Godmorgon!
Tusen tack för alla rara hälsningar på olika sociala medier…
Jag förstår att man vänjer sig vid att barnen flyttat…att det är en ny ”fas” i livet och allt det där…
Jag förstår verkligen att en ny mysig tid startar nu…
Å jag ÄR glad att båda våra barn har växt upp till trygga starka individer som klarar av
att stå på egna ben… jag ÄR verkligen glad för det…
Men det hindrar inte mig från att känna det där vemodet…
Jag känner mig lite ledsen helt enkelt. Jag tycker det är ok att man får känna så ibland..
Det är OK och så känns det för MIG…
Någon annan har andra upplevelser…men så här känns det för MIG….
Jag vill inte skruva klockan tillbaka…samtidigt som jag vill det…
Vart tog åren vägen?
Livet med det där dagliga fnittrandet, babblandet och ibland tjurigheten som
fyllt huset i så många år… Den är för alltid över…
Det måste man få sörja!!!
Därmed inte sagt att inte den nya tiden som startar nu blir minst lika bra…
Tiden då det återigen bara är ”HAN” och jag……
Vi kom hem i går kväll runt tio och stupade i säng…
Det skar i hjärtat att kika in i det som var hennes rum…å mina tårar rinner då jag skriver det här…
Två vissna blommor, en utländsk peng, ett vattenglas, en överfull papperskorg…
Studentdjuren, blomblad på golvet och en del möbler som inte skulle flytta….
Jo jag sörjer den tid som ALDRIG kommer tillbaka… och det får mig att
verkligen verkligen vilja börja leva ännu mer HÄR OCH NU!!
I går var en glad dag… idag känns det jobbigt igen…..
Det är ok…det får vara så!!
Men jag tänker inte stänga dörren hit…
I kväll flyttar vi in… ikväll gör vi om det här rummet till vårt…
Ingen mening att dra ut på det…..
Det kommer inte heta Kajsas rum längre…
Det kommer heta VÅRT sovrum…
Å det kommer bli fint som tusan!
En stor bamsekram till er alla därute!
Katarina
No Comments