Jag saknar dig så galet mycket

Här sitter mamma och skrattar och gråter på samma gång…
Hon mindes att farbror Bogge myntade ett nytt namn till mig när jag var liten en gång och satt på pappas arm
då vi var på en löpartävling… jag grät och var säkert både trött och uttråkad…
Då kom farbror Bogge med tokigheter så jag började skratta…
Å eftersom jag både skrattade och grät på samma gång, fick jag heta SKRATTAGRINA….
Haha….
Ett ganska lustigt namn och mamma mindes det….
Hon mindes en hel del i fredags då jag var där.
Syrran var och hälsade på den andra syrran över helgen så därför hade jag mammi helt för mig själv i fredags.
Vi åker ju som ni vet dit 3 gånger i veckan och i dag är det dags igen.

Vi tänker att det är bättre med ofta och korta stunder än sällan och länge.
Alzheimer är ju än så länge en sjukdom utan återvändå och det går bara åt ett håll…
sakta men säkert förstörs ju hjärnan mer och mer och den sjuka försvinner mer och mer in i sin egen lilla värld.

Vi har tyckt att mamma blivit ett hack sämre….men i fredags glimrade hon till igen….
Hon påverkas ju såklart av hur hon har sovit, ätit osv….och därför kan vi ju uppleva att det
svänger från dag till dag….

Hur som…
Jag hade fått meddelande om att hon behövde ny tandkräm och jag köpte även nya tandborstar….
Å såååklaaaaart kan man väl få kalasa på glass en fredag.
Mamma ääääääälskar glass.
Strutar är perfekt för henne att äta eftersom det kan bli väldigt drälligt med glas på fat som ska ätas med sked.

Å mamma skrattade åt att jag hade köpt glass eftersom hon frös och ville ha en filt om axlarna….
Men då jag föreslog att jag kunde äta hennes också sa hon bestämt NEJ…
haha….

Så smaskade vi i oss och drog igenom det vanliga med att min bror bor i Stockholm och är polis…
och att han lever och mår bra…å att äldsta syrran köpt hus utanför Ulricehamn
med sin sambo som är trummis i Sator….(coolt va?)

Sen rablade vi igenom barnbarnen men när det kom till barnbarns-barnen sa vi stopp båda två…
-Nu blir det för många ”ongar” att hålla reda på….sa mamma….;o)

Så spelar vi ju alltid musik…mamma ääääälskar ju att sjunga och eftersom musik varit en väldigt stor del
av våra liv är det en självklarhet att ha en sångstund med bla Näckens dotter på spotify..;)

Det finns ju några inspelningar med pappa som ligger på youtube…
Vi har inte riktigt orkat spela dem men det där har gnagt i mig SÅ länge…

Tänk om hon glömt honom…
Ååå vad pappa skulle bli ledsen om vi inte pratade med mamma om honom..
…och spelade hans musik….

SÅ jag stålsatte mig tog fram fotot och satte i gång musiken…

Alltså ååååå….

Den blicken jag fick….
Det var SÅ värt det!

Hon sken upp och log med hela ansiktet…lutade huvudet tillbaka så fort hon hörde hans röst och sa…
-Det är pappa va?
Hon kallar vår pappa för pappa och först har vi varit osäkra på om hon blandat ihop honom med sin egen…
Men nej då…hon hade full koll på att det var hennes man….

Så satt hon tyst och tårarna trillade….
Vi kramades länge, skakade av gråt båda två…
Pratade om minnen och hur fint livet varit ändå…
Mamma sa gång på gång….-Det här är faktiskt ganska svårt….
-Vill du att jag ska stänga av?
-NEEEEEJ…

Å så sjöng vi med och jag slöt ögonen och låssades att han var där…
När hans röst fyllde hela rummet blev han ju så närvarande….
När musiken klingade ut väntade jag på att han skulle börja prata…
….berätta något om låten…så där som han alltid gjorde…
Men det blev tyst….

JAG SAKNAR DIG SÅ GALET MYCKET PAPPA!!

Jag tycker du kan komma tillbaka nu….
Kram Katarina