Ett väl genomtänkt beslut

Hejsan
Jag tänkte jag skulle berätta om hur och varför det kunde bli så här…;)
Hur det kunde bli så att vi ska bli med valp…;)

Ni som hängt med här inne länge vet ju att vår prinsessa Sally fick somna in i början av maj förra året.
Ni vet ju också hur vi kämpade med hennes sjukdomar.
Cushings och diabetes….
Om du vill läsa mer om det så finns alla inlägg som handlar om Sally i arkivet HÄR
Tänk bara på att det är det senaste som ligger överst, så man får skrolla neråt om man vill läsa äldre inlägg.

De känslor som jag beskriver är kanske svåra att sätta sig in i om man aldrig haft en hund…
….eller något annat husdjur…men det jag pratar om är en fullvärdig familjemedlem…
En personlighet som följer en i vått och torrt…..
…..som är beroende av en och som älskar en helt villkorslöst…..alltid…..

När vi fick hem Sally hade vi 2 tonårsbarn hemma…..
…att gå på bio eller gå ut och äta en kväll var aldrig något problem.
Jag hade också en livslevande pappa och en hyfsat frisk mamma
som gärna var hundvakt då vi åkte på semester.

Så flyttade barnen, mamma blev sjuk och pappa dog….
Sally hade ju också dragit på sig sina sjukdomar och med diabetesen följde ju
insulinsprutor i nacken kl 07 och kl 19.
Det var supernoga att hon fick i sig mat och hon behövde övervakas ganska noga.
Vi varken ville eller kunde lämna bort henne så vi skaffade husbil så vi
kunde komma iväg ändå. Vi blev alltså väldigt låsta och hon var med mig i princip
24 timmar om dygnet sina sista 1,5 år i livet sedan hon fick sin diabetes.

När Sally fick somna in den 5/5-22 rasade hela vår värld och jag trillade
ner i något slags mörker som jag haft svårt att ta mig upp ifrån…
Visst kunde jag skratta och le, göra roliga saker…men hela tiden fanns det där…
…det där som gjorde så ont i kroppen…den där tomheten och den där
fruktansvärda saknaden….många många gånger har jag fått kämpa med mig själv…
stålsätta mig riktigt ordentligt för att inte ge vika och få fullständig panik.
Många är de tillfällen då jag brutit ihop av minsta lilla och jag har inte alls kunnat styra över
de känslostormar som sköljt som en orkan genom kroppen när jag minst anat det….

Redan för många år sedan hade vi bestämt att den dagen Sally inte finns med längre kommer
vi nog skaffa oss en ny lite kompis….men det var ju innan allt det jobbiga…

Eftersom det blev som det blev med Sally tänkte vi vänta några år med att skaffa en ny hund.
Vi ville läka såren ordentligt…ta igen lite resor vi inte kunnat göra, gå ut och äta och leva lite loppan….

Vad vi inte hade räknat med var att vi vill ju inte alls leva loppan…
Vi går absolut ut och äter någon gång ibland…….
….men det kan man ju göra även fast man har en liten fyrfoting i familjen.

Det går inte en dag utan att jag tänker på henne…
Numera både med glädje och sorg….
Men från början bara som sagt med en stor stor klump i magen och tårar som aldrig slutade rinna.

Efter sommaren 2022 började jag få en konstig värk i kroppen…
Inte värk som i led/muskelvärk utan lite mer konstigt……lite mer obeskrivbart….
…lite luddigt, diffust och ja…bara konstigt…
Å det var när jag läste något i en facebookgrupp jag är med i som jag förstod…
Det var när en man skrev något i stil med:

Jag är inne på min 3:e westie som är helt underbar.
Jag saknar de som inte finns längre varje dag.
Det går aldrig att ersätta en hund med en annan

men precis som med barn har hjärtat plats för fler….

Även fast jag vet det där…även fast jag vet att det är så trillade inte poletten ner förrän där och då…
Det var då jag verkligen förstod vad det var som gjorde så ont i kroppen…
Det var inte enbart saknaden efter Sally….
Det var saknaden efter någon…

Saknaden efter en liten trogen vän som följer mig hack i häl….
..någon som gör en massa bus och sätter fart på oss…
Någon som håller oss borta från att leva loppan…;)
Någon som strösslar oss med sin vilkorslösa kärlek och någon som jag kan ösa all min kärlek över….
Den där kärleken som finns i mitt hjärta och liksom bubblar över…..som bara väntar på att få komma ut.

Jag förlikade mig där och då med att sorgen efter Sally aldrig någonsin försvinner
och att hon aldrig kommer tillbaka. Jag insåg också att vi inte
sviker henne på något sätt om vi tillåter oss att välkomna en ny liten familjemedlem.
Sally kommer aldrig någonsin bli bortglömd och hon kommer inte ha mindre plats i våra hjärtan.
Våra hjärtan har ju plats för precis hur mycket kärlek som helst.

Både jag och Mattias insåg att jag skulle inte känna mig hel igen förrän vår familj
är hel igen…..så det där med att vänta några år…..det hoppar vi över.

Nu började jakten på en valp….
Men det tar vi i ett annat inlägg….nu börjar det här bli väldigt långt.
Kram Katarina

livet Sally

You Might Also Like

11 Comments

  • Reply
    Anna
    24 januari, 2023 at 4:53 e m

    Nu rinner tårarna på mig.
    Så fint du sätter ord på hur det precis just är.
    Jag är uppvuxen i ett hem där vi alltid hade två till tre hundar, vi hade kanin och en period även katter. Det var en mycket härlig uppväxt.
    I mitt vuxna liv har min familj haft kanin och nu två stycken underbara och gosiga katter som är helsyskon.
    Det är precis så som du skriver…
    Sorgen är avgrundsdjup när ett djur somnar in för evigt. Flera gånger kanske man tänker att man inte orkar gå igenom den oro och sorg som man drabbas av.
    Men sen inser man efter ett tag att det blir så fruktansvärt tomt!
    Man får distans och minns och bär alla sina djur förevigt i sitt hjärta ❤❤
    Jag gläds med er och ser verkligen fram emot att få se den lilla sessan i kommande inlägg.
    Ett stort lycka till när ni nu snart ska hämta hem henne.
    Störstaste och varmaste kramarna ❤❤

  • Reply
    Birgittha
    24 januari, 2023 at 5:12 e m

    Vad du skriver fint om lilla Sally, har just haft en gosestund med vår lilla Sally hon älskar att kramas och få kli på magen, som du skriver så är alla hundar olika och våra 4 tidigare hundar har alla varit egna personligheter vilket har varit så speciellt! Kram

  • Reply
    Liv
    24 januari, 2023 at 6:43 e m

    Så flott skrevet om din relasjon til Sally❤️ Det blir helt sikkert fint med en liten Westi til, for som du sier: Hjertet har plass til flere!

    Lykke til med valpen som snart kommer.

  • Reply
    Agnetha
    25 januari, 2023 at 3:33 f m

    Hjärtat har plats för hur många hundar som helst ❣️! Visst blir man bunden av att ha hund och ibland kan dom vara ganska besvärliga….. 🥰 men glädjen och den kärlek de tillför väger upp allt.

    Vi har nu haft vår valp i en vecka, livet har vänts upp och ner för både oss människor och hundstorasyster, men vilken glädje hon ger till hela familjen. Ingenting får vi gjort hemma heller, det är bara: har lillan ätit? har lilla kissat? var ÄR lillan? Och en massa gos med storasyster så att hon inte ska känna sig bortglömd. Hon är inte helt nöjd med virvelvinden vi dragit hem, men hon vänjer sig allt mer för var dag. Det har faktiskt hänt att dom legat tillsammans i samma bädd och dom ligger tillsammans i mitt knä när vi sitter i fåtöljen på kvällen, om än med lite avstånd 🥰

    Det är verkligen en lycka att ha möjligheten att ha hund!

    Stort lycka till med er lilla prinsessa 💜

  • Reply
    Lena - gott för själen
    25 januari, 2023 at 4:47 f m

    Oj vilken fin berättelse om din kärlek till Sally! Ni verkade verkligen ha en speciell relation. Jag har själv haft hund också, men jag har inte känt riktigt så där starkt. Kanske för att vår hund fick flytta till dåvarande svärföräldrarna då det inte funkade med jobbet längre. Så hon försvann liksom fast inte så långt. Kanske hjälpte det till.

    Snart snart kommer ert lilla bustroll!

    Kram Lena

  • Reply
    Maria
    25 januari, 2023 at 8:09 f m

    Så fint du skriver om er älskade hund.
    Jag gråter när jag läser, känner igen allt du beskriver.
    Har själv upplevt sorgen att vara tvungen låta vår hund somna in (i april 2020)
    Känner ännu saknaden och kan bli ledsen mitt i allt.
    Först kände jag att jag kommer aldrig kunna skaffa en ny hund för jag vill inte vara med om det svåra beslutet att ta bort en gammal, sjuk hund och sorgen efteråt.
    Men som du skriver så fattades det något för att livet skulle bli bra igen.
    Sju månader senare hade vi vår lilla Ella hos oss. En likadan ras som vi hade tidigare, kändes bäst att välja den rasen vi trivdes så bra med. En Bichon Havanais.
    Visst finns det plats i hjärtat för en ny hund. Alla hundar har sin personlighet så det är inte så att man ersätter den gamla. Han finns alltid kvar i hjärtat.
    Lycka till med er nya lilla familjemedlem.

  • Reply
    Lena
    25 januari, 2023 at 8:30 f m

    Vilken underbar läsning. Har inte hund själv men kan förstå er längtan.

  • Reply
    Maria
    25 januari, 2023 at 9:00 f m

    ♥️

  • Reply
    Cecilia bech
    25 januari, 2023 at 4:01 e m

    Jaha, du kan verkligen de där med att sätta orden, oooootroligt beskrivet, jag kan känna in mig i allt❤️ Fast här gick jag lite överstyr efter en fyrfotad förlust för ganska längesedan. Har nu fyra i blandad storlek ålder. Och ingen tar någons plats.
    Tack för att du delar med dig

  • Reply
    eva lindahl
    25 januari, 2023 at 7:09 e m

    Sötaste lilla Sally. Förstår precis hur du känner det. Vår Enzo, också en Westie lämnade oss i November. Han var 8 veckor när vi fick honom och han blev 15 år.
    Det går inte en dag utan jag tänker och längtar så efter honom. Ingen som haft en hund kan förstå den saknad man känner. Vi har också sagt vi ska vänta med att skaffa en ny men jag tror nog att innan detta året är slut så har vi nog en ny liten gosehund.
    Ser framemot bilder på er nya baby.

  • Reply
    Popprinsessan
    26 januari, 2023 at 8:20 f m

    Å vad söt hon var Sally! <3
    Efter vår förra hund, som blev 13 år, hade vi sagt att vi inte skulle ha någon mer hund Jag är uppvuxen med hund men inte min man. Dock kände jag som du, den där saknaden…. Och när det enda dottern önskade sig var en hund så kunde vi (maken) inte stå emot längre 🙂 Vi hade också tänkt vara utan hund för att kunna resa eller vara spontana en dag utan att behöva fundera på hundvakt. Nu är den här fyrbenta lilla loppan snart 7 år och jag börjar faktiskt bli lite sugen på en till…. men det går nog inte min man med på 😀

Leave a Reply