Phu!
Nu är vi hemma igen och allt har gått bra….
10000-tack för era rara hälsingar, nospussar och kramar…
De betyder så mycket ska ni veta!
Lillesnutt är trött förstås och verkar mest av allt väldigt sur och förnärmad över att behöva ha en
fånig tratt runt halsen…
Tänk ändå vad man kan göra nu för tiden…att man tar hunden till doktorn
så hon mår bra igen…. (efter ett tag)
Jag känner mig tacksam över att vi kan det…
Vovvedoktorn kunde säga direkt att tumören var elakartad och nu har vi i alla fall
minimerat risken för att det ska komma fler. Så kommer hon slippa löpet
och den jobbiga skenvalpningen som hon inte alls mår bra av.
Jag köpte en annan slags krage också… en uppblåsbar som ska vara lite bekvämare..
Ungefär som en sån där nackkrage ni vet…som man kan ha på flyget…
Som ni ser gillar hon inte den heller.
Det lilla blå bandaget har jag just tagit bort. Där satt infarten då hon sövdes.
Man ser tydligt i hennes ögon att hon är medtagen…
Så rosslar hon och låter. (det är helt normalt eftersom hon haft en tub i halsen)
Hon har svårt att komma till ro och flyttar på sig här i soffan hela tiden…
Att stänga in henne i ett mörkt tyst rum är inte att tänka på.
Jag tycker det är mycket bättre för henne att få ligga här tätt bredvid mig i tv-soffan…
Här känner hon sig ju trygg.
Å så länge jag har henne under uppsikt kan hon ju slippa den obekväma tratten.
Så måste jag bara få skriva det här jobbiga……
Bara för att jag väljer att inte skriva om olika katastrofer
som händer i världen innebär det ju inte att jag inte bryr mig.
Det är mord, våldtäkter och svältkatastrofer…..
vid Lesbos har precis startat den ideella organisationen
Det de gör är så så stort och de har min
fulla beundran och respekt!
Nu ska jag fortsätta klappa på lilla ”trattisen” som just somnat här bredvid…
Eftersom jag ”vavvar” så har husets tonåringar just åkt för att handla kvällsmat.
Man kan faktiskt inte laga mat när man har en trattis att ta hand om.
Ha en fin kväll…
Kram Katarina
