Browsing Category

familj

ÄNTLIGEN

Hallå så här lite mitt i måndagskvällen….
Hoppas ni startat vinterns allra sista vecka på ett härligt sätt.
Jag och Sally började morgonen hos veterinären med provtagningar….
Nu väntar vi svar på det blodprov som skickas i väg för analys för hennes cushings….
Men vet ni!!
För första gången har hon ÄNTLIGEN börjat reagera på insulinet.
För första gången sedan i somras har det hänt något åt rätt håll…

Jag tackar min lyckliga stjärna för att det ÄNTLIGEN ÄNTLIGEN
händer något i rätt riktning….
Nu håller vi tummarna för att det fortsätter åt rätt håll.

På torsdag ska hon checka in på Djursjukhuset för en hel dag med
blodprover varannan timme. Detta för att få någon slags blodsockerkurva så vi ser att
insulinet ligger som det ska….

Tjoooohoooooo….
Hoppas hoppas…….

I går tog vi ett snabbt beslut och drog i väg för att grilla korv.
Det är ju himlans skönt att komma i väg lite hemifrån.
Å med tanke på att det egentligen skulle regna här i går tyckte vi att vädret blev riktigt strålande.

Vi bjöd med Mattias föräldrar och det blev en mysig pratstund.
Jag har inte träffat dem sedan julafton (även då utomhus) bortsett från ett hastigt möte då de
lämnade blommor då pappa gick bort.

Oavsett pandemi eller inte så är ju faktiskt en promenad med lite korvgrillning
och kaffe ett alldeles utomordentligt sätt att umgås på.
Snabbt, enkelt och väldigt mysigt!

Jag avslutade min eftermiddag i går med mysfika hos mamma.

Ljuset hörni….det börjar komma nu…
Snaaaaart snaaaaart är det vår….

Kraaam Katarina

+183
familj Sally uteliv vinter

Min lilla tjuv

Annonslänkar till ellos, bubbleroom och lindex

Den här lilla solstrålen, hon kommer ju hem titt som tätt och det är vi ju SÅ glada för…
Även fast man är vuxenbarnsmamma så vill man ju helst ha sina barn hemma mest hela tiden.. <3
När hon kommer hem nu för tiden sker det allt som oftast att hon “glömt” en massa saker…
Ni vet…hårsnoddar, linsvätska, hårborsten och inte minst kläder….
Ofta ofta nu för tiden glider hon omkring hör hemma i mina kläder…
För det mesta tycker jag det är lite mysigt…
Känns lite bra att jag inte har blivit SÅ mossgammal att mina kläder är töntiga och inte duger till en 23-åring…
Lite värre är det ju när hon är SKITSNYGG i mina klänningar…lägger huvudet på sned och säger…
-Åååå mamma den här är vääääldigt fin!!!

Hmmm…
HUR ska jag någonsin kunna känna mig fin i dem igen när de liksom är som sydda till henne?
Hahaha…
Kanske måste jag ge bort och köpa nya….;)

Men det finns en gräns…..

…inte ens när hon säger…
-ååååå…snäääälla maaaammaaaa…..
-Jag villhöver veeeeerkligen den häääär….

-NEJ!!!

-NEJ NIX NÄPP NOPE….
MIN laptopväska får du INTE…..

För första gången har jag ääääntligen en übersnygg laptopväska….
…en där både dator, sladd och lite mer jox kommer i…..

Visst är hon fin förresten min lilla höna böna??
Ja nu är ju jag vääääldigt partisk men ändå….

Hon har på sig Svarta jeans med 20% rabatt
och en Mjukfluffig teddyjacka….
Allså hur snygg??
Vill man hellre ha en lång teddyjacka hittade jag en riktigt fin…

Visst ääälskar man de milda pastelliga färgerna?
En rosa halsduk passar ju som handen i handsken…
Eller kanske en vintervit halsduk och matchande mössa….

Mmmm….fiiiiiiiint…;)

Om du precis som Kajsa väldans gärna vill ha min laptopväska så finns den
HÄR
Med koden: sallyshus15 får du 15% rabatt

Kram på er och ha en härlig sista vintervecka!
Katarina

+96
familj Kläder/skor/accessoarer

Alla-Hjärtans dag

Hallå där…
Här hans det inte med något blogginlägg i går…
Vi hade fullt upp med att fira alla-hjärtans-dag minsann…
Ni vet ju att jag tycker att man ska fira allt man bara kan fira….
Nu firade vi inte så värst överdrivet utan nöjde oss med
blommor till mig, jordgubbar och bubbel från Ica.

Lite spontant sådär lyxade vi till det med sen lunch inne i stan…

…och en liten spontan alla-hjärtans-fika hos mamma.
Fina blommor och smarriga krämbullar.
Mamma och jag delade på en bulle och M glufsade i sig 2….haha..
-Jag äter ju inte bullar särskilt ofta sa han…
-Nä men när du gör det, så gör du det rejält…;)

Vi kom mitt i skidskyttet så vi fick lagom se Norge ta hem segern…;)

Å i går hade mamma en bra dag. Hon hjälpte mig att lösa korsord, sjöng lite såklart
å så torkade hon disk… Visserligen långsamt men jag tycker det är fantastiskt när man tänker på att
hon för ett par månader sedan i stort sett bara satt med händerna i knät och knappt rörde dem…

Sprakande brasa, tända ljus, min favoritvovve och min favoritman….

Nu har vi en liten mellandag med helt vanlig vardag men i morgon…
…då firar vi igen…

Kram Katarina

+151
familj Kärlek mys

40 år sedan

Hallå där
Hur har ni det?
Här är det ju som ni vet upp och ner och hit och dit i en evigt krängande bergodalbana…
I dag bestämde vi oss i alla fall för att det var dags att ta tag i våra liv och i det fina vädret.
Som så väääldigt många andra Örebroare drog vi upp till Ånnaboda…
…det närmsta fjällen vi kan komma här i krokarna….

Nu har jag tjatat i flera flera år om det här….
Å nu ca 40 år sedan sist ställde jag mig äntligen på ett par längdskidor igen.
Vi hyrde ett varsitt kitt och drog i väg…
Jiiiiiises vad svårt det var…
Jag har ju sett framför mig hur jag ska glida fram i spåren som värsta
skidtävlingstjejen…….hahaaaa……
Svårt, vingligt och joooooobbigt var det…

Vi stannade lite här och där och hämtade andan…
Utsikt över hela Närkeslätten…;)

Vi åkte ca 1,5km o sedan tog vi lunch….
Sen blev det 1,5 km till…
Hahaaaa…
Det kommer nog dröja innan jag kan köra Wasaloppet…;)

Nöjda över vårt tilltag åkte vi hem för lite afterski…
Sol, en fäll och en kaffe…mer behövs inte….

Eller mjooo…en göllig vovve är ju toppen också…
-Lyyyyyft uuuuuupp mig!!!

Lillsmulan…
Blodsockret är fortfarande skyhögt men hon har i alla fall gått upp några gram i vikt
så det var ju toppen…

Å så den här då…
Han som är min bästa vän, min själsfrände och mitt livs kärlek…
Tack för att du är du och tack för att du hakar på mina påhitt..;)

En underbar dag som vi kommer göra igen…
Kram Katarina

+171
familj vinter

Den allra sista bilden

I dag har det gått precis en månad…
En månad sedan pappa somnade in.
En månad sedan kampen mot covid-19 tog slut…

Utanför fönstret singlar snön ner och termometern visar -8
Jag borde klä på mig och ta en lång lång promenad…
Rensa huvudet och fylla lungorna med frisk luft…
Men jag sitter kvar i soffan och stirrar in i elden…
Kroppen känns som gele och huvudet känns tungt..

Den här bilden som är min allra sista på pappa, är tagen på julafton då vi var förbi
hos honom och lämnade över en låda med julmat.
Om jag hade vetat där och då att det var den allra sista gången jag träffade pappa
hade jag struntat blankt i smittorisken och kastat mig om hans hals och
aldrig släppt taget.

Här berättar han just att han ju har snaps som står i kylskåpet
men att den får vänta tills febern är borta…..
Han fick aldrig öppna den där snapsen…
….han hann aldrig äta upp all julmaten heller…

Så måste jag avsluta inlägget med den här lilla damen…
Tokiga älskade lilla mamma…

Vi besöker henne 3-4 ggr i veckan och vi tycker hon gjort ganska många
framsteg sedan hon kom till sitt nya boende.
Framförallt använder hon sina händer mer och mer igen och har till
och med börjat klara av att äta lite själv…

Hon gestikulerar igen när hon pratar och hon sjunger mest hela tiden..
Sjunger sina tokiga gamla visor…oftast bara några rader men vad gör väl det…
Personalen får sig många goa skratt tack vare den den här lilla godingen…
Det bästa är att hon får fart på hela avdelningen…
Haha..
Personalen berättade att hon typ leder allsång ute i det gemensamma vardagsrummet….
Mamma börjar sjunga och de andra hänger på…
åååååå…DET hade pappa gillat….

Nu ska jag samla ihop mig en smula och jobba en stund…
Sen ska jag besöka den där sjungande toksaken….

Försökte lägga in en liten videosnutt på henne här ovanför men jag får
bara in ljudfilen…men vill ni så kan ni klicka på trekanten till vänster
och lyssna lite hur det kan låta när vi är på besök..;)

Tillägg: Såg just att om du läser bloggen från mobilen och klickar
på den stora trekanten så kommer filmen på sötsnöret…;)


Ha en fin dag!
Kraaaaaam Katarina

+226
familj livet

Maten är klaaaaar…..

Annonslänkar till lindex och cervera

Hejsan
Jag har funderat en del på vad som ska hända nu?
Hur gör man?
Nu när begravningen är över….hur gör man då?
Ska man bara hoppa in i sitt gamla liv igen och tralla på…
Får man skratta? Får man ha roligt och njuta av livet?

Ja man får ju det…livet rullar ju vidare och nu mer än någonsin inser jag att jag verkligen måste ta vara på min tid.
Jag behöver komma i gång med soveriet igen….sömnen har inte varit alls bra sedan i julas
och den är ju a och o gällande i stort sett allt.
Hoppa tillbaka till mitt gamla liv…..ja det får man ju svara både ja och nej på…
Inget kommer ju någonsin bli som förut igen…men vissa saker bara måste man ju göra…
Som att jobba tex.
Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag kan jobba så mycket hemifrån….
Då kan man vila lite om man behöver, gråta en skvätt eller skratta åt en tokig dotter…..

Maaaaammaaaaaaa……maten är klaaaaaar….. ropade hon för någon timme sen…
Vänta vänta skrek jag….

…jag måste fota..;)

Bästa grytan finns HÄR Våra mattallrikar finns HÄR

Snabbt, enkelt och gott…
Kajsa vevade i hop lite wook minsann..
Hon fräste kyckling och frysta wookgrönsaker. Plussade på med en burk vattenkastanjer
och en burk bambuskott……i med cocosmjölk, salt, peppar och soya…
Å om man vill kan man ha på läskig sweetchilli…
Ni hör att jag inte tycker om sötsurt va..;)

Å här är hon inte alls ledsen även fast det ser ut så…
Hon bryter just ihop av skratt för något tok som hon själv sa…;)
En måndagslunch med den finaste man vet….det skulle jag plättlätt kunna ha som tradition…

Jomen så här ser det ju ALLTID ut när jag ska fota och den där hönabönan är i närheten…
Haha…vet inte riktigt om hon gör så att just rosorna får den uppmärksamhet de förtjänar..;)
Men hon alltså…..vad vore livet utan henne?
Min tröja har hon snott också minsann…
Ska det va så att ha vuxenbarn hemma?
De snor ens kläder och blir barnsligt busiga då det ska fotas….

Kram och ha en fin dag!
Katarina

+171
familj Lunch/middag

Ett vackert avsked

Aldrig att jag trodde att jag skulle lägga upp en begravningsbild på något av mina sociala medier….
Jag har alltid tyckt att sånna här bilder känns lite olustiga och inget man behöver dela med sig av….
Jag lägger ingen värdering alls i hur andra tycker, men så har jag känt…
…tills nu…
I går var jag på mitt livs sorgligaste begravning…
…men också på mitt livs vackraste begravning…

Den var som en av mina systerdöttrar skrev
“En otroligt vacker sista konsert!”

I inledningen spelade och sjöng min ena systerson en egenskriven låt till sin morfar.
Senare sjöng en annan systerdotter en sång som pappa för många år sedan bad henne sjunga
i fall han skulle gå bort före mormor…
Ytterligare en systerson höll ett vackert och gripande tal.
Å även fast det var svårt så tog han sig igenom det…så starkt….

Prästen höll ett långt och vackert tal om pappa och återigen
slogs jag av vilken otrolig man han var och hur många människor
han berörde…..för mig var han ju “bara pappa”….

Avslutningsvis sjöng pappa själv “När solen färgar Juninatten”

Det var jobbigt, sorgligt men framförallt värdigt och väldigt vackert.
Så så vackert…å jag är glad att jag kan känna så.

Det var såklart fler av oss som var där som gärna hade velat säga några ord,
men att klara det en sån här dag är det inte många som gör
och bara för att man säger en sak högt blir det inte mer betydelsefullt.
Det viktiga är hur det känns i hjärtat….

Livesändningen gick bra och det var flera hundra som deltog på det sättet.
Jag tror att pappa skulle ha varit nöjd över det avsked han fick.

Efteråt åkte vi ju alla hem var och en till sitt och det var det enda som kändes märkligt.
Jag hade så gärna velat krama pappas lillebror och lillasyster
som trotsade pandemin och kom dit, trots lång resväg….
Det kändes ju så märkligt att de skulle sätta sig i bilen och åka hem igen…
..utan ens en liten bulle….

När pandemin är över ska vi ta en riktig hyllningsfest för pappa.
Kram Katarina

+322
familj