. Min mamma somnade in i onsdags (13/1) efter 8 mån kämpande mot cancern hon hade. Så, så tungt just nu och ändå en lättnad att lidandet är slut. Fast vi var inställda på detta kom det fort ändå. Jag känner också ett lugn i att få fixa med det praktiska just nu. Men visst går det i vågor. Ta hand om dig/er. Kram Jessica❤

  • Reply
    Lena - gott för själen
    17 januari, 2021 at 12:52 e m

    Hej vännen!

    Skönt att höra att det åtminstone är liiiite liiiite bra mitt i allt ”aldrig mer”-kaos!

    Kram Lena

  • Reply
    Inger
    17 januari, 2021 at 2:13 e m

    Ja du det är mycket att ordna med när någon går bort. Tur du har din syster i närheten och din fina familj
    Har tänkt så mycket på dig sista veckan. Hur mycket förstår lilla mamma av detta
    Väntar hon fortfarande på sin ”tomtegubbe”.
    Ta hand om dig och gör inte för mycket. Kraaam Inger

  • Reply
    Annika Olsson
    17 januari, 2021 at 2:17 e m

    Tänker ofta på dig Katarina. Kram.

  • Reply
    M Jonsson
    17 januari, 2021 at 4:33 e m

    Tänker på er.❤

  • Reply
    Anita
    17 januari, 2021 at 5:21 e m

    Mina allra, allra varmaste kramar till dig och dina nära och kära Katarina. Ni har så mycket fin värme i er familj, låt den omsluta er. Och mitt i allt, så fint ändå att din mamma fått ett permanent boende.

  • Reply
    Milla
    17 januari, 2021 at 8:08 e m

    Du skriver så fint. Det är ju verkligen upp och ned i sorg och även glädje i minnen… Huvudet snurrar och praktiska saker hjälper nog litegrand. Min man har haft massor att göra efter sin mammas bortgång, eftersom det blivit så förtvivlat bråttom med att tömma ett hus som var sålt och en massa runt en lägenhet som är köpt och måste säljas omgående…. Massa kontakter och post och samtal hit och dit. I fredags hade vi begravning och det blev väldigt fint. Yngsta kusinen spelade Petterson-Berger så hjärtskärande fint på piano och det var vackert alltihopa. Ett avslut, nu får minnena ta mer plats. Och tankarna – varför blev det som det blev….
    Stor kram ** Milla

  • Reply
    malin
    18 januari, 2021 at 3:05 e m

    <3

  • Reply
    Kate
    20 januari, 2021 at 7:07 e m

    Sååå ledsen för Er skull… Man säger att tiden läker alla sår…. Men det vete tusan??!! Min älskade pappa gick bort 54 år gammal, precis som jag är nu… Jag saknar honom sååå fruktansvärt mycket fortfarande.
    Så himla gulligt och fint Ni gjort för Er mamma. och den kärleken tror jag hon känner!
    Den största varma kramen till Dig, fina Katarina!
    Kraaaam Kate

    • Reply
      Sallys hus
      21 januari, 2021 at 9:37 e m

      Ja fy tusan så tufft det är….som en bergodalbana som aldrig tar slut….:( Förstår att du saknar din pappa…att han gick bort så ung…jag är så ledsen för din skull <3 Tack snälla rara du... kram

Leave a Reply