Jamen hej och hallå… Så här startade min morgon i dag…
Kaffe, brasa och uppkoppling mot ett Teams-möte…. Ett spännande möte med min coach som jag fotat och ska berätta mer om nästa vecka…;)
Medans man väntar på att det ska bli dags kan man ju passa på att ha en liten gosestund…
Den här lilla svarar fortfarande inte på sina mediciner… Dricker massor och har skyhögt blodsocker….är trött såååå trött… Vi är väldigt oroliga nu, jag sover oroligt och drömmer mardrömmar… I morgon ska vi ta nya prover igen och vi håller tummarna för en förändring snart… Jag är trött, har lite huvudvärk och känner att gråten bubblar lite hela tiden…
Meeeeen ….jag gör mitt bästa för att inte ta ut något i förskott och med tanke på att vi har värsta firar-veckan den här veckan ska jag försöka fokusera på det i stället…
Till exempel så är det ju den stora Katarina-dagen i dag… Bara en sån sak….;) Grattis alla Katarinor och alla som heter Katja med… Det är våran dag i daaaa…heeeela daaaaan…;)
Jamen så…dagens lilla möte är över och jag ska snart göra mig redo att åka till jobbet en sväng. PÅ mig har jag skönaste favoritkjolen (passa på att köpa den med rabatt nu) och de snygga kalasisarna…;) Liknande blus finns HÄR och liknande Tröja HÄR… Jag älskar ju lager på lager och en tröja är alltid bra att ha… Endera på sig eller också som någon slags sjal/accessoar……;)
Hej heeeeej… Jösses i dag har dagen gått i 190 känns det som.. Jag kikar bara in lite snabbt med några bilder från mobilen…
Min och Sallys morgon började som vanligt med alla mediciner och tester… Sedan hade vi lite hundspa…;) Å sen blev det en tur till veterinären för lite prover som ni kan se på bandaget. I dag grät hon lite…det brukar hon inte göra, men jag tror att hon börjar få nog av alla nålar de sticker henne med. Tyvärr vet vi inte så mycket än….Hon svarar inte på medicinerna ännu..;( Vi ska höja insulindosen och hoppas att det vänder snart. Jag märker på pälsen att den blivit tunn och spröd…hon fortsätter gå ner i vikt och är trött….glad men trött….
Vi gosar och gosar och varvar det med lite nosande ute i trädgården.. Jag nosade upp lite granris och Sally nosade på allt sånt som vovvar brukar nosa på..;)
M ringde just och undrade vad vi skulle äta… -Frukost? sa jag… -Näää inte en fredagskväll sa han… ;o)
Han har ju ingen aning om att bordet står dukat och att jag redan har smällt ihop bästa fläskfilégrytan med ädelsost och pasta till..;)
Brasan brinner, julmusiken är på…ljusen är tända och en välkommen-hem-jag-har-längtat-efter-dig-drink ska strax blandas….
Å lilla bönan varvar soffhäng med lite vanligt hederligt hundtiggeri…;)
Häpp häpp…dags att ta på mig drink-blandar-kostymen och överaska min man… Ha en fin kväll alla rara! Kraaaaam Katarina
……eller cushings syndrom…. Det är samma sak och också den sjukdom som Sallys Veterinär misstänkt i flera år att hon har. Hennes blodprover har alltid visat negativt på dessa prover så det har aldrig gått att fastställa trots flera olika symptom som tex ökad törst. Det är en knepig sjukdom som ibland kan vara svår att fastställa. Förra veckan kom de senaste provsvaren som visar en liten liten förändring och i och med det har veterinärerna nu tillsammans med oss såklart tagit beslutet att sätta in medicin för denna sjukdom. Eftersom Sally inte svarar på insulinet finns inte så mycket annat vi kan göra.
Genom åren har ju Sally testas och undersökts många många gånger eftersom man aldrig fått ”svart på vitt” på att det är just cushings hon har. Medicinen är farlig att sätta in om man inte har sjukdomen….. Hon har varit hos specialister på ultraljud, på provtagningar i Strömsholm och hos sin vanliga veterinär här på Anima i Örebro….. Nu har flera olika veterinärer sagt sitt och det här är alltså vårt sista hopp.
Jag vet att ni är många som undrar hur det går med vår lilla vovvetjej men om du inte alls är intresserad så ses vi senare i stället för nu tänkte jag att vi skulle kika på vilka olika mediciner och tester vi gör just nu.
Här har vi hela arsenalen…;)
Propaline får hon morgon och kväll, men det har inget med den här sjukdomen att göra. Det får hon för att hon inte ska kissa på sig vilket många hundar kan göra efter de fått livmodern bortopererad. Sally hade ju en djuvertumör för några år sedan och då tog man bort allt.
Hon har tidigare fått en droppe i ögat 3ggr/dag som ska motverka törst, men den har vi tack och lov fått sluta med nu.
Här har vi blodsockermätaren som är en likadan som man använder till människor. Det är VÄLDIGT svårt att ta prov på just Sally… Hon har bestämt sig för att hon inte tänker bli stucken av just dessa små taggar..;)
Än så länge räcker det med att vi tar urinprov varje dag och testar med teststickor. Hon har så högt socker i urinen så att mätfärgerna på burken inte räcker till. Ketostix mäter ketonerna i urinen och de ligger peppar peppar bra.
SÅ japp här är en morgonrufsig medelålders jag ute varje morgon och jagar hunden med en plastbunke för att fånga lite hundkiss…. Så kul har vi! ;o)
Den här medicinen ska hon ha på morgonen ihop med mat. Den går jättebra att ge bara man gojsar in pillren i något gott….
Insulin får hon morgon och kväll….kl 7.30 och kl 19.30….även fast hon inte verkar ta upp det just nu… Jättenoga med tiderna…. Om vi har tur kommer diabetesen försvinna…. Den kan göra det då man hamnar i rätt medicindos för cushings…… Hoppas hoppas…..
Utöver detta mäter vi just nu hur mycket hon dricker…. Ett bra sätt att hålla koll på om det går åt rätt håll… Hon ska dricka ca 5dl per dag…. Det här på lappen är normalt för oss….;) Så här mycket har hon druckit i många år nu… …ibland har hon varit uppe på mycket mer….
Så är det ju specialkost som gäller… Inget vanligt hundgodis och inget med kolhydrater… Morötter får hon äta lite lite av…det är det enda med socker… Å hon måste äta på regelbundna tider… ca kl 07.30, kl 12 och kl 18… Om hon INTE äter eller kräks är det inte bra…..:( Då kan det vara farligt att ge insulin… Fast än så länge har hon som sagt skyhögt socker så vi behöver inte oroa oss supermycket för det just nu…
För tillfället går hon på kontroll hos veterinären 2ggr/vecka så i eftermiddag är det dags igen….
Hon har inte ont någonstans men är väldigt trött… Förmodligen känner hon sig lite småsjuk….
Hon vill alltid ligga nära nära och följer mig hack i häl ööööverallt…
Jamen så…lite Sally-uppdatering Ha en toppendag! Kraaaaam Katarina
Hallå där.. hur har ni det? Jag jobbar hemifrån i dag också….tar just en paus och ska strax dra på mig gummistövlar och gå ut en sväng med liten vovve…. Vi nöjer oss med att skutta runt på tomten i dag, i den takt vi nu väljer att skutta…;) Veterinären sa att det allra viktigaste är att sjuka små vovvar får vara just vovvar så långt det är möjligt… Å då innebär det ju att skutta runt en stund…eller kanske mer skrota runt…
Höstens absolut bästa köp är den där kjolen… Alltså SÅ SÅ skön och håller formen suuuuperbra….. finns HÄR Jag har tjocka kalasisar till minsann… snyggt och skönt på samma gång..;) Prixis exakt mina hittar du HÄR
Snygga stövlar är ett måste ju och om du vill spetsa till dig lite som jag med en tröja som sticker ut lite utan att ta för sig för mycket så har jag hittat några ursnygga gulheter på rea.
Först ut den som är billigast av dem… Den hittar du HÄR Den som är mest lik min finns HÄR och den sista som är stickad SÅ snyggt hittar du HÄR
För exakt en månad sen såg det ut så här då vi var ute och skuttade runt här hemma… Jag gick och plockade med krukor och annat skrammel och den här lilla säger just.. -Maaaaatteeeee…..haaaallåååååå….. …göööör nåt….nu kommer de igen!!
Ja där kommer de ju… Lunkandes på en lång rad när de ser att vi är här…..
Så radar de upp sig och trängs en smula….
-Hallå där!! -Gå härifrån!! -Det här är inte ert ställe…jag gillar inte er!!!
-Maaaatteeeeee……dom struntar ju i vad jag säger… …de är hopplösa…..jag ger upp….
-Kom Matte…vi går… -kooooom dåååå….
-Himmel vilken tid du tar på dig…nästan så jag trodde ju föredrog de där stora bestarna före mig….
Pusskalas….det mår alla bra av!
Jamen så… Nu är inte korna ute längre… de har fått vinterlov från hagen. De flesta av krukorna är bortplockade men lite finns fortfarande kvar. Så medans liten vovve skrotar runt kanske jag plockar bort några fler… Det borde ju redan vara färdigt, vid det här laget..
Jag har ont i magen! Inte ont i magen som i sjuk-ont…. Det är rastlösheten som gör det… Å rastlösheten kommer sig av att jag är nervös och orolig. Sover knappt och vaknar kallsvettig…..
….vaknar av hennes varma lilla kropp tätt tätt intill min…. Jag vänder försiktigt på mig och kan inte låta bli att smeka hennes mjuka päls… Hon sprätter till lite men ligger kvar…. Hon mår ju inte så bra…..det är därför hon vill vara så nära nu….
Jag känner mig rädd… …rädd för att vi inte ska lära oss ta blodprov så att vi kan mäta hennes blodsocker… Vad händer om vi inte klarar det? Hon är så trött så trött….. Jag har pratat med veterinären och i morgon får vi svar på proverna som skickades i väg i fredags… Vi får avvakta tills dess…
Även fast helgen varit fin så hänger gråten i halsen, jag är trött och det känns faktiskt rätt tungt just nu… Jag längtar fruktansvärt mycket efter min dotter och jag skulle nog allra mest behöva gå och sova…. …men det går inte….. Å när jag känner mig sån här så blir jag rastlös….
Jag fick tag i hyacinter…;) Jag tänker att jag ska försöka sätta mig och skriva lite ytliga blogginlägg om inredning och andra (o)viktigheter…;) Det brukar vara bra för mig……att få tänka på något annat och få ägna mig en stund åt sådant jag tycker om…. Det ÄR viktigt för mig att ha finheter runt om…det ÄR viktigt med hyacinter och nya gardiner.. Jag mår bra av det… Det gör ju inte så att oron släpper och så att jag plötsligt sover som en sten… Men jag mår bra av det…
Dagar som dessa är jag SÅ tacksam över att kunna sitta hemma och jobba. Oftast tassar jag upp tidigt tidigt…jobbar ett par timmar för att sedan ta ett brejk en stund…
I dag har jag ju suttit i telefonkö och väntat på samtal från Veterinären… Då är det ännu mer toppen…jag vet ju inte när det kan bli dags att åka i väg för nya prover med den här lilla… Hon mår ju som sagt inte så bra nu…å inte jag heller…
Att ha en mamma med Alzheimer när man inte ska träffas är ju inte lätt… I fredags tog jag i alla fall med mig min lilla fyrfoting och följde med syrran och pappa till mamma.
En mysig promenad bland höstlöven har ju ingen dött av och jag skojade med mamma och sa att det var orättvist att hon fick åka på promenad… Det är ju HON som är mamma och borde vara den som skjutsade mig….;)
Lilla mamma har humorn i behåll och skrattade glatt innan hon övergick till att klaga på kylan. Då föreslog jag en sovsäck till nästa gång… Det vore väl coolt? En gammal dam inkapslad som i en kokong med tofsmössa och rullstol…
Det var så roligt att kunna ha med Sally till mamma. Sally har alltid haft en speciell plats i hennes hjärta och hon minns verkligen henne fortfarande. Hon frågar ALLTID efter henne och hur hon mår osv…. Hon har visserligen redan glömt det här med diabetesen….men hallå….man kan ju inte hålla reda på allt..;) Men faktum är att hon minns Sally bättre än mina barn…haha… Maaaamma då!!
Jag törs inte gå in på boendet längre även fast vi håller avstånd. Jag är SÅ rädd att jag ska ha viruset utan att veta om det, så vi får nöja oss med facetime, då pappa är hos henne och förhoppningsvis en promenad snart igen.
Mysig utefika innan vi sa hej då.
Å den här lilla raringen då… Ni är så många som bryr er om…och som undrar… Vi ska till veterinären på fredag och då ska jag ställa alla mina 1000 frågor om kosten… Vad får hon äta och vad får hon inte äta.
Insulinsprutorna får hon kl 7,30och kl 19,30 och M och jag turas om att ge henne dem. Hon reagerar inte särskilt mycket på dem… tror inte det gör ont men det är säkert lite obehagligt. Hon har inte kissat på sig sedan vi började med insulinet så det tackar vi för och hoppas det håller i sig….
Å just ja… det var ju någon som undrade varför hon är rakad på magen och ena sidan… De har ju kollat inre organ med ultraljud….så det är därför..;)
Jamen sååå… Nu önskar jag er en mysig kväll.. Jag ska gosa och gosa och gooooooosa med den här lilla tösen..<3
Jag tittar in i dina vackra bruna ögon… De där snälla ögonen som man kan drunkna i… De tittar undrande och lite sorgset på mig… Du ser både klok och lite rädd ut på samma gång. Jag pussar dig på nosen och du pussar tillbaka…du riktigt överöser mig med pussar och kärlek. Jag tar upp dig i min famn och du som aldrig vill sitta i knät sitter kvar… ….jag lägger dig på rygg i min famn och killar din mage….länge länge…. …så vill du plötsligt sitta upp och du lägger huvudet mot min axel…. Så sitter vi, vaggar fram och tillbaka och pratar lugnt… Vi pratar om hur fint vi kommer ha det sen… Sen när du kommer hem igen…
Trots att jag gör mitt bästa för att inte gråta…inte visa dig hur ledsen och orolig jag är känner du det säkert…. Så bär de i väg med dig och jag vet inte riktigt hur länge det dröjer innan vi ses igen…. …jag vet bara att vi ska åka hem…… ….utan dig…..
Det var ju i måndags vi lämnade ett urinprov till veterinären som visade sig innehålla socker. Därför fick vi lämna ett nytt i onsdags och det togs även blodprover på Sally.
Telefonsamtalet som kom i onsdags bara en stund efter vi lämnat veterinären fick mitt blod att frysa till is… -Det är mycket allvarligt med Sally….. Ni måste förbereda er på att ni kanske måste ta bort henne nu…. ???? Jag förstod absolut ingenting. -Annars vill jag att ni sätter er i bilen nu på direkten och åker till Strömsholm. -Jag skickar en remiss och ringer dit direkt… ??? Jag förstod fortfarande ingenting och tittade ner på min just då sovande lilla prinsessa…
Med darrande fingrar ringde jag Mattias och fick knappt fram ett enda ord. Han avbokade allt han hade på sin agenda och vi åkte på direkten. Eftersom Sally ogillar att åka bil…särskilt husses….elbilar är tydligen extra läskiga… …satt jag bak hos henne och vi satt nära nära hela resan… Jag i mitten och hon i bältet bredvid….hopkurad till en liten boll, med darrande bakben…
Så kom vi fram och fick vänta i 5 timmar på vår tur…….väldigt långa 5 timmar, men under den tiden hann vi ju lugna ner oss en del. De hade kort om folk plus flera akutfall.
Så blev det tillslut vår tur….
Jag måste verkligen ge en stor eloge till Strömsholms djursjukhus.
Det bemötande vi fick och den värme och omtanke vi kände….. Allt ifrån hur det automatiskt plockades fram näsdukar till mina tårar till en veterinär som själv såg till så Sally fick en kudde att sova på i ”hundhotellet”……vidare till ett sms på morgonen där det stod ”Sally mår jätte bra här på morgonen och nu ska vi börja med provtagningen” Till känslan när vi fick hämta henne…. Då kom hon glatt spatserandes bredvid en djursjukvårdare i korridoren och tyckte det var mer spännande att undersöka väntrummet än att hälsa på oss….
Nu väntar en jobbig tid… Vi ska lära oss allt om kost, insulinsprutor, blodsocker osv…. Vi har lovat oss att när den dagen kommer då det börjar bli dags att säga hej då så kommer vi inte ”ha kvar” Sally för VÅR skull… Hon ska INTE lida för att vi inte kan släppa taget…. Men om vi med hjälp av medicin, rätt kost och strikta rutiner kan ge henne lite mer tid… Då kommer vi göra precis allt vi kan…. Hon kanske flyger till hundhimlen om en vecka eller om 3 år… Det vet vi ju inget om…..men NÄR den dagen kommer… …..blir det lika jobbigt oavsett när det sker…. …men det var i alla fall inte i går…eller i dag…. Nu ska vi ta vara på tiden och se till att njuta så mycket vi bara kan.
Efter ett ångestfyllt dygn är hon äntligen hemma igen… Tilltufsad med bandage och rakad mage…. Men hemma..
Jag ska berätta mer om den här pärsen men just nu måste vi bara gosa i soffan och hämta oss lite. Sally har fått diabetes så nu väntar en jobbig tid…. …mest för oss… Sally själv har inte ont utan är mest trött just nu.
1000-1000-tack för alla fina hälsningar både här, på face book, messenger och sms… Ni är underbara allihop och alla hjärtan, kramar och hälsningar betyder så så mycket. Jag har gråtit så mycket så jag tror tårarna är slut nu.
Nu ska vi bara gosa och njuta av att få ha en trasselsudd som stökar med oss i sängen i natt.
