Jiiiises nu går det för runt… Har ni också vissa veckor som liksom bara flyger fram och man hinner bara hälften av vad man tänkt sig… Hur som… Helgen som gick var vi iväg och fricampade i Tiveden… Vi hade ju ett fantastiskt väder och jag har en massa fina bilder därifrån…
Men det här va…. Sommar, sol, vatten, jordgubbar och lite skumpa… ….lägger man sedan på en massa pussar och livets kärlek på det… …ja det blir ju svårslaget…..
Tänk att det redan hunnit gå 28 år sedan den där blåsiga dagen i maj då vi blev man och fru….. Galet ju… Vi har redan börjat planera för den 30-åriga bröllopsdagen…..haha….. Nästa år blir det bara ett år som passerar….för om 2 år….ja då ska vi fira rejält…;) Extra allt…. Fast å andra sidan är jag ju fullt nöjd bara jag har min man, min hund, en flaska skumpa och något gott på tallriken…
Älskar älskar äääääälskar den där mannen jag har….;) Kraaaaaaam Katarina
Hallå där… Hoppas ni mår bra! Här har vi haft sjukstuga ända sedan i tisdags… …då började jag känna mig dålig…..sen hakade Mattias på i torsdags då jag kände mig bättre…. …så kom jag iväg på spafrukost i fredags och sedan började det om igen på kvällen…. Inte så särskilt smart kanske att åka och bada då man just blivit frisk….. …men men….man är ju inte så klok alla gånger…;) Hur som så är vi SÅ trötta på det här nu… känns som vi bara sjuknar om igen så fort vi varit friska ett par dagar… Vi sitter båda två och drömmer om allt vi ska göra sen….sen då vi är friska…. Jiiiises, vi kan ju inte ha nåt immunförsvar kvar nån av oss…. Tror vi behöver samla trupperna och hålla oss borta från alla som kan tänkas bära på minsta lilla bacill tills vi stärkt upp oss igen. Det är nog dags att googla huskurer, börja tillverka ingefärashots och pressa apelsiner…;)
Innan han sjuknade in hann han i alla fall med att komma hem med en bukett rosor… Hur glad blir man inte? Mattias är väldigt gullig på alla sätt och vis….skämmer bort mig på olika sätt.. …..ni vet sånna där småsaker som… -vill du ha nåt? ska jag hämta?..när vi ser på tv…. …..eller frukost på sängen, eller bara hans glada uppsyn då han kommer hem…….. ……men jag kan inte påstå att jag någonsin varit bortskämd med blommor… Kanske för att jag är så bra på att köpa dem själv…. …men kanske är jag så bra på att köpa själv eftersom jag så sällan får några….;) Hur som så skulle vi ju fira att det var 32 år sedan vi förlovade oss i torsdags…och eftersom alla-hjärtans dag är bara 2 dagar innan brukar jag få en kombinerad bukett…. …….oftast röda rosor…….;) Å nu undrar jag….vad är det med män och röda rosor? Jag veeeeet att rött är kärlekens färg och det ÄR supergulligt…. …..men är det inte samtidigt något lite osäkert och ängsligt över dessa klassiska rosbuketter?
Jag vill inte att ni ska missförstå mig nu och tycka att jag är otacksam….det är jag absolut INTE….. Jag blev så glad att jag till och med blev tårögd…men jag bara undrar rent allmänt….. ….fast det kanske bara är min man som ständigt och alltid, då han ska köpa blommor glömmer att jag alla dar i veckan skulle välja rosa, vita, lila eller orangea rosor före röda…..
Nog om det….buketten står där på vardagsrumsbordet och får mig att le varje gång jag går förbi…. Han är ju för rar den där mannen som varit min så länge….;)
Tänk att livet kunde bli så bra…. Tänk att vi hållit ihop så länge och tänk att jag har den stora lyckan att fortfarande få vara förälskad i den där killen som trädde en ring på mitt finger då han inte ens fyllt 20 år än……
Ni undrar kanske hur vi firade…;)? Jamen det ska jag berätta….
Framför tv´n under en filt med chips, cola och hostmedicin….;)
Så har vi fått tillbringa ännu en dag här….. Inte så illa kanske men när man helst vill ut och springa runt som en yr höna är det inte så kul…. Fast för att göra det hela lite bättre har jag börjat med något nytt…
Skummad mjölk med kanel i kaffet…… SÅ gott och SÅ lyxigt ju…. Köpte en sån där pytteliten visp i halvtaskig kvalité för typ 50 spänn och den funkar hur bra som helst…;)
Å där ser ni en som gärna skulle ta sig en liten slick…..;) Meeeeen vovvar ska inte dricka kaffe och kanel är ju jätte giftigt för hundar….. ….men en söt bild blev det ju…;) Hon är redan 12 veckor nu och har bott hos oss i 3 veckor…
Älskade lilla hundflicka…. ….tänk att du kom som en virvelvind och vände upp och ner på både vårt hus och våra hjärtan! Ha en fortsatt fin söndag! Kraaaaaaam Katarina
Alla Hjärtans dag…. Kommers och trams tycker några…..medans resten tycker det är lite gulligt och mysigt… Ett avbrott i vardagen och många som kanske inte annars brukar uppmärksamma sin partner, sina föräldrar eller en fin vän, så särskilt ofta får liksom tummen ur.
Jag som tycker man ska fira allt som man möjligen kan fira är i team FÖR alla hjärtans dag….. ….fast i år ska min man på bio…utan mig….haha…. Fast Rasmus och fler ur närmsta släkten ska med så det känns helt ok…;)
Att starta morgonen med tända ljus och jordgubbar känns lite sådär lagom hjärtligt….;)
Jag har så galet mycket att göra den här veckan så det är bra att bara stanna upp ibland och andas… …å så har jag ju förstås min lilla valetin att ta hand om…
…så lycklig för henne… <3 Så vad gör väl det….att husets husse inte är hemma och firar ikväll… Vi kan ju pussas och busa hon och jag…;) Förresten så firar ju vi om 2 dagar han och jag… Då har vi varit förlovade i 32 år minsann…. Fast eftersom vi varit gifta i snart 28 år kanske man inte säger att man varit förlovade så länge….
Jag rättar…. Den 16/2 är det 32 år sedan vi förlovade oss…..;)
Kram och ha en superhärlig Alla-hjärtans-dag! Katarina
Heeeejsan Här kommer ääääntligen ett hejsan från valpbubblan.
Ääääääntligen får jag sitta framför brasan med söta små tassar i vädret bredvid mig i soffan igen. Vi är i en sån lyckobubbla och vi är redan SÅ förälskade i denna lilla skatt….
Vi busar och gosar, äter och går ut och pott-tränar..;)
Å så plötsligt……..
….snaaark…. En liten valp blir trött sååååå trött…. Det går från 0-100 och tillbaka igen på väldigt kort tid.
Jamen hejsan… Vi tar väl och presenterar henne va….
Här har ni våran Never Ending Love.
Ja hon heter så….
Hon kommer från Kennel River Walk i Simrishamn och hennes kennelnamn är River Walk Never Ending Love 💖 Hon är döpt efter en Roxettelåt och hon bär namnet med stolthet!
Nu är det ju som sagt hennes kennelnamn…här hemma går hon under namnet…..
Sofie
Här får en lycklig husse hålla prinsessan då matte skrev på köpehandlingar. Marie och Ola som driver Kennel River Walk är 2 helt fantastiska människor och deras kärlek och engagemang i hundarna är SÅ fint att se. Det känns väldigt vääääldigt bra att Sofie fått en så stabil och kärleksfull start i livet. För mig som har känslorna lite här och där…mest utanpå kroppen har det varit otroligt värdefullt att få ha den kontakt hela vägen från födsel till hämtning som vi haft. Vi har redan bestämt flera tillfällen då vi ska ses framöver och vi ser fram emot det massor. Sofies syster Mindy ska bo kvar hos mamma Nickie på kenneln och brorsan Moltas har flyttat till Skövde.
Jag är övertygad om att det jobb Marie och Ola lagt ner på att valparna ska bli trygga individer är det som gjort att Sofie redan känns som en självklar del av oss här hemma. Hon tar för sig och är inte rädd för annat än hastiga rörelser och höga ljud.
Hemresan tog hela 7 timmar med laddstopp och kisspauser…..
Hon tog det hela med ro och var hur duktig som helst. Varvade sömn och gos med bus och kisspauser.
Hon har en vanlig sele nu tills hon växer i en krocktestad bilsele. Sedan har vi skaffat en hundbilstol, den är som en mysig hundkorg man spänner fast och hon verkar trivas som fisken i vattnet i den.
När vi kom hem väntade Rasmus på oss och Sofie sprang raka vägen in till honom… Svansen rätt upp och hade fullt sjå med att leka med alla leksaker.
Sen sov hon sött hela natten ända till klockan 5 då hon ville ut och kissa….. Jag däremot har inte sovit många minuter….sov oroligt och kollade hela tiden så hon låg kvar…. …så i dag är jag lite som en zoombie kan jag säga….;)
…men vad gör väl det när man har en sån här liten…
Alltså mina tårar trillar och jag dör sötdöden….. Jag känner i hela kroppen att det här…. …det är det bästa vi kunde gjort… Hon är redan SÅ älskad och SÅ självklar och jag bara lääängtar efter att få dela livet med henne <3 <3 <3
Jamen puss på er säger Sofie som just nu slumrar här bredvid i soffan…
Godmorgon! Vi ska just ner och äta hotellfrukost och sedan är det äntligen dags… Den stora dagen är äntligen här… Vi är SÅ redo….. Bilderna här i dag visar att vårt hem också är SÅ redo…;)
Medans ni tittar på bilder tänkte jag fortsätta berätta om hur vi hittade vår lilla prinsessa….
Vi börjar med lite bakgrundsfakta.
Suddig bild på Sally då hon var 8 veckor och precis kommit till oss<3
Den 2/10 2009 föds en liten Westieflicka som av oss får namnet Sally…. När Sally är 8 veckor hämtar vi hem henne… …den 27/11 på min 37-års dag….
Saknar dig min ljuvliga prinsessa <3
Som en liten parentes bara…..Den 27/5 2020 föds en liten Westieflicka som får namnet Nickie.
Matskål och vattenskål på sin givna plats <3
12kg mat så hon inte ska svälta…;)
När jag väl kommit på där efter sommaren att min värk i kroppen berodde på saknaden efter en hund började sökandet….skulle vi ha samma ras? Hane, tik? Vi var först inte så säkra på att det var just en Westie vi skulle ha… ….vi var rädda att en hund av samma ras skulle påminna oss för mycket om Sally…. Det gick så långt att vi skulle åka iväg och titta på en ursöt liten blandrasvalp… Kvällen före bröt jag ihop fullständigt och vi insåg båda två att det ju var en till Westie vi vill ha… En Westie har en stark personlighet och den ena är ju inte den andra lik, så vi insåg att bara för att den kommer att likna Sally, kommer det ju absolut inte att vara hon. Vi är SÅ förälskade i rasen och vi sitter alltid och tittar på klipp på olika Westies på instagram på kvällarna…
Såååklaaaart en leksakskorg
Morgonen efter satte jag mig och skrev ihop ett långt mail till de uppfödare jag hittade på Westiealliansens hemsida. I första hand till dem där det stod att de planerade valpkullar…. På kvällen samma dag jag skickat mitt mail…..alltså samma kväll som vi skulle ha tittat på den där blandrasvalpen…den 27/10, ringde telefonen och en fantastisk person berättade att de väntade valpar och att de hade fastnat för oss i och med mitt brev och vår historia…
Mitt hjärta höll på att svämma över och från den dagen har jag gråtit….och gråtit…och gråtit… Ömsom av saknad efter Sally och ömsom av total lycka över den här lilla lilla prinsessan….
Olika nödvändigheter…;)
Kompostgaller lite här och där
Korgen för koppel, påsar och tasshandduk redo i hallen
Nu följde en väntan….. ….skulle allting gå bra? skulle valparna klara sig? Det föds inte så många Westievalpar i Sverige per år och kullarna är i genomsnitt inte så stora. Dessutom är det så med många uppfödare att de helst bara säljer till valpköpare som bor i närheten. I Örebro finns inga uppfödare….och i Stockholm väntades inga kullar just då…. Man kan nästan aldrig ”tinga” en valp och något ”först till kvarn” existerar inte… Uppfödarna väljer helt enkelt ut dem de tror passar bäst för deras valpar….. Så vi känner oss ödmjuka och enormt tacksamma <3
Men det är nu det händer….
Bilstol och sele så hon ska åka säkert i bilen. Givetvis ska vi köpa en krocktestad sele så fort hon växt i en.
…kommer ni ihåg datumen jag rabblat upp tidigare….? Den 27/11-09 hämtade vi hem Sally….
Den 27/11 på min 50-års dag föder den ljuvliga lilla mamman Nickie 3st välskapta valpar…2 tikar och en hane… Några dagar senare ringer den fantastiska människan igen och berättar att om vi fortfarande är intresserade och allt fortsätter gå som det ska är en av prinsessorna våran…..
Alltså förstår ni den lyckan? Å visst är det lite märkligt med datumen…. ..mycket den 27:e… …och den 27/11…. det verkar ju vara en riktig lyckodag…;)
I sovrummet är vi redo
De 3 första veckorna i en valps liv är de mest kritiska och såklart oroade jag nästan ihjäl mig… ….men på nåt sätt så kände jag ändå att allt skulle gå bra…. …och ja nu är det ju dags… Nu ska vi ÄNTLIGEN få hämta hem den ljuvliga lilla luddtussen och vår familj ska bli hel igen…. JAG ska bli hel igen….. å vi delar ju födelsedag hon och jag……bara en sån sak….<3
I vardagsrummet framför brasan är vi redo för en massa bus på mattan och en massa gos i soffan
I nästa inlägg är hon här…💖 Då ska ni äntligen få veta hennes namn och se hennes galet söta ansikte…
Ha en fin söndag! Kraaaaaaam Katarina
Den ”fantastiska människan” har givetvis ett namn och egentligen är de 2 fantastiska….. ….men jag vill inte skriva ut deras namn här utan att fråga först….
Gott slut kära läsare…. Sallys hus har kantats av sorg även 2022 Jag har tagit mig igenom det här tunga året tack vare min familj.
Nu blickar vi framåt och 2023 kommer bjuda på en massa kärlek och lycka…… ….det vet jag….;)
Känner mig tacksam och ödmjuk inför det som komma skall…..
Jag vet att jag varit frånvarande i stort sett ända sedan Sally försvann ur våra liv…. Men inför 2023 hoppas jag att jag ska kunna bjuda på en ny gnista….en ny energi…. en ny era…. ….något nytt helt enkelt!
Gott slut kära läsare… Gott nytt år! Kram Katarina
Fina fina ni! Jag kan inte med ord beskriva vad jag känner för den våg av kärlek och omtanke som strömmat in…. …å då är ju jag rätt bra på att uttrycka känslor..;)
Jag är överväldigad av alla meddelande här i bloggen, via mail och genom DM på Instagram. Många många är ni som delat med er av era egna historier om era små familjemedlemmar. Många många är ni som skickat kramar och medkänsla. Jag svarar er inte en och en utan gör det i stället så här….. TACK TACK TACK
Tack för att ni delar med er, tack för all er omtanke, tack för alla fina ord och tack för att ni finns! Att skriva om sorg kan vara väldigt svårt… …man kanske inte hittar de rätta orden…. …för min del handlar det mer om att jag gråter så mycket så jag inte ser vad jag skriver och efter ett sådant inlägg som jag publicerade i går är jag rätt dränerad…. …jag känner mig helt slut…både mentalt och fysiskt… Kroppen är tung och huvudet luddigt….
Att göra som ni gjort, att kunna ta till er någon annans sorg…DET är en gåva! Det är inte alla som kan känna så mycket som ni gör för människor man aldrig mött. Ni är fantastiska!
Kanske är det så att jag genom mina ord…mina berättelser kan hjälpa någon annan att sätta ord på sin egen sorg… …att vi är många som gått igenom samma saker är kanske egentligen ingen tröst… …men man känner sig lite mindre ensam….
Nu har vi ju hunnit in i November och ni som hängt här inne många år vet ju att jag äääääääälskar november…;) men det tar vi mer om i nästa inlägg!
I dag fyller han år…. Han den här älskade mannen jag haft den stora lyckan att få tillbringa snart 33 år tillsammans med…. Han som får maggen att pirra, hjärtat att rusa och ögonen att tindra… Han som får munnen att aldrig vilja sluta pussas och han som gör mitt liv till en saga…. Att han nu är 51 gör ju att jag får känna mig suuuuper ung ett halvår till…..haha….bara en sån sak…;)
Vi har tillbringat vår dag i 33-gradig värme på en sandstrand i Spanien…. ….sämre dagar kan man ju ha….;)
Å så har vi ju den här då….. Den söta lilla damen som sitter där och skrattar…. Hon som gjort mig till den jag är och som funnits där för mig nästan hela mitt liv…. Hon som inte riktigt minns mig längre men som fortfarande får mig att le…. Grattis på morsdag älskade mamma….kommer och kramas i morgon….<3
Å grattis till mig och till alla andra mammor…..<3
Ni vet väl också att man fååååår köpa sig en egen present då det är mors dag? Jo det är så….å man kan köpa den liksom retroaktivt hela veckan efter….;) Kanske passar det toppen med en ny väska till sommaren… ….eller ett nytt fräscht sommarskal till mobilen…
Med min kod Sallyshus15 får du ju dessutom 15% rabatt på hela ideal´s hemsida. Du kommer dit HÄR
Å så har vi ju den här…. Det här lilla sötsnöret som firar sin allra första födelsedag just i dag…. Han som bestämde sig för att komma ut ur sin mammas mage precis efter 50-års tårtan för ett år sedan…. Han som alltid är superglad…..och som faktiskt är lite lik våran Rasmus som bejby…. Han som snart blir storebror och han som är min gudsons femte barn <3
Stort grattis sötaste Elias <3
I morgon bitti lämnar vi ett varmt Spanien…. Kraaaaaaam Katarina
