Hallå där…..
Nu är ni flera stycken som hört av er och undrat om det hänt något…..
…..tusen tack för er omtanke!
Nej, det har inte hänt något….i alla fall inget livsfarligt eller livsavgörande på något sätt….
Vi mår alla bra och jag är prick lika kär i min man som vanligt…;)
Som ni märkt har det varit lite glest mellan inläggen sista tiden och det beror helt enkelt på att jag
gled in i en rejäl bloggsvacka….kanske den största jag haft hittills…
Jag har på senaste tiden på riktigt verkligen funderat på vad jag har att ge….
Har jag fortfarande något att ge?
Vad vill jag?
Vill någon verkligen läsa det jag skriver?
Jag känner att jag har tappat bort mig själv lite….
…eller inte mig själv som i det som är JAG….utan mer det som är bloggens kärna…
Jag vet inte om det är sorgen efter pappa….och sedan Sally…..å min mamma som glider ifrån oss som
gjort att jag ifrågasätter hur länge och hur mycket man kan blogga om
små oviktiga saker som vilken bricka oljorna i köket står på eller
”titta här vilken fin fredagsbukett!”
Ååååå….jag har kommit fram till att såååååklaaaaart kan jag inte sluta blogga…
Såååklaaaaart måste jag fortsätta….
Såååklaaaaart ska jag fortsätta skriva om oviktigheter som:
”titta på mina nya kuddar”
Såååååklaaaart ska jag fortsätta skriva om familj, resor, kärlek, mat, kläder, känslor….
Sååååklaaaart ska jag fortsätta skriva om LIVET……
….livet högt och lågt….
Jag har behövt en liten paus där jag fått fundera på vad jag vill och på vad jag inte vill….
…..Jag ska inte trassla in mig i mer förklaringar och funderingar just nu…
…det kanske kommer….i sinomtid…;)
…..just nu vill jag bara säga…..
TJABATJENA nu kör vi igen…
Nästa inlägg kommer bli tungt för då ska ni få ta del av Sallys sista dagar
och vart vi strödde henne…….
……men efter det….
…..då kör vi all in på hösten….
För min del kommer den innehålla en maaaaaassa roligheter….
….för att inte tala om julen….
…det närmar sig ju….;)
Kram alla fina bloggläsare, tack för ert tålamod och jag hoppas ni inte tröttnat på mig!
Skickar er ett härligt somrigt sylthjärta ❤️
Katarina
33 Comments
Monika
31 oktober, 2022 at 11:52 f mTröttnar ALDRIG på dig och är så glad att du väljer att fortsätta blogga. Att få se en vacker bukett eller utläggning över hur man har sina kryddor kan vara precis vad jag behöver en tung dag, för tyngre dagar har vi alla. Läser gärna tyngre inlägg också, som ditt nästa om Sally. Gillar blandning och vill gärna bli berörd ibland. Ser fram mot många blandade blogginlägg.
Kram Monika
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:24 e mMen åååå…tack snälla snälla du <3 <3
Om du bara visste hur mycket dina rara ord betyder...
Jag blir alltid lika glad för dina små hälsningar.
TACK!
Kram Katarina
Lena
31 oktober, 2022 at 12:04 e mAlltid så himla mysigt att kika in på din blogg! Hoppas du fortsätter men det måste ju också ge dig något! Vi förlorade vår hund nyligen och det var mycket värre än jag någonsin trott. Livet är ju på gott och ont föränderligt. Kram kram
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:26 e mTusen tack! Ja det gör det absolut…annars skulle jag ju inte kunna skriva…;)
Jag är så SÅ ledsen för er förlust…ja fy…man kan nog inte i sin vildaste fantasi föreställa sig exakt hur det känns om man aldrig varit med om det själv. Stor kram till dig
Mari-Anne
31 oktober, 2022 at 12:10 e mKlart att du ska fortsätta. Jag tittar in hos dig varje dag. 🤗
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:27 e mÅ vad glad jag blir…tusen tack!
Kram
Mia
31 oktober, 2022 at 12:24 e mJag har varit in alla dagar och funderade vart du tog vägen 😉 och jag har givetvis funderat på hur det är med din mamma, min mamma som också hade alzheimer dog för ca 1.5 månad sedan och saknaden är stor men hon fick ett långt liv och vi var alla samlade kring henne dom sista 5 dygnen , men det kändes så fint att få vara med henne ända till slutet, jag tänker många gånger och skrattar åt ditt fina inlägg där din mamma vattnade häcken , det var helt ljuvligt skrivet om henne, många kramar och även till din mamma ❤️
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:29 e mmen ååå…<3 <3
Å jag är så ledsen för din mamma....även fast man vet att det kommer och även fast man på sätt och vis redan förlorat henne
kan jag tänka mig att det kommer kännas enormt tomt....hon ser ju ut som mamma och hon har ju samma röst....
Ja det inlägget har ju faktiskt du fått mig att läsa om och om igen.....jag skrattar också....det är ett fint minne!
Stor stor kram
Rita
31 oktober, 2022 at 1:01 e mMen åh, så skönt att inget allvarligt har hänt, var lite orolig. Så klart att du ska fortsätta blogga med lite av varje som du är så bra på. Förstår att det kan bli idétorka ibland och det måste det få bli, men det är du som bestämmer hur ofta och hur mycket du vill blogga.
Stor kram ❤
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:30 e mTack snälla du….du skriver alltid så rart <3
Stor kram tillbaks <3
Ulrica
31 oktober, 2022 at 2:01 e mTröttnar aldrig på dig, vännen.. jag kan liksom höra dina glada fniss, men samtidigt allvarliga funderingar.. och svackor kommer och går och jag tror att de är nödvändiga för att utvecklas också.. ibland så kliver man av, ibland så rullar det på, och ibland så förändras man.. och jag är glad att du fortsätter, på ditt vis, och låter oss få följa med dig på allt vad livet ger <3. Och så måste vi ju träffas i våra fina bilar någon gång och bara skratta och kanske gråta en skvätt också.
Stor KRAM ❤️
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:32 e mTack snuttan…<3 Ja visst kan du höra.....;)
Å kanske är det så...jag har haft rätt mycket att fundera på en tid nu och det har hänt så mycket inuti mig....;)
Å jaaaa.....nån gång borde vi verkligen kunna sammanstråla....
Kraaaaaam
Ann-Kristin
31 oktober, 2022 at 2:07 e mSå skönt och roligt att Du är tillbaka och att inget riktigt hemskt hänt. Läser din blogg för att du skriver om livet som det är med dess ”viktigheter och oviktigheter. Det är ju faktiskt helt OK att ta ett steg tillbaka ibland och titta på vad man vill. Kram!
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:33 e mMen tack…vad glad jag blir…
Å ja….livets oviktigheter är ju kanske det som är viktigast ibland…;)
Kraaaam
Ingela
31 oktober, 2022 at 2:45 e mKlart att du måste fortsätta skriva om det som hör livet till. Jag kikar in hos dig varje dag och blir lika glad vad du än skriver. Saknar dig när du inte skriver och blir orolig att det hänt något eller att du inte mår bra. Vi känner ju varandra eller vi vet vilka du och jag är.
Tänk att jag ska blir farmor för sjätte gången i mars, till en lite flicka.
Kramar
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:34 e mMen tack fina du….<3 <3
Men ååååååå....åååååå.....en liten till..... SOM jag längtar efter den dagen...
Stort grattis....oj så roligt!
Stor kram
Pernilla
31 oktober, 2022 at 3:17 e mTrots att vi inte känner varandra så oroar du mig när det dag efter dag är samma gamla inlägg. Så skönt du kom tillbaka. ag tittar in varje dag hos dig och hoppas så klart du vill fortsätta. Himla trevlig blogg. Kram Pernilla
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:35 e mMen oj förlåt…inte meningen att oroa…;)
Tack för dina fina ord! Kraaaaam
Annelie
31 oktober, 2022 at 3:22 e mSå roligt att du är tillbaka🤗Tycker så om dit sätt hur du uttrycker dej i stort och smått.
Fortsätt som du gör❣️
Men för den skull ska du inte känna någon press, ta ett litet break när du behöver det.
Kram och en fin senhöst till dej Annelie
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:36 e mTack snälla du…vad glad jag blir…
Ja jag skriver ju lite knasigt…det är ju lite så jag är…;)
Kraaaaam och jaaaaa….jag älskar ju hösten…..särskilt November..;)
E
31 oktober, 2022 at 4:29 e mKära du, jag har faktiskt tänkt att du bloggat mindre pga alla livsomvälvande händelser du erfarit senaste åren- inget konstigt alls.såklart funderar man på viktigheten i vissa trivialiteter. Lite åldersrelaterat oxå tänker jag iofs är du yngre än jag men livet är ju i olika faser och där är vi ungefär på samma ställe. Åh vad fint att du vill dela Sallys sista tid såklart man funderat då man följt henne gm bloggen , missförstå mig inte. Kram på dig!
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:39 e mDu är klok du fina du!
Så är det nog, även fast jag inte förstått det själv…
Jag tappade liksom bort det där med kuddar och blombuketter och fick för mig att allt skulle behöva vara så väldigt seriöst…..
Men nu känner jag att jag är på banan igen och tjoooheeej vad skönt det känns <3
Jag missförstår det absolut inte....förstår att ni är många som undrar....hon har ju varit en sån stor del av bloggen...
Det blir ett tungt men också befriande inlägg.....
Kram och tack för att du är du!
Lena
31 oktober, 2022 at 8:17 e mHärligt att du är tillbaka…..går in på din sida varje dag …du är så naturlig och alldaglig i din blogg inget på klistrat . Det är som vardagen är…
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:39 e mTack snälla du! Kraaaaaam
Milla
31 oktober, 2022 at 8:21 e mÅ skönt att se dig 🙂 Och jag förstår dig. Så klart det blir svackor. Allt det där du beskriver, det var ju det som fick mig att till slut ge upp bloggandet. Det blev för svårt när livet kändes för tufft. Men saknar det! För det är ju fantastiskt att fortfarande få ta del av det personliga och genuiana Vi är nog många som reflekterar över det här med hur bloggar ser ut numera, hur många som gått över till enbart instagram, hur det blivit med allt gällade samarbeten, hur många som tappat sin personlighet… Det är ett enormt brus dörute i sociala medierna, svårt att värja sig ibland… Du kommer igen tror jag, pausa som du tycker och inspirationen kommer nog farande som ett jihu ska du se 🙂 kram
Sallys hus
31 oktober, 2022 at 9:44 e mJa visst är det som du skriver….
Att kunna tjäna en liten slant på bloggen har sporrat mig….det har fått mig att vilja vara kreativ så att man ska få något av minpersonlighet
även i betalda inlägg…..men jag tycker det blir tråkigt om inlägg efter inlägg bara är samarbeten och jag väljer mina samarbeten med omsorg….
Instagram tycker jag också blivit lite svårt….det är SÅ många lika-samma och man vet knappt vem som är vem….sen gillar ju jag dator och stora bilder…..
Förstår att du saknar din blogg…det blir ju ens dagbok….men vet ju att du haft det tufft så det är bra att du lyssnat inåt…
Det går ju alltid att börja igen..;)
Stor kram till dig fina!
Ann-Sofie
31 oktober, 2022 at 9:51 e mVa skönt att du dök upp igen!!
Saknad var du, känns ju på något underligt sätt som att du är min goa vän 🙂
Fortsätt på samma sätt!
Sallys hus
1 november, 2022 at 6:52 f mTack snälla du <3 ja men det är jag ju..;) Kram
Maria Korsman
1 november, 2022 at 6:06 f mÅhh…. så härligt att du är tillbaka, jag har följt dig i många år och älskar din blogg, du sprider så mycket glädje och inspiration, men även en ärlig känsla i allt jobbigt du gått igenom det sista året. Du är en sann förebild och blandningen av kuddar, fest, ogräs och sorg är befriande….. det är ju livet helt enkelt,
Du har även inspirerat mig att starta IG kontot Husbilsmaja, tack 🙂
Stor varm kram från Maria!
Sallys hus
1 november, 2022 at 6:54 f mMen ååååå är det du…..jag följer ju dig där 😉
Tusen tack för dina rara ord, blir verkligen jätteglad!
Stoooor kram
Birgittha
1 november, 2022 at 6:13 f mÅh så kul att du är tillbaka, har varit inne och tittat varje kväll! Kram
Sallys hus
1 november, 2022 at 6:55 f mÅ tack snälla <3 kraaaam
Lena
1 november, 2022 at 12:19 e mÄlskar din blogg och ser fram emot alla inlägg.