Slumpen eller….

Godmorgon!
Vi ska just ner och äta hotellfrukost och sedan är det äntligen dags…
Den stora dagen är äntligen här…
Vi är SÅ redo…..
Bilderna här i dag visar att vårt hem också är SÅ redo…;)

Medans ni tittar på bilder tänkte jag fortsätta berätta om hur vi hittade vår lilla prinsessa….

Vi börjar med lite bakgrundsfakta.

Den 2/10 2009 föds en liten Westieflicka som av oss får namnet Sally….
När Sally är 8 veckor hämtar vi hem henne…
…den 27/11 på min 37-års dag….

Som en liten parentes bara…..Den 27/5 2020 föds en liten Westieflicka som får namnet Nickie.

När jag väl kommit på där efter sommaren att min värk i kroppen berodde på saknaden efter en hund
började sökandet….skulle vi ha samma ras? Hane, tik?
Vi var först inte så säkra på att det var just en Westie vi skulle ha…
….vi var rädda att en hund av samma ras skulle påminna oss för mycket om Sally….
Det gick så långt att vi skulle åka iväg och titta på en ursöt liten blandrasvalp…
Kvällen före bröt jag ihop fullständigt och vi insåg båda två att det ju var en till Westie vi vill ha…
En Westie har en stark personlighet och den ena är ju inte den andra lik,
så vi insåg att bara för att den kommer att likna Sally, kommer det ju absolut inte att vara hon.
Vi är SÅ förälskade i rasen och vi sitter alltid och tittar på klipp
på olika Westies på instagram på kvällarna…

Morgonen efter satte jag mig och skrev ihop ett långt mail till de uppfödare
jag hittade på Westiealliansens hemsida.
I första hand till dem där det stod att de planerade valpkullar….
På kvällen samma dag jag skickat mitt mail…..alltså samma kväll som vi skulle ha tittat
på den där blandrasvalpen…den 27/10, ringde telefonen och en fantastisk person
berättade att de väntade valpar och att de hade fastnat för
oss i och med mitt brev och vår historia…

Mitt hjärta höll på att svämma över och från den dagen har jag gråtit….och gråtit…och gråtit…
Ömsom av saknad efter Sally och ömsom av total lycka över den här lilla lilla prinsessan….

Nu följde en väntan…..
….skulle allting gå bra? skulle valparna klara sig?
Det föds inte så många Westievalpar i Sverige per år och kullarna är i genomsnitt inte så stora.
Dessutom är det så med många uppfödare att de helst bara säljer till valpköpare som bor i närheten.
I Örebro finns inga uppfödare….och i Stockholm väntades inga kullar just då….
Man kan nästan aldrig ”tinga” en valp och något ”först till kvarn” existerar inte…
Uppfödarna väljer helt enkelt ut dem de tror passar bäst för deras valpar…..
Så vi känner oss ödmjuka och enormt tacksamma <3

Men det är nu det händer….

…kommer ni ihåg datumen jag rabblat upp tidigare….?
Den 27/11-09 hämtade vi hem Sally….

Den 27/11 på min 50-års dag föder den ljuvliga lilla mamman Nickie
3st välskapta valpar…2 tikar och en hane…
Några dagar senare ringer den fantastiska människan igen och
berättar att om vi fortfarande är intresserade och allt fortsätter gå som det ska
är en av prinsessorna våran…..

Alltså förstår ni den lyckan?
Å visst är det lite märkligt med datumen….
..mycket den 27:e…
…och den 27/11…. det verkar ju vara en riktig lyckodag…;)

De 3 första veckorna i en valps liv är de mest kritiska och såklart oroade jag nästan ihjäl mig…
….men på nåt sätt så kände jag ändå att allt skulle gå bra….
…och ja nu är det ju dags…
Nu ska vi ÄNTLIGEN få hämta hem den ljuvliga lilla luddtussen och vår familj ska bli hel igen….
JAG ska bli hel igen….. å vi delar ju födelsedag hon och jag……bara en sån sak….<3

I nästa inlägg är hon här…💖
Då ska ni äntligen få veta hennes namn och se hennes galet söta ansikte…

Ha en fin söndag!
Kraaaaaaam Katarina

Den ”fantastiska människan” har givetvis ett namn och egentligen är de 2 fantastiska…..
….men jag vill inte skriva ut deras namn här utan att fråga först….