Jamen nu är vi på väg…. Hon min fina galna…hon hade kaos på jobbet och hämtade upp mig på Statoil där jag stod redo med kaffe. Efter en timmes ikappratande i bilen var vi framme i Västerås hos de andra pinglorna…;)
Det är ju galet vilket tjatter det blir med 5 hypade tjejer i samma bil…;) Det var med nöd och näppe vi fick in all packning i bilen… Men Helena har varit med förr minsann… Hon styrde upp det hela som om hon inte gjorde annat än att packa bilar proppfulla av galna kvinnor och deras bagage..;)
Nu väntar många timmar i bilen men jag lovar att det bara kommer susa till så är vi framme… Tiden går ju fort när man har roligt, heter det ju..;) Vi har nyss ätit en riktig fancy middag på Mc Donalds i Hedemora.
….Ulrica och jag…. Hon som är klippan i hela min bloggflytt… I dag passade jag på att utnyttja henne som fotograf också… Man får ju lov att vara lite smart..;)
Mitt i flytten av Helenas blogg tyckte jag att vi alla behövde gå en promenad med Doris… Självklart tar man ju med sig kameran…;) Bilden här ovanför är förresten stulen från Helena… Jag tycker den blev så himla fin så egentligen skulle jag ha den som header…;)
Men jag skulle ju ha en seriös bild med en ”blurrig” bakgrund……
Jag har SÅ svårt för det här….. Jag fixar inte riktigt det här med att stå och posera framför en kamera…måste verkligen träna på det för det är ju faktiskt himla kul att ha fina bilder på sig själv.. Jag babblar och bubblar….å gör grimaser och vill helst bara göra så här…..
……typ……;)
Jaja…jag ska försöööööka skärpa mig…. Vi diskuterade hur man håller armarna när man håller dem i kors… Så här sa jag… Men nu när jag ser bilden så ser jag ju hur knasigt det ser ut…hahaaa… Så där håller man ju inte alls egentligen.. Båda händerna ska ju synas..;)
Hur som… Ulrica är i alla fall ett riktigt proffs och säger… …titta hit, titta dit….vinkla huvudet, ner med hakan upp med blicken….
…å ändå är det så svårt så svårt… Tillsist gav vi upp och det blev en enda knasig bild som mest ändå är jag….
….den här… Lite hejsan hoppsan sådär…;)
Så……. HEEEEEEEJSAN… Å VÄLKOMMEN HIT!
En header kan man ju ändra lite när som helst tänker jag… Kraaaaaam Katarina
I dag är det en sån här dag…..;) Datorer, kameror, bloggjobb och en stycken Ulrica……..och en stycken Helena… En bättre söndag alltså…;)
Helena ska flytta sin blogg och jag ska få min finjusterad. Förutom det tänker jag mig att jag bara kommer att få en massa massa inspiration. Det får man ju alltid när man hänger med de här två..
Eftersom Sally är lite ”jädd” för Doris fick hon vara hemma…men den här lilla sötgrisen är med och håller ställningarna och säger till oss lite på skarpen emellanåt.. Är man en liten vovve kan man faktiskt behöva se till så att de där runt bordet tar lite kill o bus-pauser emellanåt.
Det här är en av de finaste jag vet…. Anna som varit med om så mycket elände i sitt liv men som ändå har så mycket kärlek och klokskap över till alla som vill ha och behöver. Hon är en källa till inspiration och en stor förebild.
Bild snodd inne hos Anna 😉
Ni har säkert inte missat att hon släppt sitt första poddavsnitt, blivit intervjuad både i tidningar och radio…. hon är på väg att bli kändis minsann min fina lilla vän…. Lyssna på avsnittet oavsett om du har, har haft eller känner någon med cancer… Så mycket tänkvärt och så är det ju så underbart bara att höra hennes röst ju…
Bild från ett inlägg i somras men jag tror att jag stulit även denna av Anna…;)
Här är vi i somras och huuuu vad jag saknar den här lilla tokfian… Man blir både lugn och energipåfylld när man träffar henne…. Du hittar Annas blogg HÄR.
Jag jobbar sent i dag och på vägen hem ska jag träna… Har inte tänkt trilla av gå-bandet den här gången……;) Vill egentligen inte alls åka till gymmet men jag tänker på Anna och biter ihop.. Orkar hon….då ska ta mig tusan jag också orka… Så det så!
Vi måste ju kika lite på hur vi hade det i fredags jag och Helena….
Snygga dukar från Chamois finns HÄR Ljsustakar och undertallrikar finns HÄR
Haha här ligger sötsmulan och gör sig så platt hon bara kan… Helenas vovve Doris är inte riktigt Sallys favoritkompis….;) Dagen började med att jag faktiskt började bli orolig att det hade hänt något…. …först tyckte jag ju i vanlig ordning bara att det var himla skönt att hon inte kom prick kl 11….då hann jag ju göra färdigt allt jag hade tänkt hinna innan hon kom.. ..men efter en stund började jag undra……. Helena kommer ALDRIG för sent! Men det visade sig bara vara så enkelt att hon vimsat till det lite för sig och läst 11 i stället för 12…kul tycker jag eftersom jag inte känner nån annan som har så STORA bokstäver på sin telefon….hahaa… inte undra på att hon oftast inte behöver glasögon…;) <3 <3 <3
Jag hade egentligen tänkt att vi skulle ha fixat hennes bokföring innan maten men det gick ju minst lika bra att äta först…;)
Jag bjöd på Blomkål/bloccolisoppa med sparris och fetaost i…. Himla smarrigt och det räckte till lunch dagen efter också…;)
Ja sen gick vi en trappa upp till vårt lilla kontor… å ni ser ju… Ett virrvarr av papper, vovvar, dammsugare och annat… Å så två babblande vänner på det… Å Helena som hade tappat alla sina papper ute i blåsten hade fullt sjå med att sortera rätt dem…hahaaaaa…….döööör lilla sötfian….
Å för den som undrar så snöar det INTE utanför…det är bara fönstren som är vrålskitiga…… ……men det bjuuuur jag på…;)
Jamen här tyckte Sally att det var tryggt och bra….;) Doris hade fullt upp med att försöka bita av korken på en vattenflaska…
Å den där rara vännen jag har…. Henne är jag allt bra glad att jag får ha i mitt liv… Alla borde ha någon som hon!
Jag tänkte vi skulle hoppa tillbaka några veckor till då vi for vidare med husbilen från Vadstena ner till Kalmar…
Där bor ju min fina AnnaPanna…så sååååklaaaart var vi tvungna att åka dit…
Det förstår ju vem som helst!
Ja visst ser de en smula lustiga ut här alla 3….;)
Anna ska just blinka, Marcus ser en smula sammanbiten ut och Mattias…han sjunger just…
”haren skuttar fram så fort, knackar på dess poooort….
Haha…nej då men visst ser det ut så?
Faktum är att när Anna och M välkomnade oss in i sitt underbart hemtrevliga kök var vi flera timmar försenade
så jag glömde alldeles bort det där med att försöka få till fina bilder…
Jag brände bara av några hej vilt och lite hejsan hopsan..;)
Vi hade spetsat in oss på ställplatsen vid Kalmars gästhamn. Det ligger nämligen bara något kvarter från där Anna bor…
Men det var fullt……campingen var full….tillslut så bara parkerade vi lite i utkanten av stan på en gata…
Och huuu jag har aldrig sovit så dåligt som då… drömde att någon drog ut mig ur sidofönstret, att det brann och att polisen kom…Hahaaa….ja det var ett litet sidospår…
Vart var vi…
Jo…
Anna hade gjort en smarrig sallad till lunch som stod uppdukad då vi kom och efter
det serverades det solmogna jordgubbar och glass…
Å bubbel…såååklaaaart ska det vara bubbel…
Jag hade köpt med blommor som såg ut som de var plockade i mormors trädgård…
Inte för att jag har någon mormor…och då jag hade en hade hon ju ingen trädgård eftersom hon bodde i lägenhet…
Men….ja ni fattar….;)
När vi babblat ikapp en stund gav vi oss ut på stan i folkvimlet…
Vi blev sugna på varsin drink…snygga men smakade sådär…
Å på den här uteserveringen fick inga vovvar vara så Sally fick hänga hemma med lilla T
…som inte är så liten längre…;)
Å fast man då rakt inte kunde tro det där på eftermiddagen hemma hos Anna så blev vi faktiskt hungriga igen
senare på kvällen…;) En underbar kväll som sen övergick i en natt utan så mycket sömn som sagt…;)
Å min Anna…..
Alltså den här kvinnan!!
Liten som en sparv men med en urkraft som få människor besitter.
Hon som tagit sig igenom så mycket….fått en allt för hög dos av motgång…
Hon som är den mest kärleksfulla och omtänksamma person man kan tänka sig…
Tänk att jag får ställa mig till den skaran som kallar sig hennes vänner…
Det gör jag med stolthet….
Hon finns med mig varje dag…vi bor långt från varandra och vi kan inte träffas så ofta…
Men hon är med mig varje dag året om… i tanken finns hon där….
Jag får så mycket inspiration från den här lilla sötsaken så hälften vore nog.
Allt ifrån städning till träning…till hälsosam kost…
…å framför allt till att leva livet..
För är det något den här kvinnan är bra på så är det just att
bejaka livet och leva fullt ut varendaste dag!
Anna delar med sig av sitt liv och sina erfarenheter både kring sina båda cancerfajter, svek, kärlek
och sin otroliga glöd och livsvilja.
Om du inte hittat hennes blogg ännu så finns den HÄR
Ha en fin dag!
Kraaaaam Katarina
ps…sååååklaaaart ska ni få se vad vi mer hade för oss då vi var nere i Kalmar….
