Min pappa tomten

Hej heeeej…
Hur har ni det i höstmörkret?
Hörde på radion att i år har vi det mörkaste december sedan 30-talet…
Solen har verkligen inte visat sig från den ljusa sidan den här månaden…

Hur som……
Vill man träffa när och kära på ett säkert sätt, och det vill man ju, eftersom man bryr sig om…
Ja då gör man så här…..
Mamma får egentligen ta emot besök inne hos sig av en till person förutom pappa, men den personen
får ju inte vara olika personer utan bara en och samma…
Varken jag eller mina syskon vill ens riskera att dra in någon smitta till mamma
och de andra som bor på avdelningen….

Vi träffar bara pappa utomhus också…det vore ju ett öde om han blev smittad.

Vart var vi… jo om man vill träffas ändå….
Så går det ju faktiskt alldeles utmärkt och våra helgpromenader har blivit
ett riktigt mysigt helginslag….ruskväder till trots…

Vi går en sväng och sedan fikar vi…
Den här gången var det gänget här ovanför…
Å så jag då förstås…….

Å tomten ni ser är ju min pappa….;)
Min pappa tomten…
Älsk på hans humor…
Han tycker det är jättekul att ha tomteluva och se ut prick som tomten…..
Tokpappa….
Han är så fin i det där”coronaskägget”…
…det han inte gillar men envist har kvar……
….tills vaccinet kommer säger han…
Ja han skulle ju absolut kunna knäcka extra på julafton i alla fall…
Den saken är ju klar..;)

Syrran älskar att hålla i Sally på våra promenader…..eller mja…i Sallys vagn i alla fall….;)

I söndags tog vi en tur till området där vi bodde då vi var barn…
I balkongen där uppe till höger bodde jag från jag föddes tills jag skulle börja 3:e klass
och här är vi 2 3:e-delar av familjen…
Äldsta storasyster och storebror fattas…
Mamma sa -Ååå har jag bott här? jaahaaa….
Så blev vi nostalgiska när vi såg huset där fritids låg och de
”enorma” bergen (läs liten kulle) som vi åkte pulka nedför då vi var små….

Så blev det fika med nybakta lussekatter utanför mammas hus….
Å mamma fryser konstant och är påpälsad till max…

Miiiiinaaaaa fiiiiiiiiinaaaaaa… <3 <3 <3

Vovvar med diabetes vill också fika men de får nöja sig med vatten
och hårda diabetsmatkulor som funkar fint som godis….

Å efter ca 1-1½ timme vill mamma in i värmen och här säger hon just…
Kraaaaam kraaaaaam…….
Så kramas vi på corona-vis…

Så försvann tomten och tomtemor för den här gången och vi sopade smulor
och begav oss hem igen… nöjda och glada över en stunds friskluft och familjemys.

Så ett litet tips i vintermörkret…
Strunta i ruskvädret, packa en fikakorg och en fäll att sitta på
och träffa någon du tycker om en stund.

Kraaaaaaam Katarina